Tomten har varit snall. Manga roliga saker att slapa hem med overvikt pa Ryan Air. Som tur ar sa vager de inte personer an. Drar mig till minnes Douglas Adams vision av ekoturism, dar besokare vags vid in- och utresa fran planeten och eventuell differens justeras medelst amputation. Jag skulle nog forlora ett helt ben. Svarmors mat ar alldeles for god, och svarfar generos med vinet.
Nu ska vi ut och jaga bocker for alla presentkort vi fatt. Ett par titlar ar klara. Resten blir lotteri som vanligt. Hela arets bokkonsumtion kommer strax att ligga pa vara sangbord. 1400 spann far man ycket bocker for.
lördag 26 december 2009
måndag 21 december 2009
Would you believe it!
Nar vi flog in over England var det narmast overkligt! Allt var vitt! Kanske far vi en Dickensk jul i alla fall... I gar nar vi var ute och gick kunde man kanna den kvavande lukten av stenkolsbrasa ocksa... Smokeless ha!
torsdag 17 december 2009
Tomtemys
Korridårfest på jobbet och tomten kom! Vem han var förblir en hemlighet. Men buset var mycket uppskattat.
onsdag 16 december 2009
Julshowat
Prinsessans skola hade den första av två julavslutningsshower. Det var fullsatt och förväntansfullt. De showande tjejerna (och en kille) stod på scenen och såg lätt vettskrämda ut. Skolans första avslutning och entertain-gruppen stod för all underhållning.
Nervositeten var stor och mycket blev lite fel, men alla var sååå duktiga. Kameran låg ju i tryggt förvar i Prinsessans väska i logen. Jag försökte gå och hämta den, men det finns nästan hundra barn på skolan, och nästan hundra vita samsonite-väskor med skolans tryck på.
-Det är den med nummer 97 på axeln, väste Prinsessan.
Jag gav upp efter att ha lyft i ca 8 väskor. Kompisen, som ska dit i morgon, kan förhoppningsvis ta några bilder åt mig.
Nervositeten var stor och mycket blev lite fel, men alla var sååå duktiga. Kameran låg ju i tryggt förvar i Prinsessans väska i logen. Jag försökte gå och hämta den, men det finns nästan hundra barn på skolan, och nästan hundra vita samsonite-väskor med skolans tryck på.
-Det är den med nummer 97 på axeln, väste Prinsessan.
Jag gav upp efter att ha lyft i ca 8 väskor. Kompisen, som ska dit i morgon, kan förhoppningsvis ta några bilder åt mig.
måndag 14 december 2009
söndag 13 december 2009
Pepparkaksbak
Lillprinsen och jag har varit hos Morfar och bakat pepparkakor och ätit lussebullar och svampsås. Himla mysigt.
Det är så himla smidigt att ta tåget. Inbitna Falkenbergare, som fortfarande är sura för att inte stationen ligger där den alltid har legat borde pröva att ställa bilen, ta anslutningsbussen ut till stationen och sedan besöka grannstäderna. Majoriteten av stockholmarna har längre till både t-banestation och längre resväg när de ska ta sig inom sin, i internationella mått mätt, lilla stad.
lördag 12 december 2009
Midvinterns bleka sol
Helt underbart väder idag! Efter att äntligen ha tagit snabeldraken vid hornen och dammsugit i alla fall den tredjedel av huset som syns och ätit Makens mycket goda kålpudding och hemmakokta lingonsylt så drog han med mig på en 10.4 km löptur - TACK! Hade jag satt igång och moppat också hade jag aldrig kommit ut i solen!
Hunden fick också komma med ut och vi sprang längst hela den långa och ganska hårt populerade Skrea strand, över Kristineslätt, genom Slätten och längst gamla järnvägen in till sta'n. Det knakade lite i knäna de sista 500 meterna och det kändes som det gick jättelångsamt, men tiden blev helt ok! 1.03 och jag är ju inte helt utpumpad.
Men det är lite skilnad att springa tre gånger i veckan och bara en... Snart, snart blir det ljusare igen!
Hunden fick också komma med ut och vi sprang längst hela den långa och ganska hårt populerade Skrea strand, över Kristineslätt, genom Slätten och längst gamla järnvägen in till sta'n. Det knakade lite i knäna de sista 500 meterna och det kändes som det gick jättelångsamt, men tiden blev helt ok! 1.03 och jag är ju inte helt utpumpad.
Men det är lite skilnad att springa tre gånger i veckan och bara en... Snart, snart blir det ljusare igen!
