Hur man än vänder sig har man ändan bak..

Bestämde mig för att verkligen stötta mina elever igenom det nationella provet i SvB den här gången, så de har fått 7 lektionstimmar, varav tre i datorsal, repetition av både bild och textanalys och jag har haft dåligt samvete för att jag inte hunnit gå igenom den danska texten med dem. Det har jag inte längre. Inte efter att förra veckan ha suttit med tre olika elever som "inte lyckats hitta något att skriva om" som inte ens läst igenom texthäftet. På SEX lektionstimmar! Av sex personer som var uppsatta att redovisa idag, redovisade TVÅ! Två hade "inte fått ihop något", en bara uteblev och en kom på att han hade en livsviktig läkartid. Sedan fick jag ett mejl från en elev som tyckte att de hade fått för lite tid på sig att förbereda. Visserligen var han på studieresa i Italien när jag delade ut häftena och missade tre lektioner, men det är inte mitt fel. Eller? De flesta lärare ger en eller två lektioner, resten får eleverna minsann göra på fritiden, och det är Skolverket som sagt att de muntliga proven ska vara avklarade före det skriftliga. Hur mycket tid ska det ta?

Jag hade läkartid idag. Sedan jag skrev brevet till mottagningen om vilket stressmoment det är att bara skaffa sig ett nytt läkarintyg har tre olika sjuksköterskor ringt, varav en på en lördag och bekymrat sig. De tyckte absolut att jag måste träffa doktorn, så jag gick dit. Och fick vänta 45 minuter på den sönderstressade läkaren. Under väntetiden fick jag nästan en ordentlig ångestattack och hann jobba upp mig ganska rejält, så jag hade gråten i rösten och alla nerver utanpå när jag träffade doktorn och berättade att det stadigt blivit sämre de senaste veckorna och att jag mådde ganska dåligt. Vi enades om att jag inte var deprimerad och inte behövde medicin, utan bara stressad och därför hade depressiva symptom. Sedan skrev hon ut exakt samma intyg som förra gången: Neutralt stämningsläge, god ementionell och social kontakt. Ordination: Vila och samtal. Inte något om att symptomen förvärrats. Det kändes lite som att jag suttit och varit ledsen förgäves.

Sedan gick jag till VV och var övertygad om att jag faktiskt skulle behöva betala, så som jag svullat i mig de senaste veckorna. Men jag hade exakt samma vikt som för tre veckor sedan=precis för mycket för att de blommiga byxorna ska sitta bekvämt. Bestämde mig för att DENNA veckan ska jag faktiskt "tänka på poängen". Sedan gick jag hem och åt grillad lammkotlett, lätt potatisgratäng, ugnsbakade rotfrukter och sockerärtor.

I morgon är det nya tag. Det är bara så jäääääla svårt att vara pigg och glad på jobbet hela tiden.

Det är aldrig så farligt som det verkar

Darrade lite i knävecken när jag kom hem från lägret i lördags. Med tanke på alla goda kakor, glassar och all den goda maten som man tagit mer än en portion av nästan varje måltid. (Man kan ju liksom inte neka när det är barnen som lagar maten och dessutom gör det så infernaliskt bra!) Ställde mig på vågen i söndags hemma, och konstaterade att den visade på rätt sida om tvåkilosgränsen. Men man kan ju aldrig så noga veta. Därför darrade jag lite i knävecken när jag skulle ställa mig på viktväktarvågen också.

-0,4 på 7 veckor. Med tanke på att jag stoppat i mig allt jag velat och kunnat under semestern tycker jag att det är fantastiskt bra! Till helgen ska jag laga pannacotta. Jag har hittat ett recept som ger pannacotta för ca 3,5 points!!! Ska prövas. Rapport följer.

Upp igen...

Förresten hade jag dessutom gått upp 1,7 kg. På en vecka. Jag har visserligen inte orkat hålla koll på någonting, men det kändes liiiite orättvist. Så jag får väl ta och bita ihop och bli lite bättre på det, i morgon.

On the roll again

Efter mina 12 km i söndags gick jag hela dagen med löparkill i fötterna, men jag hade för mycket för mig. Och det var säkert bäst för fötterna ändå, att få vila lite.

Lyckades sätta betygen jag skulle göra, utan för mycket av sedvanlig ångest. Dock upptäckte jag att jag var snålare än min medbedömare! Jag som fruktat att hon skulle vara så mycket strängare än jag! Till slut blev det 4 MVGn, 1 VG och 1 IG. Och jag blev glad, för min kollega kommenterade att det var tydligt från arbetena och loggbokssammanställning att eleverna hade fått fin handledning. Man behöver små kommentarer som det!

