Houseläkare wanted

-Men kontakta din gynekolog först, för ett hormonprov, så kan vi utreda vidare sedan.
-Men kan inte ni ta det provet då?
-Nej, det gör vi som regel inte, men om det provet inte visar något särskilt så finns det en del annat vi kan testa för.
Så jag ringde min gynekolog. Den enda privata i hela kommunen. Jag tror ju egentligen inte på att varesig infrastruktur eller annat nödvändigt ska vara privat och vinstdrivande, men efter att ha träffat samma dryga överläkare på landstingets gynmottagning i alla år, och dessutom fått vänta tills ev. krämpor gått över av sig själva på att få en tid, kontaktade jag i höstas det privata alternativet och fick relativt snabbt en tid, samt värme och omtanke av en kvinnlig, men mjukfingrad, gyntant. Så jag ringde det privata alternativet igen.
-Vad kan vi göra för dig?
-Jag sökte för torra slemhinnor i höstas, och nu har det blivit värre och spridit sig till andra ställen än, liksom, där nere (Jag fattar inte varför jag har så svårt att prata med en läkare om sådant här, när jag utan tvekan kan skriva om det för mina 25 läsare i veckan!)
-Jaha?
-Ja, torr i ögonen, munnen är som klister, värst på natten, och resten av kroppen är som sandpapper...
-Eh, har du pratat med din läkare?
-Ja, hon sa att jag skulle kontakta er...
-Vad har hon tagit för prover på dig?
-Hon menade att vi skulle börja hos er med ett hormonprov...
(Djup suck)
-... men det tycker uppenbarligen inte du?
-Det finns ju ett antal andra saker som man skulle kunna utesluta först... Du har inga vallningar eller så?
-Nä, det tror jag inte...
-Och fortfarande regelbunden.... ja, vi kan väl ta ett prov... Men det blir inte i morgon...
-Nä, det är väl inte superakut...
-Få se..... 15 april har jag första tiden...
-Jag tar den!

Jag skulle ju kanske kunna ringa till landstingets gynmottagning också, men där är det förmodligen väntetid ända fram till midsommar, om de inte hunnit lägga ner den först och skickat patienterna till Varberg, och då kanske man kan hoppas att få en tid fram i oktober. Äh, livskvalité är en överskattad lyx och mina problem kan väl kallas i-landsdito, ska väl inte gnälla, i Etiopien går kvinnor i månader för att få komma till tittifitt, och skulle väl vara glada om de bara hade lite torra slemhinnor...

Torrt

Jag har torr hud. När det blir kallt är blir den extremt torr. Särskilt fläckvis. Särskilt i ansiktet. Bästis, som alltid har varit min skönhetsguru, säger att jag MÅSTE skaffa mig en fuktighetskräm och börja ta hand om min hy. Det har hon sagt i säkert ... 20 år? Och då och då så går jag och köper någon kräm som jag hört ska vara bra, och så är jag duktig i några dagar, och sedan blir krämen stående tills det är dags att slänga den.

Det bökiga med att hålla på och smörja in sig är ju att man måste tvätta sig först. Det är inte det att jag är någon slags hygienfara, men tvål och vatten sliter på min hy. Hårt. När jag duschat känns det som jag har ett lager silkepapper längst ut, som hotar spricka. "Smörj in dig då!" säger säkert vän av ordning. Men det är ju ett helt jäkla företag! Om jag skulle duscha varje dag (säg 10 min) och sedan smörja in mig (10 minuter), sedan torka tillräckligt för att sätta på kläder utan att känna att allt fastnar (isch, minst 10 minuter) så skulle jag inte ha något liv känns det som... Om jag inte duschar mer än en gång i veckan, så återfettar kroppen sig själv hjälpligt. Utom på händerna, smalbenen och i ansiktet.

Och vilka krämer ska man välja? Helosan är uteslutet. Sedan finns det de där andra, superfeta, som är JÄTTEBRA, om man vill gå naken. Eller steka något. Man blir mjuk i huden, men det ligger också ett blankt lager på huden. Och sedan finns de de halv feta, de går bättre, men ska man då köpa billiga Vaselin intensive care på GeKås, eller måste man lägga 400 spänn på en tunna Fenuril på Apoteket? För det går åt en del. Sedan har man ju de där mest luktagottiga lotionerna, som man får smörja in sig flera gånger om dagen med om de ska göra någon varaktig nytta...

Och så måste man ha särskilda krämer för olika delar av kroppen... Och olika delar av dygnet... Om jag tvättar ansiktet och smörjer in mig med nattkräm, måste jag då tvätta mig igen på morgonen innan jag smörjer in mig med dagkräm? (Det skulle kanske fungera 4 månader om året, innan frosten lägger sig) Måste man ha ögonkräm, kräm för halsen och dekoltaget? Hur stor krämbudget bör man ha?