Datorhicka
Min älskade laptop fick hicka härom kvällen. Den har de senaste veckorna reagerat lite underligt på vissa internetkontakter, men jag har trott att det kanske har med att göra att vår skola förmodligen är de enda i hela världen som fortfarande surfar med Internet Explorer 6. Men i torsdags kväll förstod jag att det kanske kan vara så att inte den automatiska uppdateringen av McFee har funkat, för då tyckte datorn helt plötsligt att den vare sig ville surfa, stänga av sig, eller göra något annat användbart. Så det första jag gjorde på morgonen var att ta den till doktor Kerfi.
Killarna på IT-avdelningen är väldigt trevliga, särskilt med tanke på att jag periodvis bombarderar dem med mejl, felanmälningar och frågor. De lovade att ta hand om min älskling och tyckte att det lät som det nog rörde sig om någonslags svininfluensa = ominstallation. Det var ju inte så länge sedan som jag fick den nya, så jag hade ju inte hunnit spara så mycket lokalt än, men naturligtvis hunnit med att ladda ner den tilläggsprogramvara som jag behöver: Spotify, (strålande i språkundervisningen!) Wave (måste man ju lära sig använda) Smartboard-program och liknande. Och nu är det ju så att dr Kerfi gör standard-installationer, dvs de installerar ju inte om datorn som den var när man lämnade in den. Tyvärr.
Och jag höll på att glömma att be dem göra ett administratörskonto åt mig, men det fixade de snabbt på plats. Dock glömde jag be dem om de nödvändiga uppdateringarna för att jag ska kunna strömma media i klassrummet, vilket inte mina administratörsrättigheter låter mig uppdatera själv....
Alltså, jag tycker faktiskt att det är liiiite lustigt att ett företag som är inhyrt för att att se till att vi ska kunna vara så effektiva i vår it-användning som möjligt inte håller programvaran uppdaterad så vi kan använda datorerna i undervisningen och använda alla de möjligheter som nätet ger i form av dagsfärska filmer och nyheter direkt från TV. Dessutom upptäckte min IT-samordnarkompis när jag kom tillbaka till jobbet det gamla virusprogrammet fortfarande ligger kvar i installationen, tillsammans med det nya, vilket kan förklara varför inte maskinen fungerar opitimalt... Nåväl, nu har jag lagt en beställning på Flash-uppdateringen, och får hitta ett ledigt nätverksuttag på måndag morgon. Vårt arbetsrum har ju bara ett, för -94 när man renoverade skolan, fanns det inte på kartan att det skulle behövas mer än en dator per 6 lärare. Nu har i princip alla sin egen laptop, men på flera arbetsum står det fortfarande en gammal stationär häck, och tar mest upp plats och framför allt, rummets ofta enda nätverksuttag. Visserligen finns det trådlöst nätverk över hela skolan, men genom det kommer man bara åt vissa av rotkatalogerna och för uppdateringar och fullständig synkronisering måste man vara ansluten med sladd, vilket kan vara svårt att hinna med, när man är på språng och ofta använder datorn i klassrummet, alltså bär den med sig.
Falkenbergs kommun vann ett nationellt pris som årets IT-kommun härrom veckan, främst för att kommunen satsat på one-to-one på grundskolorna, alltså att alla elever i årskurs 6 får en leasad Mac Book värd 13 000 spänn. Det är ett jätteprojekt, vars resultat man kan diskutera. Kanske är det lite tidigt att uttala sig om elevernas ev. förbättrade eller försämrade resultat, och kanske också om kostnaderna. Det här året är första året som skolorna själva måste bära hela kostnaden för projektet och klart är att det hittills har kostat lärartjänster. Man kan argumentera att i vissa fall så är datorer att föredra framför dåliga pedagoger, men efter 20 år av learner autonomy har man kunnat konstatera att det är de svagaste eleverna som hamnar i kläm när det inte finns tillräckligt med vuxna kring eleverna. Visserligen har intervjuer (utförda av forskare som dessvärre inte verkar ha anlagt ett särskilt objektivt perspektiv på sin undersökning, vilket gör att dess auktoritet åtminstone i mina ögon faller) med eleverna att de tycker att det är roligare att plugga, att de tillbringar mer tid med sitt skolarbete än tidigare och att de själva tycker att de gör bättre resultat. Även lärarna tycker att det är roligt att jobba med de nya verktygen.
