..::En motvillig hundägares bekännelser::..

Oktober... igen...

2011-10-16T20:40:00.001+02:00

Oktober är en jäkla skitmånad. Typ. Åtminstone i min värld.
Har kämpat emot ett par veckor, men igår gick liksom ridån ner. Igen.
Det är bara att acceptera. Och andas. Försöka göra det bästa. INTE glömma att laga mat till familjen, gå ut med hunden eller tvätta håret. Det handlar om att bara göra rätt - så blir det rätt i sista änden; att inte ställa några krav på sig, mer än att faktiskt göra det man ska. Jag BEHÖVER inte vara glad, eller ens social och sällskaplig - jag behöver bara vara. Och INTE ha dåligt samvete för att jag inte orkar eller vill.

www.middagsfrid.se

2010-11-23T19:39:00.000+01:00

Igår strax före nio kom en grön van och lämnade av två bärkassar med matvaror. Det såg inte bara fräscht och trevligt ut, utan en stor del var ekologiskt. Idag var det dags att pröva det första receptet som kom härrom dagen via mejl.

Mike hade det hedersamma uppdraget att laga kalkongryta med kokt potatis. Jag fick hjälpa till med kålrots-, äpple- och morotssalladen. Och OJ vad gott det blev! Och mycket! Visserligen ska receptet räcka till två middagar för fyra personer, men det ser ut som det räcker till två middagar för fem personer.

I morgon ska Victor laga ugns-falafel, på torsdag är det Cassandras tur att stå för det kulinariska bidraget med en lammfärsgryta med katrinplommon, och på fredag blir det senapsöverbakad kolja. Och så har vi ju kalkongrytan också... Men i helgen ska vi också flåsförbereda scouternas julmarknad på skyltsöndagen. Så det kanske det inte blir så mycket tid för matlagning... :-)

Oh så sant!

2010-10-27T07:54:00.000+02:00

En liten film...

2010-10-24T11:50:00.000+02:00

Den här filmen är gjord för Storbrittanien, men är till största delen sann även för Sverige. Vi behöver dig! Ju fler vi är, i alla åldrar, ju skojigare kan vi ha! Dina idéer och din händer och ögon behövs!

Vill du inte busa med barnen, så finns det gott om annat att göra: Klippa gräs, fixa sponsring, skriva protokoll, söka stipendier, slå in paket, baka bullar, hålla reda på bokföring, visa din arbetsplats för scouterna, lära dem första förband, om mossor eller om fåglar, att rensa fisk eller om att vara säker på nätet.

Att vara vuxen i scouterna, scoutledare eller volontär är oerhört givande och att sätta på sig scoutskjortan är, för mig, universalmedicin mot både huvudvärk, förkylning, höstdepp och stress. Pröva!

Ibland blir jag lite rädd...

2010-10-12T19:17:00.000+02:00

... när jag hör vissa tala om bristen på disciplin och ordning i skolan. Visst ska det finnas arbetsro, och visst måste man känna stolthet för och vara rädd om sin skola. Visst ska man uppmuntra vi-känsla och sammanhållning. Visst är det viktigt med respekt för auktoriteter, och oss som är äldre och klokare.
Men jag blir livrädd när jag för lite sedan hörde kollegor i personalrummet på allvar diskutera att röstningsåldern borde höjas, för "ungdomar inte vet bättre". Som bevis för detta anförde de Sverigedemokraternas valresultat. Jag blir orolig när kollegor på allvar hävdar att deras åsikter är mer värda än ungdomarnas, för "ungdomar kan inte se förbi sin egennytta" och att ungdomar måste uppfostras i tänkande. Jag blir obehagligt berörd när utbildningsministern blint hävdar disciplin och straffåtgärder i skolan, lovar hårdare tag och lärare säger att de nu kanske "äntligen får den respekt som de förtjänar".
Respekt vinner man genom tydlighet, rättvisa och lyhördhet. Alla förtjänar respekt. Vissa vet bara inte om det.
Jag gjorde en sökning på en gammal goding. Överspelet är aningen enerverande, bildkvaliteten är dessvärre på gränsen och filmen lämpar sig inte för visning i stort format. Men se den ändå! Den har fortfarande sin plats i varje klassrum.
Det finns en ny version, från Tyskland, 2008, att låna från GR Utbildning eller köpa. Jag har inte sett den. En av de saker jag gillar med originalet från 1981 är att den är 45 minuter - ett format som lämnar tid till diskussion och reflektion i klassrummet.

Metropolen Alvesta

2010-10-03T21:53:00.000+02:00

Så har man sett Alvesta... Det var inte mycket att se....

Men nu har vi fått kläm på vad Site Service Support Team ska pyssla med de närmaste månaderna och vilka uppgifter vi ska ha på World Scout Jamboree. Typ.

Jag kommer att fortsätta att översätta, men även textgranska och skriva lite, se över strukturen på JNet och komma med glada IT-tillrop, och när det närmar sig ska jag förmedla information till byggjobbarna så att de fortsätter att vara glada ända tills lägret tar slut och sedan någon vecka till, se till att alla som behöver info från Site, får info från Site under lägret, typ.

Och i vanlig ordning lärde Eva-Lotta mig flera nya användbara övningar! Hon är ett bibliotek av energihöjare och reflektionsuppgifter. Gillar henne skarpt! Och de andra i SSST verkar helt ok de också.

I morgon är det tillbaka till jobbet.

For 10FR's eyes only

2010-10-03T21:34:00.015+02:00

Today's lesson you can choose to have were ever, as I am busy.
You need to find a computer with Internet. You may work together.
Have a look at the following Internet sites. Read about famous criminals and their gruesome crimes.
http://www.trutv.com/library/crime/notorious_murders/famous/index.html
http://crime.about.com/od/history/u/famous.htm http://crime.about.com/od/history/u/famous.htm

Choose one case, or one criminal, to research extra. You may of course use other sources of information.

Collect as many facts about "your" crime or criminal as possible. A better description of the project; what to do, and what I expect will be added during the week.

<p>&amp;amp;amp;lt;p&amp;amp;amp;gt;Läser in...&amp;amp;amp;lt;/p&amp;amp;amp;gt;</p>

Kloka ord

2010-09-20T21:04:00.001+02:00

Med fötterna först

2010-08-06T14:56:00.001+02:00

-C'est tres important, venn I say paddle strong, you paddle very hard, sa guiden på bruten engelska. Och som vi paddlade! Tres forte, strong and doucement, genom kilometer efter kilometer av forsande vatten, mellan höga klippväggar och branta, tätbevuxna sluttningar.
Hade jag vetat att jag skulle bli tvungen att simma efter gummibåten, hoppa utför en klippa och flyta ner för forsen genom en hel canyon hade jag nog aldrig följt med, och när jag landade i det kalla vattnet var paniken inte långt borta och jag hade svårt att njuta av flytfärden. Men det är klart att jag är glad att jag gjorde det! Det var grymt fantastisk! Fast nu har jag ordentligt ont i ryggen och är grymt trött...
Tack Matteu och Rashid på H2O Rafting Centre i Landry för en fantastisk förmiddag.

Published with Blogger-droid v1.4.9

Alperna växer

2010-08-04T23:02:00.001+02:00

Efter några dagar i Ernst Ks våta dröm vill jag inte gärna tänka på hemgång. Igår gick vi en familjepromenad i skogen i Landry och hittade 4 kantareller och två champinjoner, idag har vi plockat blåbär på 2300 meters höjd. Sedan gick softisarna och badade, machokillarna cyklade mountainbike och jag softade i solstolen och skaffade mig ryggskott tillsammans med Dan Brown. Sedan middag och mys på terrassen med levande ljus och halva klanen och choklad. I morgon ska det regna, men jag måste ut och springq för att få ordning på ryggen så jag inte missar forsränningen på fredag.

Published with Blogger-droid v1.4.9

La familia

2010-08-03T18:06:00.002+02:00

Vi har sammanstrålat med resten av Neumannska klanen i Maison Caramel och har haft en helt underbar "italiensk" middag, där alla pratade i munnen på varandra och åt god mat serverad av detta underbara hus ägare.
Huset är Ernsts dröm; ett ombygge där fantasin har fått styra och varje liten detalj är uppfunnen och påhittad och sedan kompletterad med Ikea-möbler. Det är helt och hållet ljuvligt! Fler rapporter foljer.

Published with Blogger-droid v1.4.8

Bonnacharm

2010-07-20T09:38:00.001+02:00

Ibland får man bara tillsänt sig sådana där pärlor som gör en på så gott humör att man bara måste dela med sig!

För fem år sedan

2010-07-07T14:58:00.000+02:00

För fem år sedan var jag i Oxford när nyheten om att terrorister hade sprängt sig själva och oskyldiga i luften i tunnelbanan och på en buss i centrala London. Det var så overkligt att det knappt gick att greppa. Själv hade jag precis genomgått en operation, och hade något begränsad rörlighet, och låg mest på soffan och knaprade smärtstillande, fast jag borde ha packat inför den inte alls efterlängtade flytten till Sverige.

Hela samhället var uppochner. Jag kan föreställa mig den underliggande skräck som engelsmännen bar på under IRAs härjningar på 80-talet. Livet gick liksom vidare; folk träffades, skrattade, diskuterade, men var vaksamma. Jag minns att jag några dagar efter London-dåden skulle på en folkmusikspelning på pubben Port Mahoon, på St Clemmens. För att komma dit var jag tvungen att ta bussen, linje 4, in till Queen's på High Street, för att byta och sedan ta en annan buss till St Clemmens. High Street var spetsen på en vass triangel. Hade foten varit frisk hade det tagit 20 minuter att gå. Nu tog det en halvtimme med buss.

När vi närmade oss Queens ropade chauffören i högtalaren att samtliga måste gå av. En väska hade lämnats på bussen, och han hade ringt polis, som skulle möta upp med bombtekniker. Det började surra i bussen. Många blev oroliga, men ingen fick panik, lyckligtvis. Vi stannade och samtliga klev av under ordnade former. Passagerarna och chauffören ställde sig mellan de åtta meter höga sandstensmurarna och bussen, medan jag hoppade vidare till min anslutande buss, och tänkte i mitt stilla sinne att OM det smäller blir det bara slamsor på väggen kvar.

Konserten var något försenad. Någon hade haft svårt att ta sig dit för polisen hade haft kontroller på vägen in mot Oxford. Men när spelningen väl kom igång, var det mycket mycket bra, och jag minns de rustika träpelarna i lokalen, det gula ljuset och hur underbart det var att vara där. Det var bland det sista jag tog mig för som "bofast" i Oxford. När jag tänker på det nu får jag tårar i ögonen och det värker i mitt Oxford-hjärta.

Jag har inte några minnen av hur resan hem gick till! Jag har ett vagt minne av hur irriterade vi var över att hyresvärden var petigare när vi flyttade ut än de varit när vi flyttade in och att vi inte fick tillbaka depositionen för ungarna hade satt ett litet märke på väggen och tyget under vår bäddmadrass hade spruckit. Jag insåg ett år efter vi kommit hem att jag av misstag lämnat min kinesiska lyckoamulett hängande i trappan. Kanske är det därför jag alltid längtar tillbaka?

Sommarångest

2010-07-06T10:23:00.001+02:00

Nu har det varit fint väder i en vecka och denna mammans sommarångest växter: Man borde ju göra något med barnen...
Problemet är ju att de inte så gärna gör saker tillsammans med mamma, i alla fall inte samtidigt, Prinsessan helst inte alls. Å andra sidan vill hon inte göra så mycket alls, mer än att konsumera anime, manga och romaner. Snart har hon hetat av bibliotekets hela första våning, och har för länge sedan lämnat ungdomshyllan för Joyce Carol Oates och Jane Austens andra ättlingar. En eller annan vampyrbok slinker också ner, men jag är glad att hushållet klarat sig från Eclips-hysteri.
Prinskorven vurmar för vattenballonger. Hela förra veckans veckopeng och lite till (för denna veckan har det inte blivit någon, eftersom alla tycker att det är för varmt för att städa) vilket resulterar i miljoner färgglada små stjärnor i ogräsmattan.
Kronprinsen är fortfarande i Italien.
Igår insåg jag att jag inte har varesig gräsklipparkniv eller get, men att jag var illa tvungen att göra något åt gräset. För trädgården är ju min. Åtminstone när Maken sitter i sitt anletes svett på ett trist och öde kontor och pusslar schema för 1500 elever och lärare med tusentals variabler. Jag lånade grannens handjagare som jag knuffade omkring i ett par timmar. Det var inte så mycket jobbigare än att putta omkring elklipparen, men det blev inte riktigt lika jämt, den var inte riktigt lika terränggående, och lämnade inte gräsmattan med samma trevligt dammsugna look. Men klippt blev den, och jag har blåsor i nävarna. Vissa skulle säga att det är för att jag inte arbetar hårt tillräckligt ofta, men jag skyller på värmen.
Jag beundrade också gräsmattans mångfald. Det är egentligen diskriminerande att kalla den för gräsmatta, för gräset är i minoritet. Groblad, kirs, prästkragar, tusenskönor, maskrosor, vitklöver och flera olika massor, att bara nämna de mest uppenbara representanterna.
Sedan lade jag mig i hängmattan och lyssnade på Sommarprogrammet i pod-version.
Ny dag, ny ångest. Men det är väl bara att acceptera att ungjäklarna gör vad de är intresserade av, själva, för de vill ju inte göra det jag ber dem om, eller det jag vill, och låta dem ha sitt lov i fred. Jag får väl gå till museet själv. Och läsa en deckare till. Och få tummen ur att skriva något annat än meningslösa blogginlägg och ändlösa Facebook-uppdateringar. En kopp kaffe till först bara...

Published with Blogger-droid v1.3.9

Spyware

2010-06-24T10:33:00.001+02:00

På våra nya telefoner här Maken och jag Latitude; ett program som låter oss se varandras geografiska position, skrämmande exakt när gpsn är i gång, på ca 50 meter när om positionen bestäms av mobilmasterna. Jag är ju inte speciellt svartsjuk av mig, och inte heller här jag ork att ge någon anledning till svartsjuka, så jag kan verkligen se humorn i detta. Jag önskar att jag hade fler kompisar med Latitude, så jag hade fler att hålla koll på när jag tråkigt. Och så praktiskt det blir när Maken är och handlar! Då kan jag ju se var i affären han är! Fast det funkar ju bara om affären här många fönster förstås... Det hade varit praktiskt på GeKås annars...

Published with Blogger-droid v1.3.6

Kakbuffe på Sagocafe

2010-06-23T18:25:00.001+02:00

Yngste sonen och jag gick för att möta Bästis och hennes barn på Sagocafeet i Storans trädgård. Kakbuffe är precis vad det låter som: massor av mumsiga småkakor, så mycket man kan äta. Det var väldigt gott. Men nu står magen i fyra hörn och jag känner inte riktigt för att äta Prinsessans hamburgare.

Published with Blogger-droid v1.3.6

nytt test

2010-06-23T15:02:00.002+02:00

Det verkar lite knepigt med bild bifoga... Eller kanske inte... Det är bara att klickrutan inte syns i min telefon.. Bilden ovan är förövrigt min gourmetmiddag, första kvällen på vandringen:'

Kycklingfilé i foliepaket
soltorkade tomater
hela vitlöksklyftor
tunnt skivad lök
salt och svartpeppar

Ett lager med lök i botten, kycklingen i bitar, i med ett par soltorkade tomater och vitlöksklyftor, packa in ordentligt i folien och på elden. Efter en halvtimme, med lite omflyttningar, var kycklingen härligt saftig och smakrik! Serverades med Uncle Bens Boil-in-the-bag fllkornsris och broccoli.

Kycklingen var för övrigt fortfarande delvis fryst efter tre timmars vandring i solsken och +20 grader, utan kylväska. Om man orkar kan man nog bära 4 st hela filéer i ett helt dygn i tidningspapper och ha som middag dag två utan att riskera att köttet blir dåligt. Mitt i ryggsäcken är ganska bra kylisolering det också....

Published with Blogger-droid v1.3.6

Ett test av blogg-appen

2010-06-23T14:41:00.001+02:00

jag var något förvånad och förbannad när jag upptäckte att jag inte kunde logga med den nya telefonen lika lätt som med den gamla uråldriga. Nu här jag hittat en app som jag hoppas ska fungera. det var ju trots allt en av anledningarna till att jag uppgraderade till en sådan här avancerad apparat. Jag är stum av beundran över människor som sitter och skriver ihop sådana där appar. Vilka är de? Hur gör de? Här de något annat liv, undrar jag stillsamt.

Published with Blogger-droid v1.3.6

På vandring med hunden

2010-06-22T22:12:00.000+02:00

Picknick på slagfältet

2010-06-06T23:02:00.000+02:00

Barnkalas

2010-06-06T17:39:00.001+02:00

Nu har vi firat kusin Antons tredje födelsedag med tårta, paj och vattenkrig på gården. Jubilaren verkade nöjd med uppvaktningen och moster fick tom en kram. Det är så smidigt att åka tåget, och med duofamiljebiljett betalar man bara 170 kr enkel resa för 5 personer! Billigare än bilen.

Studenten

2010-06-04T13:00:00.001+02:00

Fullt ös i falkhallen. Studentavslutning.

Och vem sa att bibliotekarier var tråkiga?

2010-06-01T22:02:00.002+02:00

Den HÄR ska jag visa för eleverna i början av terminen!

Skurlördag

2010-05-29T10:14:00.002+02:00

Nä, jag tänker INTE städa! Inte för att det inte behövs, men jag SKITER i hur det ser ut just nu. Min hjärna är trött, mitt hjärta gör ont och egentligen vill jag nog hellre krypa in under en sten och bara sova. Men det skurar ute, och är ganska kallt, så jag sitter hellre här, och knappar på datorn, tills det är dags att gå på kulturutställning.

Jag har satt mina betyg. Alla utom två, som jag fortfarande är osäker på. Nu är det inte så att bara för att betygen är satta, så kan man slappna av och gå vidare till nästa uppgift; nej, nu börjar fas två av myndighetsutövandet: Förhandlingen. Det är nämligen så, för de icke insatta, att betyg sätts på de kunskaper som eleven har i slutet av kursen. Under kursens gång ger läraren ett batteri av uppgifter som i första hand avser att träna eleven, i andra hand ligger till grund för bedömning. Dessa uppgifter rättas, kommenteras oftast, och förhoppningsvis hinner man även med att diskutera utfallet med eleven. De betygsätts INTE eftersom, just det, BETYG sätts på KUNSKAPER i slutet av kursen. Däremot kan man säga att "Jo, i den här uppgiften visar du att du ligger på en godkänd, väl godkänd, eller icke godkänd nivå".

Det LÄTTA sättet, som strider mot läroplanen, och som bara mäter papegojkunskaper, dvs hur mycket eleven vet om ett speciellt ämne, eller del av ämne, är att ge prov och räkna ut hur många poäng som motsvarar de olika betygsstegen. Ni kanske kommer ihåg studien om läkarstudenterna som fyra veckor efter tentamen i anatomi inte mindes hälften? Det är den typen av kunskap och metod. Sorgligt nog är det den typen av kunskap och metod som eleverna och elevernas föräldrar vill ha. Och skolministern. Att eleven ska BEHÄRSKA och FÖRSTÅ, kunna DRA SLUTSATSER och ANVÄNDA sina kunskaper är inget som varesig eleven eller deras föräldrar bryr sig så mycket om: Bara de får ett bra betyg.

Jag (låter som en papegoja) jobbar med processer. Eftersom jag endast i undantagsfall har färre än 25 elever i en klass finns inte tiden att diskutera den färdiga produkten med eleven. (Diskussion tar tid, jag kan klara att informera på tre minuter, dvs jag klarar 15 elever på en lektion, dvs det tar en hel veckas kontakttid om jag ska INFORMERA eleverna om kvaliteten på deras produkt, ni kan ju tänka er hur många lektioner det tar att DISKUTERA!) Därför är jag istället med i processen, genom att ge förslag på arbetsgång, uppskattad tidsanvändning i de olika momenten, diskuterar källor och formuleringar, pekar vidare, ifrågasätter och springer häcken av mig under arbetetets gång i stället. Det färdiga arbetet behöver jag då bara kommentera kort, och kanske även rätta om inte det funkat med att eleverna hjälpt varandra med korrekturläsningen. Trots det, eller kanske tack vare det, är det ångestframkallande att sätta betyg.

Det finns några olika kategorier av elever:

Arbetshästarna: De som gör, ofta i det tysta, plikttroget precis vad man förväntar och gör det bra. De når sällan de allra högsta betygsmålen på mina kurser, för de tar sällan ut svängarna och jobbar så hårt att de missar att tänka vidare (vilket är det som skiljer VG från MVG i de flesta kurser, och som kräver mognad, kreativitet och bred kunskapsbas). Man vill alltid sätta högre betyg på en Arbetshäst, för hästen jobbar som fasiken, men flit är inte betygsgrundande. Arbetshästen ifrågasätter heller sällan det betyg hen får.

Glidarna: De som slänger ihop något för syn skull och som jobbar när man står över dem. De frågar allt som oftast om de kan få jobba hemma, någon annan gång. De bokar också sina körlektioner på lektionstid, läser på sina läxor precis före förhöret och har "ALLTID förut haft höga betyg" i mina kurser. Fast man talar om för en glidare att de glider så sker det sällan en förändring och de blir ALLTID lika förvånade i slutet av kursen, när de bara når ett G, för de har ju ALLTID tidigare haft ett högre betyg. En glidare ställer då ALLTID frågan: Kan jag göra en sak till? Och förstår inte att ett bättre ordförråd, mer varierat språk och bättre grammatik inte flyger in i huvudet av sig själv, och definitivt inte utan ansträngning.

De överambitiösa: De som satsar så hårt på MVG att de kör slut på sig någonstans i mitten av kursen. De stannar inte till och tittar på vad de håller på med utan producerar och producerar och missar ibland helt MVGt för att de inte har tid att dra slutsatser och använda sin kunskap. De kan alla regler, läser alla läxor, och kan stava orden baklänges. OFTAST lyckas jag få ÖA att stanna upp och tänka efter och därigenom nå MVG, men ibland funkar det inte. De överambitiösa gråter om man antyder att det finns något de bör fortsätta utveckla, även om man precis sagt att de fått ett MVG på kursen. Om, guförbjude, en överambitiös skulle få VG blir det först tårar, sedan försök till överklagande. Det tar väldigt mycket tid och energi att övertyga en överambitiös om att man inte sätter betyg på dennas person.

Och så är det Sisyfos-eleverna: De sliter och släpar, jobbar och gnider. Ibland glimmar det till och de visar MVG-kvaliteter i sina resonemang, men oftast brister då färdigheterna. Slitvargarna utvecklas ofta jättemycket, men når ändå bara G. Det är hjärtknipande. Speciellt när man har många Glidare i klassen.

