Pedagogen i pulkabacken

Som scout tror jag på att man lär med hela kroppen, och att kunskap inte bara kan tillägnas i skolbänken, även om det kan vara ett ganska effektivt sätt om motivation och/eller lärglädje finns. Jag önskar att jag kunde hålla fler lektioner utomhus, men det är svårt att utföra promenadlektioner med 30 elever och med fem minuter mellan 60-minuterslektionerna. Men ibland går det!
Bfarna har hållit sina redovisningar om antiken och nu var det dags att sammanfatta. Och det kan man ju göra var som helst. Så klockan åtta samlades vi utanför entrén med pulkor, skjärtlappar, sopsäckar, termosar och termobyxor och gick den korta promenaden till Brittas backe (döpt efter en mellanstadielärare som råkar bo granne med backen, som för övrigt var den som lärde mig att bygga legohus, när hon som skoltrött 16-åring gjorde praktik på mitt lekis när jag var 6. Det finns lite olika sätt att bli legendarisk!)


Eftersom jag dängde i svansen när jag och Maken åkte skidor i Åkulla i lördags, så kunde jag inte aktivt delta i utförsåkandet, så jag pysslade ut en poängpromenad kring backen och satte mig och fikade lite medan ungdomarna härjade i backen. Sedan fikade vi varm choklad i snön och gick igenom svaren tillsammans.

En timme gick jättefort, och strax var det dax att gå tillbaka i skolan. Rosiga och glada tumlade ungdomarna vidare till sitt prov i karaktärsämnet och jag skalade av mig skidkläderna och skramlade iväg till nästa lektion. Inomhus. Men tack vare den aktiva starten på dagen kändes den bra mycket mer avslappnad än vad min hektiska måndag brukar vara. Jag var visserligen ganska slut vid ett som vanligt, men kände mig i alla fall inte så stressad som jag brukar.

Mer utomhuspedagogik åt folket! Även för oss över 10!