tisdag 31 mars 2009

Kära dagbok..

Försov mig idag. Ungarna hoppade tandborstningen, och lyckades i princip att komma till skolan i tid i alla fall. Själv gick jag en halvtimme senare till jobbet, inte för att jag inte hunnit, men för att jag drog på det så länge jag kunde...
Höll på att glömma av att gå till terapeuten. Säkert undermedvetet, eftersom jag inte gjort min läxa. Jag berättade att jag hade haft ett återfall i stresshelvetet och även om jag blivit bättre på många saker, känner jag ändå att jag inte har kraft att förändra mitt beteende när det gäller. Till slut kom vi fram till att min stress kanske inte är vad vi utgått ifrån: Det kanske är så att jag fyller min tillvaro med saker för att måla över saker jag inte vill kännas vid. Kanske är det rätt. Problemet är väl vad det i så fall är. Vad är det som jag inte själv vill kännas vid?
"Om du fick reda på att du skulle dö inom kort, vad skulle du då göra?" frågade Terapeuten.
"Ångra att jag aldrig skrev de där berättelserna som jag burit på", svarade jag.
"Det kanske är det du ska göra då", svarade han.
Mmmm, men det var det där med den svältande konstnären. Och konstnärens familj. Och så var det det där med konstnären med prestationsångest....
Jag har redan från början, redan när Gilwell-Niclas sa att jag ska göra "något jobbigt, men inte något svårt" som uppgift till nästa gång känt att det handlar om mitt skriv. Men frågan är hur? HUR GÖR MAN?
"Finns det tid i ditt liv för att skriva", frågade Terapeuten.
"Om jag slutar att blogga och avreggar mig från Facebook".
Men det svåra är inte att göra tid för att skriva, det svåra är att våga visa fram det man skrivit. Så många andra tror på mig, varför kan inte jag göra det!

måndag 30 mars 2009

Hoppla!!!

Gick till VV med tunga steg, säker på att jag skulle plussa IGEN. Det var ju liksom inte så sparsamt i helgen liksom. Men vågen visade på minus 1,4 kg! Trevligt!

Trallalallalala! Och så var det ju då det att min buget spruckit åt andra hållet idag... Helt plötsligt har jag 9 points till godo... Ett glas rött kanske? Eller ett par chokladbitar... Fast jag är ju inte godissugen... för en gångs skull...

Hemlige Kocken har att svara för!

Nu ska jag och Bästis åka ner till Gudmundsgården och köpa korv och helmuskelskinka utan natriumglutamat. Vi tittar nog in i antikaffären också. Och kanske tar vi Gödastorp på vägen också och skaffar grönsaker. Specerierna kan ICA få står för. Nu vill jag bara ha tips på var man kan köpa otillsatt fryst kyckling, gärna ekologisk.

Fler glada grisar åt folket!!!

söndag 29 mars 2009

Tillbaka till civilisationen

En helg i skogen med Spårarscouterna och ledargänget. I fredags var vi fyra fniss-fior som invaderade torpet och skrämde slag på stackars stugfogden, där han stod och brassade på kvällsmatskorven när vi dånade in.


Vi käkade fyrarätters indiskt med tillbehör, och spelade amerikanskt luffarschack. Och fnissade. Och åt chips. Och nötter. Och annat.



När ungarna kom stationerade jag mig i köket. Det gick jättebra och var jättekul! Jag tassade omkring och lagade mat och ordnade och trivdes. När lunchefterarbetet var färdigt och fikat förberett, så knatade jag ut med telefonkameran (eftersom jag som vanligt glömt den riktiga kameran) och fotograferade till min internationella scoutblogg. Och solen sken och det var lugnt och mysigt. Hackspetten trummade på avstånd och småfåglarna kvittrade, och bara ibland så skrek någon liten scout till en annan.


Ungarna var guld! De skötte för det mesta sig själva: Bråkade inte nämnvärt och hittade inte på för mycket bus. Ingen frågade efter tv, och nästan alla hölls utomhus hela dagen: Byggde dammar och lekte gömme. De enda insidenterna var en skrapad hand, någon av limpistolen bränd fingertopp och en kille som fick en pinne i pannan så blodvite uppstod. Och vilket blodvite sedan! Regnet och bäckvatten gjorde väl sitt till, men när han kom in i köket så han ut som han varit i kriget. Men efter en uppmoppning och en tejpbit i pannan kunde vi konstatera att det nog inte var så farligt. Han valde ändå att åka hem efter ett par timmar, med kommentaren: "Hade jag inte fått en bula hade jag stannat!"

Vi firade Earth Hour och åt kycklingtacos, och ungarna blev lugna av de levande ljusen och gick självmant och lade sig vid tio, halv elva. Det var lugnt natten igenom. Pappan snarkade bara lite, och bara en liten tjej hade hemlängtan, men somnade snabbt om.

Eftersom det nu är sommar(tid) så gick morgonen snabbt. Jag kokade skotsk gröt, alltså med mjölk istället för vatten, vilket blev poppis, och ungarna packade, och gav sig ut i spenaten igen.

När jag gick ut för att samla ihop dem som var borta och byggde damm, såg jag en vessla! Och den var så SÖT. Jag har aldrig sett en vessla, och jag hade trott att de var mycket större. I ungefär 5 minuter kunde vi följa den när den oroligt inspekterade ungarnas göranden vid bäcken.

Sedan åkte vi hem. Jag har i princip hunnit blogga, springa 5.4 km (Kul att se dig Jasmina! Det såg så gött ut med glass där i solen!) och uppdatera Wiiet. Och konstatera att jag gått upp ett kg. skit. Men det är läge för ett glas vin och ett bad i kväll.



Tack tjejer för den fantastiska helgen!

torsdag 26 mars 2009

Längtan III

South Park
Så jäkla pisstrött och vill bara äta choklad och dricka rödvin. Men det blir vatten och ett äpple. I morgon vill jag sova. Längtar...

onsdag 25 mars 2009

En liiiten sportstuga kanske...

Bröt mot mina principer och tog bilen när jag skulle gå en sväng med Hunden. Han visste knappt till sig av glädje, och pratade oavbrutet hela vägen ut till Olofsbo kvarn. Vi traskade i den isande motvinden ner mot havet. Morups fyr häckade på avstånd värdigt över fågelreservatet och åt andra hållet vajjade strandrågen i takt med vinkraftverkens vingar långt där borta i den lilla staden.
Vinden slet i öronen och nöp i naglarna, trots vantar och mössa. Hunden hoppade runt bland tångruskor och drivved och rullade sig omtänksamt i den ruttnande tången, rusade lyckligt mellan strandrågskant och vattenbryn, men fann havet en smula kallt att bada i.