Som sagt, det är för tidigt att uttala sig om hurvida satsningen är värd pengarna. Vissa siffror antyder att betygspoängen gått ner under förra läsåret, istället för upp, men jag har själv inte läst eller analyserat data, och statistik kan man ju läsa som man vill. Min egen dotter fick ut sin Mac Book i september då hennes skola gick in i projektet. Jag upplevde tyvärr inte att hon lade mer tid på sitt skolarbete. Det enda projekt jag såg henne utföra på datorn var en förklarande film om vad ekvationer är. Typiskt nog gjorde hon den i sista minuten, och enbart tack vare att hennes far är så duktig på datorer, lyckades hon ro det i land, för enligt dottern så var det meningen att eleverna skulle experimentera själva med programmen för att lära sig dem. Och ja, om det är sant, innebär det ju att de teknikintresserade, redan datorvana, som förmodligen är killar och förmodligen tillhör en hyfsat bemedlad medelklass, löste uppgiften strålande, medan de ointresserade, tekniknikrädda/ovana formodligen inte lyckades. Vilket förmodligen gick ut över både deras självförtroende, deras kunskaper i matematik och orsakade dem och familjerna stress. Annars tittade hon på anime i flera timmar om dagen och lärde sig ganska mycket japanska, vilket naturligtvis är ett plus. Prinsessans kompis sa i bilen på väg till scoutövernattningen igår att: "Cassie, du kan ju mer japanska än vad jag kan engelska!"
På utvecklingssamtalet i oktober kom det fram att Fröken, som är en jätteduktig och engagerad lärare med stort intresse för datorer och teknik, nog tyckte att Prinsessan kunde tillbringa lite mindre av lektionstiden med "Pingvinspelet", som visade sig vara ett basalt platformsspel på någon gratis-sajt! Några veckor senare bestämde sig Prinsessan för att hon ville byta skola, till ett privat alternativ med musikinriktning, mindre klasser och ganska traditionell pedagogik. Jag förutsåg ett tårfyllt avsked från den fina Mac Booken, men osentimentalt tömde hon den på sitt innehåll, packade ner den i lådan, och satte sin signatur på det makulerade leasingavtalet.
På den nya skolan har hon fortfarande inte ens fått en e-post-adress än.
Killarna på IT-avdelningen är väldigt trevliga, särskilt med tanke på att jag periodvis bombarderar dem med mejl, felanmälningar och frågor. De lovade att ta hand om min älskling och tyckte att det lät som det nog rörde sig om någonslags svininfluensa = ominstallation. Det var ju inte så länge sedan som jag fick den nya, så jag hade ju inte hunnit spara så mycket lokalt än, men naturligtvis hunnit med att ladda ner den tilläggsprogramvara som jag behöver: Spotify, (strålande i språkundervisningen!) Wave (måste man ju lära sig använda) Smartboard-program och liknande. Och nu är det ju så att dr Kerfi gör standard-installationer, dvs de installerar ju inte om datorn som den var när man lämnade in den. Tyvärr.
Och jag höll på att glömma att be dem göra ett administratörskonto åt mig, men det fixade de snabbt på plats. Dock glömde jag be dem om de nödvändiga uppdateringarna för att jag ska kunna strömma media i klassrummet, vilket inte mina administratörsrättigheter låter mig uppdatera själv....
Alltså, jag tycker faktiskt att det är liiiite lustigt att ett företag som är inhyrt för att att se till att vi ska kunna vara så effektiva i vår it-användning som möjligt inte håller programvaran uppdaterad så vi kan använda datorerna i undervisningen och använda alla de möjligheter som nätet ger i form av dagsfärska filmer och nyheter direkt från TV. Dessutom upptäckte min IT-samordnarkompis när jag kom tillbaka till jobbet det gamla virusprogrammet fortfarande ligger kvar i installationen, tillsammans med det nya, vilket kan förklara varför inte maskinen fungerar opitimalt... Nåväl, nu har jag lagt en beställning på Flash-uppdateringen, och får hitta ett ledigt nätverksuttag på måndag morgon. Vårt arbetsrum har ju bara ett, för -94 när man renoverade skolan, fanns det inte på kartan att det skulle behövas mer än en dator per 6 lärare. Nu har i princip alla sin egen laptop, men på flera arbetsum står det fortfarande en gammal stationär häck, och tar mest upp plats och framför allt, rummets ofta enda nätverksuttag. Visserligen finns det trådlöst nätverk över hela skolan, men genom det kommer man bara åt vissa av rotkatalogerna och för uppdateringar och fullständig synkronisering måste man vara ansluten med sladd, vilket kan vara svårt att hinna med, när man är på språng och ofta använder datorn i klassrummet, alltså bär den med sig.
