Tragedi

Det är inte alltid coolt att vara scout i Sverige, och det har nog hänt att en eller annan scout fått stå ut med skolkamrater, eller andra jämnårigas hånfulla kommentarer. I vissa andra länder är det svårare.

Svenska media rapporterade under dagen att en lokal ledare i Burundi under onsdagen blivit arresterad för sin inblandning i en incident förra veckan, där två pojkar skadades svårt och en tredje avled till följd av skottskador. Sex av distriktets polismän hade tillsammans med den lokale ledaren åkt ut till ett scoutläger, och där tvingat pojkarna ner på marken för att sedan öppna eld mot dem.

Från början hävdade poliserna att scouterna skjutit mot dem och de handlat i nödvärn, men tog sedan tillbaka uppgifterna.

Se vidare:
nätet
DN

Liten paus

Jag måste nu ta en liten paus i mitt bloggande, då all tankeverksamhet måste koncentreras kring mitt arbete. Titta gärna tillbaka om någon/några veckor för rapport från:

Makens examen
Broderns bröllop
Junistudiedagar
Systers kattgraviditet

Arbetstoppar

Som lärare kan man lätt jobba ihjäl sig, utan att anstränga sig. Eftersom jag som jag för tillfället lider av åkomman utbrändhet blir det extra tydligt, eftersom minsta lilla extra känns som ett maratonlopp. Nu dallrar de sista veckorna före betygsättning och både elevers och lärares nerver är i svängning: Har jag dokumneterat tillräckligt, har jag tillräckligt underlag, är det tillräckligt bra? Vi vet att eleverna ju vill ha så hög utdelning som möjligt, och vi vet också att flera av dem kunnat växa ytterligare om vi bara hade haft mer tid att coacha och coxa ytterligare, kanske ge ytterligare en träningsuppgift eller ett formativt bedömningssamtal utan att bli avbruten.

Sedan jag började som lärare har jag strävat efter att hitta den rättningslösa lärarmetoden. Jag har kommit en bit på väg, och tycker ändå att jag har rätt bra koll på vad eleverna kan och inte kan. Men vid den här tiden smyger tvivlet på en: Kan man använda sig av seriefigurer och mobiltelefoner när man lär ut om Barden? Kan man få elever att minnas futarken om de bakar tårta samtidigt? Kan man sätta betyg på analytisk förmåga efter att ha sett en seriestrip på fyra rutor? (Jante skriker nej, men min lärarprofessionalitet säger ja, absolut, det är bara så förnicklat svårt att dokumentera motiveringen. Det är där jag måste bli bättre)

Problemet med dokumentation är att det tar tid, tid som vi inte har. (Dessutom tenderar min dokumentation finnas på miljoner papperslappar som flyter ihop i ett mischmasch på mitt skrivbord och sedan kommer bort) Besparingskraven på min arbetsplats kommer leda till ytterligare "förtätning" av tjänsterna och en "satsning på kärnverksamheten". Två vackra begrepp som inte säger någonting om man inte arbetar i min verklighet. Nedan följer en förklaring för andra:

Förtätning: Förtätning har två sidor, nämligen förtätning av tjänster (se satsning på kärnverksamhet) och förtätning av klasser. Den ekonomiska verkligheten och tjänstemännen på förvaltningen dikterar att redan stora undervisningsgrupper visst kan bli större. Klassrummen är i regel möblerade för 32 elever (ventilationen dimensionerad för tio), men det blir ju alltid lite avhopp, folk är sjuka och skolkar, så det finns tillfällen man lätt kan knö in 34 i en grupp. Elevunderlaget minskar ju dessutom, så "för att planera framåt" och för att behålla så många lärare som möjligt, så måste man förtäta. Tjänsterna förtätas genom att man lägger in ytterligare arbetsuppgifter, t ex vikarieplikt (eftersom det kostar att sätta in vikarier utifrån), marknadsföring och prövningar (som blir fler, eftersom man inte har tid att stötta eleven under kursen). Det vanligaste är att man förtätar genom att lägga på ytterligare en undervisningsgrupp - vilket går helt i linje med satsningen på kärnverksamheten.

