Nalle

En st nalle, vid namn Ambus, och Mike har just avlyssnat första kapitlet av Fem på tjuvjakt av Enid Blyton, en femte av Fem-böskerna = Mikes stora passion för tillfället. Jag läser och läser och hoppas på att han ska tända och läsa själv. Tänd är han, men läser själv... Men jag är nog skyldig honom en eller annan bok...

Förresten...

Tack till Hund och Katt, som "lånade ut" ett par bajspåsar, när Hunden satte sig precis utanför The Lounge!

Fredag i sängen

Söndag i sängen är en låt med eminenta Bo Kaspers orkester. Det var faktiskt länge sedan jag lyssnade på dem... Spotify? Mmmmm......

Tillbaka till fredag i sängen. Lite sovmorgonkänsla idag. Har haft mardrömmar i natt, och vaknade ganska tidigt, men kunde ligga kvar och andas in lukten av Makens varma, bruna hud innan han gick upp och startade Lillprinsen. Sedan kom han tillbaka. Sedan mös vi tyst och försiktigt under täcket en stund.

Prinsessan hade lovat att ta ut hunden. Jag gick och hämtade tidningen och sa hej då till LP innan han gick. Sedan fixade jag frukostmacka till Maken, ett päron till mig, kaffe och vatten och kröp ner i sängen igen. När tidningen var slut och Prinsessan hade dragit sin färde till skolan mös vi inte fullt så tyst och försiktigt och inte heller under täcket.

Efteråt somnade jag, och vaknade inte förrän halv elva, när telefonen ringde. Det var Lillprinsen. Han hade ramlat på skolgården och hade en stooor bula. Fröken tyckte det var bäst att vi hämtade. Maken cyklade iväg och tänkte att de kunde promenera tillsammans hem. Jag kröp ner under täcket igen, med datorn för att kolla mejlen.

Maken ringde. LP hade börjat kräkas, och ambulans var på väg. Men Maken var inte bekymrad det minsta. Han hade gått igenom alla säkerhetsfrågorna och LP visste både sin adress och kunde räkna. "Det blir spännande för honom att åka ambulans", sa Maken glättigt. Jag är heller inte orolig, men jag tror INTE, som Maken, att det är någon god idé att gå till Klitterbadet på söndag. Men min Make tycker att det är en god idé att springa en mil om dagen när man har diskbråck...

(Något senare)
LP och Maken är i Halmstad för observation. Jag skulle ha sprungit, men jag blev så förbolt hungrig när jag var ute med hunden att jag gick och köpte sushi. Av misstag fick jag 10 bitar. Jag orkade äta mison och 7 av dem. Tvärmätt... Så nu får jag nog vänta en liten stund med att springa i alla fall... Jag är ju ombytt, så jag lär ju inte glömma av det! Prinsessan får de överblivna tre bitarna när hon kommer hem. Och all wasabin. Överskattad grönsak...

Oj, vad fel det blir...

Torsdagar har alltid varit en hatdag. Jag minns att jag både på högstadiet och på gymnasiet hade äckelscheman på torsdagar, heeeela tiden. Förra året var ett undantag. Förra året tror jag att jag trivdes med torsdagarna. I år funkar det dååååligt.

Om man ska jobba 2 timmar och 12 minuter om dagen med två och en halv timmars förtroendetid i veckan att portionera ut på diverse elevhandledning och administrativa uppgifter funkar det bra, om man inte undervisar. En dryg vecka med undervisning och jag har redan trasslat till tiden igen, fastän jag bara har EN klass!

Det är torsdagsförbannelsen...

På torsdagar ska jag ha elevhandledningstid mellan kl 8 och kl 9. Det innebär att jag kommer ca 7.45 för att förbereda handledningstillfället. Efter handledningen är det en smula rast, och sedan en timmes svenska. Det innebär att jag är inne och tuggar på min förtroendetid redan innan svenska-lektionen är slut.

Dessutom har jag vissa torsdagar projekthandledning. Inte alla. Men idag hade jag det. Jag gick hem och åt lunch och hade tänkt att vila mig lite, men kom på att jag ju skulle träffa mina PA-elever strax efter ett. Så det blev att knalla tillbaka relativt omgående. 35 minuter med en grupp och närmare 1 timma med det andra arbetet jag handleder. Nu när det börjar närma sig slutet, blir det en del. Jag har alltså i princip förbrukat även min veckoranson av förtroendetid. I alla fall idag, eftersom jag bestämde mig för att ta min kollektivavtalsfika. Det var heller ingen idé att gå hem, eftersom det också var klasskonferens idag, och min handledarkollega var tjänstledig för politiskt uppdrag. Så jag satt och jobbade lite, svarade på mejl och letade material. Och sedan väntade jag tillsammans med kollegorna utanför tills det var vår tur att konferera kl 17.05.

En halvtimme senare stängde jag butiken, tackade samtliga medverkande och talade om för min rektor att jag nog hade jobbat lite för mycket idag och att jag tänkte kompa det i morgon genom att inte jobba alls. Det tyckte hon var en bra idé.

