Tragedi

Det är inte alltid coolt att vara scout i Sverige, och det har nog hänt att en eller annan scout fått stå ut med skolkamrater, eller andra jämnårigas hånfulla kommentarer. I vissa andra länder är det svårare.

Svenska media rapporterade under dagen att en lokal ledare i Burundi under onsdagen blivit arresterad för sin inblandning i en incident förra veckan, där två pojkar skadades svårt och en tredje avled till följd av skottskador. Sex av distriktets polismän hade tillsammans med den lokale ledaren åkt ut till ett scoutläger, och där tvingat pojkarna ner på marken för att sedan öppna eld mot dem.

Från början hävdade poliserna att scouterna skjutit mot dem och de handlat i nödvärn, men tog sedan tillbaka uppgifterna.

Se vidare:
nätet
DN

Liten paus

Jag måste nu ta en liten paus i mitt bloggande, då all tankeverksamhet måste koncentreras kring mitt arbete. Titta gärna tillbaka om någon/några veckor för rapport från:

Makens examen
Broderns bröllop
Junistudiedagar
Systers kattgraviditet

Arbetstoppar

Som lärare kan man lätt jobba ihjäl sig, utan att anstränga sig. Eftersom jag som jag för tillfället lider av åkomman utbrändhet blir det extra tydligt, eftersom minsta lilla extra känns som ett maratonlopp. Nu dallrar de sista veckorna före betygsättning och både elevers och lärares nerver är i svängning: Har jag dokumneterat tillräckligt, har jag tillräckligt underlag, är det tillräckligt bra? Vi vet att eleverna ju vill ha så hög utdelning som möjligt, och vi vet också att flera av dem kunnat växa ytterligare om vi bara hade haft mer tid att coacha och coxa ytterligare, kanske ge ytterligare en träningsuppgift eller ett formativt bedömningssamtal utan att bli avbruten.

Sedan jag började som lärare har jag strävat efter att hitta den rättningslösa lärarmetoden. Jag har kommit en bit på väg, och tycker ändå att jag har rätt bra koll på vad eleverna kan och inte kan. Men vid den här tiden smyger tvivlet på en: Kan man använda sig av seriefigurer och mobiltelefoner när man lär ut om Barden? Kan man få elever att minnas futarken om de bakar tårta samtidigt? Kan man sätta betyg på analytisk förmåga efter att ha sett en seriestrip på fyra rutor? (Jante skriker nej, men min lärarprofessionalitet säger ja, absolut, det är bara så förnicklat svårt att dokumentera motiveringen. Det är där jag måste bli bättre)

Problemet med dokumentation är att det tar tid, tid som vi inte har. (Dessutom tenderar min dokumentation finnas på miljoner papperslappar som flyter ihop i ett mischmasch på mitt skrivbord och sedan kommer bort) Besparingskraven på min arbetsplats kommer leda till ytterligare "förtätning" av tjänsterna och en "satsning på kärnverksamheten". Två vackra begrepp som inte säger någonting om man inte arbetar i min verklighet. Nedan följer en förklaring för andra:

Förtätning: Förtätning har två sidor, nämligen förtätning av tjänster (se satsning på kärnverksamhet) och förtätning av klasser. Den ekonomiska verkligheten och tjänstemännen på förvaltningen dikterar att redan stora undervisningsgrupper visst kan bli större. Klassrummen är i regel möblerade för 32 elever (ventilationen dimensionerad för tio), men det blir ju alltid lite avhopp, folk är sjuka och skolkar, så det finns tillfällen man lätt kan knö in 34 i en grupp. Elevunderlaget minskar ju dessutom, så "för att planera framåt" och för att behålla så många lärare som möjligt, så måste man förtäta. Tjänsterna förtätas genom att man lägger in ytterligare arbetsuppgifter, t ex vikarieplikt (eftersom det kostar att sätta in vikarier utifrån), marknadsföring och prövningar (som blir fler, eftersom man inte har tid att stötta eleven under kursen). Det vanligaste är att man förtätar genom att lägga på ytterligare en undervisningsgrupp - vilket går helt i linje med satsningen på kärnverksamheten.

