Aldrig riktigt färdig...

Idag har gått i ett. Segt att gå upp, sedan iväg för att hämta vitrinskåpen jag köpt. Efter många om och men och inringd Pappa befinner de sig nu i min matsal, relativt oskadda. Nu ska jag bara ha ut den förbenade datorn där ifrån också....

Sedan bjöd jag den akuttillreste fadern på lätt lunch, innan jag hastade in till jobbet. Där överöstes jag omedelbart med frågor om diverse olika saker, som t ex om man kan läsa spanska 3 som i-val, och om Matte-C kursen hamnar på schemat eller om det blir i-val det också. (Samhällsprogrammet) Inget av det jag förutsatte mig att klara av under de två timmarna och 12 minuterna blev, men jag fick gjort en herrans massa.

Eleverna spelade upp Lysistrate för klassen. Ganska lyckat, med tanke på förberedelsetiden, men de glömde stånden och vissa roliga repliker gick förlorade för de pratade för fort. Jag var dock nöjd. Limpistolen kom också med i dag och gruppen som bygger en modell av en grekisk amfiteater kunde börja limma sina sockerbitar.

En kvart efter min arbetstid var lektionen slut. Då gick jag och tog en kopp kaffe, blev inblandad i bibliotekariens arbetsmiljö och fick insikt i hennes bra idéer för att kunna förbättra den, samt lyckades få till en tid med kollegan som jag ska sätta betyg tillsammans med. Jag insåg snabbt att det gällde att ta chansen!

Nu ligger jag två veckor back på min förtroende tid, och veckan är inte slut än. Jag är f ö helt slut, men måste iväg på ett möte om en liten stund, ett möte som kan bli ganska otrevligt, och vara ganska länge, men förhoppningsvis sätter punkt i en följetong som skulle ha avslutats för flera år sedan.

I morgon bitti är det elevhandledning och jag har lovat eleverna sammanställningar över den sammanlagda frånvaron för terminen hittills. De hann jag inte skriva ut på jobbet, så jag får lägga ytterligare en kvarts förtroende tid på det hemma, samt hitta någon liten kul övning vi kan göra tillsammans. Glömde att kolla vem som skulle ta med fika.... Äsch, kan väl gå om bageriet på vägen...

Helt plötsligt känns det som om jag jobbar heltid... Jag är i alla fall lika trött, kanske tröttare. Kommer jag någonsin tillbaka till hundra procent?

Snällare...

Så, nu har jag försökt att sjunga gospel. Det var förvirrande, men roligt. Men någon bliss hann inte infinna sig. Det var för svårt att hålla reda på alla stämmor, b-tecken och höjningar. Suck.

Stackars svärmor: När hon får veta att hennes son i Afrika har lärt sig uppskatta friden i en gudstjänst (må så vara på swahili) och hennes svärdotter sjunger i gospel-kör, får hon nog hicka...

Lite grisk...

Korsa inte en PMS-drabbad kvinnas väg om du kan undvika det, och definitivt inte med något hon kan ifrågasätta och bråka om! Jag är rädd att en av mina kollegor gjorde just det i dag. Ja, inte då i rent fysisk form, men beslut som tagits råkade av en händelse hitta sin väg till mina irriterade öron.

Min son är inte något arytmetiskt geni. Rent krasst kan vi ju säga att han klarade målen för årskurs nio med ett nödrop och tack vare mycket hårt arbete. Kronprinsen tänker rätt, men räknar fel, och kanske är det den Anderssonska dyslexi-genen som slår igenom, fast i sifferform. Trots detta har han hängt i och räknat och räknat och räknat på lektionerna, och kanske inte alltid bett om hjälp när han skulle ha behövt, och har definitivt inte överansträngt sig hemma.

Så blev han sjuk och missade en vecka. Och istället för att ge Kronprinsen en plan och lite coaching för hur han ska hinna ikapp, så väljer läraren att föreslå att han ska byta till en enklare bok. Det har han f ö redan rekomenderat flera elever i klassen. Så Kronprinsen meddelar att läraren har sagt att om man bara har G i MaA, så är det omöjligt att få G i MaB, så det är lika bra att han räknar i den lätta boken.

Nu är denna mamman gymnasielärare, elevhandledare och har suttit i många samtal med elever på studieförberedande program och VET att MaB ÄR svårt, men inte på något sätt omöjlig, särskilt inte med engagerade lärare, stöd från resurs och arbetsvilja. Så denna mamman tyckte att sonen skulle överväga detta beslut, eftersom att det må vara svårt att få ett godkänt betyg i MaB om man inte är duktig på att räkna, men inte omöjligt, OM man jobbar lite extra och har bakgrundskunskaperna. Som man nog inte får i en enklare bok. Sedan meddelade jag sonen att till syvende och sist är det hans beslut, men att han måste veta konsekvenserna av detta.

Sedan gick jag och fnulade och grunnade hela dagen. Efter att ha konfererat med en matte-kollega, som bekräftade att den enklare boken saknade många moment som behövs för att klara B-kursen och att om man bara räknar i den enklare boken krävs det ytterligare lektioner, genomgångar och material för att ha rätt verktygslåda med sig till MaB, så blev jag plötsligt ganska ilsk: Om jag inte hade frågat Kronprinsen, av en händelse, just idag, så hade jag inte fått reda på förändringen innan den var ett faktum och kanske irreversibel! Om inte jag, som faktiskt finns i samma byggnad, på ett e-mejls avstånd och ibland faktiskt stöter ihop med läraren, får reda på förändringar i studiegången som kan leda till konsekvenser för min OMYNDIGE son inom en ganska snar framtid, har då någon av de andra föräldrarna fått reda på det? Finns det någon PLAN för hur dessa elever ska kunna uppnå ett G under sin studietid, eller räknar man kallt att de kommer att gå ut med ett IG i betyget? Vet ELEVERNA vad detta kan komma att innebära? Vill man bli logoped, socialarbetare, arbetsterapeut, sjuksköterska, sjukgymnast, och flera typer av lärare krävs MaB. För andra typer av lärare krävs både C och D, likaså om man ska bli ekonom eller arkitekt. Därför är MaB obligatoriskt för samhällsvetenskaplig linje, och på naturvetenskaplig och teknisk linje läser man ännu fler steg.

Även estetlinjen, som Kronprinsen går, räknas som studieförberedande och har MaB som obligatoriskt ämne. För det är ju faktiskt så att alla som går på estetisk linje inte går där för att de är tillräckligt talangfulla för att, eller ens vill, bli artister, utan har valt estetisk linje för att gå en bra, studieförberedande linje, och ha kul i väntan på att man ska bestämma sig vad man vill göra när man blir stor! Alltså har man i princip diskvalificerat eleverna från ovan nämnda utbildningar, utan att informera dem, och utan att informera deras föräldrar! Inkompetens!

Ett samtal till en av Kronprinsens klasskamrater bekräftade detta. Handledaren hade, förmodligen själv fullständigt ovetande om konsekvenserna av bokbytet, bara informerat att deras son nu använde en lättare bok i matematik. Föräldrarna hade litat på att skolan var kompetent nog att se till att sonen fick den kompetens han behöver för att läsa vidare. För det är ju faktiskt skolans personal som är experterna. Ha!

Kronprinsen är upplyst, argt mail är skickat till handledare och mattelärare och jädrar vad här ska bråkas!

Allt löser sig!

Dagens rätt:
Fläskkotlett med ugnsrostade grönsaker och ärtskott till lunch, Fisksoppa med lax, hajmal, sej och räkor samt ostknäcke till middag, skinkmacka på styrelsemötet: Allt inom pointsantalet idag. Köpte en jättefin kokbok med romantiska festmenyer. Man måste ju förbereda sig för Makens hemkomst.

Hur det gick? Ja, med tanke på helgens försyndelser och bristen på rörelselust, PMS och allt så gick det väl alldeles förträffligt: -0,8kg! Det går alldeles förträffligt att minska i vikt genom att äta gott, mycket och utan sötningsmedel eller light (ok, jag fuskar med minifraiche ibland) och utan att känna att man avstår allt livets goda, eller motionera sig blå. I morgon ska jag äta semla, och smaka bullarna som Cassandra och jag gjorde: Riktig grädde och riktig mandelmassa. Men bara en, och bara i morgon.

