Man skulle vara dansk

Den i hast ihopslängda smörgåsen räckte ungefär till Lund och jag var sur på mig själv att jag inte sprang ifatt McDonald på Malmö central, och sedan putt för att jag inte var ekonomisk nog att välja Burger King före säkerhetskontrollen. När sedan inte två gratis praliner i tax-free inte räckte köpte jag mig en mini-sushi och en smothie för 70 danska. Det blev magiskt nog 100 svenska. För 4 bitar tråkig sushi och 25 ml frukt. Tänk om man jobbat i danmark och bott i sverige! Jäklar vad rik man varit!

Stress och glömda fleecar

Stressade som 17 för att bli färdig och hade tur att maken körde mig till stationen så jag fick en puss i alla fall. Så hade jag tagit fel på tid och fick 20 ill godo. Jag fick hålla fall en puss till.

Välj Samhäll!

Mina tokiga elever har gjort ytterligare en kul film. Ja, det ÄR jag i första klippet och jag ser ALLTID ut så på jobbet. Fniss!

Simlången runt.

Familjeutflykt. Maken kom in som 5a, jag kom väl typ sist och sedan fick vi fika och hembakat. 9.45 km på 57.08. Supertrevligt väder, härlig bana, med en mordisk backe och nästan bara terräng och grus.

Uppdatering:

Jag kom inte sist, utan på 17e plats utav 35 tjejer! Och spöade 9 av 70, typ, män också. Så jag är rätt nöjd i all fall. Känner mig värd lite choklad och vin.

Football factory

En förbannat bra film, men obehaglig som fan. En 2000-talets Clockwork Orange faktiskt. Ursäkta språket, smått influerad. Right on, ya bastard!

Suck...

Lite ledsen och trött idag. Inte ens mina gulleelever förmådde lyfta mig ovan gråtråket, trots stålande ansatser. Jag kan inte gå in på alla ledsamheter, men låt oss säga som så här att man kan bli lite chockerad och trött på:

Reaktionära kollegor som inte förstår att datorn inte är en krokodil som kommer att äta upp deras sedan länge beprövade metoder, och att de inte kommer att mobbas ut bara för att de är lysande föreläsare och katederpedagoger. De kommer att behövas även när eleverna får datorer.

På människor som inte förstår skilnaden mellan att lära sig och att göra. Vi gör en jäkla massa hela tiden, eleverna producerar en jäkla massa hela tiden, men det känns som de lär sig mindre och mindre.... "Vad kan jag göra för att få MVG?" inte "Vad ska jag kunna för att få MVG?" Dags för ett fokusskifte? Ärligt talat, det kan låta som jag blivit frälst, men att bara börja tänka mer på målet än metoden lyfte mig personligen från en jäkla massa jante och tristess, och jag trodde faktiskt att vi haft en läroplan som fokuserat på mål sedan typ... 1994?

På att det fortfarande finns elever som i år tre på ett studieförberedande program inte kan använda Word, och än mindre andra Office program. Jag ser en trend, och den kan vara fel, men jag ser den och det är att det är i huvudsak en grupp elever på vårt program som inte fått tillräcklig träning i att använda datorn, men det är väl bäst att inte nämna vilken. Jag skäms att släppa ut elever med slutbetyg år 2010, när i princip alla kursplaner nämner IT-kompetens i målkriterierna och i många fall även i baskriterierna för Godkänt. Visst har jag märkt att vissa elever helst vill lämna in ett papper i handen på mig, och i vissa fall även ett handskrivet papper, men att lägstanivån är så låg!? Det är inte elevernas fel, utan vi som misslyckats med att förklara att det här är en nyckelkompetens i deras framtida liv! Till och med om de ska bli hemmafruar kommer de att behöva kommunicera via datorn om de vill ha någon del av den demokratiska processen eller livet utanför hemmets väggar!