Sedan gick vi tillbaka genom det näst intill övergivna sommarsamhället, där nästan vräkiga hus blandas med små sportstugor, oförändrade sedan 50-talet. Och jag drabbades plötsligt av en stark lust att bosätta mig i en sådan där, liten primitiv sak, över sommaren. Bara pilla naveln, läsa böcker, sopa golvet vid behov, laga lätt mat på kokplatta och fylla vattendunken varje morgon. En liten sportstuga på lagom hälsa-på-avstånd från sta'n, så man kan åka hem och proviantera, vattna blommorna och kanske byta sommargäster i huset...

Någon som kanske vill byta en stort hus i Falkenberg, med minst 7 ordentliga sängar mot en liten sportstuga någonstans i Halland för en vecka i sommar?

Och förresten... VARFÖR behöver man ha pool när man bor 200 meter från havet?

tisdag 24 mars 2009

*suck*

"Demokratin i sverige består av 7 partier varav det ena är:
-socialdemokratiska arbetar partiet
-Moderata samlings partiet
-miljöpartiet
-Kristdemokraterna
-Centerpartiet
-vänster partiet
-Folkpartiet"

Ovan är bara ett av de dussin formuleringar ur en elev i årskurs två på gymnasiets arbete om statsskicken i Sverige jämfört med i USA.

Den första reaktionen jag fick var att hysteriskt skratta mig igenom de två luftiga sidorna. Men genom glädjetårarna kan skymtas en enorm tragedi.

Här är en, etniskt helsvensk 17-18-åring, som gått igenom 9 år i grundskola och ett år på ett praktiskt gymnasieprogram, med tillsynes godkända betyg. Säkert mycket duglig på alla sätt och vis, men som min kollega uttryckte det:"funkionell analfabet".

Och eleven är dessvärre långt ifrån ensam. Den stora frågan är: Har han fått all hjälp som han behövt? Har tillräckliga krav ställts på honom för att han ska ha fått möjlighet att utvecklas till sin fulla potential?

Det är ett stort problem för vår demokrati, att vi fostrar en så stor del av befolkningen till så dåliga skribenter, talare och framför allt läsare. När en stor del av dagens gymnasieelever varken har intresse eller ordförråd att ta sig igenom en normal dagstidning, utan håller tillgodo med P3s eller Rix Megapols förenklade nyheter och i bästa fall en eller annan kvällstidning, undrar man hur lång tid det tar innan demokratin verkligen förloras i en dimma av mediabrus.

Om utvecklingen fortsätter på det här sättet är det bara en tidsfråga tills någon som anser sig ha tolkningsföreträde framför alla andra, ser till att ta sig makten, med hjälp av vackra ord och fagra löften, hot eller i honung doppade beska piller, och en stor del av befolkningen kommer inte ens att uppfatta att en förändring skett, och en annan del av befolkningen kommer inte förstå tillräckligt för att kunna tolka.

Språk är makt! Den som har språket har också makten! Se till att det är du!

Längtan II


För att fortsätta på temat denna veckan (förra veckans tema väckte oro om fyrtioårskris på vissa håll). Tre troll på Stratford Street, för att inte tala om rosmarinbusken!

Giftig


Nu så har jag varit giftig i 13 år och 17 timmar. Maken bjöd på middag på restaurang i går kväll, så pointsbudgeten sprack i går igen. Men Wallenbergare med rödvinssås, smörstekta svampar och potatispuré är fint det.

+0,2 på vågen. Inte konstigt efter fest i dagarna tre. Fyra. Äh, ja ä fin som ja ä. Och jag kan springa en mil. I am happy.

Jag tänkte också att det faktiskt bara är ungefär 8 bast tills jag kan rymma vart jag vill i världen, utan att någon kan anklaga mig för att överge mina barn, eller utsätta dem för trauma.

Märk dammet och spindelväven på fotot!

måndag 23 mars 2009

Länktan

Det finns någon annanstans dit jag nästan alltid längtar. En plats där varenda gatsten andas historia och sagor, där Middle Earth syns på avstånd en disig dag, där lyktstolparna fortfarande har pinnar och ser ut som de vuxit upp ur marken, där Underlandet ligger i nästa vattenpöl, där membranen mellan dimensionerna är som tunnast under ett speciellt träd i Botaniska trädgården och där Alice fortfarande leker i Christchurch Meadows där korna betar mitt i staden.



Oftast längtar jag lite, som ett bakgrunds brus på P3, men ibland kommer ett hugg i själen som sänker mig totalt en liten stund. Idag publicerade Percy en bild på http://oxforddailyphoto.blogspot.com/ som fick hela min själ att skrika:

Om en vecka kommer de rosa kronbladen att snöa över de förbipasserande, dansa nerför High Street i vårluften mot Magdalen Bridge och the Plain. Den varma vinden smeker de gyllene sandstensfasaderna ....

Jävla hund

Hundens hygien har varit aningen eftersatt under vintern, dels därför att det är föga fruktsamt att bada honom, när det tar en promenad innan han är precis lika äcklig igen, dels för att Maken har ont i ryggen och jag får ont i ryggen av att borsta odjuret, dels för att han inte tycker om att bli borstad och det är värsta övertalningen varenda gång och tar flera timmar.

Igår kväll, under Beck, mutade jag ner honom på puffen med ett antal Frolic och började borsta. Och insåg att de ihoptovade pälsklumparna på Hundens bakben inte skulle gå att kamma ut utan klippning, och insåg sedan att de tillkommit genom att små pinnar, kardborrar och annat bös samlats i pälsen. Och jag klippte och kammade och mutade, höll ner och klappade, ryade och fjäskade, och såg inte mycket av Gunvalds sexiga blå ögon.

Till slut orkade vare sig jag eller Hunden mer. Min rygg kändes som den skulle gå av, och Hunden vägrade att komma ut från under bordet, trots Frolic. Tovorna på bakbenen är inte helt utredda, men magen är ansad och klippt, snopp-pälsen kommer inte att samla lukt på ett tag, och insidan av Hundens lår av mjuka och släta och otoviga. Får väl försöka ta ett tag i kväll igen.

Jävla hund.

söndag 22 mars 2009

Hoooah!

10,3 km senare.... Fy fan va fett att faktiskt kunna springa så långt igen!!!

