En liten film...

Den här filmen är gjord för Storbrittanien, men är till största delen sann även för Sverige. Vi behöver dig! Ju fler vi är, i alla åldrar, ju skojigare kan vi ha! Dina idéer och din händer och ögon behövs!

Vill du inte busa med barnen, så finns det gott om annat att göra: Klippa gräs, fixa sponsring, skriva protokoll, söka stipendier, slå in paket, baka bullar, hålla reda på bokföring, visa din arbetsplats för scouterna, lära dem första förband, om mossor eller om fåglar, att rensa fisk eller om att vara säker på nätet.

Att vara vuxen i scouterna, scoutledare eller volontär är oerhört givande och att sätta på sig scoutskjortan är, för mig, universalmedicin mot både huvudvärk, förkylning, höstdepp och stress. Pröva!

Management by cake

Som säkert framgått har jag varit i stockholm för att avsluta bokprojektet med utvärdering och ceremoni. Först gjorde vi en liten genomgång av samtliga böcker och deras status. Alla är nästan färdiga men inte riktigt. Den som är färdigast är spårarboken, en ljuvlig fantasifull skapelse med en räv vid namn Tofs som ciceron. Upptäckarbokens illustrationer framkallade associationer till femtiotalets äventyrsskildringar, med rådiga ungar som löser mysterier. Äventyrarnas bok är den som är mest handson och så heter den också Äventyrarnas handbok. Och så vår bok då. Som blir så snygg. Vi fick också se de nya märkena som lanseras om några veckor. Sedan var det dags för fika. Management by cake, sa Karin Nolke, och vi lät oss väl smaka.

Utan kort och med handsfree på väg

Till huvudstaden för att avsluta bokprojektet. Efter att ha skrivit flera mil om projekt, metod och vikten av avslut och att fira resultat är det ju skönt att kunna leva som man lär, och efter en eftermiddags hårt arbete, reflektion och utvärdering blir det middag på stan. Mysigt. Känns lite trist att inte vara hemma och klappa på 18-åringen, men han har dansrepetition halva dagen i alla fall. Och det finns ju andra som kan klappa på honom.:-P

Vuxenpoäng

-Hur är det med din ångest? frågade Maken ute ifrån TV-rummet.
-Mmmmva, undrade jag med fingrarna dansande över tangentbordet i sängkammaren.
Jag pausade. Först så förstod jag inte frågan.
-Tack bra! Har inte haft någon på ett tag faktiskt.
-För det är ett program på TV om att hantera sin ångest.
Jag tittade ner på datorn.
-Tack för att du frågar, men jag tror jag hoppar... Jag ska bara göra färdigt här....
Så tänkte jag att, fantastiskt att jag faktiskt inte ens tänkt på ångestkrypet på flera veckor! Hoppas att jag inte väckt en björn som sover nu bara.

Utmanar-boken är inne i det intensiva slutskedet. Jag känner mig ganska isolerad här ute på landet, medan killarna sitter och sliter på kansliet i Stockholm, bråkar med AD och fotografer, jagar författare och förlupna texter, medan jag sitter här och trivs. Jag känner en pervers tillfredställelse i att knåpa med andras texter, förbättra, ändra och arrangera om. Det är nästan lika kul som att skriva själv, och mycket roligare än att rätta. Jag slipper ju i stort de jobbiga bedömningarna. Eller, bedömningar måste jag göra, men jag behöver inte motivera och linda in kritik, utan kan helt enkelt bara ändra, lägga till sånt som fattas, stryka sådant som är överflödigt eller skriva en fråga om ett förtydligande.

Det kommer att bli svårt att sätta namn på kapiteln. Blir boken ett fiasko är det mycket mitt fel, eftersom jag har varit inne och röjt mer eller mindre i alla texter, i de flesta mycket mer. En del är inte att känna igen i från det material som jag fått in.

Några kapitel kvar. Det är märkligt så få personer som är intresserade av att bidra med korta kommentarer och en liten bild av sig själv. Jag hade en idé om att plocka in SMS/MMS-kommentarer från folk. I första utskicket sände jag 30 SMS och fick inte ett enda svar. Andra gången skickade jag 10 och fick ett. Från min son. Jaja, det blir nog med sidor ändå.