På att elever tillåts att gå kvar i skolan, som inte gör något, inte närvarar på hälften av lektionstillfällena och som stör de övriga elevernas kunskapsinhämtning genom att kräva omedelbar service och "kompensationsundervisning" när de väl dyker upp. Det gör det visserligen mycket lättare när man bara behöver läsa ett nationellt prov för att avgöra om eleven kan få ett IG istället för ett streck i en kurs. Alla de resurser som läggs på elever som inte vill skulle kunna finansiera hela en-till-en-projektet för alla elever på skolan.

Men jag är också glad över att jag har så underbara kollegor, sådana underbara elever (ingen nämnd, ingen glömd och även de "jobbiga" är rätt underbara ganska oftast de också) och för att vädret är himla trevligt.

En-till-en, en politikerfråga

Taggtråden i förgrunden syns dåligt på bilden. Jag undrar om den är symboliskt vald. Men de tre politikerna var eniga: datorerna är en förutsättning för skolans utveckling. 'det här är vägen framåt' säger kommunfullmäktiges ordförande Marie-Louise Wernersson.

Det klarnar

En del av de frågor om finansiering som vi haft har fått svar: mycket av pengarna kommer från fortbildningsbudgeten. Och det är ju faktiskt logiskt: sedan jag fick en egen bärbar dator har jag höjt min kompetensnivå mycket. 'man kan inte jobba som lärare med metoder från 1980 i ett klassrum 2010' säger en av rektorerna som jobbat med projektet i 3 år. Han menar att genom att använda datorerna som de 'kompletta kommunikationscentralerna' som de är vinner både elever och pedagoger kunskap. Datorn ändrar metod och arbetsformer. Datorn börjar som skrivverktyg och informationssök. Varför inte blogga? Och varför inte, med en långsiktig planering, täcka hela läroplanen med gemensamma tema? Det är så lustigt att kunna konstatera att Scouternas nya program är så rätt och så före skolan att fokusera på kunskapsbildandet istället för aktiviteten. Man måste släppa de vattentäta skotten mellan olika ämnen och mellan skola och verklighet. Och släppa kontrollen över metod. Jag undrar var jag ligger i SAMR-modellen? Troligtvis kring gränsen mellan förbättring och omvandling.

På en-till-en konferens på strandbaden.

Falkenberg, it-kommunen, informerar om projektets förträfflighet. Jag hoppas bara att den närvarande förvaltningschefen också skjuter till pengar till gymnasiet. Spännande att se hur eleverna varit ute och representerat falkenberg. Tänk vad de vuxit! Tänk om mina elever fått vara med om detta!

Things u do on a rainy söndag.

Kom i alla fall inte sist i år och en mil på 1.08 är ju helt ok efter fest. Solen tittade fram 4 gånger. Och jag vann på startnumret i år igen! En liten stund före start pissregnade det, och vi hade åkt hem igen om vi inte precis betalt startavgift, men som tur var så bara duggade det lite under loppet, även om det blåste tråkigt.

När vi kom hem badade vi bastu och jag fullständigt zonkade i badkaret, och somnade sedan ett par timmar. Känner mig heeeelt färdig. Men jag filade i alla fall 4 minuter på tiden från förra året! Simlångsdalen nästa helg kanske?

Och nu är våren här

... Och ogräset står som spön i backen.

Management by cake

Som säkert framgått har jag varit i stockholm för att avsluta bokprojektet med utvärdering och ceremoni. Först gjorde vi en liten genomgång av samtliga böcker och deras status. Alla är nästan färdiga men inte riktigt. Den som är färdigast är spårarboken, en ljuvlig fantasifull skapelse med en räv vid namn Tofs som ciceron. Upptäckarbokens illustrationer framkallade associationer till femtiotalets äventyrsskildringar, med rådiga ungar som löser mysterier. Äventyrarnas bok är den som är mest handson och så heter den också Äventyrarnas handbok. Och så vår bok då. Som blir så snygg. Vi fick också se de nya märkena som lanseras om några veckor. Sedan var det dags för fika. Management by cake, sa Karin Nolke, och vi lät oss väl smaka.

Tunnelbanekonst tid kth.

