Igår avslutade jag mina två år som vice ordförande i Hallands scoutdistrikt, med visst vemod. Det är ruskigt roligt att vara scout. Det är ruskigt roligt att vara "pappers-scout" också, och det öppnar massor av möjligheter till bra fortbildning, stimulerande diskussioner, resor och annat roligt, men det tar en smula tid. Man hade lätt kunnat vara heltids-scout, och ändå jobba övertid. Och om man redan jobbar 46 timmar i veckan och har familj så blir det lite svårt att vara heltidsscout, så jag har tvingats att skära ner i engagemanget för tillfället. Så jag har avslutat pappersscout-karriären och scoutledaruppdraget går på sparlåga, eftersom jag inte för närvarande orkar med 20 brötiga åtta-åringar längre än tio minuter i taget.
Igår avtackades den gamla styrelsen och de nya ledamöterna välkomnades med middag på Restaurang Gustav Bratt. Det var jättetrevligt. Fast vi var nyktrast på stället skrattade vi nog mest, men det var tydligen inte bra för min stressnivå att vara så uppsluppen och glad, för när jag kom hem strax före elva kunde jag inte varva ner och det tog lång tid innan jag somnade.
Medan jag låg där i mörkret och vred mig, med kliande, vaxiga öron, hundsand i sängen, kalla tår susade massor med rasande bra idéer för både skola och scouter och en eller annan diktsstrof flaxade förbi. Jag oroade mig ett litet slag för att jag glömt vad min huvudantagonist sa som fick huvudprotagonisten att slå ihjäl henne med stekpannan i min roman, och dividerade med mig själv om jag skulle skriva romanen på svenska eller engelska. Maken snarkade stillsamt i sängen jämte mig. Tillslut somnade jag i alla fall.
Jag vaknade när gryningsklockan lyste sommarsol i ögonen på mig, en halvtimme före väckningssignalen. De flesta av de rasande bra idéerna hade rasat iväg till någon villigare mottagare. Insåg att jag inte kände för att gå upp. Insåg också att jag inte kunde somna om. Så jag gick upp i alla fall, före min morgontidige Make, och åt frukost tillsammans med Lillprinsen. Tillsammans lyssnade vi på julkalendern. Den var rolig.
Ska det vara så här? Ska varje "roligt" åtföljas av en dusch med inspiration som leder till utmattning om den följs upp och till frustration om den inte följs upp? Kommer jag att klara av att inte engagera mig i något? Vad kan jag göra där jag kan få komma med mina idéer, men inte behöva driva dem själv (för det är ju det som knäcker mig)...
3 kommentarer:
Minns att du bara är lite allergisk just nu - mot det mesta! (^_^)
Ska jag berätta om nätter jag har gått upp och skrivit orden rasat runt i huvudet och inte låtit mig sova - eller bilder som inte får glömmas - eller rädslor som gripit tag om min själ tidig morgon i vargtimmens eländiga mörker.
Kreativa människor - som du och jag - får ibland stå ut med att dygnet blir omkastat och ge upp sömnen för att den kreativa musan du trodde gett sig av, inte ger sig. Hon sitter där och väntar till din gard är nere. Sen kastar hon sig över dig med bilder, ord och tankar.
Det enklaste då är att gå upp; göra en kopp te, greppa pennan och agera istället för dividera. Idéer kommer du alltid att få (var glad - de flesta får kanske inga alls) så välj ut den som känns roligast (det där med stekpannan lät spännande) och kör hårt! I alla fall TESTA detta en gång istället för att snurra lakan i sängen! Eller väck maken och få ut energin på andra sätt!
kram och berätta hur det går!
Om jag inte minns fel så finns det nätverk eller webplatser för idésprutor. Ställen där man bara kan dumpa idéer till bättre behövande. (Har tyvärr ingen adress att haspla ur mig...)
Kan ju vara ett alternativ om inget annat hjälper? ;)
Kramas!
http://www.idekampanjer.se/jag-ar/sprutar-ideer-om-idespruta
Kanske?
Skicka en kommentar