Satsning på kärnverksamhet: I läraryrket ingår i dag undervisning, enskild handledning i ämnet, planering och efterarbete av undervisning (rättning och sådant), mentor/klasshandledarskap (vilket innebär ett ansvar för att hjälpa och stödja eleven i dess sociala utveckling, dokumentera och hålla kontakt med elevens hem, elevstöd, och ibland sociala myndigheter, upprättande av åtgärdsplaner och uppföljningar av desamma om eleven halkar efter osv) för mellan 10 och 30 elever, skolutveckling, ämnesutveckling, projekthandledning och att hålla sig ajour med ny forskning, ny litteratur och ny teknik. Jag har säkert glömt något. Eftersom min kommun måste spara en massa pengar har man nu rekomenderat en satsning på kärnverksamhet, vilket, ryktesvis, definieras som undervisning. Redan nu undervisar de allra flesta lärare 15-20 timmar i veckan. Lägg till det ca (snålt räknat) 1 timmas planering och efterarbetstid = 30-40 h/veckan, vilket ger vid hand att redan nu arbetar de allra flesta lärare, när man lägger på alla de ovan uppräknade arbetsuppgifterna, lååångt mer än de 46 timmar som avtalet specificerar (en novellanalys tar ca 30 min att rätta och kommentera x 30 = 15 h, ett nationellt prov ca 60 min x 30. Då kan man lätt räkna ut hur det ser ut för de lärare som idag har 120 elever som ska ha betyg på en kurs nu i juni)

Jag undervisar gärna mycket. Det är ju för att jag gillar mötet med ungdomarna jag valt det här jobbet. Vad man inte talat om för oss är vem som ska göra alla de uppgifter som inte längre är prioriterade? När man också skär ner på studie- och yrkesvägledning och kuratorer.

Men man anställer samtidigt ytterligare två chefer på tjänstemannanivå.

Förkylt läge

För första gången i mitt liv har jag varit tvungen att avbryta ett läger och åka hem. Hjärnan trillade ner i näsan och lungorna ville hoppa ur halsen, så Syster Jim skickade hem mig. Missade lägerbålet och allt. Men det var skönt att ligga i sin egen varma säng, under dubbla täcken och lyssna på regnet utanför, även om det kändes bra ensamt när hela familjen, inklusive Hunden, befann sig några mil bort, i tält.

Fortfarande förkyld, fast mycket bättre. Goda vänner och ett och annat glas rödvin bidrog med de antioxidanter jag behövde. Och pizza. Pointsen har fullständigt gått åt skogen den här veckan, och min analys av läget är att jag helt enkelt är rädd för att nå målvikt: Vad har jag då att kämpa för? Hur är jag då duktig? Så patetisk man kan vara! Nä, ny måndag i morgon, och då jäklar ska veckan bli en supervecka: Massor av god, men pointssnål mat, och minst två löpturer!

Efter gästerna gått i går kväll fick jag ett mejl från en god vän, som berättade att hans fru, en av mina käraste vänner, är alvarligt sjuk. Läget är inte längre kritiskt, men det kommer nog att ta en stund innan hon är sig själv igen. Och jag är här, så långt borta! Jag vet att de har massor av goda vänner runt sig, som kan hjälpa till med allt det praktiska och även känslomässigt stöd, men jag saknar henne förfärligt! Så jag tror att jag nog får ta och leta upp en billig biljett snart och åka över och krama henne lite försiktigt.

Så plötsligt känns min hjärnas läge i näsan ganska ovidkommande... Vad är en förkylning i det stora hela? Tänk så fort livet förändras från vardag till katastrof.

At the age of 37 she realised...

Fast nu var det ju inte Paris jag skulle till heller... utan Torekov, den lilla orten efter Båstad. Maken hade lånat kompisens cabbade Merca och när solen tittade fram strax efter Båstad kunde vi leka brats en stund. Småvägarna ringlade sig kring åsen med magnifik utsikt över Bjärehalvön och det lugna havet. Jag, som aldrig åkt cab förr, förvånades över hur tydligt man hörde fåglarna, som till och med överöstade bilstereon. Det var bara solglasögonen som saknades.