På väg från Täby till t-centralen och hem. Jag blir alltid lite vemodig när jag ska lämna Stockholm. Jag har alltid trivts här, men precis som med Oxford är det en utopi att faktiskt leva det liv som man skulle vilja ha här.

Morgon

Söndag morgon i huvudstaden. Kallt, knappt några människor ute. Jag ägnar mig åt en gammal favoritsysselsättning: t-baneåkning. Jag älskar t-banan! Lukten av asbest och järn, alla typer av människor att titta på, konstverken...

Match

Mitt SL-kort matchar jackan. Huvudstaden är så vacker, men alldeles för full av folk för en lantis som jag.

Utan kort och med handsfree på väg

Till huvudstaden för att avsluta bokprojektet. Efter att ha skrivit flera mil om projekt, metod och vikten av avslut och att fira resultat är det ju skönt att kunna leva som man lär, och efter en eftermiddags hårt arbete, reflektion och utvärdering blir det middag på stan. Mysigt. Känns lite trist att inte vara hemma och klappa på 18-åringen, men han har dansrepetition halva dagen i alla fall. Och det finns ju andra som kan klappa på honom.:-P

Trötta killar

Efter gekås och den nya kusinen.

Äggande rester

Mike orkade inte äta upp sitt ägg igår, så vi lade tillbaka det i färgbadet för att göra Stink Bugs' Egg av det: ett roligt färgglatt buffétrick hämtat ifrån Roald Dahls dotter Sofie Dahls kokbok Revolting Recepes där hon skapat roliga mat- och godisrätter utifrån sin fars fantastiska sagoböcker. För att uppnå den roliga marmoreringen blandas äggfärg eller vanlig karamellfärg i kallt vatten med en tsk ättikssprit. Det kokta ägget knackas kärleksfullt och får ligga i färgbadet över natten. När skalet sedan av lägsnas blir det fint marmorerat.

På påskpromenad

Påskafton, och väder för en trevlig promenad. Här mitt ute i skogen har lokalbefolkningen fått ett statligt bidrag för att anlägga en naturrunda. Den har funnits i några år, men vi har inte haft tillfälle att gå den.

Vi tog bilen ett par kilometer för ungarnas skull och det tog inte mer än ett några minuter förrän vi träffade på de rara blåsipporna - ett säkert barnvisevårtecken. Kungarösena duggade också tätt.

Snösmältningen var uppenbar bitvis och friskt smältvatten rann glatt efter vägen en bit, porlade och hoppade längst vår vandring. Vid Elsas gunga pausade vi några minuter. Elsa var farmors mor till en av de bofasta. På den tiden var det inte vanligt att barn hade tillfälle att leka alls, men Elsas pappa satte upp en gunga i en ekbacke en bra bit från gården, med utsikt över en liten sjö så den älskade dottern hade utsikt att fantisera. Astrid Lindgren-land i verkligheten. Barnen var inte så intresserade att gå mer än de underbara fyra kilometerna genom vårlika hagmarker och pappa och tanten hade ärenden i sta'n så Maken och jag fick knata en bit själva längst en porlande vårbäck, förbi resterna av en skvaltkvarn, genom skog med 150 år gamla tallar, vidare till en gammal ångbåtsbrygga, sedan länge borta, men ersatt av en grillplats med utsikt över sjön. Hunden vädrade sedan länge borta korv, och vi satt en stund och tittade på den fantastiska utsikten.En stund senare knatade vi förbi en grisfarm mitt i skogen, där grisar i olika storlekar njöt av solen. Små kultingar rusade med leran stänkandes omkring klövarna och de större grisarna snarkade nöjt och tryggt när vi gick förbi. Hunden var lite orolig. Djurägare behöver sällan vara orolig för att vår hund ska oroa deras djur, han är så himla orolig för dem så....
Efter lunch joggade vi tre km med lilleman, och när vi lämnat av honom i stugan igen tog Maken och jag en 7 km lång jogg längst vårmjuka grusvägar i skogen. Knämusklerna jublade och det kändes som jag skulle ha kunnat tuggat hur långt som helst om det bara inte varit för att det häromkring är lite upp och ner, istället för det platta landskapet på västkusten.

Efter dusch var det dags för påskmiddag med färgade ägg, sill och lax, ost och köttbullar. Och efter det så tittade vi på Mamma Mia och åt godis och glass och sedan kortspel och nu måååååste jag lägga mig! Såååå trött.

Gnattgnatt.

Framme i skogen

Efter fyra åksjukestopp och ordentliga tjälskott är vi framme i skogen. Med gin och mobilt internet. Brasan är tänd, strax dags för middag.

Knökfull

Jag har en låda längst ner i min garderob avsedd för träningskläder. Det skrämmande faktumet är att den är knökfull, svämmar över! Jag!? Jag känner att min egen myt om mig själv inte riktigt stämmer...

Luringar

Ännu har jag inte kommit på vad HNs aprilskämt var. Det kan ju knappast ha varit mannen som suttit död i sin lägenhet i sex dygn för att hemtjänsten glömde bort honom, i alla fall.

Maken lyckades i alla fall! Följande publicerades på skolans personalanslagstavla:

Hej!

Läsårstiderna för läsåret 2010-2011 innebär ett väldigt ojämnt antal av de olika veckodagar, med många fler tisdagar, onsdagar och torsdagar än måndagar och fredagar. Detta innebär ett stort problem för schemaläggningen.

Därför kommer vi under kommande läsår att införa ett nytt system i ungdomsskolan med ”rullande veckodagar”. Detta innebär att när en veckodag inte är en skoldag, kommer nästa skoldag att ”vara” den dagen. Ett exempel:
Fredag 24 september 2010 är en studiedag.
Då kommer måndagen 27 september att vara en fredag i schemat.
Tisdag 28 september blir en måndag i schemat.
O.s.v.

Märk väl att det är bara ungdomsskolan som inför detta system. På Vuxenutbildningen, Grundvux m.m. behåller man nuvarande system, d.v.s. en fredag är alltid en fredag. Detta kommer att innebära att lärare som undervisar på såväl Vuxenutbildningen som ungdomsskolan kommer att ha ett blandat schema med inslag av olika veckodagar vissa dagar.

På detta sätt uppnår vi en jämnare fördelning av tiden, och schemat blir genast mycket enklare. Dessutom blir det mer rättvist i och med att ingen längre kommer att drabbas av att de ”alltid slutar sist på fredag eftermiddag”.

Glad Påsk på Er!

Huvudskyddsombudet gick enligt ryktet i taket, diverse kollegor tog sig för pannan och undrade vad i fridens namn pågick, Chefens PA marscherade in till Maken och talade om för honom att officella meddelande av den här digniteten ska publiceras på det forum som är för meddelanden från skolledning och administration, administratören slängde sig på telefonen till den tjänstlediga kollegan för en ordentlig gnäll sejour, fackets representanter skramlade med konfliktvapen av karaktären "om inte det här görs en konsekvensanalys och MBL-förhandlas om kommer vi att stämma arbetsgivaren för misshörsamhet av samverkansavtalet". När det gick upp för dem en efter en att de fallit för ett aprilskämt skrattades det högljutt och gott i alla läger. Det ena lärarfackets kommunombudsman ringde Maken och frågade om han fick skicka skämtet till fackets tidning, för det var så på pricken. Maken är förundrad över genomslaget och närmast generad över uppmärksamheten.

Det är ganska skrämmande att vi misstror vår ledning så pass att vi är beredda att acceptera ett liknande påhitt som sanning!

(Sanningen är den att Maken har problem med antalet udda och jämna veckor under nästa läsår och funderar på att döpa om veckorna till A och B och göra dem rullande för att få till labbgrupper och halvklasstillfällen. Undrar hur det skulle tas emot?)

På tal om något helt annat har jag fått den första sättningen av boken nu. Än är det inte fagert, men man kan ana sig till att det kanske blir rätt bra!