När jag kom hem åt jag, och satte mig ner för att renskriva anteckningarna från konferensen innan jag glömmer. Av 17 elever som jag är handledare för måste jag kalla 4 till samtal snarast, förbereda åtgärdsplaner och kalla föräldrarna före påsk. Ev. Blir det också elevvårdskonferens som kräver ca 3 timmar per konferens. Men det får jag ta på förtroendetiden senare... Nu får jag inte jobba mer den här veckan.

Dock kom jag på att jag måste hämta ett par böcker för att kunna nagga lite på nästnästaveckas förtroendetid, och förbereda Medeltiden, samt förbereda ett förhör på antiken.

Det här gåååår inte! Jag måste gå upp till halvtid, bara för att hinna med en klass och två projekt!!! Vad gör jag för fel!!??

Alice Cooper rocks again

Billig mascara lönar sig inte.
Lade ner lite mer tid än vanligt på bestyren idag, för att matcha nya frissyren. Min Ludanmei-mascara för tio kronor gillar tydligen inte att jag också smorde mitt fejs med både fukt och underlag, för när jag nu, kl 13, tre timmar senare, gick på toa upptäckte jag till min fasa att jag såg ut som Alice Cooper, alternativt Clockwork-Alex.

Ja, jag fick i alla fall kletat av mig lite av det värsta. Om 10 minuter ska jag ha min första officiella lektion sedan 8:e oktober. Lite pirrigt faktiskt. Och jag ser inte ut som Alice/Alex i alla fall. Mad woman in the attic-look går kanske hem i litteraturhistoria...

Houseläkare wanted

-Men kontakta din gynekolog först, för ett hormonprov, så kan vi utreda vidare sedan.
-Men kan inte ni ta det provet då?
-Nej, det gör vi som regel inte, men om det provet inte visar något särskilt så finns det en del annat vi kan testa för.
Så jag ringde min gynekolog. Den enda privata i hela kommunen. Jag tror ju egentligen inte på att varesig infrastruktur eller annat nödvändigt ska vara privat och vinstdrivande, men efter att ha träffat samma dryga överläkare på landstingets gynmottagning i alla år, och dessutom fått vänta tills ev. krämpor gått över av sig själva på att få en tid, kontaktade jag i höstas det privata alternativet och fick relativt snabbt en tid, samt värme och omtanke av en kvinnlig, men mjukfingrad, gyntant. Så jag ringde det privata alternativet igen.
-Vad kan vi göra för dig?
-Jag sökte för torra slemhinnor i höstas, och nu har det blivit värre och spridit sig till andra ställen än, liksom, där nere (Jag fattar inte varför jag har så svårt att prata med en läkare om sådant här, när jag utan tvekan kan skriva om det för mina 25 läsare i veckan!)
-Jaha?
-Ja, torr i ögonen, munnen är som klister, värst på natten, och resten av kroppen är som sandpapper...
-Eh, har du pratat med din läkare?
-Ja, hon sa att jag skulle kontakta er...
-Vad har hon tagit för prover på dig?
-Hon menade att vi skulle börja hos er med ett hormonprov...
(Djup suck)
-... men det tycker uppenbarligen inte du?
-Det finns ju ett antal andra saker som man skulle kunna utesluta först... Du har inga vallningar eller så?
-Nä, det tror jag inte...
-Och fortfarande regelbunden.... ja, vi kan väl ta ett prov... Men det blir inte i morgon...
-Nä, det är väl inte superakut...
-Få se..... 15 april har jag första tiden...
-Jag tar den!

Jag skulle ju kanske kunna ringa till landstingets gynmottagning också, men där är det förmodligen väntetid ända fram till midsommar, om de inte hunnit lägga ner den först och skickat patienterna till Varberg, och då kanske man kan hoppas att få en tid fram i oktober. Äh, livskvalité är en överskattad lyx och mina problem kan väl kallas i-landsdito, ska väl inte gnälla, i Etiopien går kvinnor i månader för att få komma till tittifitt, och skulle väl vara glada om de bara hade lite torra slemhinnor...

Update

Söndagens insamlingsresultat: 520 kr, en icke föraktlig summa!

Maken har anlänt, jag höll på att säga fäderneslandet, vilket vore lögn eftersom han är uppfödd på stekt njure, bacon, ägg och flottiga korvar. I sandaler i fruset snöslask, brun som en pepparkaka, med en veckas skäggstubb såg han ut som värsta surfar-bummen, snyggare än ever.

Fast jag var sur för att han ignorerat min uttryckliga önskan om att slippa köra från Halmstad till Varberg tillbaka till Falkenberg mitt i natten, och dessutom diskvalificerat sig själv som chaufför genom att ta ett par flygplansginåtonnic. Hade god lust att bara vägra, men jag tyckte synd om Henriette, som det visade sig ÄNDÅ skulle sova hos en kompis i Varberg, och alltså lika gärna kunde sovit i vår källare och blivit skjutsad hela vägen hem på morgonen! ARG!

Nu är jag lite snällare, men det känns underligt att ha honom tillbaka. Skönt, men konstigt. Men jag vänjer väl mig.

Emeles: Han skickar sin dagbok och snart en länk till Picasa-albumet och är beredd att svara på frågor! ;-)