Sedan är de de där som oavsett vad man gör inte utvecklas alls; de där som är i skolan, men inte på lektionerna, eller bara sitter av lektionerna tillsammans med kompisarna i telefonen. De blir ofta förnärmade att de inte får ett G, för de har ju varit DÄR! Ibland. Att de inte deltagit och knappt presterat något, spelar ingen roll, för de har ju skrivit EN novell. Och den var väl bra? Och varför har man inte sagt något för!? (Därför du har inte varit här, du läser inte din mejl och åker på semester istället för att gå på ditt utvecklingssamtal!)

Om eleverna hade en ANING om hur mycket tanke som går in i bedömningen av deras kunskaper skulle de inte knysta om betygen.

En dag i den större staden

2010-05-22T22:29:00.000+02:00

Idag har maken och jag sprungit Göteborgsvarvet medan barnen fröjdade på Liseberg med morbror Kalle. Maken var inte nöjd alls med sin tid. Han kände vare sig av skoskav eller hälseneinflammation, men lyckades springa in i en skrevhög stolpe med omtumlande resultat. Han slutade på 1.34. Själv lufsade jag runt på 2.21: en tid jag är mycket nöjd med med tanke på mängden träning och bara 5 minuter sämre än förra året, trots att jag gick uppför båda broarna, en bra bit av både Berzeligatan och Avenyn och efter varje vätskekontroll. Sista 2 kilometrarna gjorde det grymt ont i fötterna. Och det blev inte mycket till spurt. Men jag kom runt! Nästa år SKA jag vara bättre tränad!

Då var det klubbat!

2010-05-18T20:06:00.002+02:00

Så har politikerna tagit beslut att gymnasieskolan också ska in i en-till-en-projektet. Jipee! Första året ska de studieförberedande programmen förses med datorer, och sedan ska resten assimileras enligt en ännu inte fastlagd plan. Anledningen är att de studieförberedande programmen, och i synnerhet samhäll och estet har haft mycket dålig tillgång till datorer, medan t ex bygg har klassuppsättningar med laptops (pc) att tillgå och media har mac-salar.
På mötet idag diskuterades främst vilken "plattform" som ska användas: Mac eller PC. Estetprogrammet vill ha Mac och natur vill ha PC, eftersom de programvaror de använder är för PC. Dock visade det sig att oavsett så kan inte skolan lägga in CAD och liknande på alla elevdatorer, eftersom licenserna är så jäkla dyra. Så kanske även natur vill ha Mac till slut.
Jag är kluven. Själv är jag van vid, och hanterar en PC väl och förstår inte Mac. Än. Det lilla jag såg av Prinsessans en-till-en-Mac innan hon bytte skola var imponerande, och förespråkarna säger ju att det är en enkel dator att handha och rolig att jobba med. Det jag ser när jag kollar runt på nätet stämmer ganska bra med det reklamen säger: Mac är för kreativa, lekglada och PC är för arbetshästar. Jag ser fram emot att få leka med Keynote, Garageband och ICanAnimate och bygga hemsidor tillsammans med mina elever där de kan publicera sina grejer. Samtidigt har jag kallats till en intervju i Stockholm för ett konsulentjobb. I morgon ska jag ställa chefen mot väggen, för jag vill inte åka upp till Stockholm och kosta Scouterna pengar i onödan. Decisions, decisions....

Överfallsväder

2010-05-15T11:35:00.001+02:00

Idag har vi verkligen haft det sämsta tänkbara packvädret: hällregn. Men allt går och vi torkar väl.

Festförberedelser

2010-05-14T15:41:00.001+02:00

Lägerbål och festmiddag. Litet kan vara sämre. Än så länge skiner solen.

2010-05-14T14:07:00.001+02:00

Startern

På kontroll

2010-05-14T13:43:00.001+02:00

Solen har kommit, lagom till spåret och killarna har hittat en kontrollplats i det varma. Hunden valde att stanna med dem istället för lugn och ro vid torpet.

Denna dagen är till ända

2010-05-13T23:08:00.001+02:00

Det har byggts och busats och vi har lyssnat på B P när han talar från 1910. Att ljudkvaliteten var lite rasslig kunde man lätt förlåta. dob dob dob!

Nybakad

2010-05-13T17:02:00.001+02:00

Kåren har fått ytterligare en Gilwell-ledare. Grattis Marcus! Flera av distriktets Gilwill-rävar kom till ceremonin.

2010-05-13T13:25:00.001+02:00

2010-05-13T11:56:00.001+02:00

Rover sätter upp tält

2010-05-13T11:19:00.001+02:00

Det är himla bra med experthjälp när spårarnas tält ska upp.

2010-05-12T20:57:00.001+02:00

Hamburgare i kylan

2010-05-12T20:17:00.001+02:00

Kallt och regnigt! Men nu är det läger.

May Bank Holiday Expidition

2010-05-10T22:34:00.000+02:00

Pink Glove Dance

2010-05-06T23:38:00.000+02:00

Man skulle vara dansk

2010-04-29T16:40:00.001+02:00

Den i hast ihopslängda smörgåsen räckte ungefär till Lund och jag var sur på mig själv att jag inte sprang ifatt McDonald på Malmö central, och sedan putt för att jag inte var ekonomisk nog att välja Burger King före säkerhetskontrollen. När sedan inte två gratis praliner i tax-free inte räckte köpte jag mig en mini-sushi och en smothie för 70 danska. Det blev magiskt nog 100 svenska. För 4 bitar tråkig sushi och 25 ml frukt. Tänk om man jobbat i danmark och bott i sverige! Jäklar vad rik man varit!

Stress och glömda fleecar

2010-04-29T12:24:00.001+02:00

Stressade som 17 för att bli färdig och hade tur att maken körde mig till stationen så jag fick en puss i alla fall. Så hade jag tagit fel på tid och fick 20 ill godo. Jag fick hålla fall en puss till.

Välj Samhäll!

2010-04-27T20:52:00.001+02:00

Mina tokiga elever har gjort ytterligare en kul film. Ja, det ÄR jag i första klippet och jag ser ALLTID ut så på jobbet. Fniss!

Simlången runt.

2010-04-24T12:54:00.003+02:00

Familjeutflykt. Maken kom in som 5a, jag kom väl typ sist och sedan fick vi fika och hembakat. 9.45 km på 57.08. Supertrevligt väder, härlig bana, med en mordisk backe och nästan bara terräng och grus.

Uppdatering:

Jag kom inte sist, utan på 17e plats utav 35 tjejer! Och spöade 9 av 70, typ, män också. Så jag är rätt nöjd i all fall. Känner mig värd lite choklad och vin.

Football factory

2010-04-23T23:10:00.002+02:00

En förbannat bra film, men obehaglig som fan. En 2000-talets Clockwork Orange faktiskt. Ursäkta språket, smått influerad. Right on, ya bastard!

Suck...

2010-04-22T18:01:00.001+02:00

Lite ledsen och trött idag. Inte ens mina gulleelever förmådde lyfta mig ovan gråtråket, trots stålande ansatser. Jag kan inte gå in på alla ledsamheter, men låt oss säga som så här att man kan bli lite chockerad och trött på:

Reaktionära kollegor som inte förstår att datorn inte är en krokodil som kommer att äta upp deras sedan länge beprövade metoder, och att de inte kommer att mobbas ut bara för att de är lysande föreläsare och katederpedagoger. De kommer att behövas även när eleverna får datorer.

På människor som inte förstår skilnaden mellan att lära sig och att göra. Vi gör en jäkla massa hela tiden, eleverna producerar en jäkla massa hela tiden, men det känns som de lär sig mindre och mindre.... "Vad kan jag göra för att få MVG?" inte "Vad ska jag kunna för att få MVG?" Dags för ett fokusskifte? Ärligt talat, det kan låta som jag blivit frälst, men att bara börja tänka mer på målet än metoden lyfte mig personligen från en jäkla massa jante och tristess, och jag trodde faktiskt att vi haft en läroplan som fokuserat på mål sedan typ... 1994?

På att det fortfarande finns elever som i år tre på ett studieförberedande program inte kan använda Word, och än mindre andra Office program. Jag ser en trend, och den kan vara fel, men jag ser den och det är att det är i huvudsak en grupp elever på vårt program som inte fått tillräcklig träning i att använda datorn, men det är väl bäst att inte nämna vilken. Jag skäms att släppa ut elever med slutbetyg år 2010, när i princip alla kursplaner nämner IT-kompetens i målkriterierna och i många fall även i baskriterierna för Godkänt. Visst har jag märkt att vissa elever helst vill lämna in ett papper i handen på mig, och i vissa fall även ett handskrivet papper, men att lägstanivån är så låg!? Det är inte elevernas fel, utan vi som misslyckats med att förklara att det här är en nyckelkompetens i deras framtida liv! Till och med om de ska bli hemmafruar kommer de att behöva kommunicera via datorn om de vill ha någon del av den demokratiska processen eller livet utanför hemmets väggar!

På att elever tillåts att gå kvar i skolan, som inte gör något, inte närvarar på hälften av lektionstillfällena och som stör de övriga elevernas kunskapsinhämtning genom att kräva omedelbar service och "kompensationsundervisning" när de väl dyker upp. Det gör det visserligen mycket lättare när man bara behöver läsa ett nationellt prov för att avgöra om eleven kan få ett IG istället för ett streck i en kurs. Alla de resurser som läggs på elever som inte vill skulle kunna finansiera hela en-till-en-projektet för alla elever på skolan.

Men jag är också glad över att jag har så underbara kollegor, sådana underbara elever (ingen nämnd, ingen glömd och även de "jobbiga" är rätt underbara ganska oftast de också) och för att vädret är himla trevligt.

En-till-en, en politikerfråga

2010-04-21T13:33:00.002+02:00

Taggtråden i förgrunden syns dåligt på bilden. Jag undrar om den är symboliskt vald. Men de tre politikerna var eniga: datorerna är en förutsättning för skolans utveckling. 'det här är vägen framåt' säger kommunfullmäktiges ordförande Marie-Louise Wernersson.

Det klarnar

2010-04-21T11:36:00.002+02:00

En del av de frågor om finansiering som vi haft har fått svar: mycket av pengarna kommer från fortbildningsbudgeten. Och det är ju faktiskt logiskt: sedan jag fick en egen bärbar dator har jag höjt min kompetensnivå mycket. 'man kan inte jobba som lärare med metoder från 1980 i ett klassrum 2010' säger en av rektorerna som jobbat med projektet i 3 år. Han menar att genom att använda datorerna som de 'kompletta kommunikationscentralerna' som de är vinner både elever och pedagoger kunskap. Datorn ändrar metod och arbetsformer. Datorn börjar som skrivverktyg och informationssök. Varför inte blogga? Och varför inte, med en långsiktig planering, täcka hela läroplanen med gemensamma tema? Det är så lustigt att kunna konstatera att Scouternas nya program är så rätt och så före skolan att fokusera på kunskapsbildandet istället för aktiviteten. Man måste släppa de vattentäta skotten mellan olika ämnen och mellan skola och verklighet. Och släppa kontrollen över metod. Jag undrar var jag ligger i SAMR-modellen? Troligtvis kring gränsen mellan förbättring och omvandling.

På en-till-en konferens på strandbaden.

2010-04-21T09:49:00.002+02:00

Falkenberg, it-kommunen, informerar om projektets förträfflighet. Jag hoppas bara att den närvarande förvaltningschefen också skjuter till pengar till gymnasiet. Spännande att se hur eleverna varit ute och representerat falkenberg. Tänk vad de vuxit! Tänk om mina elever fått vara med om detta!

Things u do on a rainy söndag.

