Studiebesök

Den Visa Kollegan inbjöd mig till att åka med på studiebesök med år1. Jag har inga Spettor i år, men det känns bra att få umgås lite med dem och lära känna dem, så man vet ungefär vem man pratar med i studiehallen. Dessutom är det bra, i terapeutiskt syfte: Att träna sig att vara "oansvarig".

Det sista gick sådär.

1: Jag klarar inte riktigt av när folk får stå och vänta och bli rastlösa och chansen att göra ofog. Så medan de demokratiska samhällslärarna debatterade huruvida, i vilken ordning, vem och vart, så klev jag in och med brösttonerna (som f ö börjar bli oroväckande rassliga... Knutor?) styrde upp klassvis och i vilken ordning utställningarna skulle avverkas.

2: Jag klarar inte av att se beteenden som har potential till att skada andras egendom eller andra personer. Så när dessa 16 åringar började tävla om vem som kunde kasta grus längst över murkrönen på fästningen var jag tvungen att upplysa dem om olämpligheten i detta tilltag, eftersom gångbanan går obemärkt förbi nedanför förskansningen och även liten sten kan göra väldigt ont i huvudet från stor höjd. Dessutom tycker jag inte att man ska sitta och kasta glasljusstakar till varandra. Jag tycker heller inte att man ska knuffa på varandra och trycka på i en kösituation bara för att det är roligt, och jag tycker också att man kan försöka vara så tyst som möjligt i en teaterlokal. Och jag tycker inte det är lämpligt att slåss med knytnävarna så hårt man kan "för att det är roligt", eller jaga varandra i full karriär på en parkeringsplats med biltraffik. Men jag tror kanske att jag har fel, för ingen av mina kollegor verkar tycka så. Eller se.

Men annars var det en mycket lyckad utfärd. Ötzi var betydligt intressantare när en guide fanns till hands för att levandegöra händelseförloppet, och Teater Hallands Lorca-produktion Om kärleken var mycket, mycket engagerande, med hög äckelfaktor och stor poesi.

Dessutom har jag hunnit med att skriva en text till Äventyrarboken, läsa en potentiell text till Utmanarboken, skriva 4 mail, boka in två datum i kalendern, ringa tre samtal, hunnit sakna min man. (Och jag väljer att se det jag hunnit, istället för det jag inte gjort).