Ungjävlar

Det är inte orimligt stort ansvar att be barn, 9 och 11 år gamla att gå ut med hunden! Det är inte heller orimligt att förvänta sig att en 16-åring sköter sin skolgång!
Jag skulle gärna bjuda ut mina barn till högstbjudande idag! Först får jag ett mejl från sonens hemkunskapslärare, som berättar att han inte får något betyg för att han inte lämnat in ett arbete. SAMMA JÄVLA VISA! Och jag veeeeet att han har jobbat med arbetet, så varför han inte lämnar in det samma är en gåta. Hittills i år har samma sak hänt med svenska, med so och med naturkunskap. Alltså, vad ääääääär det frågan om!

Och så ringer jag hem för att vänligt förhöra mig om hur de förstnämnda i det här inlägget har det i värmen, då mor och far förvärvsarbetar och det visar sig att de inte har utfört åtagandet att ta ut hunden på promenad. Det är tur att det är sommar och dörren till altanen stått öppen hela dagen. Eller lite otur, för det hade varit rätt åt dem om de fått städa efter hunden. Synd om hunden bara.... Och så är frågan: Vem är mest skyldig? Storasyster, som initialt fick uppdraget, som vetat om att lillebror inte utfört det självpåtagna åtagandet, men inte varesig sett till att det exekuterats eller utfört det själv, eller Lillebror, som frivilligt anmält sig, men som efter skolan istället valt att sätta sig vid datorn och inte ens efter påpekande från Storasyster flyttat sig därifrån?
Spöstraff känns i dagsläget för milt. Tyvärr är dock barnaga förbjudet i svensk lag, så därför lär det i stället bli sanktioner: Indragen veckopeng i två veckor och fullständigt dator och tv-spelsförbud under samma tid för Lillebror och halva straffet för Storasyster, som bortsett från det kollektiva familjeansvaret för hundens välbefinnande.
Om det inte hade blivit sådant liv hade jag lagt ut en annons på Ebay: Säljes: Tre bättre begagnade barn utan särskilda funktioner.
Orkar inte med varesig barn, elever eller kollegor idag! Det är för varmt!