Suck... Jag hade tänkt att jag skulle unna mig ett besök på Kicks för konsultation när jag tappat tre kg. Men nu har jag inte råd. Och jag vet ju inte om de är så bra heller.400 spänn för konsultationen, och sedan skulle de säkert pracka på mig krämer i små förpackningar för lika mycket till. Det är grymt jobbigt det här. Man förstår att inte Victoria Silvstedt kan ha ett riktigt jobb...

Blöt filt i tillvaron

Tröttheten blir bara värre, och jag tillåter mig att ge efter för den, åtminstone när inte eleverna ser. Jag vikarierade för min vikarie idag igen, men bara den tid som ingår i mina 2 timmar och 12 minuter. Sedan gick jag hem. Jag har ingen förtroende tid kvar fram till lovet, och jag ska vara stenhård på att inte vara kvar längre än nödvändigt.

Det blir smörgåsgrillen till middag, och stackars Hunden får nog nöja sig med en liiiten promenad i dag också. Snön ligger blöt på gatan, och solen lyser med sin frånvaro. Vi lekte i alla fall en stund i trädgården. Jag jagade honom, och han sprang omkring med rugbybollen och fintade mig på den hala gräsmattan. Så hämtade jag en annan boll i rabatten och dribblade honom och lade en bredsida in i mål! Det tyckte han inte var kul, så han släppte sin boll och skulle ha min i stället, så vi turades om med bollarna, tills han tröttnade och tog båda två. Då gick jag och sopade blötsnön av trottoaren (och upptäckte att någon snott min snöskyffel!) Hunden lommade omkring med rugbybollen fortfarande i munnen och kollade läget på framsidan, ända tills han upptäckte att jag var klar. Då sprang han och lämnade bollen i trädgården och kom rusande ut och slängde sig på sopborsten och brottades med den. Vi busade runt en stund på trottoaren, och på uppfarten. Ett par gånger släppte jag borsten, och när bytet dött var det hemskt läskigt och han backade snabbt undan. Det kunde ju för all del hoppa på honom! Sedan borsten placerats i säkerhet i garaget, gick vi in och lagade lunch.

Idag blev det Färgglad pasta, med rivna morötter, färsk basilika, cashewnötter och fläskkotlett ur Viktväktarnas powerstart. 6 points, skulle det vara, men det verkade såååå mycket (det brukar visserligen VV-portioner vara, om man inte köper deras hutlöst dyra, och med onödiga tillsatser proppfulla färdigmat!) så jag lade till en extra point. Det var mycket gott, och jag blev mycket mätt. Ikväll blir det fisksoppa, repris från i går, för 3,5 points, med ostknäcke.

Wogging the dog

Jag vill knappt kalla det jogga, men den diskbråcksdrabbade Maken kom på ett bra epitet: Wogging. Icke att sammanblandas med något gammalt racistiskt uttryck, may I add. Wogging innebär att man går raskt, och joggar lite granna då och då när man känner för det. I dag kände jag för att wogga. Hunden tyckte det var en god idé och var mycket positiv när jag började snöra på mig skorna. Han är en mycket intelligent hund, som kan skilja pyjamas från träningskläder. Pyjamas=tråkigt=djup suck och huvudet mellan tassarna. Floriserande tröja, spandexbyxor=roligt=hoppa som en tosing.

3,2 km wogging fick mig riktigt svettig och anfådd. Orken är inte riktigt vad den en gång var, sådär 2002. Prövade ett par 30-sekundsintervaller på Gustavsberg, men det blev inte fler än ett par. (Maken har läst att 30-sekundsintervaller är väldigt bra ur konditionssynpunkt) När jag kom hem drog jag igång Wiiet, mest för att registrera min nuvarande vikt, men tränade en halvtimma styrka och yoga och blev ånyo svettig och anfådd och nästan lite yr i huvudet. Då kom jag på att jag hade glömt lunchen! Inte bra. Fast jag åt förtåss en stor och sen frukost...

Så nu är det dags för luddag: Musslor, keso, kaviar och ägg på lövånger tunnbröd. Gottigott! Och points kvar till ett gäng oliver framför tvn i kväll också. Barnen lagade pasta med pesto och bacon när jag var ute. Det blir nog fiskpinnar med bulgur för dem ikväll...

Lördag igen

Veckorna bara går och går. Så var det lördag igen. Jag har bestämt mig att julen ska bort i helgen. Fuck Tjugondag Knut. Igår kväll så var jag och Scout-Marie ute och gick. Vi gick kanske sammanlagt 8 km, och jag var alldeles mör i benen. Sedan åt jag pizza. Sorgligt nog så hade jag lite träningsvärk i musklerna kring knät när jag gick upp i morse.
Nä, bättring! Två dagar till invägning.

Min garderobsrensning härom helgen ledde till avsked av en del älskade klädesplagg som jag insåg kanske passerat bäst före-datum. En del av dessa lade jag i barnens rum. Efter frukost seglade Prinsessan in i köket iförd mammas avlagda, och ja, jag måste tillstå att kläderna sorgligt nog passar henne oändligt mycket bättre än de någonsin passat mig.