I fredags, när Maken och jag kom hem efter after-work-ölen med Taxi-chefen och jag öppnade posten, hittade jag en sluträkning på mitt förra mobil-abonemang. Förutom att jag inte insett att jag skulle debiteras för TV i mobilen efter den fria (vilket naturligtvis är ganska klantigt) provmånaden hade de debiterat mig 750 spänn för abonnemang! Jag kände mig lite som myran som brottas med ett toy när jag tog Christoffer-på-kundtjänst vid hornen och ifrågasatte detta.
-Men det är för du hade tre månaders uppsägningstid, säger Christoffer.
-Ja, men serru, de tre månaderna var redan förbrukade när jag porterade det numret!
-Nej, det var de inte, för då hade vi inte debiterat för uppsägningstiden.
-Men i så fall borde väl inte mitt SIM-kort varit inaktivt i nästan en vecka innan det nya abonemanget kom igång!
-Nej, det var det inte heller, enligt datorn.
-Men enligt mig och SIM-kortet var det det, och jag var och tjatade på Telia att de skulle försöka tidigarelägga porteringen för att få igång abonemanget.
-Ja, då får du bestrida fakturan skriftligen och ta kontakt med Telia om de kan verifiera din historia, så du inte ljuger.
Det värsta är att jag VET att jag slängde uppsägningsbekräftelsen för ungefär tio dagar sedan, eftersom jag kände att det hade funkat så bra med porteringen och allt var överstökat. Jag minns att abonemanet skulle sluta fungera den åttonde februari och att numret skulle porteras den 11 och att Telia sa att de inte kunde fixa det i tid. Och jag var telefonlös i nästan en hel vecka. Men hur BEVISAR jag det utan dokumenten? FAN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar