-Jo, det är så här, sa miniorscoutens mamma, att vårt marsvin dött idag.
-Ojdå, vad tråkigt...
-Så vi hade lite begravning. Och vet du vad Kim och Mikael gjorde?
-Nä?
-När de begravt det högt älskade marsinet tog de ett steg tillbaka och gjorde scouthälsningen!
---
Jag har börjat tina upp! Vi hade sådan sagolik tur med vädret: Även om det blåste minst sagt snålt så var det ändå vackert väder. Vi byggde eld och grillade korvbröd och barnen fick ut frimärkes-blanketter. När vi gått igenom pappersexercisen och gjort utvärderingen och skulle åka hem började det regna... Både jag och Lillprinsen nästan frös ihjäl på vägen hem, men i hjärtat är det varmt; minnet av scouthälsningen för det döda marsvinet och krokusen från Busan kommer att glöda där länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar