tisdag 23 november 2010

www.middagsfrid.se

Igår strax före nio kom en grön van och lämnade av två bärkassar med matvaror. Det såg inte bara fräscht och trevligt ut, utan en stor del var ekologiskt. Idag var det dags att pröva det första receptet som kom härrom dagen via mejl.

Mike hade det hedersamma uppdraget att laga kalkongryta med kokt potatis. Jag fick hjälpa till med kålrots-, äpple- och morotssalladen. Och OJ vad gott det blev! Och mycket! Visserligen ska receptet räcka till två middagar för fyra personer, men det ser ut som det räcker till två middagar för fem personer.

I morgon ska Victor laga ugns-falafel, på torsdag är det Cassandras tur att stå för det kulinariska bidraget med en lammfärsgryta med katrinplommon, och på fredag blir det senapsöverbakad kolja. Och så har vi ju kalkongrytan också... Men i helgen ska vi också flåsförbereda scouternas julmarknad på skyltsöndagen. Så det kanske det inte blir så mycket tid för matlagning... :-)

söndag 24 oktober 2010

En liten film...

Den här filmen är gjord för Storbrittanien, men är till största delen sann även för Sverige. Vi behöver dig! Ju fler vi är, i alla åldrar, ju skojigare kan vi ha! Dina idéer och din händer och ögon behövs!

Vill du inte busa med barnen, så finns det gott om annat att göra: Klippa gräs, fixa sponsring, skriva protokoll, söka stipendier, slå in paket, baka bullar, hålla reda på bokföring, visa din arbetsplats för scouterna, lära dem första förband, om mossor eller om fåglar, att rensa fisk eller om att vara säker på nätet.

Att vara vuxen i scouterna, scoutledare eller volontär är oerhört givande och att sätta på sig scoutskjortan är, för mig, universalmedicin mot både huvudvärk, förkylning, höstdepp och stress. Pröva!

tisdag 12 oktober 2010

Ibland blir jag lite rädd...

... när jag hör vissa tala om bristen på disciplin och ordning i skolan. Visst ska det finnas arbetsro, och visst måste man känna stolthet för och vara rädd om sin skola. Visst ska man uppmuntra vi-känsla och sammanhållning. Visst är det viktigt med respekt för auktoriteter, och oss som är äldre och klokare.
Men jag blir livrädd när jag för lite sedan hörde kollegor i personalrummet på allvar diskutera att röstningsåldern borde höjas, för "ungdomar inte vet bättre". Som bevis för detta anförde de Sverigedemokraternas valresultat. Jag blir orolig när kollegor på allvar hävdar att deras åsikter är mer värda än ungdomarnas, för "ungdomar kan inte se förbi sin egennytta" och att ungdomar måste uppfostras i tänkande. Jag blir obehagligt berörd när utbildningsministern blint hävdar disciplin och straffåtgärder i skolan, lovar hårdare tag och lärare säger att de nu kanske "äntligen får den respekt som de förtjänar".
Respekt vinner man genom tydlighet, rättvisa och lyhördhet. Alla förtjänar respekt. Vissa vet bara inte om det.
Jag gjorde en sökning på en gammal goding. Överspelet är aningen enerverande, bildkvaliteten är dessvärre på gränsen och filmen lämpar sig inte för visning i stort format. Men se den ändå! Den har fortfarande sin plats i varje klassrum.
Det finns en ny version, från Tyskland, 2008, att låna från GR Utbildning eller köpa. Jag har inte sett den. En av de saker jag gillar med originalet från 1981 är att den är 45 minuter - ett format som lämnar tid till diskussion och reflektion i klassrummet.

söndag 3 oktober 2010

Metropolen Alvesta

Så har man sett Alvesta... Det var inte mycket att se....

Men nu har vi fått kläm på vad Site Service Support Team ska pyssla med de närmaste månaderna och vilka uppgifter vi ska ha på World Scout Jamboree. Typ.

Jag kommer att fortsätta att översätta, men även textgranska och skriva lite, se över strukturen på JNet och komma med glada IT-tillrop, och när det närmar sig ska jag förmedla information till byggjobbarna så att de fortsätter att vara glada ända tills lägret tar slut och sedan någon vecka till, se till att alla som behöver info från Site, får info från Site under lägret, typ.

Och i vanlig ordning lärde Eva-Lotta mig flera nya användbara övningar! Hon är ett bibliotek av energihöjare och reflektionsuppgifter. Gillar henne skarpt! Och de andra i SSST verkar helt ok de också.

I morgon är det tillbaka till jobbet.

For 10FR's eyes only

Today's lesson you can choose to have were ever, as I am busy.
You need to find a computer with Internet. You may work together.
Have a look at the following Internet sites. Read about famous criminals and their gruesome crimes.
http://www.trutv.com/library/crime/notorious_murders/famous/index.html
http://crime.about.com/od/history/u/famous.htmhttp://crime.about.com/od/history/u/famous.htm

Choose one case, or one criminal, to research extra. You may of course use other sources of information.

Collect as many facts about "your" crime or criminal as possible. A better description of the project; what to do, and what I expect will be added during the week.


fredag 6 augusti 2010

Med fötterna först

-C'est tres important, venn I say paddle strong, you paddle very hard, sa guiden på bruten engelska. Och som vi paddlade! Tres forte, strong and doucement, genom kilometer efter kilometer av forsande vatten, mellan höga klippväggar och branta, tätbevuxna sluttningar.
Hade jag vetat att jag skulle bli tvungen att simma efter gummibåten, hoppa utför en klippa och flyta ner för forsen genom en hel canyon hade jag nog aldrig följt med, och när jag landade i det kalla vattnet var paniken inte långt borta och jag hade svårt att njuta av flytfärden. Men det är klart att jag är glad att jag gjorde det! Det var grymt fantastisk! Fast nu har jag ordentligt ont i ryggen och är grymt trött...
Tack Matteu och Rashid på H2O Rafting Centre i Landry för en fantastisk förmiddag.

