Alla hjärtans middag.

Jag hade tänkt att beställa bord på det nyöppnade panget/restaurangen till mig och Maken, men det var ju tur att jag inte gjorde det, för Maken hade andra planer. Redan klockan elva på förmiddagen började han härja vid spisen och delegerade uppdrag till övriga i familjen: Prinsessan skulle göra menykort, jag skulle duka, Prinskorven hjälpte till med kökshandräckningen (och dukningen) och Kronprinsen var i den snötyngda scoutskogen.
Klockan 18.00 serverades middagen. Prinsessan och jag hade bytt om till klänning, och Kronprinsen hade slips och skjorta, Maken pressveck och skjorta och Lillprinsen huvtröja och trasig byxor. Den lila duken var beströdd med utstansade små cheruber och hjärtan, och de levande ljusen speglades i de blanka tallrikarna.
Först serverades vi Avocado and Tompepper Bruschetta: En bruschetta med en avokado/paprika och tomatsalsa med sting. Sedan en Elk Horn and Salmon Shell, dvs ihoprullade älgsalamiskivor, fyllda med färskost samt dito rökt lax.
Detta följdes av en fläderblomssorbet för att rensa paletten, Fasan-spett följdes av Citrus sorbet som följdes av en perfekt stekt känguru-filé med ugnsbakade rotsaker som såg ut som koraller.
Sedan började desserterna: En spicy mango salsa, med färsk mango, följd av en Lemon and Ginger Cheese Cake, som följdes av hallonsorbet och sist men inte minst: En hemmagjord chokladtryffel.
Sedan var det dags att diska.

Gott nytt år!

Så. Tillbaka i Sverige, och prickarna tillbaka i texten, vilket gör skrivandet något enklare.

Oxford visade sig från sin ljuvligaste sida: Kallt, klart och täckt av rimfrost. Solen studsade från de bärnstensfärgade sandstensväggarna och Themsen och Cherwells vatten, de multi-religösa ljusdekorationerna i stadens centrum tindrade i kapp med barnens julförväntansfulla ögon och Svärmor pysslade om oss med god mat, mycket mat och mat i rättan tid.

Sedan kom vi hem och fick tid att planera nyårsfirandet. Det blev oerhört lyckat. För en gångs skull lyckades vi samlas, alla tre syskonen, under samma tak. Dessutom var Pappa och hans Dam och en av mina kollegor och hennes familj med. 17 personer åt kräftskjärtssoppa (som jag måste försöka rekonstruera eftersom alla tyckte den var så himla god), västerbottenfylld kycklingfilé med serrano-omslag, klyftpotatis, färsk sparris och sockerärtor. Svägerskan hade bakat Chokladfudgekaka, som man kunde ha mördat för. Vinerna funkade fint, fast de var valda lite på måfå och alla barnen var på gott humör ända till tolvslaget.

Nu har vi ätit oss igenom de flesta resterna, förrutom fikon, dadlar och chokladen. Jag hade en nära-döden-upplevelse i morse när jag ställde mig på vågen och upptäckte att jag gott upp nästan tre kilo. Men det får det vara värt! Men nästa vecka blir det definitivt 1. Motion, 2. Soppor, 3. Ingen mer alkohol.

Underbart för själen

Dotterns patrull hade arrangerat en Halloween-fest i kårens torp några mil från sta'n. Planeringen har försegått i säkert två månader, och de har gjort allt själva - budgeterat, bokat, fixat och bjudit in. Jag hade egentligen gärna låtit dem åka dit helt själva också, men kände att det kanske var bra med någon liten vuxennärvaro närmare än 45 minuter bort. Fast dottern försäkrade att jag gärna fick sova i huset kände jag att nä, lite längre bort än så! När Marie sedan erbjöd sig att komma och hålla mig sällskap var det fullständigt solklart att vi skulle sova i vindskydden på Seniorkullen.