Tiden 1.08.30 och orkade spurta lite på slutet.

Jag gillar mat!

Ingen kan väl ha undgått att jag tycker om mat? Till och med vardagsmiddagar kan vara en smeksam terapi för själen, om köket är städat och inspirationen finns, men roligast är väl att laga festmat. Och äta den.

Igår firade vi min födelsedag lite granna igen. Far och Christina var här, och regelbundna läsare minns att inspirationen var minst sagt liten. Det blev en fiskgratäng. Det blev en alldeles förträfflig fiskgratäng.

När jag raidade ICA (för att sedan hamna i kassan och bli tvungen att betala MYCKET för mina inköp) lockades jag ett ögonblick av snabba lösningar på inspirationsproblemet, och det ska erkännas att en stor anledning till att det inte blev en färdigsåsvariant var att jag inte hittade någon färdig sås. Men när jag istället hittade shalottenlök så tänkte jag om, och när jag kom hem gjorde jag en sås, en smal, från scratch och bottenredd, med musslor och kräftstjärtar. Med smör. Hela gratängen, som lätt räckte till 6 pers, 'kostade' 28 points.

Redan långt innan jag började läsa "Hemlige Kocken" har jag vänt och vridit på produkter i affären. Jag måste tillstå att det kommer att bli ett permanent tillstånd och förvärras efter att ha läst boken... I lördags stod jag inför val av hjortronsylt.

ICA har fyra sorter. Tre ekologiska! Det är ju bra.... Tre av dessa fyra burkar kostar kring 50 kr. Den minsta, ekologisk, kostade 69 kr. De tre billiga hade en närmast identisk ingredienslista, förutom att det var asterixer jämte ingredienserna hjortron och socker på de två ekologiska. Jag minns naturligtvis inte exakt, och eftersom jag lämnade dem där på hyllan så kan jag heller inte göra en avskrift. Den dyrare hade dock bara tre ingredienser: Hjortron, socker och vatten.

Det var en mycket god sylt. Nu ska jag jaga tag på en yoghurt"maskin". Och baka mitt bröd själv. Så det så.

lördag 21 mars 2009

Kortvarig lycka

Barnbidraget kom i går. Halleluja! Jag handlade lite gott att äta (ca 500kr) , lite gott att dricka (ca 400kr). Så står jag åter i kassan på ICA och upptäcker att det inte finns täckning på kontot för det jag köpt.

Jävlar.

Så det blev att plocka fram det engelska kortet, igen, och därmed utsätta sig för en växlingsavgift plus en taskig valuta kurs.

När jag kom hem kollade jag kontoställningen. En automatisk överföring till det gemensamma kontot hade lämnat exakt 9.90kr på kontot. Grattis, liksom. Sålunda blir det ytterligare en sparsam vecka. Tur att jag förbetalat några luncher på jobbet...

Idétorka

Uff! (som det heter i serietidningarna) Pappa och Christina kommer och äter lunch och jag har INGEN som helst idé om vad vi ska äta! De senaste dagarnas matinspiration har begränsat sig till byte från havregrynsgröt till fukostmacka.

VARFÖR ska det vara så svårt att få tag på ekologisk kyckling för!

Undrar om sushirestaurangen är öppnen på lördagar?

Fisk... Fiskgratäng.... Det är bra! För då hinner jag dammsuga medan den är i ugnen! Dill och räksås.... Nej, kräftstjärtar! Taget.

Förresten middagen igår blev:
Baconlindad färsk sparris
Kycklingben, med egenblandade kryddor och sesamfrön.(ej eko, dock färsk och omörad)
Pommes (Jag VEEET att det inte är förenligt med min policy om från scratch och VV, men Lillprinsen hade Kompis på översovning och vad gör man inte för att vara poppis hos sina barn?)
Grönsallad (inte i säsång heller, men va fan, paprikan var i alla fall från Spanien, inte Israel)

fredag 20 mars 2009

Gick till systemet, glömde mjölken

Ett antal ostbågar och vinglas senare, kan jag konstatera att jag faktiskt glömde mjölken. Vilken tur att vi har pålägg!

Aaaah!

Tittade in på jobbet och bokade upp ett utvecklingssamtal, råddade ett projektarbete, fick ett par presenter, skrattade och gick sedan ut i vårsolens glans och gled hem. tänkte först att jag skulle gå en långis med hunden, men blev sur på Lillprinsen som påstod att han ALDRIG hört att förste man hem skulle ta ut hunden, så bara för därför så fick han ta hunden!

Sedan vann ängeln med de vita vingarna och jag snörde på mig skorna och joggade ut i solen, genom industriområdet ner till den gamla tippen, rundade vindkraftverken i den småkalla motvinden och svettades ganska ordentligt. När jag kom hem mätte jag upp sträckan på www.jogg.se . 6,5 km! Helt ok. Nu kan jag unna mig ett glas vin i kväll.

Dagens mat:
Två rågbrödssmörgåsar med ost, resp. rökt renstek, yoghurt med hallon, kaffe
Marockansk linssoppa, mycket mumsig tredje dagen i rad också.
I kväll? INGEN jäkla aning.... Förslag?

Nostalgi VI

I kassan på Cortina när Musikgruppen skulle fira 10 år(?) Iaf, lär jag Bästis att rulla ziggisar, utan filter, innan ViBitts ska spela på samma scen som AC/DC gjorde sin första Europa-spelning på.

torsdag 19 mars 2009

Uppvaktad

Det blev sång och frukost på sängen i morse. Hunden kom och lade sina gråkletiga mustascher intill mitt ansikte och blåste mig i näsan. Till och med KPrinsen slet sig från sängen och flickvännen och stod i ljusblå kalsipper och sjöng, medan jag njöt den rostade smörgåsen med kräftstjärtsröra och choklad-vanilj yoghurt, blåbärsjuice och kaffe med ögonen, innan barn och Make gick till respektive morgonsysslor och lät mig njuta tidning och frukost med övriga sinnen också.

Träffade eleverna vid kvart över åtta och gick igenom ett par info-punkter, innan det var dags för SYV-Vera att informera om valen inför åk 3. Vera är kul. Hon är stor som ett hus, drastisk som en syrisk nyhetsstation och rak som autobahn. Några av killarna skruvade sig oroligt i bänkarna när hon på sin breda skånska meddelade att "dä ä ingän idä att tro att man ska leäsa opp på Komvox, för dä finns äntä längre." Ord och inga visor. Basta!