Falkenbergs kommun vann ett nationellt pris som årets IT-kommun härrom veckan, främst för att kommunen satsat på one-to-one på grundskolorna, alltså att alla elever i årskurs 6 får en leasad Mac Book värd 13 000 spänn. Det är ett jätteprojekt, vars resultat man kan diskutera. Kanske är det lite tidigt att uttala sig om elevernas ev. förbättrade eller försämrade resultat, och kanske också om kostnaderna. Det här året är första året som skolorna själva måste bära hela kostnaden för projektet och klart är att det hittills har kostat lärartjänster. Man kan argumentera att i vissa fall så är datorer att föredra framför dåliga pedagoger, men efter 20 år av learner autonomy har man kunnat konstatera att det är de svagaste eleverna som hamnar i kläm när det inte finns tillräckligt med vuxna kring eleverna. Visserligen har intervjuer (utförda av forskare som dessvärre inte verkar ha anlagt ett särskilt objektivt perspektiv på sin undersökning, vilket gör att dess auktoritet åtminstone i mina ögon faller) med eleverna att de tycker att det är roligare att plugga, att de tillbringar mer tid med sitt skolarbete än tidigare och att de själva tycker att de gör bättre resultat. Även lärarna tycker att det är roligt att jobba med de nya verktygen.
Som sagt, det är för tidigt att uttala sig om hurvida satsningen är värd pengarna. Vissa siffror antyder att betygspoängen gått ner under förra läsåret, istället för upp, men jag har själv inte läst eller analyserat data, och statistik kan man ju läsa som man vill. Min egen dotter fick ut sin Mac Book i september då hennes skola gick in i projektet. Jag upplevde tyvärr inte att hon lade mer tid på sitt skolarbete. Det enda projekt jag såg henne utföra på datorn var en förklarande film om vad ekvationer är. Typiskt nog gjorde hon den i sista minuten, och enbart tack vare att hennes far är så duktig på datorer, lyckades hon ro det i land, för enligt dottern så var det meningen att eleverna skulle experimentera själva med programmen för att lära sig dem. Och ja, om det är sant, innebär det ju att de teknikintresserade, redan datorvana, som förmodligen är killar och förmodligen tillhör en hyfsat bemedlad medelklass, löste uppgiften strålande, medan de ointresserade, tekniknikrädda/ovana formodligen inte lyckades. Vilket förmodligen gick ut över både deras självförtroende, deras kunskaper i matematik och orsakade dem och familjerna stress. Annars tittade hon på anime i flera timmar om dagen och lärde sig ganska mycket japanska, vilket naturligtvis är ett plus. Prinsessans kompis sa i bilen på väg till scoutövernattningen igår att: "Cassie, du kan ju mer japanska än vad jag kan engelska!"
På utvecklingssamtalet i oktober kom det fram att Fröken, som är en jätteduktig och engagerad lärare med stort intresse för datorer och teknik, nog tyckte att Prinsessan kunde tillbringa lite mindre av lektionstiden med "Pingvinspelet", som visade sig vara ett basalt platformsspel på någon gratis-sajt! Några veckor senare bestämde sig Prinsessan för att hon ville byta skola, till ett privat alternativ med musikinriktning, mindre klasser och ganska traditionell pedagogik. Jag förutsåg ett tårfyllt avsked från den fina Mac Booken, men osentimentalt tömde hon den på sitt innehåll, packade ner den i lådan, och satte sin signatur på det makulerade leasingavtalet.
På den nya skolan har hon fortfarande inte ens fått en e-post-adress än.
onsdag 9 december 2009
Ojdå...
Råkade publicera inlägget på fel blogg! Men nu ser ni också vad schyssta Beranders Färg har varit! Handla där!
End of term
Tonight the group celebrated end of term by a torch lit walk from the town centre to the scout hut, were Markus, our Scout master, held a lovely speach where he summed up the year. It has been a trying year in some respect, having to deal with the scout hut being vandalised almost every week periodically. But it has also been an inspiring year, working towards our centinary, landing the deal to arrange next year's major scouting event in Sweden, new leaders aboard, new scouts of all ages...
We're still the biggest and most prosperous group in the district, although in the second smallest town. Albeit that it's a small district, only seven groups, but still.
Markus concluded his speech by saying how proud he is to be apart of the group, and how proud he is to be a part of the world wide community of scouting. It was truly awesome, standing there in the dark winter's night, lit up by carosene lamps with the International Peace Light in them, and fires, listening to the scouts giving their Promise, some for the first time.