Jag har också samlat massor av vuxenpoäng genom att tacka nej till prestige-uppdraget för WSJ. Jag ska dock översätta en del, i alla fall i ett övergångsskede. Sedan hoppas jag på mer skrivjobb. Har försökt sälja idéen om att översätta den nya engelska scouthandboken till Scoutrådet. Just nu är det ingen som hinner tänka på något annat än det nya materialet, men vi får väl se. Nu ska jag samla ännu fler vuxenpoäng genom att gå och lägga mig.

Ny regim - igen.

En månad efter i halvmareuppladdningen och lite för rund för att inneha kommunens snyggaste rygg. Maken är missnöjd med sin friskvård också, så nu ska vi göra en gemensam giv: Peppa varandra till motion och inte äta allt som sitter löst i köket så fort middagen är svald.

Dagens middag:
Mung Dahl
1 stor röd lök fräses
i lite smör. Tillsätt
1 hackad vitlöksklyfta
1 1/2 tsk ingefärapasta
1 1/2 tsk Nigellafrön
1 msk Jalfrezi curry
4 dl mungbönor (gärna blötlagda i ett par timmar). Häll på vatten så att det täcker och sänk värmen och låt puttra i en timma.
Salta
Häll på mer vatten om det börjar bli torrt, och rör kraftigt då och då för att mosa mungbönorna.

serverat med dinkelris, kokt ägg och chutney.

Gott.

I morgon blir det morotssoppa.

Blev erbjuden prestigefylld position i WSJ-teamet idag. Måste tänka hårt. Ena sidan: Jätteroligt, jätteutmaning, jättelärorikt, andra sidan jätteansvarsfullt, jättenervöst och jättemycket tid. Hm... Tänka, tänka, tänka... Jag sover nog på saken.

Min PIM-trea är klar

Kul ny bok

Scouting är inne. Scouting började en gång i tiden med en book om Scouting skills, som blev mäkta populär och utvecklades till Scouting for Boys, som blev startskottet på en global rörelse. Nu kommer en uppföljare ;-) Ett engelskt barnboksförlag ger ut en friluftsguide för ungdomar - inte bara scouter. Den ser mycket trevlig ut, och Nick har fått äran att recensera den. Undrar om det finns någon marknad i Sverige som legitimerar en översättning?
Ta en titt här!

Tankar i gryningsljus

Sitter på tåget i gryning. Himlen är persika och lavendel. Snön ligger tung på grenar som sträcker sig mot tågsidan. Moränblocken ser ut som om man hällt ett tjockt lager ostsås över dem; bara mjuka pucklar under det tjocka snötäcket. Gårdagskvällens möte på pizzeria Granada i Borås var produktivt, och det känns som om det nog blir en bok i alla fall. Dessutom var pizzan fantastisk: Smakrik, och med den krispigaste och lättaste pizza-botten jag någonsin smakat! Nu försöker jag komma ikapp med bloggandet. Egentligen borde jag skriva en artikel om mentorskap, men pendeltågets komfort är inte ultimat och jag sparar den tills jag kan sprida mitt material över en bordsyta. Jag längtar efter kaffe. Och saknar faktiskt familjen, trots att jag inte varit borta mer än över natten. Men jag inser också att pendla till Borås inte är en omöjlighet, och till Skene är det helt och hållet realistiskt.
Solen slickar kanten på åsen längst Viskan och färgar molnkanten bakom i guld. Himlen är gul biggarå och ljus syren.

Stolt idag!

Idag kom en överaskning med posten: Scouternas nya ledarbok.

Jag har varit med och skapat den. Mitt namn står inte med på varesig omslaget, innehållsförteckningen eller omnämns i tacket, men jag har varit med och skapat den. Och jag är stolt! Den är snygg, den är innehållsrik och den är ny - Scouting för tvåtusentalet!