Vi tog en kort rast innan svenskan och jag gick och kopierade Boccaccio-novellen och analysfrågorna. Livsmedelslärarna hade glömt sina original på bänken. Jag bläddrade förstrött bland tårtreceptet och hittade en bakad cheesecake, men coca cola i degen..... Mumsigt. Länge sedan jag ätit cheese cake.....

Tobias försökte stoppa mig i dörren. Eleverna hade dekorerat hela tavlan. Inte förrän jag kom in såg jag att på katedern stod två stora lådor med Kärleksmums och en JÄTTELIK cheese cake med blåbär! Sedan vidtog sång och hurrarop. Jag blev så rörd. Som tur var så dånade Fanny in och insåg snabbt att 20 år, som klassen finkänsligt skrivit på tavlan, inte riktigt stämde utan satte ett plus tecken efter, för att jämna ut matematiken. Så jag skrattade bort rördetåren!

Inte för att jag försökt att dölja något, men jag har ju inte heller slagit på stora trumman direkt. Vi firade ju i somras, liksom. Men nu har det varit kramar och grattisar från alla håll! Om en stund ska jag gå och äta Sushi med Bästis. Fåglarna skriker och solen stänker och de spelade Lust for Life med Iggy på radion när jag gick hemifrån. Det är en bra dag.

onsdag 18 mars 2009

Nostalgi V


Nyutsprungen ros

3,2 km i strålande solsken. Fick inte min klocka att fungera, så jag sprang på frihand och enligt köksklockan så bör jag ha sprungit på 22 minuter. Den tid som min klocka visade, och som bör kunna härledas till samma runda i november visar på 27 minuter. Åtminstone väljer jag att se det som om jag faktiskt har förbättrat mig 5 minuter.

Maggnag

Störttrött och gnag i magen... Känns lite magkatarr.

tisdag 17 mars 2009

Dagens käk

Havregrynsgröt med fruktsallad 4p
Skolans tacosoppa, pizza-sallad, rivna morötter och grönsallad med tomat 4p
Ugnsbakad, chili-kesolax, med kokt potatis, gröna ärtor och kall sås 7p
Ballerinakex och chokladklädda kaffebönor 4p
Två små glas halvtorrt vitt 4p

Nostalgi IV


Det är jag som har spetsstrumpor. Den som kommer ihåg bandnamnet (obs! Wayyyy before White Stripes!) får en guldstjärna!

måndag 16 mars 2009

100 år går fort

"Det är ofta måndag", sa konsulenten när hon drog igång dagens lektion om ögonmått och portionsstorlekar. Mmmm, tiden rusar iväg! Och på åtta veckor har jag gått ner 6,1 kg! (Fast då har jag gått upp tre gånger....) Så idag fick jag min andra stjärna! Väldigt fjantigt egentligen, men vi blir alla lika barnsligt glada när Anna klistrar de små guldstjärnorna på våra medlemskort. Nu har jag fem kg kvar, så lagom till midsommar kommer jag i mina blommiga jeans. Det är väl passande?

Sedan möte med 100-årskommittén. Om ett halvår börjar firandet med filmvisning på Fotomuséet, sedan blir det utställningar, allsångskväll och arrangemang i stan, en fest (naturligtvis) och en hemsida och en jubileumsskrift ska framställas på print-on-demand. Min skrivelse godkändes, och nu ska ansökan till förbundet om att få arrangera förbundsmöte in. Och jag ska skriva ny skrivelse till kommunen och göra en hemställan om att få ha kårlägret i stadsparken. Det händer grejer!

Dagens meny:
Havregrynsgröt med frysta vildhallon
Keso, kräftstjärtar och sallad
Smörgås med leverpastej
Potatiscurry med spenat, linser med smör och ris (rester från igår)
7 points kakor (födelsedagsfirande i förtid, tur att jag promenerade så långt idag)

Utvecklad

Överlevde utvecklingssamtalet. Lillprinsens fröken är samma fröken som hade hand om Prinsessan förut, och det är en förståndig dam. Dessutom så är hon mycket intresserad av matematik, vilket passar tre femtedelar av vår familj.

Vi har varit lite bekymrad över Lillprinsens läsutveckling ett tag. Det var inte Fröken. Längre. För hon hade kommit på att Lillprinsens undvikande svar och kortfattade berättelser är ren och skär bekvämlighet. Det gör bara en Fröken som tar sig tid att lirka, prata och fråga extra. Lillprinsen flinade förläget.

Men vi ska tillsammans hjälpas åt att hålla ordning på smågruff och uppförelsefjanterier. Här ska inte fostras någon huligan!

Skolan använder nu verktyget Unikum: En dokumentation och portfolio i ett, som när det är fullt utbyggt nog har alla chanser att bli ett förträffligt verktyg genom hela skoltiden, inklusive gymnasiet. Visst är det snabbt och bekvämt att sätta små kråkor längst bak i lärarkalendern och slippa formulera sig så någon annan förstår, men med Unikum har både lärare, förälder och elev full insyn i, och kan fortlöpande kommentera, hur det går i olika ämnen och den progression som förhoppningsvis sker.

Ganska många lärare har ett väldigt motstånd till dylika verktyg. Man är klädsamt bekymrade över elevens integritet, men många gånger är jag ganska övertygad om att det är andra saker som ligger bakom:

Det tar självklart lite extra tid att formulera sig kring varje elevs insats. Men är det inte det vi ändå måste göra för att hjälpa eleven utveckla sina kunskaper och sin förmåga? Här har man ju möjligheten att göra det smidigt och lätt och tillgängligt för eleven att kommentera kommentarerna, och länk direkt till ämnesmålen.

Vissa lärare är inte intresserade av att dela med sig av vad som händer i deras klassrum. Av olika anledningar vill man inte ha insyn. Oftast beror det nog på en otillräcklighetskänsla: Gör jag rätt saker, gör jag på rätt sätt? Andra gånger beror det helt enkelt på att man inte vill bli ifrågasatt. Man kanske inte har så stor koll på kriterier och mål för ämnet egentligen, och egentligen inte heller något större intresse?

En del lärare vill inte sätta sina tankar på pränt, eftersom de är oroliga över att använda sig av formuleringar som sedan kan hållas emot dem. Jag ser det tvärtom som en säkerthetssak: Det som är dokumenterat och daterat finns som bevis ifall frågor uppstår om hur jag har hanterat min myndighetsutövning: Har jag varnat eleven i tid att arbetsinsatsen är för dålig? Har jag givit eleven tillräckligt många chanser att uppfylla målen? Japp, det står ju här, svart på vitt! Att eleven inte brytt sig om att ändra sitt beteende eller att föräldrarna inte brytt sig om att kommentera det är faktiskt inte mitt problem som lärare!