Published with Blogger-droid v1.4.9

onsdag 4 augusti 2010

Alperna växer

Efter några dagar i Ernst Ks våta dröm vill jag inte gärna tänka på hemgång. Igår gick vi en familjepromenad i skogen i Landry och hittade 4 kantareller och två champinjoner, idag har vi plockat blåbär på 2300 meters höjd. Sedan gick softisarna och badade, machokillarna cyklade mountainbike och jag softade i solstolen och skaffade mig ryggskott tillsammans med Dan Brown. Sedan middag och mys på terrassen med levande ljus och halva klanen och choklad. I morgon ska det regna, men jag måste ut och springq för att få ordning på ryggen så jag inte missar forsränningen på fredag.

Published with Blogger-droid v1.4.9

tisdag 3 augusti 2010

La familia

Vi har sammanstrålat med resten av Neumannska klanen i Maison Caramel och har haft en helt underbar "italiensk" middag, där alla pratade i munnen på varandra och åt god mat serverad av detta underbara hus ägare.
Huset är Ernsts dröm; ett ombygge där fantasin har fått styra och varje liten detalj är uppfunnen och påhittad och sedan kompletterad med Ikea-möbler. Det är helt och hållet ljuvligt! Fler rapporter foljer.

Published with Blogger-droid v1.4.8

tisdag 20 juli 2010

Bonnacharm

Ibland får man bara tillsänt sig sådana där pärlor som gör en på så gott humör att man bara måste dela med sig!

onsdag 7 juli 2010

För fem år sedan

För fem år sedan var jag i Oxford när nyheten om att terrorister hade sprängt sig själva och oskyldiga i luften i tunnelbanan och på en buss i centrala London. Det var så overkligt att det knappt gick att greppa. Själv hade jag precis genomgått en operation, och hade något begränsad rörlighet, och låg mest på soffan och knaprade smärtstillande, fast jag borde ha packat inför den inte alls efterlängtade flytten till Sverige.

Hela samhället var uppochner. Jag kan föreställa mig den underliggande skräck som engelsmännen bar på under IRAs härjningar på 80-talet. Livet gick liksom vidare; folk träffades, skrattade, diskuterade, men var vaksamma. Jag minns att jag några dagar efter London-dåden skulle på en folkmusikspelning på pubben Port Mahoon, på St Clemmens. För att komma dit var jag tvungen att ta bussen, linje 4, in till Queen's på High Street, för att byta och sedan ta en annan buss till St Clemmens. High Street var spetsen på en vass triangel. Hade foten varit frisk hade det tagit 20 minuter att gå. Nu tog det en halvtimme med buss.

När vi närmade oss Queens ropade chauffören i högtalaren att samtliga måste gå av. En väska hade lämnats på bussen, och han hade ringt polis, som skulle möta upp med bombtekniker. Det började surra i bussen. Många blev oroliga, men ingen fick panik, lyckligtvis. Vi stannade och samtliga klev av under ordnade former. Passagerarna och chauffören ställde sig mellan de åtta meter höga sandstensmurarna och bussen, medan jag hoppade vidare till min anslutande buss, och tänkte i mitt stilla sinne att OM det smäller blir det bara slamsor på väggen kvar.

Konserten var något försenad. Någon hade haft svårt att ta sig dit för polisen hade haft kontroller på vägen in mot Oxford. Men när spelningen väl kom igång, var det mycket mycket bra, och jag minns de rustika träpelarna i lokalen, det gula ljuset och hur underbart det var att vara där. Det var bland det sista jag tog mig för som "bofast" i Oxford. När jag tänker på det nu får jag tårar i ögonen och det värker i mitt Oxford-hjärta.

Jag har inte några minnen av hur resan hem gick till! Jag har ett vagt minne av hur irriterade vi var över att hyresvärden var petigare när vi flyttade ut än de varit när vi flyttade in och att vi inte fick tillbaka depositionen för ungarna hade satt ett litet märke på väggen och tyget under vår bäddmadrass hade spruckit. Jag insåg ett år efter vi kommit hem att jag av misstag lämnat min kinesiska lyckoamulett hängande i trappan. Kanske är det därför jag alltid längtar tillbaka?

