Pappa levererade ett par liter kantareller från de smålänska skogarna. Jag älskar svamp! Jag tycker om att plocka dem, men jag hatar att rensa dem. Det är en av anledningarna till att det inte blir så många plockade. Den andra är att de svampställen jag känner till befinner sig på behörigt avstånd i Vimmerbytrakten.
När han lämnat svampen och tagit med sig barnen och jag sovit en stund, packade vi in hunden i bilen och åkte till en närbelägen sjö. Det lär vara en populär sysselsättning att promenera runt den där lilla sjön, men vi tog nog fel stigar, för det var inte lätt promenerat. Men vi njöt av solskenet och sällskapet och av att se hundens glädje över att få vara på luffen igen.
Och vi hittade kantareller! Höstens sista. Även om vi lämnade kvar några pyttesmå hattar i mossan, så hinner nog hösten ta dem innan de blir ätvärda.
När vi kom hem blev det gräddstuvade kantareller på toast till middag. Maken har gott på blues-spelning, men jag orkar inte så jag sitter här och smäller i mig skräp framför teven. I morgon vill jag gå ut igen. Någon annanstans.
.png)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar