måndag 14 april 2008

Varför blev vi inte konsulter?

Kommunstyrelsen har bestämt en genomlysning av BUNs verksamhet, något som man tidigare också gjort med Socialförvaltningen. Den genomlysningen slutade med att en utredning pekade på att socialchefen satte verksamheten för mycket i centrum och hade svårt att hålla budget. I en uppgörelse med kommunen fick han gå, kommunen betalade honom ca 2 miljoner i avgångsvederlag och alla blev genast MYCKET lyckligare. Utom personalen, som tyckte att de förlorade en bra, lyhörd chef som hade hjärtat i verksamheten, och facket, som tyckte att allt det som socialchefen kritiserat och försökt förändra, var saker som de hade försökt få gehör för i flera år.

Nu ska alltså VÅR organisation genomlysas. Med en enkät. Som ska vara inne och ifylld av arbetslaget tillsammans i mitten av denna veckan.

För det första: Vissa arbetslag fick inte tillgång till enkäten förrän på fredagen. Arbetslagstid är utlagt tisdag och torsdag mellan 16.00 och 17.00. Vi har ytterst sällan däremellan ens en gemensam fikarast. Lite tjaddigt ont om tid känner jag....

För det andra: Enkäten är så fullkomligt klantigt konstruerad att den i princip kan tolkas HUR som helst. Första frågan lyder:

En gemensam värdegrund präglar vår verksamhet

Hmmmm... Vems gemensamma värdegrund? Vilken då? Vad består den av? Menar man den underförstådda, medfödda, fullständigt självklart gemensamma för alla levande varelser, eller menar man den "kristna värdegrund" som skolan ska vila på? (Bara det!) Jag hade lyckligtvis koll på de dokument som styr vår verksamhet och tillbringade närmare 40 minuter med att söka igenom dessa (tack och lov att det finns sökfunktioner för textdokument i datorn!) efter ordet värdegrund. Tillslut, Eureka! Napp! Begravd i ett dokument om personalpolicy hittade jag det som jag tror är den gemensamma värdegrunden, sammanfattad i fem korta sentenser om meningsfullhet, respekt, bemötande, kunskap och trygghet.

Diskussionen stormar vidare: Hur ska man svara på detta då? Alla var vi ju överens om att vi efter bästa förmåga försökte se till att en värdegrund som vi tror utifrån de luddiga sentenserna, är gemensam... Men kunde vi ärligt säga att verksamheten präglas av den? När ingen egentligen är medveten om vilken värdegrunden som ska prägla verksamheten är?

Ytterligare ombads vi svara på om rektors lättillgänglighet präglar verksamheten. 1=stämmer inte alls, 10=stämmer helt.

Eh... jaha.... Är rektor lättillgänglig? Njaaaa, det är kanske inte för intet som administrationskorridoren brukar kallas Red Light district.... Men sedan om tillgängligheten beror på att rektor är överhopad i en massa arbete som inte lämnar utrymme för mycket av pedagogiskt ledarskap? Om vi svarar "stämmer inte alls", vad betyder det? Att rektor är lättillgänglig men det präglar inte vår verksamhet? Eller att rektor inte är tillgänglig, och det präglar vår verksamhet? Eller om vi svarar 10, säger det att vi alltid kan få tag på vår rektor när det krisar och det präglar vår verksamhet, eller...?

Efter en och en halv av den utlagda timmens arbetslagstids dividerande, där vissa elevärenden också borde fått rum , beslutade vi oss slutligen för att inte fylla i enkäten. Vi kontaktade vår högste chef, och bad att få framföra våra åsikter i ett möte, men denne hänvisade vidare till enkätens beställare på BUN, som i sin tur hänvisade vidare till enkätens konstruktör: Konsulten. Konsulten har inte ännu besvarat vår inbjudan, men vi har idag fått veta att Konsulten vill träffa en ur varje arbetslag för att "intervjua" oss om enkäten.

Jag ber nu alla Konsulter om ursäkt för vad jag kommer att säga. Jag är säker på att det finns Konsulter som är väl förtjänta varenda skattkrona de tar i arvode, och det här är säkert ett olycksfall i arbetet. MEN som projektarbetshandledare har jag underkänt enkäter bättre än den här! Jag ifrågasätter starkt hur man från BUN kan sätta sin tillit till en så rudimentalt begränsad och allmängiltig enkät, utan kontrollfrågor och utan begreppsdefinitioner. Oavsett vad den enskilde anställde har för åsikter om sin närmaste chefs chefsskap så är det närmast kränkande att på något sett "genomlysa" någons arbete på detta sätt!

Vid fikabordet konstaterade jag och Den Mycket Visa Kollegan att vi satsat fel: Vi borde bli konsulter! Det enda som verkar jobbigt med det är att skaffa sig kontakterna för att håva in jobben. Vi misstänker att det krävs en del avsmakning av restproduktsportar.

Vid närmare eftertanke är det inte värt det!

I morgon ska den pedagogiska utvecklingsgruppen träffas och diskutera just värdegrundsfrågorna. Jag kommer att återkomma snart med ett blogginlägg om faran av att inte uttala det underförstådda...

2 kommentarer:

Panzerfredrik sa...

Eftersom jag själv en gång i tiden tillhörde skrået konsulter, anser jag att jag har en del insikter från den horisonten. Det märkliga är dock att det inte är konsulterna själva som formulerat dessa "sanningar" (Någon har väl gjort det på konsultbasis åt dem)som dock stämmer väldigt bra.

-Konsulter är som kastrerade hankatter, springer runt och jamar mycket, men kan inte själva.

-Likheten mellan en konsult och en krokodil - Stor käft och inga öron.

Dessutom är det ju så (och det är kanske det värsta av allt), att då någon kommer och hävdar att han är konsult, ifrågasätts han väldigt sällan, utan förutsätts istället besitta ALL nödvändig kompetens om vad det än må vara.

Berander sa...

Det är inte försent ännu, att bli konsult alltså ;)

Jag tvivlar inte en sekund på att du skulle kunna göra riktigt bra ifrån dig som konsult! Enda farhågan tror jag är att du skulle tycka det var så roligt att du jobbade ihjäl dig!