Vissa lärare har ingen större ordning på resultat och dokumentation och sätter betyg utefter känsla. Det är inget större fel på känsla! Den är nödvändig, för man kan inte sätta betyg på exakta resultat och poäng. Men man måste kunna motivera VARFÖR man sätter betygen. Då gäller det att ha en bild av elevens utveckling. Det kan man få om eleven sparat sina arbeten och kommentarerna på dessa i en portfolio, så både läraren och eleven lätt kan få en överblick och påminna sig om vart man började och hur mycket som förhoppningsvis har hänt på vägen. Att slutresultatet inte alltid är ett MVG är en sak, men om man har arbete 1 och uppgift 15 brevid varandra så ser man skilnaden (eller inte) och det blir uppenbart för eleven att det finns en koppling mellan resultat och betyg, och att vi inte sätter betyg på eleven själv, dess charm eller utseende.

Asch. Det finns faktiskt ganska många anledningar till att det här är en bra idé! Och det innebär inte heller att man måste vara inne och kommentera dagligdags.

7,5 km senare

Hunden och jag promenerade i rask takt genom gråvädret. Mestadels på små, relativt bilfria vägar, men delar av vägen erbjöd sysselsättning i form av hans vallrusher och mina morrningar. Men i huvudsak gick det bra.

Mättare nu än efter lunchen, som bestod av Chili-Keso, kräftskärtar och bitter sallad. Fakiskt ingen hit, men som sagt mättande.

Lillprinsen har varit i bråk i skolan. Igen. Det blir ett roligt utvecklingssamtal idag, förstår jag...

Jäkla ungar.

Nostalgi III


söndag 15 mars 2009

Ompysslade

Efter att vi haft det lite tufft i vinter så ansåg Distriktet och förbundet att vi förtjänade att bli ompysslade och skickade iväg oss till Kvistofta scoutkårs stuga Björket i norra Skåne. Där fick vi go' mad, mye mad och mad i räddan ti', fick inspiration, tid att planera för framtiden, kraft från underbar natur och hjälp av en psykolog med KBT-inriktning att gå igenom den konflikt vi haft med en av scouternas föräldrar, för att kunna gå vidare och känna att vi faktiskt har gjort allt vi kan. Det var nyttigt och himla trevligt.

När jag kom hem kände jag att jag hade två val: Att gå och lägga mig direkt, eller ut och springa direkt. Prinsessan och Maken höll på att städa. Jag började halvhjärtat hjälpa till. Men sedan så kände jag faktiskt att JAG kan OCKSÅ prioritera motion, och gick och drog på mig löparkläderna. Då kom Maken och frågade om han fick följa med. Det fick han, och vi joggade 8 km i vårsolen, tittade lite på havet, och pratade. Eller, han pratade, jag stönade fram korthuggna svar....

Vi åt lite rester och nu har jag uppdaterat båda bloggarna också. Återstår bara att fylla i checklistan. Invägning i morgon. Hoppas bara att det går bättre den här gången....

Nostalgi II




fredag 13 mars 2009

Superhungrig


Ryggen slut, men hunden luktar väsentligt godare.

Jag är sååååååå hungrig!!!!! Den helstekta fläskfilén står i ugnen tillsammans med klyftpotatisarna, klyftlöken, persiljerot, champisarna och paprikan och luktar alldeles, alldeles underbart. (6 points, 7 med yogurtsåsen)

Rödtjut nästa. Så kanske jag blir på lite bättre humör...

Varför kan inte hus städa sig själva?

Jag TYCKER inte det är vare sig roligt eller tillfredställande att städa. Vissa njuter av att ha det fint omkring sig och älskar att göra det fint. Jag tycker att det är trevligt att ha det ostökigt, lite skit i hörnen skadar inte, men det är trevligt om det inte är prylar över allt. Men, dessvärre, vi är fem i familjen och ingen av oss är speciellt städorienterade och det är prylar överallt.

Och inte städade huset sig själv medan jag var ute och sprang. Inte heller städar hundens rumpa sig själv när han haft diarré och eftersom Makens rygg håller för allt annat än för hundtvätt, så åker jag på att städa hunden - igen. Egentligen tycker man ju att hans jäkla rygg, som redan är kass, kunde man ju offra på stinkhunden, så kunde min rygg få vara frisk ikväll.

A speciality of mine


En gång i forntiden när jag jobbade på språkskola i Cambridge, och inte hade några pengar, uppfann jag en standardrätt som jag alldeles för sällan äter: varm sallad. Dvs, man slänger sina salladsgrönsaker i stekpannan, fräser på dem i lite olja, saltar och pepprar och slutar med en skvätt vinäger. Himla gott när man känner för sallad men för något varmt också. Jag imbillar mig också att det mättar mer om det är varmt. Här var dagens: 1 Chickory, 1 tomat, 1/2 paprika, 2 champinjoner, 1 morot och 1 dl kräftstjärtar = 1,5 points och GOTT!

Nostalgi

Inspirerad av Beranders djupdykning i mediaarkiven känner jag att jag nog måste bejaka min egen fåfänga en stund. Fotograf: Christina Andersson-Roy, ca 1989.

Christina, var blev du av?

torsdag 12 mars 2009

IG

För många elever är ett IG ett ledsamt men väntat besked. De har kämpat, men inte nått ända fram. För andra är det väntat, men de bryr sig inte så där väldans, för de har inte kämpat, men hoppats på det bästa och är egentligen inte speciellt intresserade. För vissa är ett IG en katastrof. Ytterligare andra vägrar att acceptera fakta, och vägrar framförallt acceptera att orsaken ligger hos dem.

Idag skrev jag ytterligare ett avsnitt i en följetong. För några år sedan var jag tvungen att ge en elev ett Icke Godkänt betyg i en B-kurs. Eleven hade dåliga förutsättningar från början eftersom den av hälsoskäl inte kunnat vara på topp under A-kursen. När hälsan sedan försämrades blev naturligtvis studierna lidande, även om den försökte vara närvarande i så hög grad hälsan tillät.