Trevligt, sömnigt ställe. Hotellet verkade också trevligt och spa-avdelningen var sparsmakat trevlig. Vi gled ur våra badrockar och ner i den 40-gradiga polen och lät solen slicka oss genom de stora fönstrena. Efter en stund blev vi hämtade för massage och ansiktsbehandling. Efter en stunds relaxande efter massagen med en kopp te och frukt, så drog vi oss utomhus och lade oss på varsin solbädd. Vinden var fortfarande en smula sval, men med badrockarna på så var det förträffligt trevligt där i solen, med Jonas Coltings "Jag vill ju bara vara snygg naken". Kul bok förresten.

Till lunch serverades broccolisoppa som förrätt, sallad och chili con carne med ris. Gott. Vi drack vatten till och satt länge i solen på terrassen i våra badrockar bland affärslunchande kostymer, innan vi drog oss tillbaka till solbäddarna igen. Sedan var jag pömsig och gick in och slumrade en stund, innan vi tog ett par bastubad före vi klädde om och tackade för oss.

Vi gled längst kustvägen i den silverfärgade Mercan, förbi små gårdar, hagar med får och kor, fält där man redan skördade nypotatis för fullt, gårdsbutiker och sommarstugor. I Båstad stannade vi på Q8 och köpte glass och sedan gled vi vidare genom landskapet, ut på E6 där Jim fick leka lite fartlek.

I Kvibille körde vi av. Cab i all ära, men på motorvägen blir det lite dragigt, så vi bestämde oss för att ta landsvägen och stanna till i Asige och köpa korv och kött av Ralph på Gudmundsgården. Där var massor av folk, och det tog tid, men jag hann till Viktväktarna. -0,1 kg. Hade väl hoppats på mer, men skitsamma, det går åt rätt håll i alla fall, och jag njuter på vägen.

Ikväll blev det svampsoppa (rester) men Fin och Kronprinsen hade ju bakat smulpaj, så jag fick ju smaka lite för artighetens skull, och den var JÄTTEGOD! Det kommer nog gå bra för dem i livet, ty de som kan baka smulpaj, dem går det väl!

Enklaste söndagskycklingen

Förresten, bjuder på mitt nya kycklingrecept:

Ta en hel kyckling. Avlägsna ev. inkråm. Stoppa
en citron i bitar (ca en halv)
några kvistar färsk rosmarin (eller en msk torkad)
en vitlöksklyfta
ca 10 svartpepparkorn
i håligheten.

Bind ev upp den, åtminstonde så inte låren spretar ut hur som helst (hjälper till så inte kycklingen blir torr)
salta och peppra ordentligt på hela kycklingen
Lägg den på rygg och skjussa in i ugnen på 250 grader i 10 min, sänk sedan till 175 och låt kycklingen götta sig i en timme lite pluss. Pensla eventuellt med lite olivolja. Kvarta den och servera med potatis och ratatuille.

Hinna ikapp

De senaste veckorna har varit ... hektiska. Eller, inte egentligen. Det är nog bara att min energi inte riktigt räckt till för att både jobba och vara, så allt utanför jobbet har liksom legat till sig. Jag har inte ens uppdaterat min scoutblogg, vilket ju är katastrof nu när man pratat om den i podcast och allt. Men jag har inte orkat.

Nu är det måndag. Eftersom jag hade en massa utvecklingssamtal och tjafs förra veckan och tog slut på min förtroendetid x 2 rymmer jag idag. Maken och jag ska på spa och kurerar oss efter helgens pärs. Maken linkade runt skadad på 1.39.5nått. Han tyckte det var lite knäckande och blev omsprungen hela tiden. Själv kom jag in på 2.18.53.

På spårvagnen tillbaka in till sta'n kommenterade Maken undrande de fastkletade, grå cellulosa klumparna på mina ben:
-Vad är det där?
Först förstod jag inte vad han menade. Sedan insåg jag.
- Vi som springer hälften så fort som er i första startgruppen får springa i en gröt av söndertrampade pappersmuggar, sportdryck och vatten.
- VA! Sa Maken.
För att inte tala om svamparna som man får vada genom på Götaplatsen och hela vägen förbi Valand. Bara de sinkar säkert flera minuter för oss vanliga dödliga.

Ikväll ska jag ladda upp en massa foton och blogga på allvar. Ha en bra dag. Det ska jag.