2010-04-18T12:46:00.002+02:00

Kom i alla fall inte sist i år och en mil på 1.08 är ju helt ok efter fest. Solen tittade fram 4 gånger. Och jag vann på startnumret i år igen! En liten stund före start pissregnade det, och vi hade åkt hem igen om vi inte precis betalt startavgift, men som tur var så bara duggade det lite under loppet, även om det blåste tråkigt.

När vi kom hem badade vi bastu och jag fullständigt zonkade i badkaret, och somnade sedan ett par timmar. Känner mig heeeelt färdig. Men jag filade i alla fall 4 minuter på tiden från förra året! Simlångsdalen nästa helg kanske?

Och nu är våren här

2010-04-14T16:54:00.001+02:00

... Och ogräset står som spön i backen.

Management by cake

2010-04-11T18:00:00.002+02:00

Som säkert framgått har jag varit i stockholm för att avsluta bokprojektet med utvärdering och ceremoni. Först gjorde vi en liten genomgång av samtliga böcker och deras status. Alla är nästan färdiga men inte riktigt. Den som är färdigast är spårarboken, en ljuvlig fantasifull skapelse med en räv vid namn Tofs som ciceron. Upptäckarbokens illustrationer framkallade associationer till femtiotalets äventyrsskildringar, med rådiga ungar som löser mysterier. Äventyrarnas bok är den som är mest handson och så heter den också Äventyrarnas handbok. Och så vår bok då. Som blir så snygg. Vi fick också se de nya märkena som lanseras om några veckor. Sedan var det dags för fika. Management by cake, sa Karin Nolke, och vi lät oss väl smaka.

Tunnelbanekonst tid kth.

2010-04-11T15:14:00.002+02:00

På väg från Täby till t-centralen och hem. Jag blir alltid lite vemodig när jag ska lämna Stockholm. Jag har alltid trivts här, men precis som med Oxford är det en utopi att faktiskt leva det liv som man skulle vilja ha här.

Morgon

2010-04-11T09:37:00.002+02:00

Söndag morgon i huvudstaden. Kallt, knappt några människor ute. Jag ägnar mig åt en gammal favoritsysselsättning: t-baneåkning. Jag älskar t-banan! Lukten av asbest och järn, alla typer av människor att titta på, konstverken...

Match

2010-04-10T12:21:00.002+02:00

Mitt SL-kort matchar jackan. Huvudstaden är så vacker, men alldeles för full av folk för en lantis som jag.

Utan kort och med handsfree på väg

2010-04-10T08:14:00.002+02:00

Till huvudstaden för att avsluta bokprojektet. Efter att ha skrivit flera mil om projekt, metod och vikten av avslut och att fira resultat är det ju skönt att kunna leva som man lär, och efter en eftermiddags hårt arbete, reflektion och utvärdering blir det middag på stan. Mysigt. Känns lite trist att inte vara hemma och klappa på 18-åringen, men han har dansrepetition halva dagen i alla fall. Och det finns ju andra som kan klappa på honom.:-P

Trötta killar

2010-04-06T15:16:00.001+02:00

Efter gekås och den nya kusinen.

Äggande rester

2010-04-04T09:57:00.002+02:00

Mike orkade inte äta upp sitt ägg igår, så vi lade tillbaka det i färgbadet för att göra Stink Bugs' Egg av det: ett roligt färgglatt buffétrick hämtat ifrån Roald Dahls dotter Sofie Dahls kokbok Revolting Recepes där hon skapat roliga mat- och godisrätter utifrån sin fars fantastiska sagoböcker. För att uppnå den roliga marmoreringen blandas äggfärg eller vanlig karamellfärg i kallt vatten med en tsk ättikssprit. Det kokta ägget knackas kärleksfullt och får ligga i färgbadet över natten. När skalet sedan av lägsnas blir det fint marmorerat.

På påskpromenad

2010-04-03T09:39:00.002+02:00

Påskafton, och väder för en trevlig promenad. Här mitt ute i skogen har lokalbefolkningen fått ett statligt bidrag för att anlägga en naturrunda. Den har funnits i några år, men vi har inte haft tillfälle att gå den.

Vi tog bilen ett par kilometer för ungarnas skull och det tog inte mer än ett några minuter förrän vi träffade på de rara blåsipporna - ett säkert barnvisevårtecken. Kungarösena duggade också tätt.

Snösmältningen var uppenbar bitvis och friskt smältvatten rann glatt efter vägen en bit, porlade och hoppade längst vår vandring. Vid Elsas gunga pausade vi några minuter. Elsa var farmors mor till en av de bofasta. På den tiden var det inte vanligt att barn hade tillfälle att leka alls, men Elsas pappa satte upp en gunga i en ekbacke en bra bit från gården, med utsikt över en liten sjö så den älskade dottern hade utsikt att fantisera. Astrid Lindgren-land i verkligheten. Barnen var inte så intresserade att gå mer än de underbara fyra kilometerna genom vårlika hagmarker och pappa och tanten hade ärenden i sta'n så Maken och jag fick knata en bit själva längst en porlande vårbäck, förbi resterna av en skvaltkvarn, genom skog med 150 år gamla tallar, vidare till en gammal ångbåtsbrygga, sedan länge borta, men ersatt av en grillplats med utsikt över sjön. Hunden vädrade sedan länge borta korv, och vi satt en stund och tittade på den fantastiska utsikten.En stund senare knatade vi förbi en grisfarm mitt i skogen, där grisar i olika storlekar njöt av solen. Små kultingar rusade med leran stänkandes omkring klövarna och de större grisarna snarkade nöjt och tryggt när vi gick förbi. Hunden var lite orolig. Djurägare behöver sällan vara orolig för att vår hund ska oroa deras djur, han är så himla orolig för dem så....
Efter lunch joggade vi tre km med lilleman, och när vi lämnat av honom i stugan igen tog Maken och jag en 7 km lång jogg längst vårmjuka grusvägar i skogen. Knämusklerna jublade och det kändes som jag skulle ha kunnat tuggat hur långt som helst om det bara inte varit för att det häromkring är lite upp och ner, istället för det platta landskapet på västkusten.

Efter dusch var det dags för påskmiddag med färgade ägg, sill och lax, ost och köttbullar. Och efter det så tittade vi på Mamma Mia och åt godis och glass och sedan kortspel och nu måååååste jag lägga mig! Såååå trött.

Gnattgnatt.

Framme i skogen

2010-04-02T18:29:00.001+02:00

Efter fyra åksjukestopp och ordentliga tjälskott är vi framme i skogen. Med gin och mobilt internet. Brasan är tänd, strax dags för middag.

Knökfull

2010-04-02T09:54:00.002+02:00

Jag har en låda längst ner i min garderob avsedd för träningskläder. Det skrämmande faktumet är att den är knökfull, svämmar över! Jag!? Jag känner att min egen myt om mig själv inte riktigt stämmer...

Luringar

2010-04-01T20:31:00.003+02:00

Ännu har jag inte kommit på vad HNs aprilskämt var. Det kan ju knappast ha varit mannen som suttit död i sin lägenhet i sex dygn för att hemtjänsten glömde bort honom, i alla fall.

Maken lyckades i alla fall! Följande publicerades på skolans personalanslagstavla:

Hej!

Läsårstiderna för läsåret 2010-2011 innebär ett väldigt ojämnt antal av de olika veckodagar, med många fler tisdagar, onsdagar och torsdagar än måndagar och fredagar. Detta innebär ett stort problem för schemaläggningen.

Därför kommer vi under kommande läsår att införa ett nytt system i ungdomsskolan med ”rullande veckodagar”. Detta innebär att när en veckodag inte är en skoldag, kommer nästa skoldag att ”vara” den dagen. Ett exempel:
Fredag 24 september 2010 är en studiedag.
Då kommer måndagen 27 september att vara en fredag i schemat.
Tisdag 28 september blir en måndag i schemat.
O.s.v.

Märk väl att det är bara ungdomsskolan som inför detta system. På Vuxenutbildningen, Grundvux m.m. behåller man nuvarande system, d.v.s. en fredag är alltid en fredag. Detta kommer att innebära att lärare som undervisar på såväl Vuxenutbildningen som ungdomsskolan kommer att ha ett blandat schema med inslag av olika veckodagar vissa dagar.

På detta sätt uppnår vi en jämnare fördelning av tiden, och schemat blir genast mycket enklare. Dessutom blir det mer rättvist i och med att ingen längre kommer att drabbas av att de ”alltid slutar sist på fredag eftermiddag”.

Glad Påsk på Er!

Huvudskyddsombudet gick enligt ryktet i taket, diverse kollegor tog sig för pannan och undrade vad i fridens namn pågick, Chefens PA marscherade in till Maken och talade om för honom att officella meddelande av den här digniteten ska publiceras på det forum som är för meddelanden från skolledning och administration, administratören slängde sig på telefonen till den tjänstlediga kollegan för en ordentlig gnäll sejour, fackets representanter skramlade med konfliktvapen av karaktären "om inte det här görs en konsekvensanalys och MBL-förhandlas om kommer vi att stämma arbetsgivaren för misshörsamhet av samverkansavtalet". När det gick upp för dem en efter en att de fallit för ett aprilskämt skrattades det högljutt och gott i alla läger. Det ena lärarfackets kommunombudsman ringde Maken och frågade om han fick skicka skämtet till fackets tidning, för det var så på pricken. Maken är förundrad över genomslaget och närmast generad över uppmärksamheten.

Det är ganska skrämmande att vi misstror vår ledning så pass att vi är beredda att acceptera ett liknande påhitt som sanning!

(Sanningen är den att Maken har problem med antalet udda och jämna veckor under nästa läsår och funderar på att döpa om veckorna till A och B och göra dem rullande för att få till labbgrupper och halvklasstillfällen. Undrar hur det skulle tas emot?)

På tal om något helt annat har jag fått den första sättningen av boken nu. Än är det inte fagert, men man kan ana sig till att det kanske blir rätt bra!

Två dagar kvar till lov

2010-03-31T08:17:00.002+02:00

...och jag känner mig så jäkla utarbetad att det är svårt att överhuvudtaget dra sig upp ur sängen. Den här veckans undervisningsledighet kommer verkligen att behövas. Jag har sparat ner de flesta debattartiklarna och talen, skräcknovellerna är kvar att sortera ner och sedan kan jag koncentrera mig på rättningen under lovet. 30 debattartiklar x 30 minuter = 15 timmar + 25 talmanus (som bara ska tittas över) x 10 min = 4,5 timma + 12 noveller x 30 minuter= 6 timmar = 3 dagars arbete.

Arbetsgivaren säger ju att vi ska prioritera, och jag har prioriterat planering, undervisning och elevkontakt, samt lagt en del tid på ämnes- och skolutveckling. Jag har inte hunnit att till hundra procent bokföra min tid, men jag har varit på skolan från 9 till 16, minst, varje dag och oftast lagt ytterligare 1-2 timmar hemma vilket gör.... 40 timmar, vilket är 6 timmars "övertid" eftersom jag ska jobba 75% för närvarande. Om jag är RIKTIGT hård mot mig själv kanske jag ska konstatera att jag hade kunnat fika en halvtimme mindre per dag (men fika-rasterna är till största delen diskussioner kring elever, elevers resultat, problem och skolans resultat och problem, och lösningar på de samma...alltså jobb som annars hade fått diskuteras via mail).
TÄNK om jag hade haft de två klasser till som ligger i min tjänstefördelning för heltidstjänsten!!! Jag hade ALDRIG hållit så här långt in på terminen!

Nu går terminen in på upploppet: Jag har 7 utvecklingssamtal kvar, 50 omdömen att skriva (vilket jag inte klagar på, för de hjälper mig att sätta betygen i juni! Men de tar tid!) 30 x 3 delar Nationellt prov i Engelska B, 20 x Nationellt prov i Svenska B, 50 avgångsbetyg i Svenska att sätta (som alla föregås av stor ångest och ruelse) och 30 betyg i Engelska B som också kommer att kännas tungt) ca 110 betygssamtal och 20 "läges-samtal" i pågående kurs x 5 minuter (lågt räknat. Fan, bara det är ju 10 timmar!

Suck, jag har precis åter konstaterat att det inte går att få in ett normalt lärarjobb i en normal lärararbetstid. Även utan skolutveckling. Som ju är det som jag tycker är roligast med jobbet, förutom att träffa eleverna.

Grrr

2010-03-29T19:11:00.002+02:00

Jag avskyr PMS. Jag hatar när hormonerna bråkar och slänger mig handlöst i backen och jag bara vill gå och gömma mig och inte varemig prata eller vara. Usch.

Faster!

2010-03-24T14:56:00.001+01:00

Jag har blivit faster!

Svenska med svett

2010-03-24T14:25:00.001+01:00

Dagens lektion i svenska handlade om medeltidens folkliga kultur och balladdans, medurs naturligtvis, stod i planeringen. Eleverna var inte imponerade över dansens svårighetsnivå men glada.

Måndag morgon

2010-03-22T07:49:00.001+01:00

Tillbaka i saltgruvan.

Våren är till slut här på riktigt!

2010-03-21T09:36:00.001+01:00

Man kan nu se grönaktigt gräs, vintergäck och ett par snödroppar i trädgården. Maken och jag ska ut och springa med nya skorna.

Han gjorde det igen!

2010-03-20T16:30:00.002+01:00

I den lilla staden finns en löparklubb. De har ett begränsat antal medlemmar, och Maken får inte vara med. Det vill han inte heller, egentligen, eftersom han är en sådan där ensamvarg. Men han tycker det är roligt att springa i deras klubbmästerskap. Där får han vara med.
Idag gick det av stapeln igen, även om banan var något tillrättalagd, eftersom vi fortfarande har en hel del snö. Och han vann. Igen. För tredje året i rad!
Hihi! (Förra året med diskbråck, i år med hälseneinflammation)

Födelsedagstårta

2010-03-20T14:51:00.001+01:00

Made by jim

Nu är våren på väg!

2010-03-19T15:37:00.001+01:00

Bara 20 cm snö kvar på de oskottade ytorna. Lite sol idag, milt och lite västanvind. Snart är all snö borta!

Ett av de där onödiga. . .

2010-03-19T15:34:00.001+01:00

Min krokodil är helt suverän för att hacka enorma mängder lök med och en helare på pommes strips och janssons.

Unfortunately based on a true story...

2010-03-14T23:41:00.000+01:00

Cool site rekomenderas!

2010-03-14T18:39:00.003+01:00

xtranormal är en sajt där vem som helst kan göra animerade filmer på ett litet kick! Den här har jag gjort idag. Det tog ett par, tre timmar, men det var ju första gången. Det var enormt roligt i alla fall. Nästa gång ska jag dock se till att ha ett färdigt manus...

Ingen

2010-03-12T08:27:00.003+01:00

Ingen i vårt hushåll gillar att städa. Inte heller att diska, tvätta eller plocka upp. Ingen av oss, utom möjligen Maken, har förmågan att uppbringa den där "det är sååå tråkigt nu, men gud vad fint det kommer att bli när det blir klart och det är värt alltihop"-känslan. Dessutom är vi en ganska aktiv familj, vilket BORDE betyda att eftersom vi inte är hemma, så borde ju rimligtvis det inte bli så himla stökigt?
I våra rådslag, som vanligtvis sker med viss regelbundenhet och ofta efter försöken till att få hemmet i inte inredningstidningsklass men åtminstone så städat att man inte behöver skämmas för att bjuda hem någon, brukar vi komma överens om att om vi bara städar upp efter oss själva, så borde det ju inte vara så svårt att städa sedan. Liksom. Det är alla överens om, även om alla (inklusive Maken och jag) anser att vi redan GÖR det, att det är de andras skräp som ligger överallt. I dessa moderna tider förvånar det mig fortfarande att:
*Inte flingtallrikarna själva klarar av att förflytta sig från ovanpå diskmaskinen in i densamma efter frukosten.
*gårdagens morgontidningar inte själva hittar till returpapperspåsen.
*alla öppnade fönsterkuvert inte kryper till soptunnan två meter från köksbordet.
*apelsinskalen och äppelskruttarna inte hoppar in i komposten utan ligger kvar på soffbordet. (I äppelskruttsfallet är jag garanterat oskyldig enär jag tillhör de perversa personer som äter hela äpplet, utom pinnen som jag medger ibland inte hittar till komposten, fast jag alltid brukar peka ut riktningen. Dumma pinne!)
*komposten aldrig går ut med sig själv.
*antalet väskor,trots att vi bara är väskbärande medlemmar i familjen, alltid överstiger sex på hallgolvet. (Den enda som lägger undan sin klövjeväska är hunden. Trots att han måste ställa sig på baktassarna och hoppa för att nå till sitt skåp. Duktig vovve!)
Eleganta tips till städovillig familj emottages tacksamt. (Särskilt sådana som inte inbegriper städning)

Tokroligt!

2010-03-11T15:15:00.002+01:00

Samhällstvåornas Antikprojekt är slut och utvärderingarna har börjat trilla in. Det är svårt att säga något om den akademiska framgången, även om den avslutande poängpromenaden visade att de flesta ju faktiskt hade läst på.
De flesta valde någon form av teaterinslag som redovisning. Teater, spex och utklädning blir mer och mer sällsynt. För bara några årtionden sedan så klädde man ut sig i mycket högre utsträckning, lekte och spexade på ett annat sätt, även högre upp i åldrarna och som vuxna.
För några årtionden sedan förväntades man bli vuxen efter konfirmationen vid 14 års ålder, även om myndighetsåldern var 21, försörja sig och ta ansvar. Men man lekte, satte upp revyer, ordnade maskerader och hattparader. Det är konstigt att allteftersom myndighetsåldern sjunkit har leken försvunnit. Barn vill vara vuxna så fort de börjar svettas och är livrädda för att göra bort sig, och busa innebär inte att få folk att skratta utan att få dem förbannade.
Mina elevers utvärderingar visar att de, genom att samarbeta, skratta och göra bort sig tillsammans, har stärkt relationerna inom gruppen, lärt sig massor om sig själva och om att samarbeta. De har planerat och strukturerat och lagt heldagar utanför skoltid för att slutföra sina projekt i tid. Om inte det är att lära för livet, så vet inte jag...

Vuxenpoäng

2010-03-04T23:18:00.004+01:00

-Hur är det med din ångest? frågade Maken ute ifrån TV-rummet.
-Mmmmva, undrade jag med fingrarna dansande över tangentbordet i sängkammaren.
Jag pausade. Först så förstod jag inte frågan.
-Tack bra! Har inte haft någon på ett tag faktiskt.
-För det är ett program på TV om att hantera sin ångest.
Jag tittade ner på datorn.
-Tack för att du frågar, men jag tror jag hoppar... Jag ska bara göra färdigt här....
Så tänkte jag att, fantastiskt att jag faktiskt inte ens tänkt på ångestkrypet på flera veckor! Hoppas att jag inte väckt en björn som sover nu bara.

Utmanar-boken är inne i det intensiva slutskedet. Jag känner mig ganska isolerad här ute på landet, medan killarna sitter och sliter på kansliet i Stockholm, bråkar med AD och fotografer, jagar författare och förlupna texter, medan jag sitter här och trivs. Jag känner en pervers tillfredställelse i att knåpa med andras texter, förbättra, ändra och arrangera om. Det är nästan lika kul som att skriva själv, och mycket roligare än att rätta. Jag slipper ju i stort de jobbiga bedömningarna. Eller, bedömningar måste jag göra, men jag behöver inte motivera och linda in kritik, utan kan helt enkelt bara ändra, lägga till sånt som fattas, stryka sådant som är överflödigt eller skriva en fråga om ett förtydligande.

Det kommer att bli svårt att sätta namn på kapiteln. Blir boken ett fiasko är det mycket mitt fel, eftersom jag har varit inne och röjt mer eller mindre i alla texter, i de flesta mycket mer. En del är inte att känna igen i från det material som jag fått in.

Några kapitel kvar. Det är märkligt så få personer som är intresserade av att bidra med korta kommentarer och en liten bild av sig själv. Jag hade en idé om att plocka in SMS/MMS-kommentarer från folk. I första utskicket sände jag 30 SMS och fick inte ett enda svar. Andra gången skickade jag 10 och fick ett. Från min son. Jaja, det blir nog med sidor ändå.

Jag har också samlat massor av vuxenpoäng genom att tacka nej till prestige-uppdraget för WSJ. Jag ska dock översätta en del, i alla fall i ett övergångsskede. Sedan hoppas jag på mer skrivjobb. Har försökt sälja idéen om att översätta den nya engelska scouthandboken till Scoutrådet. Just nu är det ingen som hinner tänka på något annat än det nya materialet, men vi får väl se. Nu ska jag samla ännu fler vuxenpoäng genom att gå och lägga mig.

Ny regim - igen.

2010-03-01T21:17:00.003+01:00

En månad efter i halvmareuppladdningen och lite för rund för att inneha kommunens snyggaste rygg. Maken är missnöjd med sin friskvård också, så nu ska vi göra en gemensam giv: Peppa varandra till motion och inte äta allt som sitter löst i köket så fort middagen är svald.

Dagens middag:
Mung Dahl
1 stor röd lök fräses
i lite smör. Tillsätt
1 hackad vitlöksklyfta
1 1/2 tsk ingefärapasta
1 1/2 tsk Nigellafrön
1 msk Jalfrezi curry
4 dl mungbönor (gärna blötlagda i ett par timmar). Häll på vatten så att det täcker och sänk värmen och låt puttra i en timma.
Salta
Häll på mer vatten om det börjar bli torrt, och rör kraftigt då och då för att mosa mungbönorna.

serverat med dinkelris, kokt ägg och chutney.

Gott.

I morgon blir det morotssoppa.

Blev erbjuden prestigefylld position i WSJ-teamet idag. Måste tänka hårt. Ena sidan: Jätteroligt, jätteutmaning, jättelärorikt, andra sidan jätteansvarsfullt, jättenervöst och jättemycket tid. Hm... Tänka, tänka, tänka... Jag sover nog på saken.

Jag vann!

2010-02-27T15:18:00.002+01:00

Det var blött, det var halt och det blåste, men jag vann över mig själv och kom ut! Knappt 4km i 6,29 tempo men det var skönt! Nästa gång går det lite längre, och lite snabbare, och om tre månader är det Varvet. Tjoho!

TGIF!

2010-02-26T22:45:00.002+01:00

Snön smälter och jag känner mig lite lätt ... onöjd med det faktum att jag inte ORKAR städa. Varje gång jag går förbi datorn mot städskåpet så fastnar jag och gör något ganska vettigt på datorn.
Men idag har jag inte gjort såå mycket: Redigerat ett par texter, vilket bara tog ungefär en timme, letat ett par grammatiklänkar, och planerat om nästa veckas lektioner eftersom skolan kommer att vara stängd både måndag och tisdag, vilket innebär att jag förlorar tre lektioner med min SvC-klass. Ja, ja. De är så duktiga ändå, så jag tror att jag fixar att få ett schysst betygsunderlag. Jag tappar också båda EngB med tvåorna, men det löser sig eftersom jag hade lämnat lite luft i planeringen. Shakespeare får helt enkelt vänta ett par dagar till.
Det är fantastiskt vad snö kan göra, när den faktiskt är på väg bort! Funderar på att lägga om ljudet på min första YouTube-publikation.
Glömde fråga IT-chefen om vad han tyckte om mitt förslag till skolreform! Han har ritat jättefina teckningar till min bok.
8 T-shirts beställda, och det blir säkert fler nästa vecka. Kul!
Nä, sängen kanske? I tid för en gångs skull.