Som mångfaldsinspiratör inom scoutrörelsen fick jag uppdraget att "mångfaldskontrollera" texterna, vilket jag tyckte var oerhört inspirerande: Att ta på sig kritiska glasögon och granska text, kommentera och känna att din input räknas är skithäftigt.

I somras var jag på Scoutforum och inhämtade åsikter från scoutledare från alla förbunden, informerade och diskuterade. Det var oerhört inspirerande och lärorikt. Den version som vi visade då var inte nära lik den färdiga produkten, men kritik och kommentarer hjälpte till att forma den produkt som nu ligger på mitt bord, och som luktar nytt, och som nästan glänser.

Jag har varit med och skapat detta. Svensk scouthistoria. Mitt namn finns inte med, men JAG vet att mitt engagemang, mina tankar finns med i den här boken. Jag är stolt.

Stjärnklart

Jag önskar att jag med bilder kunnat visa hur himmeln såg ut i kväll. Molnen seglade som sockervaddsrosa tussar över en himmel som var som ett diamantetui som man ser på film, ni vet, ett sådan där som gangsterkungen rullar upp när det ska bli storaffär.

Det är bara scouter som kan få för sig att ge sig ut och åka pulka i tvärmörker. I alla fall var där ingen annan på golfbanan. Vi sprang upp och ner i backen, skrek och skrattade, vurpade och gled, bytte pulkor och snowracers tills vi var svettiga och röda om kinderna.

Precis när vi var på väg tillbaka fick vi reda på att i backen intill fanns Roverscouterna, de mellan 18 och 25, så vi stannade till och tog ett par rundor där också. I alla fall de flesta. Victor, Ida, Anton och jag åkte tillbaka till scoutgården och gjorde varm choklad, med vispgrädde och marshmallows.

Och jag som inte ville åka dit idag! Jag är glad att jag övervann motståndet och gjorde det i alla fall. Vitaminkick för själen!

About Scouting (long version) from Scouterna on Vimeo.

Bjuden på middag

Pust! Vilken dag....

Glömde filmen som jag inte fick glömma hemma.

Upptäckte att jag tappat mitt bankkort.

Eleven som hängde på gärdsgården bestämde sig för att inte ta sin chans till ett godkänt betyg.

Eftersom jag inte hade något bankkort och inga roliga rester var jag tvungen att springa hem och fixa en äggmacka, ta ut hunden, lämna filmen, springa till ICA (med hunden) ifall jag glömt kortet där, och ringa och spärra kortet innan jag hastade tillbaka till jobbet igen där jag gick igenom ett äskande för ämnet med kollegorna.

Fick reda på att det kanske, kanske blir krångligare att få tjänstledigt än vad jag trodde.

Och sedan hastade jag hem för att hämta bilen och en lykta för att hämta Fredsljuset. Bilen och jag är inte riktigt sams än, och lyktan, som jag lika gärna kunde ha lämnat hemma, välte när jag svängde lite hastigt, så nu luktar det lite vanilj från lampoljan i bilen. Jag hämtade den stora lyktan och transportspannen hemma hos Tompa, körde in till sta'n, vägde mig, hämtade Links, körde ut till Netto, fick Fredsljuset, körde in till VV och hann precis till lektionen, glömde ta julmatspappret, hastade hem och ställde bilen och lyktorna, slängde mig på cykeln och trampade till Prinskorvens skola där jag pysslade lite smått...

När vi kom hem hade Maken lagat middag: Ugnsbakad falukorv med rosa potatismos till barnen (naturligt färgat med en rödbeta) och, häng med nu på en måndag kväll:

Oxfilé, smörfrästa champinjoner och en rödbetsgratäng!

Oxfilén hade han hittat i "utgående datum-lådan" och den var fantastiskt mör och smakrik! Receptet till gratängen hade han hittat på själv:

Jims röda gratäng

4 - 6 personer/10 propoints för hela gratängen

5 rödbetor
1 liten kålrot
1 stor potatis
1 gul lök
200g Fraische 8% Calcium +
ca 50 g Philadelphia 12% och
2 dl lättmjölk
2 tsk olivolja

Smörj en ugnssäker form med 1 tsk olivolja
Skär alla rotfrukterna utom löken i ca 5 mm tjocka skivor. Varva de skivade rotfrukterna i formen. Klyfta löken och skaka klyftorna i en plastpåse med 1 tsk olja.