Annars tillbringades ganska stor del av dagen med småpluttgrejer som ska göras, och däremellan peppdiskussioner med trötta, förtvivlade kollegor som tampas med rektorer som försöker genomföra de besparingar som förvaltningen ålagt dem - dvs lägga ytterligare undervisning i våra tjänstefördelningar. Igår satt jag och räknade på en kollegas tjänstefördelning. För några år sedan var jängse praxis att lärare i teoretiska ämnen hade 520 timmars undervisning på ett år (och sedan en del annat ovanpå det, är bäst att tillägga, innan någon vän av ordning börjar gaffla om hur BRA vi har det!) I hennes tjänstfördelning för nästa år fanns 800 timmars undervisning! Plus att hon är elevhandledare i en slitig klass med mycket bekymmer, plus att hon är ansvarig för ett Commenius projekt med stort dokumentationskrav och anordnande av utbyten varje år.... Dessutom hade man slagit ihop flera av grupperna till STORA grupper med blandade steg! (Commenius-projektet förväntas hon sköta på fritiden)

Sedan hastade jag dock i väg till VV. I huvudet hade jag redan ställt in mig på en liten ökning, men hoppades i alla fall på att jag stått still.

-1,3 kg på två veckor! Och nu har jag bara 4 hg till mål! (Det blir lite kämpigt med både examensfest och bröllop i vägen, men det får väl ta ett par veckor då.)

Idag blir det kålsoppa till lunch, igen, för jag hann inte med att laga något i går, och så har jag tagit upp kyckling ur frysen för att göra kycklinggryta eller något i kväll. Nu är det dags att fixa snälllek till 08SPA och dra sig in till jobbet. Kanske kan ta en liten löptur i kväll när det svalnat.

Löplusten har återinfunnit sig efter Varvet. Igår tog jag med den skadade Maken på långpass. 12 km i underbart solsken. Idag hinner jag inte springa, men planerar en kort och snabb runda på tisdag (ca 4 km) en längre, långsam på torsdag (ca 6) och ett nytt långpass på söndag, om jag orkar efter alla jäkla festligheter.

Idag gäller det! Fegade ur i måndags och undvek vågen. Men idag SKA jag dit och få lite pepp. Kanske är jag lite närmare mål. Bara liiiite kanske räcker för att få upp motivationen. Sedan gäller det att planera resten av veckan för att få plats med smörgåstårta och champange på fredag när Maken tar sin examen, och bröllopsbuffé på lördag när Bror gifter sig.

Lagade kålsoppa i går, av ett halvt bortglömt dåligt samvete ur kylen. Kål är bra. Det kan ligga länge men när man kokar det spelar det ingen roll för det blir mjukt ändå. Innehåller mycket fibrer och mycket smak. Jag stoppade i de sista små bitarna av Tyskens skinka i också. Ett halvt point per portion. Bra förefesten-mat.

Sedan är det nedförsbacke in i lovet! Har bara ett par betyg att sätta idag. Sedan slipper jag den ångesten.

!,5 kg kvar till mål!!

-Vad mycket du gått ner, sa konsulenten med ett glatt leende. Jag, som var glad att jag hade gått ner över huvudtaget, med tanke på helgens brist på karaktär och motivation, undrade när 4 hekto på en blev något annat än sund och sansad viktminskning.
-1,4 kg! Så bra!
-Eh, såg du verkligen inte fel nu... Eller räknade fel i alla fall, sa jag skeptiskt, och tänkte på chipsen och vinet. Helst vinet.
Jag ställde mig på vågen igen. Näe, hon hade rätt! Jaha, det är bara att tacka och ta emot. Det kanske ligger lite granna i vad en av 80-talets mest kända tv-personligheter (som jag inte minns namnet på nu) skrev i ett kåseri i MedMera-tidningen för en tio år sedan eller så: Kalorier som man verkligen njuter av sätter sig inte.

Nu har jag 1,5 kg kvar till målvikt! Tjoho! Idag hade jag Den Röda Kjolen på mig för första gången på ett och ett halvt år. Och knästrumpor. Till och med jag tyckte att mina spiror var värda att titta på. Om tre veckor eller så kanske jag kan få på mig de blommiga jeansen. Jag vågar inte riktigt försöka än...

Jag firade med att laga Black eye-bönor med broccoli (4 points), ett currykryddat kycklingben (3,5 points) och två skivor franskbröd från Västra Bageriet (2 points) med ljuvligt knäckig skorpa! Kunde varit mer salt i bönorna, men det var jättegott!

Nä, nu ska jag läsa Fem räddar en hemlighet för Lillprinsen och mysa ner mig i sängen. Lite trött känner jag...

Gott resultat

Det blev rest av palsternacks och parmesansoppa till lunch och Chili con Carne till middag. Utnyttjade en massa extraerbjudanden på ICA och köpte 2 liter Brämhults nypressade blodapelsin- och clementin-juice. (Eftersom färskpressad numera tydligen betyder att juicen pressats när frukten var färsk, och inte precis innan tappning på flaska, använder Brämhult nu nypressad för att tala om att det faktiskt handlar om nypressad, färsk juice med mycket begränsad hållbarhet.) Jag köpte 750 g smör också. Och när jag kom hem så upptäckte jag att vi redan hade ca 400 g i kylen. Det blir att baka lite till påsk tror jag.