After the ceremony the leaders, the Challengers and the Rovers gathered for a coffee, chat and lottery drawing. The prizes were left over from the market the other week and consisted of mainly sweets. The takings went towards the painting and decorating of our cottage in the woods that the Rovers are undertaking. They've been sponsored with paint from Beranders Färg, a local paint shop, who has donated 20 litres of paint. So the rooms in the cottage has changed from being seventies algy green, murky brown and greyish-not-sure-if-it's-dirt-or-design to fire engine red, basil green and all sorts of cheerful colours!
Efraim, the Rover mascout
tisdag 8 december 2009
Betygssamtal och annat bös
Den tiden på terminen; Tid att knyta ihop allt och försöka sätta betyg på elevernas insatser. Idag så började jag att informera eleverna om resultaten på det nationella proven och mina åsikter om betygsläget. Hittills har det gått bra: Inga tårar och inga utbrott.
Jag fick i väg en del dokument till Svenska Scoutrådet, vilket kändes skönt eftersom jag för ett ögonblick eller tre trodde att de gått räddningslöst förlorade i cyberrymden när jag bytte dator. Men efter panikslaget letande hittade jag mappen i en gammal profil på servern och kunde kopiera dokumenten till min nya dator.
Det var svårt att komma på något gott att äta, och eftersom jag inte har fått något nytt bankkort kunde jag inte heller gå och köpa något bara sådär, så tillslut så blev det Fattiga riddare till barnen av det gamla franskbrödet som annars hade gått i komposten. Ett kryddmått ekologiskt vaniljpulver i pannkakssmeten spred en varm odör i hela huset tillsammans med kanel och smör. Till mig själv stekte jag upp lite älgskav och överbliven potatis; enkelt och gott.
Nä, nu ska jag faktiskt ta ett ordentligt grepp om verkligheten, kolla ungarnas skolmenyer och göra en matsedel för resten av veckan!
Jag fick i väg en del dokument till Svenska Scoutrådet, vilket kändes skönt eftersom jag för ett ögonblick eller tre trodde att de gått räddningslöst förlorade i cyberrymden när jag bytte dator. Men efter panikslaget letande hittade jag mappen i en gammal profil på servern och kunde kopiera dokumenten till min nya dator.
Det var svårt att komma på något gott att äta, och eftersom jag inte har fått något nytt bankkort kunde jag inte heller gå och köpa något bara sådär, så tillslut så blev det Fattiga riddare till barnen av det gamla franskbrödet som annars hade gått i komposten. Ett kryddmått ekologiskt vaniljpulver i pannkakssmeten spred en varm odör i hela huset tillsammans med kanel och smör. Till mig själv stekte jag upp lite älgskav och överbliven potatis; enkelt och gott.
Nä, nu ska jag faktiskt ta ett ordentligt grepp om verkligheten, kolla ungarnas skolmenyer och göra en matsedel för resten av veckan!
måndag 7 december 2009
Bjuden på middag
Pust! Vilken dag....
Glömde filmen som jag inte fick glömma hemma.
Upptäckte att jag tappat mitt bankkort.
Eleven som hängde på gärdsgården bestämde sig för att inte ta sin chans till ett godkänt betyg.
Eftersom jag inte hade något bankkort och inga roliga rester var jag tvungen att springa hem och fixa en äggmacka, ta ut hunden, lämna filmen, springa till ICA (med hunden) ifall jag glömt kortet där, och ringa och spärra kortet innan jag hastade tillbaka till jobbet igen där jag gick igenom ett äskande för ämnet med kollegorna.
Fick reda på att det kanske, kanske blir krångligare att få tjänstledigt än vad jag trodde.
Och sedan hastade jag hem för att hämta bilen och en lykta för att hämta Fredsljuset. Bilen och jag är inte riktigt sams än, och lyktan, som jag lika gärna kunde ha lämnat hemma, välte när jag svängde lite hastigt, så nu luktar det lite vanilj från lampoljan i bilen. Jag hämtade den stora lyktan och transportspannen hemma hos Tompa, körde in till sta'n, vägde mig, hämtade Links, körde ut till Netto, fick Fredsljuset, körde in till VV och hann precis till lektionen, glömde ta julmatspappret, hastade hem och ställde bilen och lyktorna, slängde mig på cykeln och trampade till Prinskorvens skola där jag pysslade lite smått...