Vispa Fraische, mjölk och philadelphian och häll över rotsakerna, toppa med lökklyftorna och baka i ugnen i ca 45 min och ca 200 grader.

Vår familj gillar färgstark mat. Märks det?

Explorer Belt

Nu har jag anmält Kronprinsen till Explorer Belt. I juni ska jag släppa i väg min då 18-årige förstfödde på äventyr i Italien, där han tillsammans med en partner ska vandra 10 mil utan pengar på fickan, förlita sig på lokalbefolkningen för nattrum och får pyssla om sina skoskav själv. Sedan ska han och ett gäng andra scouter resa runt i Italien och ha skoj i 10 dagar till.

Jag är lätt avundsjuk! Tänk om jag vetat att sådana äventyr existerade när jag var i hans ålder! Då hade nog mitt liv sett annorlunda ut. Nu klagar jag inte, för mycket av mitt liv hade ju inte hänt. Jag hade förmodligen inte haft Kronprinsen eller någon av de andra skitungarna heller... Jag hade nog haft andra barn, med andra pappor. Kanske ett fullständigt skittråkigt svensson-liv tillsammans med en fullständigt skittrist karl. Eller så inte... You'll never know!

Nu börjar hästjobbet: Att få honom att inse att han ska lägga mer tid på körkort, mattebetyg och på att fundera ut inkomstbringande aktiviteter så att de 9500 kr inte bara behöver komma ur mammans plånbok... Det är väl bäst jag börjar spara för säkerhetsskull...

Job well done

Attans nöjd! Jag har gått och oroat mig för den andra årliga utbildningshelgen i Hallands scoutdistrikt. På programmet stod BAS, Baka ute, sjömaning, lägerbålsladdning, knopar och annat. Förra årets BAS drog tre deltagare, varav 2 hade tid att gå hela kursen. I år gick 4 personer alla 5 modulerna, och 6 personer till gick delar av kursen, som är den första av Scouternas nya ledarutbildningar, och det var ett gott litet gäng som höll lägerbål i ösregnet utanför Varbergs scoutstuga. Utvärderingarna gav lov åt både kursen och kursledarna, och min linssoppa var mäkta uppskattad (ett ihopasläng som vanligt...)
Jag fick tillfälle att lära mig lite repkonster som tagling och splitsar och tillfälle att diskutera scouting med härliga människor. Tack, alla ni som bidrog till att göra helgen till en succé!
Så, nu kan jag koncentrera mig på att oroa mig för något annat.

God avslutning på veckan

Igår kväll utmanade jag Utmanarna på utomhusmatlagning. De hade med sig en "hemlig ingrediens" var, och jag hade dukat upp ett bord med massor av olika saker: vetemjöl, crème fraische, färska fikon, choklad, pasta, ris, potatis, falukorv, räkor, tonfisk, smör..... Inte helt oväntat var det fler än en av ungdomarna som hade pasta som sin ingrediens...

Uppdraget var att färdigställa en trerätters inom en timme. Tilllagningssättet var valfritt: Stormkök, murrikka eller reflektorugn, eller kombination.

Utmanarscouterna tog sig an uppgiften med energi och entusiasm, och 62 minuter senare serverades jag en förrätt i Cordon Blue-klass: smörstekt, färsk sparris, champinjon och feta.

Sedan följde huvudrätt: Pasta Carbonara med crème fraische och som efterrätt; chokladdoppade äppelklyftor, som smakade som Anton Bergs marsipanbröd!

Sedan tog det ju ett tag att diska tre sotiga stormkök och plocka ihop alltihop, men alla var nöjda, mätta och glada!

Dagen efter

Jag är världens sämst utrustade scoutledare. Vissa läsar minns kanske sommarens gummistövelsdebackel. När man är ute är det viktigt att man är mätt, varm och glad. Mätt är lätt: Man tar med sig GOD mat, inte alltför kalorisnål, och varmt att dricka. Varm är inte heller så svårt: Bra med kläder i flera lager, på med regnkläder innan det börjar regna, varma strumpor och justa vantar. Glad: Ja, det får man jobba på helt enkelt!