Jag och festarrangörerna kom fram vid 12 och genast vidtog stora förberedelser. Jag kånkade ved, fyllde termosar och sopade vindskydd, ungdomarna pyntade, eldade och piffade sig med vitsmink, låtsasblod och tupperingskam. När Marie och resten av festdeltagarna kom så sprakade redan brasan både inne i huset och uppe på kullen.


Vi tog en kopp te och satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Sedan tog vi fram grillgrejorna och grillade goda korvar från Tysken med senap och lök. Till efterrätt blev det chokladskorpor doppade i mascarpone, mer te, ekologisk och rättvisemärkt choklad med cacaobönsnibs, mer mascarpone och småprat.

Vi gick ner och stod utanför huset på behörigt avstånd en stund och lyssnade på hur roligt de hade där inne, innan vi kvällskissade och strövade tillbaka i månskenet och göttade ner oss i sovsäckarna. Hunden ville inte alls sova på sängplatsen jag tillrett honom, utan rullade efter mycket bökande ihop sig i mina knäveck. Det blå månljuset blandade lyste upp vindskyddet och ljuset från den falnande elden lekte med vår andedräkt som steg i nattkylan.


Bland det sista jag minns att Marie sa var: Jag tycker synd om alla dem som inte får uppleva det här!

Pynt och världen om hörnet

Idag har jag barberat gräsmattan efter regnet. Läste om mannen Weibull, som inför en fest hade klippt gräsmattan fyra, fem gånger i veckan i en månad och fått fiiinaste gräsmattan... Det borde jag kanske gjort.... Dock har jag kommit till insikt om att en välklippt gräsmatta gör underverk med mitt humör, mitt välmående och min trädgårdsfrid.Nästa år ska jag minsann gödsla och kalka enligt konstens alla regler, och klippa den jätteofta! Att det var så lätt att må bra i trädgården. Tänk om jag hade kommit på det för några år sedan!

Nu är partytältet uppe, första "snölyktan" byggd och stubbarna nedrullade till barngrillplatsen. Molnen tornar upp sig över himlen och det är bara att hoppas på att det blir fint väder i helgen. Vi har ett STORT partytält till att sätta upp om det skulle vara, men det blir ju mysigare om det inte regnar, känner jag. Nu vidtar matlagningen.

När man läser recept på tapas, meze och ante-pasto känns det verkligen som det bara är att slänga ihop det. Det känns huuur lugnt som helst. Det kommer väl dock att bli panik på fredag kan jag tro. Olivmarinaden tog mig till den lilla etniska supermarket som hela tiden legat ännu närmare än både ICA och Coop, där vi brukar handla.

Jag har aldrig riktigt vågat att gå dit. I England tog det ett tag innan jag vågade mig in i butikerna på Cowley Road också. Jag vet att det är löjligt, men det svenska temperamentet är inte alltid riktigt förenligt med att besöka en liten multietnisk butik: Höga röster och stora gester gör denna konflikträdda svenskan lite osäker, fast jag vet att de bara diskuterar vädret eller om det är bäst att köpa framdels eller bakdelskött av får. Och vad jag har saknat Cowley Road! Lukten av kött och kryddor, tobak och rosenvatten! En vän tipsade mig om att de hade storpack av oliver hyfsat billigt, så jag traskade dit.

Det tog en timme att manövrera sig genom den lilla affären. Om de hade oliver? Oja, i 100g, 500g och 5kgs paket, i saltlake, kryddor och olja, i påsar och i burkar och i dunkar. Dessutom hade de sumak, rosenvatten, dolme, köfta, turkisk ost, bulgarisk ost, grekisk ost, libanesisk ost, bröd från halva mellanöstern, halalslaktad kykling och lammskalle, vattenpipor och lampor med rosa glas och speglar, hennafärg med hinditext och med arabiska bokstäver, arabiska blöjor och libress, konserverad, kondenserad grädde och plastmaskingevär. Om jag kommer att gå tillbaka? Varje vecka!