tisdag 6 juli 2010

Sommarångest

Nu har det varit fint väder i en vecka och denna mammans sommarångest växter: Man borde ju göra något med barnen...
Problemet är ju att de inte så gärna gör saker tillsammans med mamma, i alla fall inte samtidigt, Prinsessan helst inte alls. Å andra sidan vill hon inte göra så mycket alls, mer än att konsumera anime, manga och romaner. Snart har hon hetat av bibliotekets hela första våning, och har för länge sedan lämnat ungdomshyllan för Joyce Carol Oates och Jane Austens andra ättlingar. En eller annan vampyrbok slinker också ner, men jag är glad att hushållet klarat sig från Eclips-hysteri.
Prinskorven vurmar för vattenballonger. Hela förra veckans veckopeng och lite till (för denna veckan har det inte blivit någon, eftersom alla tycker att det är för varmt för att städa) vilket resulterar i miljoner färgglada små stjärnor i ogräsmattan.
Kronprinsen är fortfarande i Italien.
Igår insåg jag att jag inte har varesig gräsklipparkniv eller get, men att jag var illa tvungen att göra något åt gräset. För trädgården är ju min. Åtminstone när Maken sitter i sitt anletes svett på ett trist och öde kontor och pusslar schema för 1500 elever och lärare med tusentals variabler. Jag lånade grannens handjagare som jag knuffade omkring i ett par timmar. Det var inte så mycket jobbigare än att putta omkring elklipparen, men det blev inte riktigt lika jämt, den var inte riktigt lika terränggående, och lämnade inte gräsmattan med samma trevligt dammsugna look. Men klippt blev den, och jag har blåsor i nävarna. Vissa skulle säga att det är för att jag inte arbetar hårt tillräckligt ofta, men jag skyller på värmen.
Jag beundrade också gräsmattans mångfald. Det är egentligen diskriminerande att kalla den för gräsmatta, för gräset är i minoritet. Groblad, kirs, prästkragar, tusenskönor, maskrosor, vitklöver och flera olika massor, att bara nämna de mest uppenbara representanterna.
Sedan lade jag mig i hängmattan och lyssnade på Sommarprogrammet i pod-version.
Ny dag, ny ångest. Men det är väl bara att acceptera att ungjäklarna gör vad de är intresserade av, själva, för de vill ju inte göra det jag ber dem om, eller det jag vill, och låta dem ha sitt lov i fred. Jag får väl gå till museet själv. Och läsa en deckare till. Och få tummen ur att skriva något annat än meningslösa blogginlägg och ändlösa Facebook-uppdateringar. En kopp kaffe till först bara...

Published with Blogger-droid v1.3.9

torsdag 24 juni 2010

Spyware

På våra nya telefoner här Maken och jag Latitude; ett program som låter oss se varandras geografiska position, skrämmande exakt när gpsn är i gång, på ca 50 meter när om positionen bestäms av mobilmasterna. Jag är ju inte speciellt svartsjuk av mig, och inte heller här jag ork att ge någon anledning till svartsjuka, så jag kan verkligen se humorn i detta. Jag önskar att jag hade fler kompisar med Latitude, så jag hade fler att hålla koll på när jag tråkigt. Och så praktiskt det blir när Maken är och handlar! Då kan jag ju se var i affären han är! Fast det funkar ju bara om affären här många fönster förstås... Det hade varit praktiskt på GeKås annars...

Published with Blogger-droid v1.3.6

onsdag 23 juni 2010

Kakbuffe på Sagocafe

Yngste sonen och jag gick för att möta Bästis och hennes barn på Sagocafeet i Storans trädgård. Kakbuffe är precis vad det låter som: massor av mumsiga småkakor, så mycket man kan äta. Det var väldigt gott. Men nu står magen i fyra hörn och jag känner inte riktigt för att äta Prinsessans hamburgare.

Published with Blogger-droid v1.3.6

nytt test

Det verkar lite knepigt med bild bifoga... Eller kanske inte... Det är bara att klickrutan inte syns i min telefon.. Bilden ovan är förövrigt min gourmetmiddag, första kvällen på vandringen:'

Kycklingfilé i foliepaket
soltorkade tomater
hela vitlöksklyftor
tunnt skivad lök
salt och svartpeppar

Ett lager med lök i botten, kycklingen i bitar, i med ett par soltorkade tomater och vitlöksklyftor, packa in ordentligt i folien och på elden. Efter en halvtimme, med lite omflyttningar, var kycklingen härligt saftig och smakrik! Serverades med Uncle Bens Boil-in-the-bag fllkornsris och broccoli.

Kycklingen var för övrigt fortfarande delvis fryst efter tre timmars vandring i solsken och +20 grader, utan kylväska. Om man orkar kan man nog bära 4 st hela filéer i ett helt dygn i tidningspapper och ha som middag dag två utan att riskera att köttet blir dåligt. Mitt i ryggsäcken är ganska bra kylisolering det också....

Published with Blogger-droid v1.3.6

Ett test av blogg-appen

jag var något förvånad och förbannad när jag upptäckte att jag inte kunde logga med den nya telefonen lika lätt som med den gamla uråldriga. Nu här jag hittat en app som jag hoppas ska fungera. det var ju trots allt en av anledningarna till att jag uppgraderade till en sådan här avancerad apparat. Jag är stum av beundran över människor som sitter och skriver ihop sådana där appar. Vilka är de? Hur gör de? Här de något annat liv, undrar jag stillsamt.

Published with Blogger-droid v1.3.6

söndag 6 juni 2010

Picknick på slagfältet

Barnkalas


Nu har vi firat kusin Antons tredje födelsedag med tårta, paj och vattenkrig på gården. Jubilaren verkade nöjd med uppvaktningen och moster fick tom en kram. Det är så smidigt att åka tåget, och med duofamiljebiljett betalar man bara 170 kr enkel resa för 5 personer! Billigare än bilen.

lördag 29 maj 2010

Skurlördag

Nä, jag tänker INTE städa! Inte för att det inte behövs, men jag SKITER i hur det ser ut just nu. Min hjärna är trött, mitt hjärta gör ont och egentligen vill jag nog hellre krypa in under en sten och bara sova. Men det skurar ute, och är ganska kallt, så jag sitter hellre här, och knappar på datorn, tills det är dags att gå på kulturutställning.


Jag har satt mina betyg. Alla utom två, som jag fortfarande är osäker på. Nu är det inte så att bara för att betygen är satta, så kan man slappna av och gå vidare till nästa uppgift; nej, nu börjar fas två av myndighetsutövandet: Förhandlingen. Det är nämligen så, för de icke insatta, att betyg sätts på de kunskaper som eleven har i slutet av kursen. Under kursens gång ger läraren ett batteri av uppgifter som i första hand avser att träna eleven, i andra hand ligger till grund för bedömning. Dessa uppgifter rättas, kommenteras oftast, och förhoppningsvis hinner man även med att diskutera utfallet med eleven. De betygsätts INTE eftersom, just det, BETYG sätts på KUNSKAPER i slutet av kursen. Däremot kan man säga att "Jo, i den här uppgiften visar du att du ligger på en godkänd, väl godkänd, eller icke godkänd nivå".