Dessvärre räcker vare sig närvaro, charm eller tur till att få ett betyg. Man måste faktiskt kunna något också. Det räcker inte heller att lämna in uppgifter. Man måste dessvärre prestera oförberett och i samarbete med andra. Den här eleven försökte, men orkade inte. Och det nationella provet bekräftade bara det som jag och handledaren redan såg: Språkfärdigheten var inte på tillräcklig nivå för ett godkänt betyg.

"Orättvist", tyckte eleven, trots en nogrann motivering. "Orättvist", tyckte föräldrarna och gick till rektorn, som efter att ha vidtalat mig förstod och förklarade för förälder och elev. Eleven erbjöds att göra om kursen, men nekade, efter som den förstått det som att den bara hade "något moment kvar att göra". Efter att ha mottagit fem mail till mig under min värsta sjukperiod, skrev jag tillbaka och förklarade klart och tydligt: Språknivån måste höjas för ett godkänt betyg på kursen, detta gör du genom att läsa och aktivt arbeta med texter, skriva och prata om dem. Sedan göra ett prov motsvarande nationella provet för att förhoppningsvis kunna visa på progression.

De personer som handleder eleven har under den senaste veckan ansatt mig med frågor, för eleven har tydligen uppfattat det som att den bara ska läsa en roman och sedan vara godkänd. Suck.... Hur tydlig måste man vara? Som tur är så hade jag i alla fall alla mail rörande betyg och överenskommelser kvar i datorn, där det svart på vitt står vad som är sagt. Men det tar enorm energi! Jag är ledsen, men tyvärr kan vi inte dela ut betyg på medkänsla. Vi har kriterier att följa och varje betyg sätts med stor vånda och många avväganden. Vi är "bara" lärare, men det är faktiskt vi som är proffs på att avgöra vem som uppfyller krieterierna och inte varesig elever eller föräldrar.

onsdag 11 mars 2009

Btw...

Dagens matsedel:
Gröt med äppelmos och kanel
Rotmos, örtbakad kyckling med broccoli och morötter från i går.
Hemlagad blandsvampssoppa, med persiljerot och potatis.
Motion: En st hundpromenad à ca 30 min.

Studiedag - utan kaffe!

I måndags var det studiedag. Det vi skulle förkovra oss i den här gången var betyg och bedömningar. Alla länets lärare delades upp i olika grupper och skickades till olika delar av landskapet. För oss teoretiska lärare gällde Varberg och Peder Skrivares gymnasieskola. Vi var väl så där lagom hoppfulla, länsstudiedagar har historiskt sett inte inbegripit många höjdpunkter.

Anders Holmgren, gymnasielärare och skolexpert skulle tala. Han mötte oss leende i dörren med ett kompendium som gav en översikt över hans 48 Powerpoint-bilder. Så klev en av de många rektorerna på PS upp och hälsade välkommen och meddelade att det minsann inte blev något kaffe, utan föreläsningen skulle pågå utan paus till kl 11.30, och sedan skulle vi ha lunchrast till kl. 13.00, för att då återsamlas i diskussionsgrupper för att diskutera morgonens föreläsning.

Inget kaffe! Karln måste skämta! En kall våril väste genom auditoriet. Inget kaffe! 100 lärare, varav hälften åkt nästan en timme för att komma dit, och INGET KAFFE! Flera av oss hade ju faktiskt hoppats på en äkta konferensinledning med mingelkaffe och fralla redan vid ankomst. Och nu skulle vi inte ens få förmiddagskaffe!

Stackars Anders kämpade lite i motvind därframme på scenen i Peder Skrivareskolans aula. Han berättade om sig själv, och försökte vinna oss med lite halvtaffliga skämt om sina dialekter medan vi satt och gluttade i hans kompendium och undrade när han skulle sluta gaffla om sig själv och börja prata om det han var där för. Småningom började vi lyssna ordentligt, för det han sa var intressant. Särskilt i en stad, vars kommunpolitiker i insändare läxar lärare som önskar mer pengar till skolan genom att citera vetenskapliga undersökningar som regeringen har låtit bli sanningar, om att resurser har inget med skolans resultat att göra. Han pratade om att varje satsad tia på skolan och lärarkompetens ger en hundralapp i besparingar för socialtjänst, arbetslöshetsunderstöd, och fängelsekostnader. Han berättade att ett gymnasiebetyg fördubblar chansen att få jobb och att vi är så otroligt viktiga för ungdomarnas framtid; viktigare, långt viktigare än vi tror. Framför allt så är det hur vi bedömer våra ungdomar och hur vi sätter deras betyg.

Anders visade sina skickligt komponerade Powerpoint-bilder, i maklig takt, och visade skilnaderna mellan formativ bedömning och summativ bedömning och en del små metoder för att kunna göra det första och skrota det andra. Formativ bedömning är att tala om för eleven vad som är bra med dess arbete, och vad som kan göras bättre för att främja utveckling i vårt ämne. Summativ bedömning är att tala om vad eleven uträttat och till vilket betyg. När det gått en timme var alla jävulskt kaffesugna. De allra flesta lärare har kl 10.00 på förmiddagen lyckats klämma i sig minst en kopp, förutom frukostkaffet. Anders Holmgren såg nog att hälften var redo att somna, eller få diskbråck, alternativt trycksår i rumpan och gav oss fem minuters bensträckare.

Halv elva råkade vår föreläsare fälla en politiskt laddad kommentar, som avslöjade att han inte var helt nöjd med den nuvarande regeringens planer för gymnasieskolan, vilket naturligtvis fick en och annan koffeinförnekad adjunkt att gå igång. Hätskt meningsutbyte utbröt. Klockan tjugo över 11 hade Holmberg fortfarande 10 bilder kvar och jag hoppades att han inte tänkte dra över tiden. Det gjorde han, med tre minuter, och jag såg fram emot att känna kaffe-doften när den nyrenoverade aulans dörrar öppnades.

Skolmat är skolmat; oftast bättre än sitt rykte. Vi serverades köttfärslåda med klyftpotatis och harricote vert, fräsch sallad och brunsås. Och lingon. Det vegetariska alternativet var en couscous-rätt. Men ingenstans fanns det kaffe! Jag sa naturligtvis vad alla tänkte, och fick till svar att "nä, något kaffe på maten var det inte beställt". Halva kön höll på att smälla av, och myteriet var nära. Någon bakom mig i kön sa att det fanns kaffe upp i lärarrummet, kostar bara tre kronor. "Jaha", sa jag med aningen vassare ton än vad jag tänkt mig, "tar ni kort?" Mina närmaste kollegor insåg att denna nervtanten bör behandlas med försiktighet och packade, när vi avslutat den mycket smakliga lunchen, in mig i Lisabetans bil för färd ner till centrum och hägrande, jorddoftande java. Vi hade ju fortfarande en timme på oss, liksom.