Kolhydratsuppladdning

Jädrar vad jag har laddad kolhydrater:
Havregrynsgröt med hjortronsylt till frulle, glömde (JA GLÖMDE!) äta lunch och åt istället två äpplen. Sedan gick jag och Panzer till Stålboms och fikade och jag åt en mördegskaka. När jag kom hem var jag radiostyrd, och städade lite i köket inför födelsedagsbesök innan jag traskade ner till Bolaget och köpte lite dyckjom för i morgon kväll, samt travade till Prince Livs för att köpa kläggig matsäckskaka till Lillprinsens zoobesök med scouterna i morgon.

Åt ett äpple till när jag kom hem och väntade ivrigt på middagen. Klockan sex kom Farsan och Christina och halv sju kom ungarna hem från schackträningen och då serverades önskemiddagen: Hemstekta hamburgare, hemmagjorda ungspommes och sallad. Om det var gott!?

Maken hade dessutom bakat TRE tårtor! En Schwartzwald, en choklad/smörkräm/chokladglasyr-legobit och en extra av överblivet material. Var ju tvungen att smaka på två i alla fall. Och äta ett par kakor. Mätt och go och sockersänkt traskar jag nu mot sängen för att sova några timmar innan det är dags för halvmaran i morgon. Helmarigt. Bara jag inte blir mer hostig i halsen!

Tänk på mig mellan 15.20 och halv sju. Då behöver jag det.

Energi

Som väntat, har dagen tillbringats i komatos. Jag känner mig som något ur X-men: Igår sprutade det guldstoff ur porerna på mig. Idag är jag vanlig och grå. Och ovanligt trött. Eller som Donna Noble som fick lite regeneration-energi och blev Doctor/Donna för ett ögonblick...

Precis före lektion stod jag hos kollegan och grät över min bristande energi och min bristande lust och min bristande förmåga att hitta en väg ut ur träsket. Jag TRIVS ju med att vara lärare, så varför vantrivs jag så mycket?

Så gick jag till lektionen. Och efter tio minuter med eleverna var jag hyfsat pigg och nyter igen. Wazup. Tack å lov att det finns elever på det här stället.

Mer kaffe åt folket!

Idag har tröttheten hunnit ikapp och jag ligger här i sängen och önskar att jag slapp gå upp alls, men jag måste nog ta och släpa mig till jobbet till elva i alla fall...

En svala!

När jag var ute och sprang idag såg jag en svala! Jag vet, en sommar gör ingen svala, men ändå!

Rester ur kylen i dag också. Inte så inspirerande kanske, men Jim gjorde tonfisksallad med ägg åt mig till middag.

Sista terapi-sejouren på några månader idag. Blev precis lika trött som vanligt. Nu ska vi inte ses förrän precis i terminstarten, för att repetera lite strategier.

På fredag är det Lillprinsens födelsedag. Har inte råddat något kalas i år heller. Måste ta tag i det och lämna ut inbjudningar före Kristi flygare...

O/Lika

Om ni har chansen. Jag gick utbildningen förra året och det var en fantastisk inspiration:
Det finns några platser kvar på vårens sista O/LIKA-utbildning 16-17 maj! Kom själv eller tipsa en kompis! Anmäl dig senast torsdag 14 maj!

Ta chansen att ta dina ledarkunskaper till en högre nivå tillsammans med kampanjen Alla Olika Alla Lika. Vill du lära dig att leda övningar som berör fördomar och diskriminering baserat på kön, etnicitet, religion, funktionalitet, könsidentitet, ålder och sexuell läggning? Vill du ha nya övningar i din metodportfölj som du kan använda för att ifrågasätta normer och strukturer som exkluderar vissa och gynnar andra? Då är det här kursen för dig!Du får både en teoridel som berör syfte och pedagogisk bakgrund till O/LIKA-metoderna samt möjlighet att prova på och diskutera övningar från metodboken O/LIKA. Självklart får alla deltagare ett exemplar av O/LIKA, som vann Svenska Publishing-Priset 2008 i klassen Läromedel, efter kursen.

DATUM OCH TID
16 – 17 maj mellan klockan 10-17 både lördag och söndag.

KOSTNAD
För medlemmar i LSU:s medlemsorganisationer kostar det endast 250 kronor. För de som inte är medlemmar kostar kursen 550 kronor. För detta pris får du två heldagar med mat, kurs och kurslitteratur.