Sova varmt är svårare. Genom åren har jag dock lärt mig att lager på lager är det som räknas här också. Det får inte vara för mycket kläder, och om man bara är varm om axlar och framför allt fötterna, så fryser man inte så mycket. Man måste kunna röra sig i sovsäcken!

Jag är som sagt den sämst utrustade scoutledaren. Jag äger en massa tält, ja, men mina sovattiraljer är inget att hurra för. Tills Svärmor sponsrade med ett liggunderlag för oss över 40 (Thermarest Trail Pro, 4 cm, självuppblåsande, dyrt) ägde jag samma liggunderlag som för 25 år sedan: Ett fiberplast-liggunderlag, som en gång var ganska mjukt minns jag, komplett med yxhugg, mitt förra efternamn i spritpenna och en del brännmärken från olika tillfällen. Min mor och far uppgraderade vår sovsäcksstatus för ca 10 år sedan med ett par billiga säckar som klarar +-0. Kanske. Så när jag skulle sova ute i november för första gången på läääänge så valde jag att ta min gamla sovsäck (som skulle klara +10 en gång på 80-talet) och min 10 år gamla sovsäck, samt mitt ganska nya innerlakan från Haglöfs, mitt liggunderlag från 80-talet, samt Thermarestet. Jag sov som en gudinna jämte Marie som också sov som den gudinna hon är i sin supersäck som skulle klara Arktis, innerlakan, vind-, snö- och regn-tätt överdrag med hällor för att fästa i stormtältet, ifall man måste sova upprätt....

Hunden, som varit lös hela natten och sovit i mina knäveck, blev själaglad när vi vaknade, klev över och göttade ner sig mellan oss på våra Thermarest, sträckte ut sig i hela sin längd och slickade oss i tur och ordning (Marie först). Vi busade runt och gosade en stund innan det var dags att kravla sig ur sovsäckarna och tända elden igen.


Jag fixade frukost: Äggröra, bacon, champinjoner (och höstens två sista kantareller som jag hittade på promenaden igår) och en fantastisk tomatrelish som en kollega till mig gjort av egna tomater, chilifrukter och vitlök. Och kaffe.

Sedan gick vi ner till huset en sväng och såg efter om ungarna hade kommit igång med städningen. De hade i alla fall fått i sig lite frukost. Utanför gick den lilla svarta sommarkatten fortfarande och strök och jamade. Vi tyckte alla fruktansvärt synd om den när vi packade ihop och åkte därifrån, men vad kan man göra: Ingen av oss kunde ta hand om den och det enda katthemmet i kommunen har stängt.

På vägen hem började Prinsessan att planera sin födelsedagsfest. I torpet. Fast jag tror inte att jag vill sova i vindskydd i januari... Fast å andra sidan: Med två 10 år gamla säckar, tre liggunderlag, raggsockor och innerpåsen så kanske det går bra det också?

Underbart för själen

Dotterns patrull hade arrangerat en Halloween-fest i kårens torp några mil från sta'n. Planeringen har försegått i säkert två månader, och de har gjort allt själva - budgeterat, bokat, fixat och bjudit in. Jag hade egentligen gärna låtit dem åka dit helt själva också, men kände att det kanske var bra med någon liten vuxennärvaro närmare än 45 minuter bort. Fast dottern försäkrade att jag gärna fick sova i huset kände jag att nä, lite längre bort än så! När Marie sedan erbjöd sig att komma och hålla mig sällskap var det fullständigt solklart att vi skulle sova i vindskydden på Seniorkullen.

Jag och festarrangörerna kom fram vid 12 och genast vidtog stora förberedelser. Jag kånkade ved, fyllde termosar och sopade vindskydd, ungdomarna pyntade, eldade och piffade sig med vitsmink, låtsasblod och tupperingskam. När Marie och resten av festdeltagarna kom så sprakade redan brasan både inne i huset och uppe på kullen.