När vi återkom, efter ett par rejäla muggar på Café Nyfiket, fick vi reda på att rektorn hade låst upp kaffe-automaten så man kunde fika gratis. Nysnälla samlades lärarna i ämnesgrupper för att diskutera hur vi gör våra bedömningar, hur vi hanterar fusk och bitcha över vårt begränsade inflytande över studiedagars innehåll. Det var intressant att kunna konstatera att Falkenbergs gymnasieskolas representanter i gruppen inte var i bakkant, och många av de metoder och projekt vi berättade om togs emot med stor nyfikenhet. Vi var ett under av formativ bedömning jämfört med de övriga närvarande.

På eftermiddagen fick vi kaffe. Och kaka. Så dags.

I går, före mitt samtal med Tant Rektor, refererade jag mina erfarenheter av dagen. Hon blev fullständigt förstummad. Inget kaffe! "Något sådant får ju bara inte hända! Med lärare! Jag hoppas verkligen de serverade kaffe här!!!" Jodå, på Falkenbergs gymnasieskola får man både förmiddagskaffe, fralla, grym lunch, och eftermiddagskaffe med kaka. Så det så.

tisdag 10 mars 2009

Mångalen

Har känt mig riktigt usel ett par dagar. PMS och fullmånekombo är inte att leka med. Idag hade jag dessutom quaility time med chefen, och efter en snabb lunch bestående av en dl blandade bönor, en burk tonfisk, några matskedar majskorn och några teskedar hovmästarsås (godare än det låter, inte supersmalt, dock fantastiskt nyttigt, och mättar fantastiskt - eget recept.) så var det dags för en grillning hos terapeuten.

Vi kom fram till att jag behöver definiera mina livsregler, och att min självkänsla grundar sig på vad jag gör, inte på den jag är. Tunga saker. Särskilt en dag med fullmåne och PMS. Jag fick i läxa att tänka igenom situationer som jag kan ha baserat min självkänsla på, och om några livsregler råkar trilla fram samtidigt så är det ju bra. Det var mycket att tänka på på en gång. Så jag gick hem och sov.

Maken kom och körde upp mig. Jag hade varit vaken ett tag och legat och funderat på om jag ändå skulle cykla till körrepet. Sång är läkande för själen och om jag cyklade finge jag ju motion också, vilket är energihöjande, som är vad jag behöver. Jag ringde Anitan och avstyrde körrepet. Den stundande konserten känns just nu som en oöverstiglig insats, men jag ska försöka. Hamnar jag bara på rätt ställe i stämman, så är det inga bekymmer; det finns så många toner att plocka emellan, bara att välja en. Maken satte på mig motionskläderna och meddelade att idag skulle vi köra distanspasset jag missade i söndags när jag mådde småilla hela dagen, efter att ha satt i mig en halv veckoransons points på en kväll i form av biskvier, nötter, gräddsås och vin.

Fåglarna kvittrade och solen målade molnkanterna i guld när vi joggade ner mot Tullbron i makligt tempo. Vi joggade längst doktorspromenaden i lä. Jag refererade de tunga samtalen, höll på att få lite ångest. Andningen ville lägga sig högst upp i halsen och jag började må lite illa. Bestämde mig för att använda medvetna tankar och för att fortsätta. Ångesten låg kvar, men jag tvingade mig att andas lugnt och djupt och slutade prata och tänkte istället på vattnet, änderna och på hur marken redan börjat torka upp och hur skönt det var att springa på gruset istället för på asfalt och lät fötterna och hjärtat bestämma rytmen.

När vi sprang tillbaka upp mot Skansen kände jag att jag faktiskt hade orken kvar att försiktigt öka takten. Tänkte att jag kan ju alltid sänka den igen, det är ju inte långt kvar. Upp för hela Sandgatan ökade jag långsamt takten. Maken kommenterade utanför fotomuséet att det var ju trevligt att se att jag hade krafter kvar för en spurt. Jag ökade ytterligare förbi ICA, bestämde mig för att öka hela vägen fram och sprang fort nedför Karlbergsvägen, trots att det gjorde ont i luftrören.

6,8 km. Lovar gott. Kan jag springa 6,5 km och sluta med en låång spurt, kan jag springa en mil långsamt. På torsdag, om vädret är ok, blir det ett snabbt löp på 3,5, och om vädret är bra så blir det åtminstone 8 km på söndag. Det kan kanske gå med Göteborgsvarvet i alla fall...

söndag 8 mars 2009

Slut på söndag

Tittat på konstig film... Manchurian Candidate... Wierd, men bra. Men nu är jag sömnig och ska läsa Fem på tjuvjakt för Lillprinsen innan jag somnar natten.

Ren är jag, insmord med mjukgörande överallt, fast magen är fortfarande lite pluttrig, och det blev 15 minuter Wii istället för 30 minuter löpning. Det dumma var ju att när jag hade sovit middag så sken solen, men då var jag så trög att det inte var aktuellt med spring, utan blev Superhuula och slalom. Inte fullt så svettigt, men balansmusklerna i fötterna var bra trötta. Jag hade gått upp en kg sa vågen.

När jag låg i badet och lyssnade på Van Morrison och kände att jag nog ville gråta lite, kom jag på att det är PMS-vecka. Så det är kanske inte så konstigt om jag är lite labil. Eller så är det bara 40-årskris.

Snöglopp

Koolt ord... Snöglopp. Inte så lockande att gå ut i dock. Hunden, som precis börjat torka till efter morgonpromenaden, ligger på mina fötter i sängen. Täcket är lätt hundfuktigt. Urk. Borde ut och springa, men hur kul är det på en skala, i detta vädret?

Brormin tyckte att det förmodligen skulle tillföra eftermiddagens planderade bastubesök ytterligare en dimension om jag flyttade lite på bekvämlighetszonen och gav mig ut i blötan först, vilket han naturligtvis har alldeles rätt i, men jag känner mig lite neggo.

Doktor Caiza bjöd på lamm, pinotage och gott sällskap i går kväll. Vi ylade med i Mamma Mia, och dansade till gamla slagdängor av Cure, Velvet Underground och Jacob Hellman så vardagsrumsgolvet gungade. Lite trött ihåret är jag idag, och magen tyckte tydligen dåligt om de feta snackskorvarna och den gräddiga såsen. Kanske har en god ursäkt att inte springa i alla fall...