Vågen stannade på minus 0,8 kg. Inte illa pinkat för en PMS-vecka, med både wienerbröd, smågodis och rött vin. Imorgon är det jobb igen. Och jag tänkte mig att göra både rödbetssoppa och jordärtskockssoppa i morgon. Ska bara leta upp ett juste recept.

100 år går fort

"Det är ofta måndag", sa konsulenten när hon drog igång dagens lektion om ögonmått och portionsstorlekar. Mmmm, tiden rusar iväg! Och på åtta veckor har jag gått ner 6,1 kg! (Fast då har jag gått upp tre gånger....) Så idag fick jag min andra stjärna! Väldigt fjantigt egentligen, men vi blir alla lika barnsligt glada när Anna klistrar de små guldstjärnorna på våra medlemskort. Nu har jag fem kg kvar, så lagom till midsommar kommer jag i mina blommiga jeans. Det är väl passande?

Sedan möte med 100-årskommittén. Om ett halvår börjar firandet med filmvisning på Fotomuséet, sedan blir det utställningar, allsångskväll och arrangemang i stan, en fest (naturligtvis) och en hemsida och en jubileumsskrift ska framställas på print-on-demand. Min skrivelse godkändes, och nu ska ansökan till förbundet om att få arrangera förbundsmöte in. Och jag ska skriva ny skrivelse till kommunen och göra en hemställan om att få ha kårlägret i stadsparken. Det händer grejer!

Dagens meny:
Havregrynsgröt med frysta vildhallon
Keso, kräftstjärtar och sallad
Smörgås med leverpastej
Potatiscurry med spenat, linser med smör och ris (rester från igår)
7 points kakor (födelsedagsfirande i förtid, tur att jag promenerade så långt idag)

Invägd

Jepp. Så var man invägd. Det blev inte så illa som jag befarat. Hemmavågen ljög en smula. Jag väger bara 9 och ett halvt kg mer än vad jag vill, inte 11! Tjoho! Beach 2009 är inom räckhåll!
Nu tänkte jag att jag ska mäta mig lite också. Läderbyxorna beräknas passa igen någongång strax efter påsk.

Lördag igen

Veckorna bara går och går. Så var det lördag igen. Jag har bestämt mig att julen ska bort i helgen. Fuck Tjugondag Knut. Igår kväll så var jag och Scout-Marie ute och gick. Vi gick kanske sammanlagt 8 km, och jag var alldeles mör i benen. Sedan åt jag pizza. Sorgligt nog så hade jag lite träningsvärk i musklerna kring knät när jag gick upp i morse.
Nä, bättring! Två dagar till invägning.

Min garderobsrensning härom helgen ledde till avsked av en del älskade klädesplagg som jag insåg kanske passerat bäst före-datum. En del av dessa lade jag i barnens rum. Efter frukost seglade Prinsessan in i köket iförd mammas avlagda, och ja, jag måste tillstå att kläderna sorgligt nog passar henne oändligt mycket bättre än de någonsin passat mig.

Nytt år, nya misstag

Unnade mig massage. Inget misstag. Kände dock när den söta flickan knådade det som en gång var ryggmuskler att det var barbapappavarning och bestämde mig, när jag kom hem och hittade en påminnelse från Viktväktarna i brevlådan om att jag en gång var smal, vacker, vältränad och sund, att anmäla mig som månadsmedlem via nätet: Ingen pardon!
Andra köper gymkort, jag viktväktar. Stressnivån gick upp aningen på en gång, särskilt när jag insåg att jag redan ätit 15 points mer än min dagliga ranson idag, utan middagen. Men jag VET att det inte är svårt att hålla sig inom ransonen, bara man TÄNKER och PLANERAR, och ångesten kan dra åt fanders! Vilket är bäst; att ha ångest för att man är fet och otränad, eller ha ångest för att man gör något åt det?
Förra gången funkade det ruskigt bra som incitament för extra motion: Åt gott, men planerat, motionerade mycket och samlade points för att kunna äta ännu godare och dricka ett par glas vin på helgen. Det funkar jag VET att det funkar! Så kanske kan det hjälpa till att bryta den här förbannade passiviteten!
Men jag tänker INTE bjuda på några före- eller efter-bilder, och jag betackar mig för kommentarer om "att du är så bra som du är", för det är faktiskt hur jag känner som avgör. Så det så!
Nu ska jag gå och skära julskinka. Och jag tänker nalla någon liten skärva också. Så det så. Jag ska bli smal och vacker och vältränad, men det är inte så bråttom.