En kreativ period

2010-02-25T23:01:00.002+01:00

Den här veckan har varit helt ... otrolig. Jag har fått gjort så enormt mycket stimulerande saker: Utvecklingsförslag, textredigering, kreativa idéer ... Jag har jobbat säkert 10 timmar om dygnet med saker som jag valt att jobba med. Jag har till och med gått upp hyfsat tidigt på morgonen och faktiskt kommit igång hyfsat fort.
Stundtals är jag nästan orolig att jag är manisk, ibland tror jag att det är ett flykt beteende. Eller så är det helt enkelt så att jag kanske just ni faktiskt tycker att jag är ganska bra!
Jag har till och med SKRUTIT om att jag är duktig på att skriva - för det ÄR jag. Kanske har jag till och med chansen att få ett arvoderat översättaruppdrag! Och jag vet att jag skulle kunna göra det superbäst. Det är bara det att jag är så dålig på att göra flera saker superbäst på en gång. T ex har jag inte rättat det som jag förutsatt mig att rätta.
Nu har jag bestämt, att i morgon ska jag lägga dagen på att rätta, först tal, sedan artiklar. Sedan ska jag göra ena delen av PIM4. Efter det får jag väl vara lite familjevänlig. OCh städa.
JAG HATAR att städa!!!

Min PIM-trea är klar

2010-02-24T21:47:00.000+01:00

Sportlovsresenär

2010-02-22T14:38:00.001+01:00

Lillprinsen är på väg till morfar i snöovädret. Än så länge är tåget i tid. Kul med eget resekort!

Nu blir jag förbannad...

2010-02-22T08:42:00.002+01:00

Johan Örjes ondgör sig i ett inlägg på ledarsidan i HN den 22 februari över att arbetsmiljöverket vill begränsa gymnasieungdomars sammanlagda arbetstid till 8 timmar om dagen, och högst 40 i veckan, det vill säga en normal arbetstid för svensken, ca 4 timmar mer än människor i flera av övriga europeiska länder arbetar. Det som stör Örjes är att man vill att ungdomarnas skoldag ska räknas in i arbetstiden.
Naturligtvis instämmer jag i Örjes åsikt att ett (positivt) möte med arbetslivet är till gagn för ungdomar, och bör uppmuntras. Vi är också överens om att det finns en risk att arbetet går ut över skolarbetet, och det menar Örjes att det är elevens, föräldrarnas och ansvariga lärares sak att begränsa arbetet.
Varje vecka möter jag gymnasieelever vars extrajobb går ut över skolarbetet. Många, många är de elever som inte sover tillräckligt för att de sitter i kassan på ICA eller McDonalds till tio på kvällen och gör sedan sina läxor; Många, många elever är ledsna och missnöjda med sin egen arbetsinsats i skolan för de inte ”hinner med” för de måste jobba; Många lektioner störs av mobilsamtal, inte som förut från elevers kamrater, utan från ARBETSGIVARE som ringer in ungdomarna till arbete! Nästan varje vecka har jag mentorssamtal med adepter som inser att de jobbar lite för mycket, men som inte vågar säga nej av rädsla att inte bli inringda igen, som ”måste” ha pengar till säsongens nya kläder, till mobilen och till resan de vill ta ledigt två veckor mitt i terminen för, med föräldrarnas goda minne. De "måste" jobba under terminerna för att vara säkra på att få sommarjobb. Det är tyvärr inte heller helt ovanligt att arbetsgivarna slutar att ringa när ungdomarna fyllt 18, eftersom de då måste betala dem mer.
Samtidigt skyller Björklund svenska elevers kunskapsutveckling och dåliga resultat i internationella undersökningar på lärarnas inkompetens och skolans oorganisation. Man vill skärpa upp skolan för att möta omvärldens krav i ett kunskapssamhälle. Samtidigt minskar sökandet till de studieförberedande programmen, eleverna läser mindre språk och matematik för att det är ”för jobbigt”.
Jag undrar, Johan Örjes, vilket ansvar vi lärare har i det här? Ska vi ytterligare minska på kraven i skolan för att eleverna ska få tillfredställa samhällets konsumtionshysteri, eller ska vi anmäla föräldrarna för försummelse av sitt föräldraansvar när vi ser att deras barn utvecklar magkatarr och depression? Eller kanske kan man ge jobben till de som går helt utan sysselsättning, efter att de avslutat sina studier?

En blygsam start

2010-02-21T21:32:00.003+01:00

Som ni kanske minns hade jag lite lätt betygssättarångest i slutet av förra månaden. Den sentens som jag då formulerade lade jag upp på OH i alla klasser. Den verkade gå hem. Jag kopierade också upp den på A3 och satte upp den på min arbetsrumsdörr. Där har den väckt stor uppmärksamhet bland kollegorna och en av dem föreslog att jag skulle låta trycka upp den på T-shirts.
Jag lade ut en förfrågan på intranätet i går kväll och väntade mig inte egentligen några svar, eftersom det ju faktisk är precis i början av lovet. Men nu har jag redan tre beställningar. Nu ska jag bara få in offerterna från de lokala tröjtryckningsföretagen. Det ska ju naturligtvis vara eko-tröjor...

I kannibaltunnan

2010-02-21T18:37:00.001+01:00

Härligt! I blöt i 2 timmar. Tack syster yster för tipset om telefonblogg.

Utslagen

2010-02-21T14:41:00.001+01:00

Hunden är trött efter att ha hoppat i drivorna. Jag också. Tror jag lägger mig en stund innan karbadet.

Å de va solen!

2010-02-21T14:22:00.003+01:00

En lite otrevlig överaskning droppade ner när Maken skötte krukväxterna: Det läckte in vatten i det dåliga fönstret i burspråket! Och på några minuter gick det från att vara några gulaktiga droppar i ett hörn till att faktiskt rinna längst hela listen, och dessutom droppade det från panelen i taket!

Det tjocka snötäcket på taket i kombination med taskig takisolering gör att det blir avsmältning fast det är minusgrader och vattnet bromsas på fel ställen eftersom hängrännorna är fulla av is. Vad göra? Det var bara att upp och skotta. Taket var halt som attans och hur mycket snö som helst. Maken knackade också bort så mycket is han kunde från taket och rännan. Det verkade få avsedd effekt och takdroppet slutade.

Och så kom solen. Och det droppar av bara helsike - både inne och ute. Det är uppenbart att det bir visst renoveringsarbete till sommaren. Pappa, som är arbetslös igen, kanske kan anlitas som byggherre och sköta kontakten med hantverkarna - jag är fullständigt värdelös på sådant. Hoppas bara att det inte har blivit för stora skador i taket!

Kanske ska man passa på att byta parketten och lägga in vattenburen golvvärme i vardagsrummet och i matrummet när man ändå är igång - få bort radiatorerna, kunna ändra altandörren och göra ett window seat i burspråket? Alla andra verkar ju kunna renovera hela sina hus, så varför skulle inte vi?

Insnöad

2010-02-20T08:05:00.003+01:00

Vaknade till en fullständigt vit värld. Som om vi inte haft onormalt mycket snö redan! Det pratas inte så mycket om klimatkrisen just nu, men egentligen är det ju faktiskt precis vad Eleanor och alla de andra sagt hela tiden: Extremt väder. På fel ställen. Jag vet inte hur det är med Eleanors tundra, men Grönland är ju ... grönt, medan vi, som brukar ha extremt grågröna vintrar har haft snö sedan nyår och det är bara de senaste dagarna som vi faktisk haft strax över noll.

Det blev inte någon schackturnering för Prinsessan. Och det var ju tur att Kronprinsen kom fram innan det började på alvar. Och en himla tur att Morsan stannade hemma, annars hade hon väl fått stanna i en vecka!

Jaja. Det är väl bara ut och skotta då.

Sista dagen före lov

2010-02-19T20:53:00.002+01:00

En lektion. Jag hade bestämt att jag skulle visa hur man dansar bralle. Samtidigt insåg jag att jag nog måste ha en lätt genomgång av hövisk litteratur under medeltiden. Det är den ständiga konflikten: Bredd eller djup?
Det är svårt att hinna med 3000 år av litteratur på tre terminer. Antiken är viktig, eftersom flera av genrerna gror där och så mycket av vårt kulturarv stammar därifrån, men det händer ju inte så mycket under medeltiden. Utom höviskheten, mysteriespelen, Tristan och Isolde, de isländska sagorna, Bocaccio, Dante, Petrarca... Dante kan man ju kanske skita i, egentligen. Hans Helvete är ju ganska föråldrat, men å andra sidan blir en film som Seven mycket häftigare om man vet något om dödssynderna och Dante, och man måste ju veta lite om Vergilius och en del av de antika/medeltida syndarna för att fatta Divina Commedia, och lite om bibeln och lite om den romerska historien... Kanske kunde man hoppa över Bocaccio, men då skulle man ju inte heller kunna prata om Chaucer och om man inte pratade om Petrarca blir det svårt att förklara sonetterna när man snackar om Shakespeare. Så då kanske man bara ska hoppa de islänska sagorna, men då snackar man ju bort hela sitt nationalistiska kulturarv och vikingarna brukar ju vara det som går hem....
Så det blev en snabb exposé över den ridderliga koden innan vi började dansa: Två steg åt vänster, ett åt höger, medsols för att inte släppa in Djävulen i dansen. Liten Kerstins öde studerades och sjöngs, även om det tänkta queerperspektivet fick lämnas därhän pga tidsbrist. Jag undrar fortfarande varför hertingen valde att gå till sängs med stalledrängen - visste han att hon var en flicka, eller lägrade han henne i tron att det var en pojke?
När lektionen var slut gick hela klassen glada ur rummet, nynnande på omkvädet. Även om de kanske inte kommer ihåg Tristan och Isolde, tror jag de kommer att minnas när de dansade bralle och sjöng " i vånn stall hon tjänte i lönndom". Nu har de praktik i tre veckor, sedan är det renässans och då blir det filmuppgift: 60 seconds of Shakespeare.

Kul ny bok

2010-02-18T22:44:00.003+01:00

Scouting är inne. Scouting började en gång i tiden med en book om Scouting skills, som blev mäkta populär och utvecklades till Scouting for Boys, som blev startskottet på en global rörelse. Nu kommer en uppföljare ;-) Ett engelskt barnboksförlag ger ut en friluftsguide för ungdomar - inte bara scouter. Den ser mycket trevlig ut, och Nick har fått äran att recensera den. Undrar om det finns någon marknad i Sverige som legitimerar en översättning?
Ta en titt här!

YBC Nacka - en lycklig illusion?

2010-02-17T09:05:00.006+01:00

Har precis stigit upp efter att ha tagit sovmorgon. Vi kom hem vid halv 11 efter gårdagens besök på YBC, Young Business Creatives i Nacka och alla intryck och alla diskussioner i bussen på vägen hem gjorde att huvudet rusade. Kaffet i Ödeshög kan också vara en bidragande orsak till att horisontalläge inte intogs förrän efter midnatt.