PLATS
LSU:s kansli, Stora Essingen, Stockholm.

ANMÄLAN
Du anmäler dig på: http://www.adimoserver.se/adimo4/site/lsu/web/default.aspx?p=589&formid=279.
Du får närmare information om utbildningen på fredagen 15 maj. Vill du ha den tidigare så skicka ett mejl till Cecilia Elmqvist om att du anmält dig.

MÅLGRUPP
Ledare för unga människor.

TILLGÄNGLIGHET
Fyll i eventuella behov i anmälningsformuläret för att vi skall kunna tillgodose dessa och göra kursen tillgänglig för dig.

KONTAKTHar du frågor, vänligen kontakta projektledare för Alla Olika Alla Likas utbildningar Cecilia Elmqvist på cecilia.elmqvist@lsu.se eller 08-672 66 85.

Upp

Hahaha! Som väntat, upp på vågen +0,3 kg. Inte så konstigt när Sterner och Janne i köket lagar så fantastiskt god mat och jag trycker i mig tre bitar morotskaka. Men när man är ute hela dagarna, sover ute och ska orka MÅSTE man se till att få i sig energi och fett för att hålla sig glad och varm: Det bara är så och det är inget att gråta över.

Tillbaka från Gilwell

Tillbaka i verkligheten, stärkt i kropp och själ.

Förutom att Gilwell är en fantastisk plats, har den här helgen bjudit på introspektion, reflektion, diskussion, meditation, motion, lek, trams och fantastiskt god mat. I lördags bjöd leadarteamet på vilda västern-underhållning och klimatsmart grillbuffé (kyckling och lammfärsspett), med hickory-, bacon- och senaps-sås, sallad och grillad majskolv. Det var vårt pris för att vi vann matlagningstävlingen i januari (vi fick komma med idén och de fixade). Åh, det var så gott så man nästan dooooog!

Scouterna är nog en av de väldigt få organisationerna där det är ok att leka efter 30, och dessutom i nyktert tillstånd. Kanske beror det på att vi genom scoutverksamheten utvecklar en så god självkänsla att vi törs, eller så är det bara så att scouter är så fantastiskt trevliga mäniskor av födsel och ohejdad vana. Det är svårt att förklara för icke-scouter hur man skrattat sig av stocken för att en 72-årig gentleman, med smeknamnet Snack, härmat en fasan och samtidigt, vävt in inte bara scouthistoria, utan en intelligent betraktelse över 1900-talets sexualsyn, i ett standup comedy-nummer värdigt en riksscen, eller hur man sjungit nonsenssånger och tränat sin koordination genom fullständigt befängda rörelser, kring en eld med sjön Båvern som fond, och fullmånen som scenbelysning.

Det är också svårt att förklara känslan av frid som infinner sig när man sitter i ösregn, i kolmörker, mitt ute på en äng framför en fotogenlykta, och lyfter blicken och ser 40 andra ihopkurade gestalter, som riddarmunkar, sittande framför varsitt ljus i mörkret. Och det går inte att förklara känslan av lycka som jag kände när jag tyst för mig själv åter avlade scoutlöftet:
Jag lovar att efter bästa förmåga följa scoutlagen.

Ibland förstår jag varför mäniskor blir religiösa.

Nu ska jag ligga i!

Fy för den lede! Det är utvecklingssamtalssäsong på jobbet, och sällan kan föräldrar komma ifrån på dagtid för att närvara vid telingarnas utvecklingssamtal. Tandläkaren kan man tänka sig att gå till, och läkaren, och till och med frisören kan man ta ledigt för. Men inte utvecklingssamtal, som ju ändå är gratis, och bara tar ca en halvtimme!

Följdaktligen får jag, som jobbar halvtid, en sådan här dag vara på jobbet 9 timmar mellan kl. 9 till kl 19.00. Missförstå mig rätt, det är trevligt att träffa både elever och föräldrar, och jag tycker det är roligt att få prata om deras framtidsplaner och förhoppningar, men det känns lite tröstlöst att veta att jag har ytterligare minst 5 kvällar framför mig om jag inte kan få folk att komma i lite mindre spridda skurar.