När vi kom hem hade Maken lagat middag: Ugnsbakad falukorv med rosa potatismos till barnen (naturligt färgat med en rödbeta) och, häng med nu på en måndag kväll:
Oxfilé, smörfrästa champinjoner och en rödbetsgratäng!
Oxfilén hade han hittat i "utgående datum-lådan" och den var fantastiskt mör och smakrik! Receptet till gratängen hade han hittat på själv:
Jims röda gratäng
4 - 6 personer/10 propoints för hela gratängen
5 rödbetor
1 liten kålrot
1 stor potatis
1 gul lök
200g Fraische 8% Calcium +
ca 50 g Philadelphia 12% och
2 dl lättmjölk
2 tsk olivolja
Smörj en ugnssäker form med 1 tsk olivolja
Skär alla rotfrukterna utom löken i ca 5 mm tjocka skivor. Varva de skivade rotfrukterna i formen. Klyfta löken och skaka klyftorna i en plastpåse med 1 tsk olja.
Vispa Fraische, mjölk och philadelphian och häll över rotsakerna, toppa med lökklyftorna och baka i ugnen i ca 45 min och ca 200 grader.
Glömde filmen som jag inte fick glömma hemma.
Upptäckte att jag tappat mitt bankkort.
Eleven som hängde på gärdsgården bestämde sig för att inte ta sin chans till ett godkänt betyg.
Eftersom jag inte hade något bankkort och inga roliga rester var jag tvungen att springa hem och fixa en äggmacka, ta ut hunden, lämna filmen, springa till ICA (med hunden) ifall jag glömt kortet där, och ringa och spärra kortet innan jag hastade tillbaka till jobbet igen där jag gick igenom ett äskande för ämnet med kollegorna.
Fick reda på att det kanske, kanske blir krångligare att få tjänstledigt än vad jag trodde.
Och sedan hastade jag hem för att hämta bilen och en lykta för att hämta Fredsljuset. Bilen och jag är inte riktigt sams än, och lyktan, som jag lika gärna kunde ha lämnat hemma, välte när jag svängde lite hastigt, så nu luktar det lite vanilj från lampoljan i bilen. Jag hämtade den stora lyktan och transportspannen hemma hos Tompa, körde in till sta'n, vägde mig, hämtade Links, körde ut till Netto, fick Fredsljuset, körde in till VV och hann precis till lektionen, glömde ta julmatspappret, hastade hem och ställde bilen och lyktorna, slängde mig på cykeln och trampade till Prinskorvens skola där jag pysslade lite smått...
När vi kom hem hade Maken lagat middag: Ugnsbakad falukorv med rosa potatismos till barnen (naturligt färgat med en rödbeta) och, häng med nu på en måndag kväll:
Oxfilé, smörfrästa champinjoner och en rödbetsgratäng!
Oxfilén hade han hittat i "utgående datum-lådan" och den var fantastiskt mör och smakrik! Receptet till gratängen hade han hittat på själv:
Jims röda gratäng
4 - 6 personer/10 propoints för hela gratängen
5 rödbetor
1 liten kålrot
1 stor potatis
1 gul lök
200g Fraische 8% Calcium +
ca 50 g Philadelphia 12% och
2 dl lättmjölk
2 tsk olivolja
Smörj en ugnssäker form med 1 tsk olivolja
Skär alla rotfrukterna utom löken i ca 5 mm tjocka skivor. Varva de skivade rotfrukterna i formen. Klyfta löken och skaka klyftorna i en plastpåse med 1 tsk olja.
Vispa Fraische, mjölk och philadelphian och häll över rotsakerna, toppa med lökklyftorna och baka i ugnen i ca 45 min och ca 200 grader.
Vår familj gillar färgstark mat. Märks det?
söndag 6 december 2009
Underställ i bambu
Sov oroligt i natt efter att ha intagit något för mycket av det röda vinet i går, men fick mig en trevlig promenix i snålblåsten med Hunden för att fika med Faster och betala för Didrikson-jackorna hon köpte åt mig. Chocken efter att ha kollat vad jackorna egentligen skulle ha kostat hade nästan lagt sig och jag bestämde mig för att inviga min Spere-jacka. Den reades ut för halva priset på en internet-shop för 1100 spänn. Det är inte helt och hållet galet att kunna köpa den, ytterligare en jacka och ett par regnbyxor för 300!
När jag kom hem fortsatte jag att adventsplocka. Nu har jag i alla fall fått upp stakarna! Det är sällsynt ostädat, men det börjar i alla fall bli jul!