Att komma till M7-huset i Nacka var lite som att vandra in i en dröm - en specialkonstruerad byggnad inrymmande tre gymnasieskolor (två friskolor och en kommunal), cirkusskola, restaurang, hälsostudio och säkert några andra verksamheter som vi missade. I den luftiga lobbyn togs vi emot av fantastiskt trevliga och förberedda guider; elever som med hjälp av sina Smartphones och laptops hade full koll på exakta tider för de välkoreograferade aktiviteterna. Med en självklart trygg och professionell air fixade vår akut inhoppade guide Louisa Feist oss, trots att vi är en dokumenterat vimsig samling individualister till lärare, från A till Ö, genom hela alfabetet, under dagen.
Vår gymnasiechef, Mona Ericsson, i samspråk med Stockhomspedagog på "Torget".

Efter kaffe och bagel började dagen med en Talkshow i BC-programmets studiehall, där en skolpolitiker från Nacka kommun, en F-9-rektor och YBCs egen rektor, Hans Renman diskuterade 1-1-projektets fördelar och förutsättningar och varför Nacka kommun håller sig i toppen av skolmätningar, nationellt och internationellt. Showen leddes av en av IBs (internationel bachaloreat) elever Catja Färdig, som med ett professionellt driv och skickliga frågor lotsade pedagogerna i bästa Skavlan-stil. Kom i håg namnet! Det är inte otänkbart att hon dyker upp i större sammanhang, fortare än jag kan säga public service journalistik!

Sedan fick vi en redogörelse för hur en lärare såg på 1-1 och vilken typ av projekt det öppnar för. Vi fick också smakprov från år 1s elevprojekt. Gruppen hade på fem veckor gjort en marknadsundersökning av behovet av ungdomstaxa på taxi, reklamfilmer för olika målgrupper, designat posters och klistermärken, samt fått media och framför allt två av Stockholms stora taxibolag intresserade av idén! De fortsatte nu alldeles frivilligt att driva sitt projekt vid sidan av de övriga studierna. De flesta av våra treors PAn bleknade snabbt i jämförelse.

Elevskåp.

Klassrumsinteriör

Det var dock skönt att se att inte alla av eleverna var supergroomade business geneuses då eleven som skulle fördra seminariepedagogikens metod och fördelar fastnade i en ganska tonårstypisk, självcentrerad utläggning om hur hon under hela sin skoltid känt sig missförstådd och undanskuffad när hon ifrågasatt sina lärare, men äntligen kände att hennes personlighet och kunskaper kunde få komma till uttryck genom datorn och YBC. Vi andades ut: Det finns lite "normala" tonåringar även i Nacka.

Undervisning i seminariegrupp

Ingenstans såg man klotter, vandalism eller kladd, kaffemaskin till trots. Nåja, ett par kaffefläckar på möblerna får räknas till normalt slitage. På vinylgolven ligger dekorativa mattor och lokalerna (7,5 kvadrat per elev) är smakfullt och färgglatt inrett med designade, stoppade, funktionella möbler och det finns gott om plats att dra sig undan för arbete och diskussion. Utsikten är betagande från de stora fönstrena och transperansen är total: Glasväggar, öppna ytor och olåsta dörrar. Bara mediasalens bokningsbara material var inlåst i vanliga skåp i klassrummet och personalarbetsrummet hade kodlås (men glasväggar). Medan de närmare hundra tillresta pedagogerna minglade omkring och nyfiket studerade allt, fortgick självstudier och undervisning i de öppna salarna, tillsynes utan att eleverna stördes.

Efter lunch och visning av lokalerna var det dags för gruppreflektion, semla och paneldebatt. Att man på YBC inte har mycket till övers för Björklund var tydligt, och rektorn Renmans framtidsspaning gav vid hand att man troligtvis måste överge det kreativa business-konceptet, eftersom det planerade Samhäll/ekonomi-programmet enligt Renman verkar utvecklas till "ett program för blivande revisorer". Istället tror han att man kommer att satsa på det nya Samhäll/journalistik. Skolan har redan mediastudio och spelar in video- och radio-poddar och elever dokumenterade hela dagens program med skolans digitala systemkameror och bloggar, och vi kunde följa våra egna steg på bilder som ögonblicket efter de tagits lyste upp bilddukar i de gemensamma utrymmena på både BCs och IBs studietorg.

Så vad har då det här studiebesöket för relevans för vår verksamhet? YBC har ca 300 elever och den genomsnittliga intagningspoängen ligger kring 250. Man har kö in till de två specialiserade utbildningarna och eleverna pendlar från hela Stockholmsområdet för att få gå i denna kommunala"lärobas" (Renman gillar inte det traditionstyngda och för många negativt laddade ordet skola, och Catja Färdig ersatte då snabbt ordet med lärobas) som medvetet byggts och inretts för att mer likna en reklambyrå. Vår skola har 1500 elever, de flesta av de nationella programmen, med några få spetsspecialiseringar som drar en liten grupp elever, men som har svårt att hävda sig ekonomiskt, eftersom inte tillräckligt med elever från andra kommuner i regionen söker dem. Det genomsnittliga meritvärdet på samhällsprogrammet ligger ofta kring 200, eftersom samhällsprogrammet är "ett så brett och bra program när man inte vet vad man vill bli", vilket gör att både förmåga och motivation är ytterligt blandad i alla årskurser, vilket gör att de svaga eleverna stressas och får mycket stöd, medan de duktiga eleverna tröttnar och har svårt att bli ordentligt sedda av alla pedagoger.

Guide besvarar frågor från sin grupp av tillresta pedagoger

Enligt Renman är tre faktorer är nödvändiga för att göra det YBC har gjort: En tydlig vision, en tydlig, aktiv, engagerad pedagogisk ledare samt support från förvaltningen. Pedagogiken utvecklas tillsammans med eleverna, för ska man vänta på att lärarna ska bli färdiga att köra igång blir det alldrig klart, hävdar Renman. Både lärare, rektor och elever återkom också flera gånger till att om man ger eleverna ansvar för sitt lärande och förväntar sig att de tar det och förväntar sig att de kan, kräver resultat och professionell attityd, så lever eleverna upp till detta. Renman menade att visst har de elever som är mindre motiverade, och elever som får kämpa, men genom att alla har tillgång till datorn jämnar man ut skillnader och undanröjer de speciella behov som finns. Skolan har ingen stödverksamhet, förutom kurator och skolhälsa, men lärarna har också tillgång till elevens hela portfolio i betygssättningen i alla ämnen och är tillgängliga under hela läroprocessen för att följa upp målen.

Rektor Hans Renman, skolpolitiker från Nacka och lärare vid den Espressomaskin som är del av skolans filosofi.

Förutom läroplanens mål jobbar man på YBC med 14 skills, bland annat digital kompetens, muntligt framförande och självkänsla. Varje lärare måste i början av läsåret lämna in en målbeskrivning för hur man aktivt i sitt ämne ska jobba för att uppnå mål och de fjorton färdigheterna - annars får de inte börja undervisa! Tjänstefördelningar har man inte, men den genomsnittliga undervisningstiden är 18 timmar och man har samma årsarbetstid som andra gymnasielärare. En titt i skolans schemaprogram som ligger öppet på nätet ger intrycket av att både lärares och elevers arbetstid är väl samlad mellan 8.30 och 16.00 med några få undantag. Eleverna har få håltimmar, lärarnas konferenstid ligger mellan 14.30 och 15.30.

Labbsal med pågående kemilektion.

Efter att ha träffat elever och besökt YBC är det svårt att inte vara lyrisk över skolan. Samtidigt kunde vi faktiskt konstatera att vi inte är så långt bakom som vi kanske tror ibland. Vi har just nu inte samma förutsättningar, men vi har fått en hel del inspiration och idéer om hur vi ska kunna utveckla oss vidare.

Alla hjärtans middag.

2010-02-14T22:19:00.001+01:00

Jag hade tänkt att beställa bord på det nyöppnade panget/restaurangen till mig och Maken, men det var ju tur att jag inte gjorde det, för Maken hade andra planer. Redan klockan elva på förmiddagen började han härja vid spisen och delegerade uppdrag till övriga i familjen: Prinsessan skulle göra menykort, jag skulle duka, Prinskorven hjälpte till med kökshandräckningen (och dukningen) och Kronprinsen var i den snötyngda scoutskogen.
Klockan 18.00 serverades middagen. Prinsessan och jag hade bytt om till klänning, och Kronprinsen hade slips och skjorta, Maken pressveck och skjorta och Lillprinsen huvtröja och trasig byxor. Den lila duken var beströdd med utstansade små cheruber och hjärtan, och de levande ljusen speglades i de blanka tallrikarna.
Först serverades vi Avocado and Tompepper Bruschetta: En bruschetta med en avokado/paprika och tomatsalsa med sting. Sedan en Elk Horn and Salmon Shell, dvs ihoprullade älgsalamiskivor, fyllda med färskost samt dito rökt lax.
Detta följdes av en fläderblomssorbet för att rensa paletten, Fasan-spett följdes av Citrus sorbet som följdes av en perfekt stekt känguru-filé med ugnsbakade rotsaker som såg ut som koraller.
Sedan började desserterna: En spicy mango salsa, med färsk mango, följd av en Lemon and Ginger Cheese Cake, som följdes av hallonsorbet och sist men inte minst: En hemmagjord chokladtryffel.
Sedan var det dags att diska.

Borde kanske gå upp?

2010-02-10T08:51:00.002+01:00

Pga att en del elever är ute på praktik är min enda lektion idag vid halv två. Jag borde gå upp ur sängen. NU. För gudarna ska veta att jag har att göra, men det är så skönt att inte behöva göra något, inte tänka, inte vara aktiv... Jag vet att om jag tar upp romanen jag håller på med så kommer jag att ligga kvar en timme till, och inget kommer att bli skrivet, inget kommer att bli rättat. Nä, bättre att gå in till jobbet och vara lite kreativ på plats. Jag har trettio filmer att titta igenom, tjugoåtta engelska arbeten om brottslighet att läsa, lite bits-and-bobs att rätta och ett skrivbord som är i desperat behov att en röjning.

Och så skulle jag vilja baka semlor...

Enkel efterrätt för 4

ca 4 dl Grekisk yoghurt, eller naturell yoghurt (eller vaniljyoghurt, men smaksätt då inte!!)
2 tsk råsocker
1 kryddmått äkta vanilj

Kanderade nötter/frön
2 msk smör
2 msk honung
ca 1 dl blandade nötter och frön, t ex pumpa-, solros-, pinje-

Smaksätt yoghurten och fördela i serveringsglas.

Smält smör och honung och lägg i frön och nötter och låt bubbla tills gyllenbruna. Rör ofta, det är lätt att de bränns!

Fördela de kanderade fröna och nötterna över yoghurten och servera!

Kvartssamtal

2010-02-09T18:11:00.003+01:00

Har haft kvartssamtal med min chef. Det blev en och en halv timme som vanligt. Vi har alltid mycket att prata om, och det blir svårt att hålla en röd tråd. Nu ska jag sammanfatta samtalet också! Det glömde jag förra året...
Hon återkom flera gånger till att jag "är en förbaskat bra lärare" och det är ju trevligt att höra! Hon ser också att jag är på väg, kanske till ett rektorsjobb.
"Skynda långsamt" sa jag. Än är jag inte beredd att ta andra sidan, men jag gjorde klart för henne att jag önskar en utvecklingstjänst i kombination med undervisning nästa läsår. Man ska vara tydlig med vad man vill, annars får man ingenting. Sedan kanske man inte få det man vill i alla fall, men man har i alla fall gjort sin önskan klar. Och det är mycket som ska funderas på inför den nya gymnasieskolan, ännu mer som skulle behöva utvecklas när det gäller omdömen, bedömningar och arbetslagsutveckling inom programmet, och jag vill vara med och göra det!
Men vi får väl se. Och vi får väl se om "förbaskat bra lärare" gör skilnad i lönesättningen, när vi får dela på de smulor som kommunförbundet kastar åt vårt håll, eller om det innebär att jag måste jobba ännu mer för samma lön....