Om man skulle ta och gå och kopiera de där Nick Cave-plattorna jag lånade kanske? Och sedan sova lite middag... Efter det kan man ju se om det fortfarande regnar...

lördag 7 mars 2009

Energi?

Nya kärnkraftverk. Inget Skottarev. Det skulle bara fattas att det blir energikris ovanpå finanskrisen. Jag har en lokal energikris, känner jag.

Känner för att låna ansvarslöst mycket pengar och låta renovera upp badrummet, sätta in braskamin och åka på semester till Vietnamn. Eller gå på luffen med hunden. Fast han luktar så illa just nu, och ingen orkar bada honom. Han är tvärnöjd med att våren kommit och ligger ute i en jordhög så länge han kan om dagarna. Sedan kommer han in och alltefter han torkar lägger han av sig en jordhög inne istället.

Nu har jag varit undervisande lärare officiellt igen i två veckor. Därav tröttheten. Man tycker att två timmars undervisning, som jag måste planera är väl inget, men tydligen så tycker min hjärna det. Det roligaste är att ju mer upp i varv jag är, desstu roligare idéer får jag och vill greja och göra, men jag FÅR inte vara kreativ, för då orkar jag inte, utan jag ska lära mig att tagga ner, vara tråkig och undervisa med kursbok och slappa. Samt rätta och göra tråkiga saker som min hjärna gärna vill skjuta upp och in i glömskans gröna hörn. Nästa vecka får jag äntligen min Jeopardy-ramp och jag har 30 frågor kvar på ett Medeltids-Jeopardy. Nu skulle jag bara vilja lära mig att använda Smartboarden också.

Men det orkar jag nog inte.

måndag 2 mars 2009

Det var den helgen det...

När gubbarna hade spolat rent brunnarna i trappen och matkällaren vilade endast en lätt doft av klorin blandat med en odefinierad lukt av ... blöja över källaren: Inte riktigt bajs, inte riktigt obehagligt, men definitivt inte behagligt. Det nyskurade golvet i badrummet behövde lite schampo för att lukta riktigt. Prinsessan och jag gick ner och badade bubbel och bastu, tände ljus, rökelse och lyssnade på Daniel Lanois. Efter en liten stund hade vi glömt alla oranga saftblandare, neongula arbetskläder och uppblött toapapper.

Maken ville titta på sporten så vi byttes av nere i bastun. När han kom upp var han superirriterad för att han inte fått gjort något av det han förutsatt sig under dagen och muttrade och surade. Genast kom mina skuldkänslor och jag var tvungen att tänka alla medvetna tankar jag bara orkade för att tränga bort de automatiska om att det är mitt fel, det är jag som gjort för lite, jag skulle ha... Och då blev jag sur för att han tog så mycket av min energi, utan att ens veta om det.

Somnade ganska fort. Vaknade ganska tidigt. Det är inte längre helg, utan måndag. Maken har åkt till "jobbet", barnen till skolan, hunden är promenerad, jag är skitstressad över eleverna som inte gjort det de skulle och förbannad på mig själv över att jag bryr mig, ska ta och ringa några samtal, handla lite och laga ett par goda soppor idag. Ska INTE tänka mer på jobbet förrän i morgon!

söndag 1 mars 2009

Uuuuäärg!

Så, nu har jag tillbringat en timme med att skura duschen och vattenlåsen och brunnarna i källaren rena från grannarnas toapapper, snuspåsar och ..... Som tur är var det inte så mycket skit den här gången. Det värsta var nog i duschen, för i matkällaren har inte något toapappergegg kommit igenom det tunga brunnslocket, men där har det å andra sidan gått upp vatten en bra bit på golvet. Gipsplattan buktar en smula. I källartrappen ligger det toapapper. Avloppsgubbarna, mina hjältar, har sugit tre brunnar, och det är tydligen stopp fortfarande. Undrar vad folk spolar ner egentligen?

Aaaarrrrgh tant!

Det gurglade till i badkaret när jag spolade på toa i förmiddags. Hmmm.... Fäste inte mycket mer vikt vid detta. Just nyss kom Maken upp och meddelade att vi har avloppsbekymmer igen! Inte så farligt med skit i duschen, men det har kommit upp vatten i matkällaren också. Kul! Och kommunen som har silikonlinat hela avloppet. VAD GÖRA NU!!!!

Det är ju inte så att man känner enormt mycket för att gå ner och bada där nu liksom.

Arg tant...

Hade gräsligt dåligt samvete för att jag inte gjort min läxa och rättat igenom elevernas papers, så de kunnat börjat plugga till förhöret på torsdag. Så i morse beväpnade jag mig med mina referensböcker och loggade in på intranätet. 2 av 7 inkomna papers. Deadline var i torsdags, förutom för ett par som jag var generös och gav extra respit, eftersom delar av gruppen varit klantiga och åkt bort och inte lämnat vidare information, eller råkat skicka med sina anteckningar till en annan stad i fel väska. En av dessa var inkommen, och helt ok. Den andra var under all kritik och inte ens godkänd på A-kursnivå! På två minuter lyckades jag fiska fram fler intressanta fakta på internet än de 239 av de 800 stipulerade orden, innehöll. Dessutom var språkriktigheten på åk 6-nivå. Jag blev såååå besviken!

Hur svårt ÄR det att öppna en lärobok, sammanfatta ett par stycken text och sedan hitta ytterligare minst en källa? Flera av grupperna hade JÄTTESVÅRT att hitta fakta: Om antikens litteratur... HAHAHAHAHAHAHA! Det visade sig att de inte ens läst i kursboken, utan förlitat sig helt på Wiki. Snälla, rara elever, FATTA att de som skrivit Wikipedia är sådana som läst andras sammanfattningar av fakta och sammanfattat dessa. Om man ska hitta intressanta fakta, så får man gå förbi Wikipedia. Det är då det blir roligt att lära sig. Och lektionstid används bäst för inlärning, även om det är roligare att sitta med fötterna på bordet och kommentera helgens festligheter.

Men, men. Nu blir det dessvärre för klassen att läsa på 45 sidor i läroboken, istället för 7 A4-sidor. Det är tufft för de som faktiskt jobbat, men de har sina "kamrater" att tacka för det...

Hänger med...

Berander har återigen givit en mycket trevlig sammanfattning över schlagerinfernot för oss som inte orkar/kan/vill vara med. Så nu kan även jag kommentera cirkusen i fikarummet i morgon.