Liite längtar jag nog...

Fick ett oväntat tillfälle att chatta med Maken. Två veckor tills han kommer hem, och bara några dagar tills han ska lämna Ilambula för att kuska runt Tanzania, med malariamyggor, rabiessmittade råttor och läskiga lejon. Men han är nog ok.

Det är den Nationella pommesveckan i Storbrittanien.... Dags att uppmärksamma det hemma kanske.... Hittade ju några extra tjocka på Coop. Det får nog bli det.... JUST DET!!! Måste påminna ungarna att göra hemspråksläxan, nu när de fått en!!!

Vecka 6s..

lärdom: Alkohol tar fasligt mycket energi. Note to self: Ägna minimalt med tid åt sådant.

glädjeämne: Att jag har sådana fantastiskt positiva vänner, som bjussar så mycket på sig själva.

tanke: Det finns mäniskor som lever för att göra livet surt och förtrycka andra. Att tillåta det är att hjälpa till att förgifta världen. Alla som orkar göra motstånd har en plikt att stötta de som utsätts för sådana mäniskor. Den energi som det kostar kommer att betalas igen tusenfallt.

Måndag i sängen

Här ligger jag och är onödig. Suck. Visst kunde jag städa lite. Kanske tvätta. Men jag vill inte. Ont i magen, trött och trist. Fullmåne och PMS sucks!

Kunde inte heller hålla mig från jobbets internpost. Vilket naturligtvis kostade en halvtimmes förtroende tid av den timmen jag hade kvar denna veckan, vilket gör att jag ligger back för nästa vecka, redan. "Vad pratar hon om?" ser jag mina läsare tänka. Jo, ser ni, jag har kommit på ett system!

Bakgrunden är följande: Lärare har länge haft ryktet om sig att spela golf på sin förtroendetid, som är de 10 timmarna av de 45 timmarna som inte behöver läggas mellan 8 och 17 och på arbetsplatsen. Dock har jag under de senaste åren (jodå, de finns, men den yngre generationen är inte fullt så klippsk) sett väldigt få sådana pedagoger. Däremot träffar jag dagligen sådana som lägger 20 timmars förtroendetid i veckan, utan att vara medvetna om det.

Vad ska förtroendetiden användas till? Det är upp till den enskilda läraren, men saker som är svåra att utföra på arbetsplatsen, t ex att se dokumentärer eller filmer som kan användas i undervisningen, läsa in nytt material, studera nya läromedel, vara kreativ, konstruera uppgifter och prov, hålla sig uppdaterad i sitt ämne (jodå, det tar en jäkla tid att hänga med så att man inte blir en av de där lärarna som anklagas för att aldrig varit ute i verkligheten) och rätta utan att bli avbruten. Dessutom är det förtroendetiden som går åt när föräldrar ringer och är oroliga, när elever SMSar och frågar om läxor, de obligatoriska jäkla utvecklingssamtalen som föräldrarna absolut vill ha på kvällstid (undrar varför de kan gå och klippa sig på dagtid?) och när man kollar jobbmejlen.

I mitt nuvarande sköra tillstånd håller jag på att lära mig vad som är arbete och hur mycket tid man ska använda till jobb. Jag har 2,5 timmars förtroendetid i veckan, förutom de 2 timmar och 12 minuter som jag tillbringar på min arbetsplats 4 dagar i veckan. Dessa 2,5 timmar delade jag upp i 15 minutersintervaller och gjorde 10 små rutor i min kalender på varje veckouppslag. När jag förbrukat 15 minuter sätter jag helt enkelt ett kryss. Det funkar jättebra! Det är lite frustrerande att se hur snabbt förtroendetiden rinner iväg, och då är jag ändå ganska generös och sätter inte kryss bara hur som helst, räknar bort sociala samtal eller när jag bara liksom tänker på olika elevers problem eller saker som skulle behöva göras.

Just nu är jag redan och naggar på vecka 9s tid. Och värre lär det bli, eftersom jag bara måste ha en projekthandledning på torsdag, som ligger utanför min arbetstid, och sedan är det dags för PA-rapporter som ska skrivas och då växer handledningstiden massivt. Ja, huvva, jag är långt från nirvana...