Det LÄTTA sättet, som strider mot läroplanen, och som bara mäter papegojkunskaper, dvs hur mycket eleven vet om ett speciellt ämne, eller del av ämne, är att ge prov och räkna ut hur många poäng som motsvarar de olika betygsstegen. Ni kanske kommer ihåg studien om läkarstudenterna som fyra veckor efter tentamen i anatomi inte mindes hälften? Det är den typen av kunskap och metod. Sorgligt nog är det den typen av kunskap och metod som eleverna och elevernas föräldrar vill ha. Och skolministern. Att eleven ska BEHÄRSKA och FÖRSTÅ, kunna DRA SLUTSATSER och ANVÄNDA sina kunskaper är inget som varesig eleven eller deras föräldrar bryr sig så mycket om: Bara de får ett bra betyg.


Jag (låter som en papegoja) jobbar med processer. Eftersom jag endast i undantagsfall har färre än 25 elever i en klass finns inte tiden att diskutera den färdiga produkten med eleven. (Diskussion tar tid, jag kan klara att informera på tre minuter, dvs jag klarar 15 elever på en lektion, dvs det tar en hel veckas kontakttid om jag ska INFORMERA eleverna om kvaliteten på deras produkt, ni kan ju tänka er hur många lektioner det tar att DISKUTERA!) Därför är jag istället med i processen, genom att ge förslag på arbetsgång, uppskattad tidsanvändning i de olika momenten, diskuterar källor och formuleringar, pekar vidare, ifrågasätter och springer häcken av mig under arbetetets gång i stället. Det färdiga arbetet behöver jag då bara kommentera kort, och kanske även rätta om inte det funkat med att eleverna hjälpt varandra med korrekturläsningen. Trots det, eller kanske tack vare det, är det ångestframkallande att sätta betyg.


Det finns några olika kategorier av elever:

Arbetshästarna: De som gör, ofta i det tysta, plikttroget precis vad man förväntar och gör det bra. De når sällan de allra högsta betygsmålen på mina kurser, för de tar sällan ut svängarna och jobbar så hårt att de missar att tänka vidare (vilket är det som skiljer VG från MVG i de flesta kurser, och som kräver mognad, kreativitet och bred kunskapsbas). Man vill alltid sätta högre betyg på en Arbetshäst, för hästen jobbar som fasiken, men flit är inte betygsgrundande. Arbetshästen ifrågasätter heller sällan det betyg hen får.


Glidarna: De som slänger ihop något för syn skull och som jobbar när man står över dem. De frågar allt som oftast om de kan få jobba hemma, någon annan gång. De bokar också sina körlektioner på lektionstid, läser på sina läxor precis före förhöret och har "ALLTID förut haft höga betyg" i mina kurser. Fast man talar om för en glidare att de glider så sker det sällan en förändring och de blir ALLTID lika förvånade i slutet av kursen, när de bara når ett G, för de har ju ALLTID tidigare haft ett högre betyg. En glidare ställer då ALLTID frågan: Kan jag göra en sak till? Och förstår inte att ett bättre ordförråd, mer varierat språk och bättre grammatik inte flyger in i huvudet av sig själv, och definitivt inte utan ansträngning.


De överambitiösa: De som satsar så hårt på MVG att de kör slut på sig någonstans i mitten av kursen. De stannar inte till och tittar på vad de håller på med utan producerar och producerar och missar ibland helt MVGt för att de inte har tid att dra slutsatser och använda sin kunskap. De kan alla regler, läser alla läxor, och kan stava orden baklänges. OFTAST lyckas jag få ÖA att stanna upp och tänka efter och därigenom nå MVG, men ibland funkar det inte. De överambitiösa gråter om man antyder att det finns något de bör fortsätta utveckla, även om man precis sagt att de fått ett MVG på kursen. Om, guförbjude, en överambitiös skulle få VG blir det först tårar, sedan försök till överklagande. Det tar väldigt mycket tid och energi att övertyga en överambitiös om att man inte sätter betyg på dennas person.


Och så är det Sisyfos-eleverna: De sliter och släpar, jobbar och gnider. Ibland glimmar det till och de visar MVG-kvaliteter i sina resonemang, men oftast brister då färdigheterna. Slitvargarna utvecklas ofta jättemycket, men når ändå bara G. Det är hjärtknipande. Speciellt när man har många Glidare i klassen.


Sedan är de de där som oavsett vad man gör inte utvecklas alls; de där som är i skolan, men inte på lektionerna, eller bara sitter av lektionerna tillsammans med kompisarna i telefonen. De blir ofta förnärmade att de inte får ett G, för de har ju varit DÄR! Ibland. Att de inte deltagit och knappt presterat något, spelar ingen roll, för de har ju skrivit EN novell. Och den var väl bra? Och varför har man inte sagt något för!? (Därför du har inte varit här, du läser inte din mejl och åker på semester istället för att gå på ditt utvecklingssamtal!)


Om eleverna hade en ANING om hur mycket tanke som går in i bedömningen av deras kunskaper skulle de inte knysta om betygen.

lördag 22 maj 2010

En dag i den större staden


Idag har maken och jag sprungit Göteborgsvarvet medan barnen fröjdade på Liseberg med morbror Kalle. Maken var inte nöjd alls med sin tid. Han kände vare sig av skoskav eller hälseneinflammation, men lyckades springa in i en skrevhög stolpe med omtumlande resultat. Han slutade på 1.34. Själv lufsade jag runt på 2.21: en tid jag är mycket nöjd med med tanke på mängden träning och bara 5 minuter sämre än förra året, trots att jag gick uppför båda broarna, en bra bit av både Berzeligatan och Avenyn och efter varje vätskekontroll. Sista 2 kilometrarna gjorde det grymt ont i fötterna. Och det blev inte mycket till spurt. Men jag kom runt! Nästa år SKA jag vara bättre tränad!

tisdag 18 maj 2010

Då var det klubbat!