Satsning på kärnverksamhet: I läraryrket ingår i dag undervisning, enskild handledning i ämnet, planering och efterarbete av undervisning (rättning och sådant), mentor/klasshandledarskap (vilket innebär ett ansvar för att hjälpa och stödja eleven i dess sociala utveckling, dokumentera och hålla kontakt med elevens hem, elevstöd, och ibland sociala myndigheter, upprättande av åtgärdsplaner och uppföljningar av desamma om eleven halkar efter osv) för mellan 10 och 30 elever, skolutveckling, ämnesutveckling, projekthandledning och att hålla sig ajour med ny forskning, ny litteratur och ny teknik. Jag har säkert glömt något. Eftersom min kommun måste spara en massa pengar har man nu rekomenderat en satsning på kärnverksamhet, vilket, ryktesvis, definieras som undervisning. Redan nu undervisar de allra flesta lärare 15-20 timmar i veckan. Lägg till det ca (snålt räknat) 1 timmas planering och efterarbetstid = 30-40 h/veckan, vilket ger vid hand att redan nu arbetar de allra flesta lärare, när man lägger på alla de ovan uppräknade arbetsuppgifterna, lååångt mer än de 46 timmar som avtalet specificerar (en novellanalys tar ca 30 min att rätta och kommentera x 30 = 15 h, ett nationellt prov ca 60 min x 30. Då kan man lätt räkna ut hur det ser ut för de lärare som idag har 120 elever som ska ha betyg på en kurs nu i juni)

Jag undervisar gärna mycket. Det är ju för att jag gillar mötet med ungdomarna jag valt det här jobbet. Vad man inte talat om för oss är vem som ska göra alla de uppgifter som inte längre är prioriterade? När man också skär ner på studie- och yrkesvägledning och kuratorer.

Men man anställer samtidigt ytterligare två chefer på tjänstemannanivå.

Förkylt läge

För första gången i mitt liv har jag varit tvungen att avbryta ett läger och åka hem. Hjärnan trillade ner i näsan och lungorna ville hoppa ur halsen, så Syster Jim skickade hem mig. Missade lägerbålet och allt. Men det var skönt att ligga i sin egen varma säng, under dubbla täcken och lyssna på regnet utanför, även om det kändes bra ensamt när hela familjen, inklusive Hunden, befann sig några mil bort, i tält.

Fortfarande förkyld, fast mycket bättre. Goda vänner och ett och annat glas rödvin bidrog med de antioxidanter jag behövde. Och pizza. Pointsen har fullständigt gått åt skogen den här veckan, och min analys av läget är att jag helt enkelt är rädd för att nå målvikt: Vad har jag då att kämpa för? Hur är jag då duktig? Så patetisk man kan vara! Nä, ny måndag i morgon, och då jäklar ska veckan bli en supervecka: Massor av god, men pointssnål mat, och minst två löpturer!

Efter gästerna gått i går kväll fick jag ett mejl från en god vän, som berättade att hans fru, en av mina käraste vänner, är alvarligt sjuk. Läget är inte längre kritiskt, men det kommer nog att ta en stund innan hon är sig själv igen. Och jag är här, så långt borta! Jag vet att de har massor av goda vänner runt sig, som kan hjälpa till med allt det praktiska och även känslomässigt stöd, men jag saknar henne förfärligt! Så jag tror att jag nog får ta och leta upp en billig biljett snart och åka över och krama henne lite försiktigt.

Så plötsligt känns min hjärnas läge i näsan ganska ovidkommande... Vad är en förkylning i det stora hela? Tänk så fort livet förändras från vardag till katastrof.

At the age of 37 she realised...

Fast nu var det ju inte Paris jag skulle till heller... utan Torekov, den lilla orten efter Båstad. Maken hade lånat kompisens cabbade Merca och när solen tittade fram strax efter Båstad kunde vi leka brats en stund. Småvägarna ringlade sig kring åsen med magnifik utsikt över Bjärehalvön och det lugna havet. Jag, som aldrig åkt cab förr, förvånades över hur tydligt man hörde fåglarna, som till och med överöstade bilstereon. Det var bara solglasögonen som saknades.

