tisdag 21 oktober 2008

8430 steg i rätt riktning

Stegräknarmanin har nått även min arbetsplats. I min hjärnas sista försök att upprätthålla någonslags social aktivitet innan jag började andas anmälde jag mig till ett lag. I dag börjar "tävlingen". Igår hade jag ångest och ville slänga stegräknaren åt helsinglad och satt med telefonen i handen för att ringa mina lagkamrater och säga att de nog fick hitta en annan tredje person, för jag vill ju inte utsätta mitt lag för risken att diskvalificeras, för att JAG inte orkar gå 8500 steg om dagen. Minst.

Jag ringde inte. Och när jag äntligen mösat mig upp ur sängen, ätit min frukost och fått samtal från frysskåpsleverantörsmannen om att frysskåpet inte kommer idag i alla fall, tog jag pälstussen och vandrade ut i höstrusket. Vi gick och vi gick, lite på kända stigar, banvallar, lite off piste och lite vid stranden. Pälshögen jagade till mitt förtret upp två rådjur och vägrade lyssna, men såg samtidigt oerhört charmerande ut när han, på vallhundsvis rörde sig i Tigger-stil genom de sumpiga tuvorna med starrgräs: Boing, boing, boing bobbade råddjurens vita rumpor och efter, boing, boing, boing Troubles grå och vittecknade kropp. Öronen fladdrade som måsvingar. Naturligtvis var rådjurens hopp både mer graciösa och mer vägvinnande än Tigg..förlåt, Troubles, och han gav upp efter ett par hundra meter i det midjehöga gräset. Han samlade säkert på sig ännu fler fästingar. (Fick bandagera hans ena bakben innan vi gick ut, eftersom han gnagt av det resterande såret att döma, en jättestor och inte kunde sluta slicka på det.)

Jag misströstade aningen, och tänkte att jag nog aldrig skulle komma upp till de där 8500. Men regnet tog paus, och det var inte överdrivet kallt. Och när jag kom hem efter 90 minuters vandrande hade jag skramlat ihop 8430 steg. Resten fick jag ihop genom att knata omkring hemma och hänga upp de blöta byxorna, hämta posten och sätta på kaffe. Jag bestämde mig också för att införa ett nytt inslag på bloggen (eftersom jag nu MÅSTE ut varje dag) Så härdanefter blir det dagens bild.

Bland det vackraste jag vet: Vindkraftverk och hösthav.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag MÅSTE ut varje dag --- eller jag VILL gå ut varje dag? Vilken känns lättast? Vem blir glad av måste?

Pröva det: säg "jag måste ..." och säg sedan "jag vill ..." och känn efter hur det känns i kroppen... Vilket känns bäst?

Det är inte mycket vi kan bestämma över men hur vi använder orden har vi all kontroll över!!

Fin bild och bra jobbat gullet, kör hårt!

Anonym sa...

Tack så jätte mycket för ditt stöd och dina bra tips! Jag vet inte vart jag hade varit utan den kunskap och tips du och Pär gav oss, jag hade nog hoppat av. Jag är så tacksam att jag har haft er som klassförståndare och lärare! Jag ska göra mitt bästa, men det är svårt när man inte har någon större motivation, speciellt i detta vädret och när man har så mycket att man inte ens vet vart man ska börja. Föresten, grattis till dina steg! Det var starkt kämpat! Hurra för dig!! Tänk om jag hade den orken, motivationen och lusten.. :-) haha! Det kommer ... snart.. (hoppas jag) Ha det bäst! Kram!


Ps. Du måste skaffa bloggkoll! Så man kan ha koll på din blogg! Ds.