Pedagogen i pulkabacken

2010-02-08T19:57:00.003+01:00

Som scout tror jag på att man lär med hela kroppen, och att kunskap inte bara kan tillägnas i skolbänken, även om det kan vara ett ganska effektivt sätt om motivation och/eller lärglädje finns. Jag önskar att jag kunde hålla fler lektioner utomhus, men det är svårt att utföra promenadlektioner med 30 elever och med fem minuter mellan 60-minuterslektionerna. Men ibland går det!
Bfarna har hållit sina redovisningar om antiken och nu var det dags att sammanfatta. Och det kan man ju göra var som helst. Så klockan åtta samlades vi utanför entrén med pulkor, skjärtlappar, sopsäckar, termosar och termobyxor och gick den korta promenaden till Brittas backe (döpt efter en mellanstadielärare som råkar bo granne med backen, som för övrigt var den som lärde mig att bygga legohus, när hon som skoltrött 16-åring gjorde praktik på mitt lekis när jag var 6. Det finns lite olika sätt att bli legendarisk!)

Eftersom jag dängde i svansen när jag och Maken åkte skidor i Åkulla i lördags, så kunde jag inte aktivt delta i utförsåkandet, så jag pysslade ut en poängpromenad kring backen och satte mig och fikade lite medan ungdomarna härjade i backen. Sedan fikade vi varm choklad i snön och gick igenom svaren tillsammans.

En timme gick jättefort, och strax var det dax att gå tillbaka i skolan. Rosiga och glada tumlade ungdomarna vidare till sitt prov i karaktärsämnet och jag skalade av mig skidkläderna och skramlade iväg till nästa lektion. Inomhus. Men tack vare den aktiva starten på dagen kändes den bra mycket mer avslappnad än vad min hektiska måndag brukar vara. Jag var visserligen ganska slut vid ett som vanligt, men kände mig i alla fall inte så stressad som jag brukar.

Mer utomhuspedagogik åt folket! Även för oss över 10!

På darriga ben

2010-02-06T17:23:00.002+01:00

Efter en synnerligen otillfredställande utflykt på stan i lördagsrusningen för att köpa skridskor så bestämde sig Maken och jag för att göra en expedition till Åkulla för att pröva Makens nya skidor. De lånar nämligen ut skidutrustning i bokskogen, och det är nästan gratis. Så vi struntade i barnen och stack.
Det var ganska utplockat i skidboden men jag hittade ett par gamla pjäxor och några skidor som såg lagom långa ut. Värre var det med stavar. De jag till slut valde var något för korta, men av den pålitligt klassiska bambu-varianten med rottingring längst ner, så jag kände mig ändå trygg i att jag nog skulle ta mig fram.
Skidorna var av 80-talsstuk och hade plastbeläggning, men ingen valla. Det var både bra och dåligt, för det innebar att det inte gick så fort i nedförsbackarna, men det gick å andra sidan något bakåt i uppförsbackarna.
Vi är ju hyfsat vältränade, både Maken och jag, men mest Maken, så vi valde den gröna niokilometersrundan. Det var ett misstag. Den var nämligen inte proffsspårad utan gick bitvis längst väl plogad skogsvägar, så skidorna slant både hit och dit och stannade ibland upp på en kotte eller en sten. Rätt som det var tog den gröna slingan slut och vi fick vända tillbaka och leta upp den gula slingan i stället. Och jag som precis hade sagt till Maken , att vilse lär vi ju inte kunna hamna i spåret!
Efter många om och men, fler plogade vägar, ett nödgat chokladstopp efter en svanskotebrytande vurpa i en nerförsbacke och en nära knäledsfraktur i en annan vall, hamnade vi på det blå spåret och var strax tillbaka i civilisationen igen. Efter den solitära stillheten i de snöhängda bokskogarna kändes det närmast underligt att slängas in i barnfamiljernas småprat runt korvelden, skänet i pulkabacken och de riktiga proffsen, de som åkt det blå spåret runt runt flera varv, som flåsade en i nacken.
De lånta fjädrarna hittade tillbaka till hyllor och krokar, och jag fick sticka fötterna i mina torra kängor igen. Genomsvett och darrig i benen står jag nu här och försöker fortfarande återfå full känsel i tårna. Dags för en riktigt lång och varm dusch före maten. Idag blir det lax och ris, med kall yoghurtbearnäs. Typ.

Tankar i gryningsljus

2010-02-05T22:29:00.000+01:00

Sitter på tåget i gryning. Himlen är persika och lavendel. Snön ligger tung på grenar som sträcker sig mot tågsidan. Moränblocken ser ut som om man hällt ett tjockt lager ostsås över dem; bara mjuka pucklar under det tjocka snötäcket. Gårdagskvällens möte på pizzeria Granada i Borås var produktivt, och det känns som om det nog blir en bok i alla fall. Dessutom var pizzan fantastisk: Smakrik, och med den krispigaste och lättaste pizza-botten jag någonsin smakat! Nu försöker jag komma ikapp med bloggandet. Egentligen borde jag skriva en artikel om mentorskap, men pendeltågets komfort är inte ultimat och jag sparar den tills jag kan sprida mitt material över en bordsyta. Jag längtar efter kaffe. Och saknar faktiskt familjen, trots att jag inte varit borta mer än över natten. Men jag inser också att pendla till Borås inte är en omöjlighet, och till Skene är det helt och hållet realistiskt.
Solen slickar kanten på åsen längst Viskan och färgar molnkanten bakom i guld. Himlen är gul biggarå och ljus syren.

Vilken helg!

2010-02-01T22:02:00.004+01:00

Ujuj, vilka dagar… Full spätta på jobbet, boken närmar sig deadline och scoutkårens 100-årsfirande är inlett.

Lördagen gick i ett: Först korvgrillning utanför stadshuset tills kläderna luktade skogsbrand och fingrarna sved. Sedan hem och byta jacka och snabbt ner till fotomuseet Olympia för en mycket underhållande visning av gamla klipp från olika garderober. Småknuttar i läderjacka, gubbar och damer i hatt och scouter och blåvingar vid Ljungsjön på 50-talet, lervälling vid Stegeborg och Kapaukernas prisbelönade film (utan ljud) om ungdomsbrottslighet från 60-talet, Indianläger vid Knobesholm och Trefoten på ett nybokskogsgrönt Tranabo från sprirande 90-tal. Mycket är synbarligen sig likt, och det är en del av scoutings charm, men man kan raskt konstatera att alla har blivit äldre och Tranabo har vuxit igen en hel del.
Jag var barmhärtigt nog inte med i någon av filmerna. Men det var min lillebror. Men jag kände inte igen honom. Jag ska köpa filmen och ge honom den i present.
Sedan rusade jag hem och slängde mig ur scoutskjortan och i badrocken, pussade Maken och sa grattis på födelsedagen innan vi vandrade iväg till grannarna för gulasch, mylta och vaniljglass. Sedan badtunna.
Förra året vid den här tiden skrev jag om en naturupplevelse vid Båvern med månglans, stjärnglitter och sjönsjungande sjöis. Badtunna i villaområde i fullmåne och 12 minus går heller inte av för hackor! Månen vandrade sin tysta ban över villataken medan vi stilla njöt vår öl i det 42 gradiga vattnet, småpratandes om allt från binära talsystem, korkade hundar, barn och om det verkligen var tillrådligt att försöka springa långpass i 10 minus och snömodd. Med istappar i håret och skrynkliga tår mös vi sedan i friggeboden en stund innan det var dags att gå hem och knyta sig.
Söndagen innehöll distriktsråd där det nya programmet och ledarboken fick lite uppmärksamhet, men huvuddelen av diskussionen rörde sig kring Camp-in-Camp organisationen på Simply Scouting. Jag ska INTE ge mig in i detta. Än i alla fall. Först boken, sedan Scoutforum, SEN kanske, men helst med stora jamboreet. Att åka som ledare för kontingenten hade varit ganska kul…

Indisk mat lyfter sinnet

2010-01-28T21:52:00.003+01:00

Jag gillar indiska kryddor: Värmen av chili, gyllene gurkmeja, jordig spiskummin, blommig nigella... Med jämna mellanrum måste jag kasta mig i kryddburkarna och laga till något som exploderar i munnen, en rund dahl som medlar och ris som svalkar. Ikväll blev det ägg med curry.

Curry-ägg med tomat och ärtor

8 hårdkokta ägg

1 gul lök, hackad

1/2 tsk kumminfrön

2 msk kallpressad rapsolja

1 1/2 tsk riven ingefära eller ingefärspasta (finns på burk)

2 klyftor vitlök, pressade

2 krm gurkmeja

1/2 tsk malen koriander

salt efter smak

1 tsk garam masala

4 tomater, skurna i bitar

2 dl gröna ärtor

1 grön chilifrukt, styrka efter smak. (skär fina snitt i chilifrukten och lägg i den hel, så slipper du pilla med att ta ur fröna!)

Fräs löken och kumminfröna i oljan tills löken är gyllenblank. Tillsätt vitlök, ingefära, gurkmeja, koriander, garam masala och fräs i några minuter. Om det skulle bli torrt, tillsätt en skvätt vatten så att det inte bränner. Tillsätt sedan de hackade tomaterna, salt, den snittade chilifrukten och de hårdkokta äggen och rör försiktigt. Låt puttra i några minuter. Om du tycker att det är för torrt tillsätt lite vatten. Tillsätt ärtorna och puttra vidare i ytterligare 5 minuter.

Servera med ris och dahl.

Enkel dahl

Skölj de röda linserna och låt dem bli blanka i lite olja eller ghee. Tillsätt en krossad vitlöksklyfta, ev. lite ingefära, currypulver, ev chilipulver och/eller svartpeppar och häll på så mycket vatten att det täcker linserna. Koka under lock. Kolla ofta och rör. Fyll på vatten hela tiden precis så linserna täcks. När linserna börjar bli mosiga (ca 15 min) tillsätt endast vatten sparsamt och om dahlen blir för torr och riskerar fastna i botten. Rör kraftigt för att slå sönder linserna. Snaka av med salt. Tillsätt ev. en liten klick smör precis före servering för att göra dahlen blank. Världens billigaste, nästan nyttigaste och definitivt godaste mat!

Betygsångest

2010-01-27T19:46:00.002+01:00

Jag sätter betyg den här veckan. Det innebär ångest, ångest och ångest. Då menar jag inte den bildliga ångesten, dvs ruelse, tvivel och nerver, utan bröstsmärtor, öronpip och spänningsvärk. VARFÖR ska jag tycka att det är så jobbigt?

Jag uppfann en ny sentens idag:

Kom ihåg: Jag sätter inte betyg på din person, inte på dina åsikter, eller ens på dina kunskaper.
Jag sätter betyg på de kunskaper du väljer att visa mig.

Egentligen borde jag starta ett företag som säljer lärarnördprylar, som stämplar, T-shirts och posters med nördiga sentenser och citat. Typ. Fast då får någon annan fixa bokföring och fakturering.

Eller milkshakebar.

OM man bara behövde undervisa och coacha hade lärarjobbet varit fantastiskt! Men jag hatar att rätta och jag fullständigt avskyr att sätta betyg!