Tokroligt!

Samhällstvåornas Antikprojekt är slut och utvärderingarna har börjat trilla in. Det är svårt att säga något om den akademiska framgången, även om den avslutande poängpromenaden visade att de flesta ju faktiskt hade läst på.
De flesta valde någon form av teaterinslag som redovisning. Teater, spex och utklädning blir mer och mer sällsynt. För bara några årtionden sedan så klädde man ut sig i mycket högre utsträckning, lekte och spexade på ett annat sätt, även högre upp i åldrarna och som vuxna.
För några årtionden sedan förväntades man bli vuxen efter konfirmationen vid 14 års ålder, även om myndighetsåldern var 21, försörja sig och ta ansvar. Men man lekte, satte upp revyer, ordnade maskerader och hattparader. Det är konstigt att allteftersom myndighetsåldern sjunkit har leken försvunnit. Barn vill vara vuxna så fort de börjar svettas och är livrädda för att göra bort sig, och busa innebär inte att få folk att skratta utan att få dem förbannade.
Mina elevers utvärderingar visar att de, genom att samarbeta, skratta och göra bort sig tillsammans, har stärkt relationerna inom gruppen, lärt sig massor om sig själva och om att samarbeta. De har planerat och strukturerat och lagt heldagar utanför skoltid för att slutföra sina projekt i tid. Om inte det är att lära för livet, så vet inte jag...