Vi tog en kopp te och satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Sedan tog vi fram grillgrejorna och grillade goda korvar från Tysken med senap och lök. Till efterrätt blev det chokladskorpor doppade i mascarpone, mer te, ekologisk och rättvisemärkt choklad med cacaobönsnibs, mer mascarpone och småprat.

Vi gick ner och stod utanför huset på behörigt avstånd en stund och lyssnade på hur roligt de hade där inne, innan vi kvällskissade och strövade tillbaka i månskenet och göttade ner oss i sovsäckarna. Hunden ville inte alls sova på sängplatsen jag tillrett honom, utan rullade efter mycket bökande ihop sig i mina knäveck. Det blå månljuset blandade lyste upp vindskyddet och ljuset från den falnande elden lekte med vår andedräkt som steg i nattkylan.


Bland det sista jag minns att Marie sa var: Jag tycker synd om alla dem som inte får uppleva det här!

Sex på tåg, tillbaka i Falkenberg

Fullständigt full av idéer och material och och och ....

Somnade på tåget, men hann ändå läsa Mia Törnbloms nya bok, och kl 6 susade tåget förbi Värö och solen bröt igenom molnen och det var jättevackert.

Nu ska det jobbas som lärare och sedan ska jag till Torpet och mysa och jobba lite med texter och tankar kring texter...

Det börjar bli en ovana...

Nu är jag på samma ställe som Hans Majestät igen! Det börjar likna en ovana. Men som vanligt så får jag inte komma närmare än tre hästlängder...

Kungen är den grå nacken i mitten framför portalen.

Befinner mig på Scoutforum på Rinkabyfältet - ett möte för inspiration och information. Samtidigt har World Scout Jamboree planeringsteam möte och testar toaletter och visar små stugor. Samtidigt är representanter från det japanska teamet på plats för att förbereda sin WSJ 2015. De, och de amerikanska potentaterna shoppar loss som helsike i shoppen, snart kommer de ursnygga kollektionerna Scout och Love Earth spridas över världen... För att inte tala om alla Simply Scouting-pikéer, t-shirts och jackor som säljs. Kungen och hans klubb, B-P Fellows är också här, och hålls i ett inhägnat område, under scoutmässiga förhållanden. De diskar sina gåvo-Light my Fire Meal kits själva i blå diskbaljor med diskborstar från GeKås.

Det handlar mycket om nätverkande. Jag är inte så bra på sådant: Jag glömmer oftast vem jag pratar med eller vilken funktion de har, vilket gör det svårt att dra nytta av kontakterna sedan. Men scouterna är så trevligt folk, och det är roligt att bara vara, bara prata och bara inspireras.

Nu sitter jag i programinformationsmontern och ska skriva synopsis på det nya Utmanarmaterialet och få folk att tycka om den nya ledarboken, vars provtryck ligger på bordet framför mig. Men det är ganska så stillsamt i mitt huvud. Jag får massor av idéer, men inte om utmanarmaterial.

Hemma

Oh, så skönt att få sova i egen säng! Fast jag var nästan på väg att gå och lägga mig i hängmattan i går kväll, för det var så varmt inne. Jag glömde att spola på toa och trevade på väggen efter disinfekteringsskummet.

Det mesta är upppackat och tvättmaskinen går varm. Kan dessvärre konstatera att Rådets skjortproblem inte verkar vara över: Den nya piké-tröjan jag köpte tålde inte solen, utan fick blekta fläckar och får skickas tillbaka. Mikes skjorta har också antagit en tråkig nyans, men den är det väl ingen idé att försöka reklamera. Även om den bara är tvättad 5-6 gånger, är den ju använd en hel del. Märkte att den tappade i färg med en gång, men när man suttit och sytt på alla jäkla märken drar man ju sig liksom för att skicka iväg efter en ny.

Det har varit ett fantastiskt läger! Jag har beskrivit det i min scoutblogg, som om intresse finns så kan ni titta där. Där finns lite bilder också. Här tror jag jag lägger upp lite bilder på annat än scouter jag tog under veckan.