Så har politikerna tagit beslut att gymnasieskolan också ska in i en-till-en-projektet. Jipee! Första året ska de studieförberedande programmen förses med datorer, och sedan ska resten assimileras enligt en ännu inte fastlagd plan. Anledningen är att de studieförberedande programmen, och i synnerhet samhäll och estet har haft mycket dålig tillgång till datorer, medan t ex bygg har klassuppsättningar med laptops (pc) att tillgå och media har mac-salar.
På mötet idag diskuterades främst vilken "plattform" som ska användas: Mac eller PC. Estetprogrammet vill ha Mac och natur vill ha PC, eftersom de programvaror de använder är för PC. Dock visade det sig att oavsett så kan inte skolan lägga in CAD och liknande på alla elevdatorer, eftersom licenserna är så jäkla dyra. Så kanske även natur vill ha Mac till slut.
Jag är kluven. Själv är jag van vid, och hanterar en PC väl och förstår inte Mac. Än. Det lilla jag såg av Prinsessans en-till-en-Mac innan hon bytte skola var imponerande, och förespråkarna säger ju att det är en enkel dator att handha och rolig att jobba med. Det jag ser när jag kollar runt på nätet stämmer ganska bra med det reklamen säger: Mac är för kreativa, lekglada och PC är för arbetshästar. Jag ser fram emot att få leka med Keynote, Garageband och ICanAnimate och bygga hemsidor tillsammans med mina elever där de kan publicera sina grejer. Samtidigt har jag kallats till en intervju i Stockholm för ett konsulentjobb. I morgon ska jag ställa chefen mot väggen, för jag vill inte åka upp till Stockholm och kosta Scouterna pengar i onödan. Decisions, decisions....

lördag 15 maj 2010

Överfallsväder


Idag har vi verkligen haft det sämsta tänkbara packvädret: hällregn. Men allt går och vi torkar väl.

fredag 14 maj 2010

Festförberedelser


Lägerbål och festmiddag. Litet kan vara sämre. Än så länge skiner solen.

Startern

På kontroll


Solen har kommit, lagom till spåret och killarna har hittat en kontrollplats i det varma. Hunden valde att stanna med dem istället för lugn och ro vid torpet.

torsdag 13 maj 2010

torsdag 29 april 2010

Man skulle vara dansk


Den i hast ihopslängda smörgåsen räckte ungefär till Lund och jag var sur på mig själv att jag inte sprang ifatt McDonald på Malmö central, och sedan putt för att jag inte var ekonomisk nog att välja Burger King före säkerhetskontrollen. När sedan inte två gratis praliner i tax-free inte räckte köpte jag mig en mini-sushi och en smothie för 70 danska. Det blev magiskt nog 100 svenska. För 4 bitar tråkig sushi och 25 ml frukt. Tänk om man jobbat i danmark och bott i sverige! Jäklar vad rik man varit!

Stress och glömda fleecar


Stressade som 17 för att bli färdig och hade tur att maken körde mig till stationen så jag fick en puss i alla fall. Så hade jag tagit fel på tid och fick 20 ill godo. Jag fick hålla fall en puss till.

tisdag 27 april 2010

Välj Samhäll!

Mina tokiga elever har gjort ytterligare en kul film. Ja, det ÄR jag i första klippet och jag ser ALLTID ut så på jobbet. Fniss!

lördag 24 april 2010

Simlången runt.


Familjeutflykt. Maken kom in som 5a, jag kom väl typ sist och sedan fick vi fika och hembakat. 9.45 km på 57.08. Supertrevligt väder, härlig bana, med en mordisk backe och nästan bara terräng och grus.
Uppdatering:
Jag kom inte sist, utan på 17e plats utav 35 tjejer! Och spöade 9 av 70, typ, män också. Så jag är rätt nöjd i all fall. Känner mig värd lite choklad och vin.

fredag 23 april 2010

Football factory


En förbannat bra film, men obehaglig som fan. En 2000-talets Clockwork Orange faktiskt. Ursäkta språket, smått influerad. Right on, ya bastard!

torsdag 22 april 2010

Suck...

Lite ledsen och trött idag. Inte ens mina gulleelever förmådde lyfta mig ovan gråtråket, trots stålande ansatser. Jag kan inte gå in på alla ledsamheter, men låt oss säga som så här att man kan bli lite chockerad och trött på:

Reaktionära kollegor som inte förstår att datorn inte är en krokodil som kommer att äta upp deras sedan länge beprövade metoder, och att de inte kommer att mobbas ut bara för att de är lysande föreläsare och katederpedagoger. De kommer att behövas även när eleverna får datorer.

På människor som inte förstår skilnaden mellan att lära sig och att göra. Vi gör en jäkla massa hela tiden, eleverna producerar en jäkla massa hela tiden, men det känns som de lär sig mindre och mindre.... "Vad kan jag göra för att få MVG?" inte "Vad ska jag kunna för att få MVG?" Dags för ett fokusskifte? Ärligt talat, det kan låta som jag blivit frälst, men att bara börja tänka mer på målet än metoden lyfte mig personligen från en jäkla massa jante och tristess, och jag trodde faktiskt att vi haft en läroplan som fokuserat på mål sedan typ... 1994?