Sedan skrev jag vad jag hoppas är slutuppgiften på mitt Gilwell-arbete. "Du gör det så krångligt!" sa Zäta på telefonen, "det är de små sakerna du förändrat som han vill veta. Hur du tänker!" Så jag tog tjuren vid hornen, bet i det sura äpplet och kavlade upp ärmarna och gjorde vad jag vet att jag kan: Skrev. Vi får se om det räcker. Försöker låta bli att lyssna på Jante som sitter och viskar om hur förmäten jag är som suttit och tyckt att jag gjort så BRA saker de senaste månaderna, saker som bevisar att jag är värdig bärare av den rosa sjalen, pärlorna och silverklövern.

Nu ska jag raggla i säng. Jag har inte hunnit packa någonting. Jag har inte hunnit köpa nya vandringsstrumpor eller bensin till eldslukeriet, eller bundit nya facklor. MEN mitt nya liggunderlag har kommit! Therm-a-rest Trail Pro... Sug på den du! Nu jävlar ska det sovas ute! Ja, inte i kväll då.... Jag behöver nog en natt i mjuk säng efter den här dagen.

Dagens käk:
Lyxfrukost! Äggröra (1 ägg, senap salt och peppar), bräckt skinka, två skivor, rågbröd, äpple, kaffe och vatten = 4 points
Restlunch: Blackeye-bönor med broccoli och tomat(4 points)
Restmiddag: Jätteräkor i köpe-vindaloo och ris (5,5 points)
2 äpplen och 2 appelsiner, och ett gäng koppar kaffe.

Dagens mums

Frukost: Rågflingegröt med frysta hallon. Kokad i lättmjölken direkt, naturligtvis, för krämigheten. 3,5 points.
Lunch: Rester från lördag: Jätteräkor i halvfabrikat-Vindaloo med ris 6,5 points.
Middag: Lax med solrosfrön och sweet chilli, potatis, broccoli och färsk sparris 6,5 p

(4 port)
4 portionsbitar av lax 125 g (Coop) 16 p
blanda 3 msk solrosfrö med en halv dl sweet chili sås och en halv tsk salt 4,5 p
Täck laxen med blandningen och baka i ugnen i 20 min i 225 grader.

Blanda 2 dl med en halv dl sweet chili sås, en tsk sambal oalek och lite salt. 2,5 points = 6 points

Servera med kokt potatis

Herman

Dottern har fått en Herman. Herman bor i kylskåpet och idag så matade vi Herman och rörde honom kärleksfullt slät. På söndag ska han bakas och delas och delas ut.

Jag minns att jag fick Herman av Magda på 80-talet. Min Herman dog i kylskåpet, full av mögel, i brist på omsorg. Jag har aldrig varit den omhändertagande typen. Därför har jag gett mig den på att dotterns Herman ska överleva och vandra vidare.

Så nu blir det goood kaka varje vecka!

Spräng systemet!

Hemma igen efter några timmar på jobbet och alldeles trött. Numera, sedan efter påsklovet, jobbar jag halvtid, dvs 17,5 timmar arbetsplatsförlagd tid och 5 timmar förtroendetid. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Det här jobbet är omöjligt att göra på deltid!

Nu har jag två klasser: En etta och en två, i svenska A respektive B. De har lektioner tisdag, onsdag och torsdag, vilket ju är bra, eftersom jag då har måndagens och fredagens tre timmar till oavbrutet för- och efterarbete. Och på tisdagen har jag handledning med eleverna i ettan 9.40 till 10.40 och sedan lektion 11.10 till 12.10. Så långt allt bra. Tar jag middagsrast så hinner jag med att tänka över vad som hänt på lektionen innan det är dags att gå hem också. MEN sedan blir det krångligt. Det är nämligen konferenstid mellan 4 och 5. Den får jag ta på min förtroendetid. Om jag har någon kvar de veckor när det är konferens, eftersom den annars går åt till rättning, som inte får plats på måndag eller fredag, ifall jag då måste lösa något mer akut elevärende, eller om jag haft utvecklingssamtal, möte med någon ur skolhälsan i elevärende, möte med specläraren, eller något annat fortbildande eller skolutvecklande.