Sedan kom Jul-Hundvakten och hämtade Hunden för hans provöversovning. Jag bad om ursäkt för hans jämngråa färg och den distinkta hundodör som omgav honom.
-Men det är ok! Jag hade ändå tänkt att bada honom ikväll! Jag har shampo och så.
Maken och jag såg på varandra - nästan för bra för att vara sant!
-Får jag ge honom vanlig mat och så? Det blev lite kött över på jobbet igår...
Hunden hoppade glatt in på passagerarsidan i hennes bil och vinkade inte ens åt oss när de åkte iväg för en familjemiddag hos Jul-Hundvaktens mamma och pappa. Men vi skickade med både märgbenet och sängen. Ifall han skulle sakna oss.
Sedan så tog Maken och jag en tur längst Ätran innan mörkret föll. Nu har han köpt ett underställ i bambu åt mig, så nu har jag verkligen inte någon ursäkt. Och jag behöver verkligen springa regelbundet - Nu gjorde det ont i både fot och höft igen! Tempot var bekvämt - 6.04 per km - en dryg minut saktare än vad jag sprang den rundan på regelbundet i somras. Men det är vinter och jag är inte så på just nu. Men på tisdag - DÅ ska jag springa igen!
När jag kom hem fortsatte jag att adventsplocka. Nu har jag i alla fall fått upp stakarna! Det är sällsynt ostädat, men det börjar i alla fall bli jul!
Sedan kom Jul-Hundvakten och hämtade Hunden för hans provöversovning. Jag bad om ursäkt för hans jämngråa färg och den distinkta hundodör som omgav honom.
-Men det är ok! Jag hade ändå tänkt att bada honom ikväll! Jag har shampo och så.
Maken och jag såg på varandra - nästan för bra för att vara sant!
-Får jag ge honom vanlig mat och så? Det blev lite kött över på jobbet igår...
Hunden hoppade glatt in på passagerarsidan i hennes bil och vinkade inte ens åt oss när de åkte iväg för en familjemiddag hos Jul-Hundvaktens mamma och pappa. Men vi skickade med både märgbenet och sängen. Ifall han skulle sakna oss.
Sedan så tog Maken och jag en tur längst Ätran innan mörkret föll. Nu har han köpt ett underställ i bambu åt mig, så nu har jag verkligen inte någon ursäkt. Och jag behöver verkligen springa regelbundet - Nu gjorde det ont i både fot och höft igen! Tempot var bekvämt - 6.04 per km - en dryg minut saktare än vad jag sprang den rundan på regelbundet i somras. Men det är vinter och jag är inte så på just nu. Men på tisdag - DÅ ska jag springa igen!
fredag 4 december 2009
Beslut
Nu har jag tagit ett beslut: Jag tänker söka 25% tjänstledigt nästa termin. Skit i SGIn. Skit i om Maken har jobb eller inte. Huvudsaken är överlevnad.
onsdag 2 december 2009
Friskvård
Utomordentligt trevligt väder vi har! Stråland sol och ett par minus, och det ska hålla i sig hela veckan.
Hade lite sovmorgon och bestämde mig för att ägna den åt egenvård, så jag tog Hunden på en 50 minuters promenad i det vackra. Vi njöt båda två. Han frös mindre om tassarna än jag.
På jobbet träffade jag mina Beefftreor och vi tog tillsammans en promenad i solskenet genom staden för att ägna oss åt lite kyrkogårdsromantik. I den gnistrande gnistrande frosten satte vi fotavtryck längst gångarna mellan avtrycken av fabrikörer, riksdagsmän och sjömän. I morgon ska vi skriva elegier.
Hungrig av allt solsken värmde jag min palsternackssoppa och njöt den medan jag lyssnade på den nya kaffeautomaten. Sedan konstaterade jag att min andra lektion var inställd, eftersom klassen skulle ha ett Friskis-pass. Och eftersom jag hela förra veckan tänkt att nyttja löpbandet (men inte kommit mig för) stod min träningsväska vid mitt skrivbord, så jag gjorde en stålmannen inne på arbetsrummet till kollegans stora fasa och sprang bort till hallen.
Det var kul och ganska så svettigt. Fotbollskillarna stod så nära ribbstolarna de kunde och viftade lite förläget med armar och ben, medan tjejerna visade prov på något bättre koordination, men försökte istället att bli ett med väggarna. Det var jag och Friskis-tjejen som stod i mitten och gav järnet, hon med mer grace än jag ska medges. Hu, vad det är svårt att få ihop armar och ben i bland!
Sedan gick jag och rättade de sista nationella proven! Hääääärlig känsla! Så jag trallade hem och upptäckte att jag hade 20 propoints över och lagade en salig omelett med både kassler, råstekt potatis och ost. Nu är jag mätt, glad och har ändå 3 propoint över. Och har varken pepparkakor, rödvin eller choklad hemma. (Igår var jag "tvungen" att dricka ett stort glas rödvin för att bli av med mina points!) Nu badet! Gött.
tisdag 1 december 2009
En vacker dag...
-Mamma! väste det i mörkret.
-Mmmm
-Mamma! Det är Hundens födelsedag idag!
-Nej, det är i morgon.
-Det är idag! Pappa har skrivit en lapp!
-Nej, det är i morgon! Det är den första i morgon.
-Det är idag! Det är den första idag! Var är datumljuset?
Jag blev med ens klarvaken. Visst vaknade jag av klockan när den ringde, men jag orkade inte gå upp, fast jag gick och lade mig klockan nio igår och somnade kvart över.
-FAN! I skåpet, och adventskalendern och jag har ju inte ens fått upp ljusstakarna. Skit också...
Tillsammans fick vi letat fram ljuset, Lillprinsens nya legokalender, TV-kalendern och snabbt slängde jag upp två adventsljusstakar i de oputsade köksfönstren där julgardinerna lyckligtvis hänger kvar sedan förra året. En av eljusstakarna funkade inte. Jag fick tag på en extra lampa, men ljusstaken stod fortfarande mörk och stum i fönstret.
Nåja, lite decemberfrukostkänsla blev det i alla fall. Och halvmörkret har ju den fördelen att man inte ser skiten så bra. Hunden fick ett märgben. Vi hann både äta frukost och se första delen av Superhjältejul och ändå inte vara stressade till skolan.
Vid lunch smet jag hem och tog hunden på en promenad. Både han och jag behövde solen. Vi gick nere vid stranden i rask takt och han fick chansen att blöta ner sig i havet, krafsa i tången och busa av sig innan det var dags för mig att gå tillbaka till kvarnen och rätta nationella prov. De goda nyheterna är att jag snart är klar! De dåliga är att det fortfarande är en stooor hög annat som ska rättas.
-Mmmm
-Mamma! Det är Hundens födelsedag idag!
-Nej, det är i morgon.
-Det är idag! Pappa har skrivit en lapp!
-Nej, det är i morgon! Det är den första i morgon.
-Det är idag! Det är den första idag! Var är datumljuset?
Jag blev med ens klarvaken. Visst vaknade jag av klockan när den ringde, men jag orkade inte gå upp, fast jag gick och lade mig klockan nio igår och somnade kvart över.
-FAN! I skåpet, och adventskalendern och jag har ju inte ens fått upp ljusstakarna. Skit också...
Tillsammans fick vi letat fram ljuset, Lillprinsens nya legokalender, TV-kalendern och snabbt slängde jag upp två adventsljusstakar i de oputsade köksfönstren där julgardinerna lyckligtvis hänger kvar sedan förra året. En av eljusstakarna funkade inte. Jag fick tag på en extra lampa, men ljusstaken stod fortfarande mörk och stum i fönstret.
Nåja, lite decemberfrukostkänsla blev det i alla fall. Och halvmörkret har ju den fördelen att man inte ser skiten så bra. Hunden fick ett märgben. Vi hann både äta frukost och se första delen av Superhjältejul och ändå inte vara stressade till skolan.
Vid lunch smet jag hem och tog hunden på en promenad. Både han och jag behövde solen. Vi gick nere vid stranden i rask takt och han fick chansen att blöta ner sig i havet, krafsa i tången och busa av sig innan det var dags för mig att gå tillbaka till kvarnen och rätta nationella prov. De goda nyheterna är att jag snart är klar! De dåliga är att det fortfarande är en stooor hög annat som ska rättas.
Idag...
Är det Hundens födelsedag. Jag önskar jag kunde stanna hemma från jobbet och ta honom på en lååååååång promenad istället för att gå och vakta nationellt prov i engelska. Men, men, a woman's gotta do...
Ivägning igår. Ner ett drygt kg fast jag fuskade järnet hela helgen och smällde i mig knäck och kakor och mängder av rödvin. Och dåligt med motion, förutom dansen till The Grand Trick i lördags.
Ivägning igår. Ner ett drygt kg fast jag fuskade järnet hela helgen och smällde i mig knäck och kakor och mängder av rödvin. Och dåligt med motion, förutom dansen till The Grand Trick i lördags.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)