Trevligt, sömnigt ställe. Hotellet verkade också trevligt och spa-avdelningen var sparsmakat trevlig. Vi gled ur våra badrockar och ner i den 40-gradiga polen och lät solen slicka oss genom de stora fönstrena. Efter en stund blev vi hämtade för massage och ansiktsbehandling. Efter en stunds relaxande efter massagen med en kopp te och frukt, så drog vi oss utomhus och lade oss på varsin solbädd. Vinden var fortfarande en smula sval, men med badrockarna på så var det förträffligt trevligt där i solen, med Jonas Coltings "Jag vill ju bara vara snygg naken". Kul bok förresten.

Till lunch serverades broccolisoppa som förrätt, sallad och chili con carne med ris. Gott. Vi drack vatten till och satt länge i solen på terrassen i våra badrockar bland affärslunchande kostymer, innan vi drog oss tillbaka till solbäddarna igen. Sedan var jag pömsig och gick in och slumrade en stund, innan vi tog ett par bastubad före vi klädde om och tackade för oss.

Vi gled längst kustvägen i den silverfärgade Mercan, förbi små gårdar, hagar med får och kor, fält där man redan skördade nypotatis för fullt, gårdsbutiker och sommarstugor. I Båstad stannade vi på Q8 och köpte glass och sedan gled vi vidare genom landskapet, ut på E6 där Jim fick leka lite fartlek.

I Kvibille körde vi av. Cab i all ära, men på motorvägen blir det lite dragigt, så vi bestämde oss för att ta landsvägen och stanna till i Asige och köpa korv och kött av Ralph på Gudmundsgården. Där var massor av folk, och det tog tid, men jag hann till Viktväktarna. -0,1 kg. Hade väl hoppats på mer, men skitsamma, det går åt rätt håll i alla fall, och jag njuter på vägen.

Ikväll blev det svampsoppa (rester) men Fin och Kronprinsen hade ju bakat smulpaj, så jag fick ju smaka lite för artighetens skull, och den var JÄTTEGOD! Det kommer nog gå bra för dem i livet, ty de som kan baka smulpaj, dem går det väl!

Enklaste söndagskycklingen

Förresten, bjuder på mitt nya kycklingrecept:

Ta en hel kyckling. Avlägsna ev. inkråm. Stoppa
en citron i bitar (ca en halv)
några kvistar färsk rosmarin (eller en msk torkad)
en vitlöksklyfta
ca 10 svartpepparkorn
i håligheten.

Bind ev upp den, åtminstonde så inte låren spretar ut hur som helst (hjälper till så inte kycklingen blir torr)
salta och peppra ordentligt på hela kycklingen
Lägg den på rygg och skjussa in i ugnen på 250 grader i 10 min, sänk sedan till 175 och låt kycklingen götta sig i en timme lite pluss. Pensla eventuellt med lite olivolja. Kvarta den och servera med potatis och ratatuille.

Hinna ikapp

De senaste veckorna har varit ... hektiska. Eller, inte egentligen. Det är nog bara att min energi inte riktigt räckt till för att både jobba och vara, så allt utanför jobbet har liksom legat till sig. Jag har inte ens uppdaterat min scoutblogg, vilket ju är katastrof nu när man pratat om den i podcast och allt. Men jag har inte orkat.

Nu är det måndag. Eftersom jag hade en massa utvecklingssamtal och tjafs förra veckan och tog slut på min förtroendetid x 2 rymmer jag idag. Maken och jag ska på spa och kurerar oss efter helgens pärs. Maken linkade runt skadad på 1.39.5nått. Han tyckte det var lite knäckande och blev omsprungen hela tiden. Själv kom jag in på 2.18.53.

På spårvagnen tillbaka in till sta'n kommenterade Maken undrande de fastkletade, grå cellulosa klumparna på mina ben:
-Vad är det där?
Först förstod jag inte vad han menade. Sedan insåg jag.
- Vi som springer hälften så fort som er i första startgruppen får springa i en gröt av söndertrampade pappersmuggar, sportdryck och vatten.
- VA! Sa Maken.
För att inte tala om svamparna som man får vada genom på Götaplatsen och hela vägen förbi Valand. Bara de sinkar säkert flera minuter för oss vanliga dödliga.

Ikväll ska jag ladda upp en massa foton och blogga på allvar. Ha en bra dag. Det ska jag.