Torsdagen är lika illa: Elevhandledning kl 8, lektion kl.9.10, sedan lucka till halv 1 och där lektion till halv 2. Då har jag redan gjort 5 timmar på min arbetsplats, där jag bara ska vara strax över tre timmar per dag, enligt försäkringskassan. Och det kan bli så illa att jag måste träffa elever för diskussion kring projektarbeten, eftersom det är deras schemalagda tid för detta, eller min medbedömare, som också har tid då. Och sedan är det konferenstid mellan 4 och 5. Så vill det sig riktigt illa så har jag helt plötsligt jobbat 9 timmar. Istället för tre.

Jag försöker föra nogrann bok över mina timmar, stänga butiken och gå hem när min tid är slut. Problemet är bara att jobbet aldrig försvinner! Idag hann jag rätta 3 novellanalyser av 25. "Men rätta inte så nogrannt!" säger vissa av kollegorna. Nä, men hur låter man bli? Och vad är det för mening med att ta in uppgifterna om man inte bemödar sig med att läsa dem, och ge konstruktiv kritik på hur de kan förbättras? Är jag lärare för att lyfta lön, eller för att utveckla elevernas förmågor?

Det är omöjligt att vara lärare på heltid också. Det system vi har föder två sorters elever: Slackers, som glider igenom och gör så lite som möjligt och som mår ganska bra; som betraktar skolan mer som en fritidsgård och som inte har några högre aspirationer och som retar gallfeber på sina lärare (och i vissa fall föräldrar), och sönderstressade ambitiöser, som hafsar igenom allt; som aldrig känner sig nöjda med någonting och som blir sjukskrivna någon gång under gymansiet för att de inte orkar med mer. Systemet föder två sorters lärare: De som resignerat; gör så mycket de hinner med, och som använder sin inarbetade tid på loven för att komma ikapp, men som helst avstår varje form av samarbete och skolutvecklingsarbete, för det tar extra tid, och den sortens lärare som vägrar att acceptera förutsättningarna för sitt arbete och antingen jobbar till de knäcker sig, eller till de ger upp och slutar att vara lärare.

Så, färdiggnällt för denna dagen.

!,5 kg kvar till mål!!

-Vad mycket du gått ner, sa konsulenten med ett glatt leende. Jag, som var glad att jag hade gått ner över huvudtaget, med tanke på helgens brist på karaktär och motivation, undrade när 4 hekto på en blev något annat än sund och sansad viktminskning.
-1,4 kg! Så bra!
-Eh, såg du verkligen inte fel nu... Eller räknade fel i alla fall, sa jag skeptiskt, och tänkte på chipsen och vinet. Helst vinet.
Jag ställde mig på vågen igen. Näe, hon hade rätt! Jaha, det är bara att tacka och ta emot. Det kanske ligger lite granna i vad en av 80-talets mest kända tv-personligheter (som jag inte minns namnet på nu) skrev i ett kåseri i MedMera-tidningen för en tio år sedan eller så: Kalorier som man verkligen njuter av sätter sig inte.

Nu har jag 1,5 kg kvar till målvikt! Tjoho! Idag hade jag Den Röda Kjolen på mig för första gången på ett och ett halvt år. Och knästrumpor. Till och med jag tyckte att mina spiror var värda att titta på. Om tre veckor eller så kanske jag kan få på mig de blommiga jeansen. Jag vågar inte riktigt försöka än...

Jag firade med att laga Black eye-bönor med broccoli (4 points), ett currykryddat kycklingben (3,5 points) och två skivor franskbröd från Västra Bageriet (2 points) med ljuvligt knäckig skorpa! Kunde varit mer salt i bönorna, men det var jättegott!

Nä, nu ska jag läsa Fem räddar en hemlighet för Lillprinsen och mysa ner mig i sängen. Lite trött känner jag...

Berömd i hela USA

Nätanvändningen i USA är lite mer utvecklad än här. Var och varannan intresseförening har bloggar och podcasts. Huvuddelen av världens scoutbloggar är amerikanska.

Idag fick jag ett mail från en scoutledare i Newcastle, som jag haft lite kontakt med, som berättade att min blogg nu var berömd i USA, eftersom den omnämnts i en av de mest avlyssnade scoutpoddarna: Leaders' Campfire. Så jag gick in och kollade. Och ca 9 minuter in i pod no 65 nämner man min blogg och adressen ligger uppe på deras blogg!

Lite kul.