Som lärare kan man lätt jobba ihjäl sig, utan att anstränga sig. Eftersom jag som jag för tillfället lider av åkomman utbrändhet blir det extra tydligt, eftersom minsta lilla extra känns som ett maratonlopp. Nu dallrar de sista veckorna före betygsättning och både elevers och lärares nerver är i svängning: Har jag dokumneterat tillräckligt, har jag tillräckligt underlag, är det tillräckligt bra? Vi vet att eleverna ju vill ha så hög utdelning som möjligt, och vi vet också att flera av dem kunnat växa ytterligare om vi bara hade haft mer tid att coacha och coxa ytterligare, kanske ge ytterligare en träningsuppgift eller ett formativt bedömningssamtal utan att bli avbruten.
Sedan jag började som lärare har jag strävat efter att hitta den rättningslösa lärarmetoden. Jag har kommit en bit på väg, och tycker ändå att jag har rätt bra koll på vad eleverna kan och inte kan. Men vid den här tiden smyger tvivlet på en: Kan man använda sig av seriefigurer och mobiltelefoner när man lär ut om Barden? Kan man få elever att minnas futarken om de bakar tårta samtidigt? Kan man sätta betyg på analytisk förmåga efter att ha sett en seriestrip på fyra rutor? (Jante skriker nej, men min lärarprofessionalitet säger ja, absolut, det är bara så förnicklat svårt att dokumentera motiveringen. Det är där jag måste bli bättre)
Problemet med dokumentation är att det tar tid, tid som vi inte har. (Dessutom tenderar min dokumentation finnas på miljoner papperslappar som flyter ihop i ett mischmasch på mitt skrivbord och sedan kommer bort) Besparingskraven på min arbetsplats kommer leda till ytterligare "förtätning" av tjänsterna och en "satsning på kärnverksamheten". Två vackra begrepp som inte säger någonting om man inte arbetar i min verklighet. Nedan följer en förklaring för andra:
Förtätning: Förtätning har två sidor, nämligen förtätning av tjänster (se satsning på kärnverksamhet) och förtätning av klasser. Den ekonomiska verkligheten och tjänstemännen på förvaltningen dikterar att redan stora undervisningsgrupper visst kan bli större. Klassrummen är i regel möblerade för 32 elever (ventilationen dimensionerad för tio), men det blir ju alltid lite avhopp, folk är sjuka och skolkar, så det finns tillfällen man lätt kan knö in 34 i en grupp. Elevunderlaget minskar ju dessutom, så "för att planera framåt" och för att behålla så många lärare som möjligt, så måste man förtäta. Tjänsterna förtätas genom att man lägger in ytterligare arbetsuppgifter, t ex vikarieplikt (eftersom det kostar att sätta in vikarier utifrån), marknadsföring och prövningar (som blir fler, eftersom man inte har tid att stötta eleven under kursen). Det vanligaste är att man förtätar genom att lägga på ytterligare en undervisningsgrupp - vilket går helt i linje med satsningen på kärnverksamheten.
Satsning på kärnverksamhet: I läraryrket ingår i dag undervisning, enskild handledning i ämnet, planering och efterarbete av undervisning (rättning och sådant), mentor/klasshandledarskap (vilket innebär ett ansvar för att hjälpa och stödja eleven i dess sociala utveckling, dokumentera och hålla kontakt med elevens hem, elevstöd, och ibland sociala myndigheter, upprättande av åtgärdsplaner och uppföljningar av desamma om eleven halkar efter osv) för mellan 10 och 30 elever, skolutveckling, ämnesutveckling, projekthandledning och att hålla sig ajour med ny forskning, ny litteratur och ny teknik. Jag har säkert glömt något. Eftersom min kommun måste spara en massa pengar har man nu rekomenderat en satsning på kärnverksamhet, vilket, ryktesvis, definieras som undervisning. Redan nu undervisar de allra flesta lärare 15-20 timmar i veckan. Lägg till det ca (snålt räknat) 1 timmas planering och efterarbetstid = 30-40 h/veckan, vilket ger vid hand att redan nu arbetar de allra flesta lärare, när man lägger på alla de ovan uppräknade arbetsuppgifterna, lååångt mer än de 46 timmar som avtalet specificerar (en novellanalys tar ca 30 min att rätta och kommentera x 30 = 15 h, ett nationellt prov ca 60 min x 30. Då kan man lätt räkna ut hur det ser ut för de lärare som idag har 120 elever som ska ha betyg på en kurs nu i juni)
Jag undervisar gärna mycket. Det är ju för att jag gillar mötet med ungdomarna jag valt det här jobbet. Vad man inte talat om för oss är vem som ska göra alla de uppgifter som inte längre är prioriterade? När man också skär ner på studie- och yrkesvägledning och kuratorer.
Men man anställer samtidigt ytterligare två chefer på tjänstemannanivå.
4 kommentarer:
Är det inte så att du ska vara den bästa lärare som du mäktar med? Vad jag vet så finns det ännu ingen utvärderingsmall för vad en bra lärare är och faran är då att man fastnar i en idé om hur den bästa läraren är och så försöker man uppnå detta - oavsett hur realistiskt genomförandet är, eller inte.
Men ser man sedan på verkligheten så är alla lärare olika (tack och lov) och då blir det väl istället vad du uppnår och hur du kommer dit.
Du blir inte en bättre lärare för att du jobbar mycket - du kanske försöker göra saker rätt istället för att göra rätt saker?
Du blir en bättre lärare när du är närvarande, i balans och har kvalitet i undervisningen istället för kvantitet. Detta uppskattas av både elever och kollegor och chefer.
Fastna inte i "skulle bara" eller "Om jag bara hann...". Det är bättre att tänka på "vad är viktigast just nu". Ligga på viktigt/bråttom istället för på inte viktigt/bråttom. Med mobilen hamnar många i det senare facket. Och bråttom; vad är det?
Rekommenderar Stephen Coveys "7 habits of higly efficient people" https://www.stephencovey.com/ som läsning i hängmattan i sommar! Den förvandlade mitt liv och mitt tänk.
kramar till dig - och andas!
Faktum kvarstår: Antalet timmar du måste undervisa kommer man inte undan, efterarbetet måste göras, och varje lektion kräver åtminstånde minimal förberedelse. Och vi är ålagda att följa upp och dokumentera varje elevs utveckling, ha samtal och annat. Om det är rätt saker eller inte, så är jag ändå ålagd att utföra uppgifterna. Och tiden räcker inte.
Det Brita skriver är vad våra chefer säger - väl medvetna om att vi verkligen skulle göra som de säger skulle allt gå åt h-e. Och då hade vi fått skiten för det!
Dessutom vet de, precis som vi, att vi har både ett professionellt och personligt ansvar för att hålla en viss minimikvalitet. Vilket vi alltså inte kan, om vi gör som Brita säger.
Maktbalansen vilar på en offentlig lögn om att det går att bedriva undervisning med denna minimikvalitet under rådande (eller kommande) förhållanden. Vi vet att det inte går. Våra chefer vet det. Men du kommer aldrig att höra någon erkänna det offentligt.
DESSUTOM pågår ett cyniskt utnyttjande av det faktum att vi vill göra MER - inte bara det "viktigaste"/"mest bråttom". Faktum är att vi är ålagda att MER än så. Och att vi som personer har den goda egenskapen att vi både vill och kan göra mycket mer. Att vi borde. Att vi MÅSTE.
Jag kommer aldrig att skämmas över att jag vill göra mitt jobb bra - ur ett någorlunda objektivt perspektiv. Om förhållandena hindrar mig från att göra det är det min plikt att klaga på dem - inte att ändra beteende!
förlåt om jag lade sten på börda - det jag var ute efter vad att visa att det kan finnas en variant.
Jag är kanske oengagerad, eller kanske så smiter jag från mitt jobb? Eller kanske är det så att vara bildlärare och ha 5-6 olika kurser på en deltidstjänst är lättare än att vara en helt teoretisk lärare på en heltidstjänst? Jag vet inte. Jag vet bara att jag har varit där ni är nu - och det var förfärligt.
Genom att (bl.a.) fundera ut vad jag tyckte var viktigt med mitt jobb så kunde jag sedan välja godbitarna och hitta en nivå på det administrativa som jag mäktar med. Och tro mig: kan jag göra det så kan vem som helst göra det utan att tappa engagemang och entusiasm och kunnande. Det är inte lätt - men det går!
Så jag står här vid sidlinjen med mina pompoms och skuttar allt jag kan för att heja på er som är kvar i ert kaos i skolan. Jag stoppar undan pärmen med elevbedömningar som jag tog fram när en av era rektorer ringde och frågade om den betygssättning jag gjorde för ett år sedan. Och så önskar jag er ett skönt sommarlov när betygen är satta! Använd det väl!
Skicka en kommentar