På att det fortfarande finns elever som i år tre på ett studieförberedande program inte kan använda Word, och än mindre andra Office program. Jag ser en trend, och den kan vara fel, men jag ser den och det är att det är i huvudsak en grupp elever på vårt program som inte fått tillräcklig träning i att använda datorn, men det är väl bäst att inte nämna vilken. Jag skäms att släppa ut elever med slutbetyg år 2010, när i princip alla kursplaner nämner IT-kompetens i målkriterierna och i många fall även i baskriterierna för Godkänt. Visst har jag märkt att vissa elever helst vill lämna in ett papper i handen på mig, och i vissa fall även ett handskrivet papper, men att lägstanivån är så låg!? Det är inte elevernas fel, utan vi som misslyckats med att förklara att det här är en nyckelkompetens i deras framtida liv! Till och med om de ska bli hemmafruar kommer de att behöva kommunicera via datorn om de vill ha någon del av den demokratiska processen eller livet utanför hemmets väggar!

På att elever tillåts att gå kvar i skolan, som inte gör något, inte närvarar på hälften av lektionstillfällena och som stör de övriga elevernas kunskapsinhämtning genom att kräva omedelbar service och "kompensationsundervisning" när de väl dyker upp. Det gör det visserligen mycket lättare när man bara behöver läsa ett nationellt prov för att avgöra om eleven kan få ett IG istället för ett streck i en kurs. Alla de resurser som läggs på elever som inte vill skulle kunna finansiera hela en-till-en-projektet för alla elever på skolan.

Men jag är också glad över att jag har så underbara kollegor, sådana underbara elever (ingen nämnd, ingen glömd och även de "jobbiga" är rätt underbara ganska oftast de också) och för att vädret är himla trevligt.

onsdag 21 april 2010

En-till-en, en politikerfråga


Taggtråden i förgrunden syns dåligt på bilden. Jag undrar om den är symboliskt vald. Men de tre politikerna var eniga: datorerna är en förutsättning för skolans utveckling. 'det här är vägen framåt' säger kommunfullmäktiges ordförande Marie-Louise Wernersson.

Det klarnar


En del av de frågor om finansiering som vi haft har fått svar: mycket av pengarna kommer från fortbildningsbudgeten. Och det är ju faktiskt logiskt: sedan jag fick en egen bärbar dator har jag höjt min kompetensnivå mycket. 'man kan inte jobba som lärare med metoder från 1980 i ett klassrum 2010' säger en av rektorerna som jobbat med projektet i 3 år. Han menar att genom att använda datorerna som de 'kompletta kommunikationscentralerna' som de är vinner både elever och pedagoger kunskap. Datorn ändrar metod och arbetsformer. Datorn börjar som skrivverktyg och informationssök. Varför inte blogga? Och varför inte, med en långsiktig planering, täcka hela läroplanen med gemensamma tema? Det är så lustigt att kunna konstatera att Scouternas nya program är så rätt och så före skolan att fokusera på kunskapsbildandet istället för aktiviteten. Man måste släppa de vattentäta skotten mellan olika ämnen och mellan skola och verklighet. Och släppa kontrollen över metod. Jag undrar var jag ligger i SAMR-modellen? Troligtvis kring gränsen mellan förbättring och omvandling.

På en-till-en konferens på strandbaden.


Falkenberg, it-kommunen, informerar om projektets förträfflighet. Jag hoppas bara att den närvarande förvaltningschefen också skjuter till pengar till gymnasiet. Spännande att se hur eleverna varit ute och representerat falkenberg. Tänk vad de vuxit! Tänk om mina elever fått vara med om detta!

söndag 18 april 2010

Things u do on a rainy söndag.


Kom i alla fall inte sist i år och en mil på 1.08 är ju helt ok efter fest. Solen tittade fram 4 gånger. Och jag vann på startnumret i år igen! En liten stund före start pissregnade det, och vi hade åkt hem igen om vi inte precis betalt startavgift, men som tur var så bara duggade det lite under loppet, även om det blåste tråkigt.
När vi kom hem badade vi bastu och jag fullständigt zonkade i badkaret, och somnade sedan ett par timmar. Känner mig heeeelt färdig. Men jag filade i alla fall 4 minuter på tiden från förra året! Simlångsdalen nästa helg kanske?

söndag 11 april 2010

Management by cake


Som säkert framgått har jag varit i stockholm för att avsluta bokprojektet med utvärdering och ceremoni. Först gjorde vi en liten genomgång av samtliga böcker och deras status. Alla är nästan färdiga men inte riktigt. Den som är färdigast är spårarboken, en ljuvlig fantasifull skapelse med en räv vid namn Tofs som ciceron. Upptäckarbokens illustrationer framkallade associationer till femtiotalets äventyrsskildringar, med rådiga ungar som löser mysterier. Äventyrarnas bok är den som är mest handson och så heter den också Äventyrarnas handbok. Och så vår bok då. Som blir så snygg. Vi fick också se de nya märkena som lanseras om några veckor. Sedan var det dags för fika. Management by cake, sa Karin Nolke, och vi lät oss väl smaka.

Tunnelbanekonst tid kth.


På väg från Täby till t-centralen och hem. Jag blir alltid lite vemodig när jag ska lämna Stockholm. Jag har alltid trivts här, men precis som med Oxford är det en utopi att faktiskt leva det liv som man skulle vilja ha här.

Morgon


Söndag morgon i huvudstaden. Kallt, knappt några människor ute. Jag ägnar mig åt en gammal favoritsysselsättning: t-baneåkning. Jag älskar t-banan! Lukten av asbest och järn, alla typer av människor att titta på, konstverken...

lördag 10 april 2010

Match


Mitt SL-kort matchar jackan. Huvudstaden är så vacker, men alldeles för full av folk för en lantis som jag.

Utan kort och med handsfree på väg


Till huvudstaden för att avsluta bokprojektet. Efter att ha skrivit flera mil om projekt, metod och vikten av avslut och att fira resultat är det ju skönt att kunna leva som man lär, och efter en eftermiddags hårt arbete, reflektion och utvärdering blir det middag på stan. Mysigt. Känns lite trist att inte vara hemma och klappa på 18-åringen, men han har dansrepetition halva dagen i alla fall. Och det finns ju andra som kan klappa på honom.:-P

söndag 4 april 2010

Äggande rester


Mike orkade inte äta upp sitt ägg igår, så vi lade tillbaka det i färgbadet för att göra Stink Bugs' Egg av det: ett roligt färgglatt buffétrick hämtat ifrån Roald Dahls dotter Sofie Dahls kokbok Revolting Recepes där hon skapat roliga mat- och godisrätter utifrån sin fars fantastiska sagoböcker. För att uppnå den roliga marmoreringen blandas äggfärg eller vanlig karamellfärg i kallt vatten med en tsk ättikssprit. Det kokta ägget knackas kärleksfullt och får ligga i färgbadet över natten. När skalet sedan av lägsnas blir det fint marmorerat.

lördag 3 april 2010

På påskpromenad

Påskafton, och väder för en trevlig promenad. Här mitt ute i skogen har lokalbefolkningen fått ett statligt bidrag för att anlägga en naturrunda. Den har funnits i några år, men vi har inte haft tillfälle att gå den.
Vi tog bilen ett par kilometer för ungarnas skull och det tog inte mer än ett några minuter förrän vi träffade på de rara blåsipporna - ett säkert barnvisevårtecken. Kungarösena duggade också tätt.
Snösmältningen var uppenbar bitvis och friskt smältvatten rann glatt efter vägen en bit, porlade och hoppade längst vår vandring. Vid Elsas gunga pausade vi några minuter. Elsa var farmors mor till en av de bofasta. På den tiden var det inte vanligt att barn hade tillfälle att leka alls, men Elsas pappa satte upp en gunga i en ekbacke en bra bit från gården, med utsikt över en liten sjö så den älskade dottern hade utsikt att fantisera. Astrid Lindgren-land i verkligheten. Barnen var inte så intresserade att gå mer än de underbara fyra kilometerna genom vårlika hagmarker och pappa och tanten hade ärenden i sta'n så Maken och jag fick knata en bit själva längst en porlande vårbäck, förbi resterna av en skvaltkvarn, genom skog med 150 år gamla tallar, vidare till en gammal ångbåtsbrygga, sedan länge borta, men ersatt av en grillplats med utsikt över sjön. Hunden vädrade sedan länge borta korv, och vi satt en stund och tittade på den fantastiska utsikten.En stund senare knatade vi förbi en grisfarm mitt i skogen, där grisar i olika storlekar njöt av solen. Små kultingar rusade med leran stänkandes omkring klövarna och de större grisarna snarkade nöjt och tryggt när vi gick förbi. Hunden var lite orolig. Djurägare behöver sällan vara orolig för att vår hund ska oroa deras djur, han är så himla orolig för dem så....
Efter lunch joggade vi tre km med lilleman, och när vi lämnat av honom i stugan igen tog Maken och jag en 7 km lång jogg längst vårmjuka grusvägar i skogen. Knämusklerna jublade och det kändes som jag skulle ha kunnat tuggat hur långt som helst om det bara inte varit för att det häromkring är lite upp och ner, istället för det platta landskapet på västkusten.
Efter dusch var det dags för påskmiddag med färgade ägg, sill och lax, ost och köttbullar. Och efter det så tittade vi på Mamma Mia och åt godis och glass och sedan kortspel och nu måååååste jag lägga mig! Såååå trött.
Gnattgnatt.

fredag 2 april 2010

Framme i skogen


Efter fyra åksjukestopp och ordentliga tjälskott är vi framme i skogen. Med gin och mobilt internet. Brasan är tänd, strax dags för middag.

Knökfull

Jag har en låda längst ner i min garderob avsedd för träningskläder. Det skrämmande faktumet är att den är knökfull, svämmar över! Jag!? Jag känner att min egen myt om mig själv inte riktigt stämmer...

torsdag 1 april 2010

Luringar

Ännu har jag inte kommit på vad HNs aprilskämt var. Det kan ju knappast ha varit mannen som suttit död i sin lägenhet i sex dygn för att hemtjänsten glömde bort honom, i alla fall.

Maken lyckades i alla fall! Följande publicerades på skolans personalanslagstavla:

Hej!

Läsårstiderna för läsåret 2010-2011 innebär ett väldigt ojämnt antal av de olika veckodagar, med många fler tisdagar, onsdagar och torsdagar än måndagar och fredagar. Detta innebär ett stort problem för schemaläggningen.

Därför kommer vi under kommande läsår att införa ett nytt system i ungdomsskolan med ”rullande veckodagar”. Detta innebär att när en veckodag inte är en skoldag, kommer nästa skoldag att ”vara” den dagen. Ett exempel:
Fredag 24 september 2010 är en studiedag.
Då kommer måndagen 27 september att vara en fredag i schemat.
Tisdag 28 september blir en måndag i schemat.
O.s.v.

Märk väl att det är bara ungdomsskolan som inför detta system. På Vuxenutbildningen, Grundvux m.m. behåller man nuvarande system, d.v.s. en fredag är alltid en fredag. Detta kommer att innebära att lärare som undervisar på såväl Vuxenutbildningen som ungdomsskolan kommer att ha ett blandat schema med inslag av olika veckodagar vissa dagar.

På detta sätt uppnår vi en jämnare fördelning av tiden, och schemat blir genast mycket enklare. Dessutom blir det mer rättvist i och med att ingen längre kommer att drabbas av att de ”alltid slutar sist på fredag eftermiddag”.

Glad Påsk på Er!


Huvudskyddsombudet gick enligt ryktet i taket, diverse kollegor tog sig för pannan och undrade vad i fridens namn pågick, Chefens PA marscherade in till Maken och talade om för honom att officella meddelande av den här digniteten ska publiceras på det forum som är för meddelanden från skolledning och administration, administratören slängde sig på telefonen till den tjänstlediga kollegan för en ordentlig gnäll sejour, fackets representanter skramlade med konfliktvapen av karaktären "om inte det här görs en konsekvensanalys och MBL-förhandlas om kommer vi att stämma arbetsgivaren för misshörsamhet av samverkansavtalet". När det gick upp för dem en efter en att de fallit för ett aprilskämt skrattades det högljutt och gott i alla läger. Det ena lärarfackets kommunombudsman ringde Maken och frågade om han fick skicka skämtet till fackets tidning, för det var så på pricken. Maken är förundrad över genomslaget och närmast generad över uppmärksamheten.

Det är ganska skrämmande att vi misstror vår ledning så pass att vi är beredda att acceptera ett liknande påhitt som sanning!

(Sanningen är den att Maken har problem med antalet udda och jämna veckor under nästa läsår och funderar på att döpa om veckorna till A och B och göra dem rullande för att få till labbgrupper och halvklasstillfällen. Undrar hur det skulle tas emot?)

På tal om något helt annat har jag fått den första sättningen av boken nu. Än är det inte fagert, men man kan ana sig till att det kanske blir rätt bra!

onsdag 31 mars 2010

Två dagar kvar till lov

...och jag känner mig så jäkla utarbetad att det är svårt att överhuvudtaget dra sig upp ur sängen. Den här veckans undervisningsledighet kommer verkligen att behövas. Jag har sparat ner de flesta debattartiklarna och talen, skräcknovellerna är kvar att sortera ner och sedan kan jag koncentrera mig på rättningen under lovet. 30 debattartiklar x 30 minuter = 15 timmar + 25 talmanus (som bara ska tittas över) x 10 min = 4,5 timma + 12 noveller x 30 minuter= 6 timmar = 3 dagars arbete.

Arbetsgivaren säger ju att vi ska prioritera, och jag har prioriterat planering, undervisning och elevkontakt, samt lagt en del tid på ämnes- och skolutveckling. Jag har inte hunnit att till hundra procent bokföra min tid, men jag har varit på skolan från 9 till 16, minst, varje dag och oftast lagt ytterligare 1-2 timmar hemma vilket gör.... 40 timmar, vilket är 6 timmars "övertid" eftersom jag ska jobba 75% för närvarande. Om jag är RIKTIGT hård mot mig själv kanske jag ska konstatera att jag hade kunnat fika en halvtimme mindre per dag (men fika-rasterna är till största delen diskussioner kring elever, elevers resultat, problem och skolans resultat och problem, och lösningar på de samma...alltså jobb som annars hade fått diskuteras via mail).
TÄNK om jag hade haft de två klasser till som ligger i min tjänstefördelning för heltidstjänsten!!! Jag hade ALDRIG hållit så här långt in på terminen!

Nu går terminen in på upploppet: Jag har 7 utvecklingssamtal kvar, 50 omdömen att skriva (vilket jag inte klagar på, för de hjälper mig att sätta betygen i juni! Men de tar tid!) 30 x 3 delar Nationellt prov i Engelska B, 20 x Nationellt prov i Svenska B, 50 avgångsbetyg i Svenska att sätta (som alla föregås av stor ångest och ruelse) och 30 betyg i Engelska B som också kommer att kännas tungt) ca 110 betygssamtal och 20 "läges-samtal" i pågående kurs x 5 minuter (lågt räknat. Fan, bara det är ju 10 timmar!

Suck, jag har precis åter konstaterat att det inte går att få in ett normalt lärarjobb i en normal lärararbetstid. Även utan skolutveckling. Som ju är det som jag tycker är roligast med jobbet, förutom att träffa eleverna.

måndag 29 mars 2010

Grrr

Jag avskyr PMS. Jag hatar när hormonerna bråkar och slänger mig handlöst i backen och jag bara vill gå och gömma mig och inte varemig prata eller vara. Usch.

onsdag 24 mars 2010

Faster!


Jag har blivit faster!

Svenska med svett


Dagens lektion i svenska handlade om medeltidens folkliga kultur och balladdans, medurs naturligtvis, stod i planeringen. Eleverna var inte imponerade över dansens svårighetsnivå men glada.

söndag 21 mars 2010

Våren är till slut här på riktigt!


Man kan nu se grönaktigt gräs, vintergäck och ett par snödroppar i trädgården. Maken och jag ska ut och springa med nya skorna.

lördag 20 mars 2010

Han gjorde det igen!

I den lilla staden finns en löparklubb. De har ett begränsat antal medlemmar, och Maken får inte vara med. Det vill han inte heller, egentligen, eftersom han är en sådan där ensamvarg. Men han tycker det är roligt att springa i deras klubbmästerskap. Där får han vara med.
Idag gick det av stapeln igen, även om banan var något tillrättalagd, eftersom vi fortfarande har en hel del snö. Och han vann. Igen. För tredje året i rad!
Hihi! (Förra året med diskbråck, i år med hälseneinflammation)

Födelsedagstårta


Made by jim

fredag 19 mars 2010

Nu är våren på väg!


Bara 20 cm snö kvar på de oskottade ytorna. Lite sol idag, milt och lite västanvind. Snart är all snö borta!

Ett av de där onödiga. . .


Min krokodil är helt suverän för att hacka enorma mängder lök med och en helare på pommes strips och janssons.