Precis innan vi skulle gå och lägga oss igår kväll råkade jag slänga en blick ut på gatan. Och precis som Lady McBeth såg jag skogen komma vandrande emot mig!
Nåja, så dramatiskt var det kanske inte, och istället för stridstjut upphävde de underliga figurerna på den nylagda stengången en känd julsång, som följdes av ytterligare en innan jag kunde bjuda in dem i stugvärmen.
Lussegubbarna, två var utklädda till granar, en tomte och så Rudolf, bjöd på saftglögg och fullkornspepparkaka och vi hann småprata en liten stund innan de gav sig iväg på nästa räd. Tack Roverscouterna, för ett underbart lusseuppträdande!
(Jag hittade naturligtvis inte kameran utan var tvungen att förlita mig på min mobiltelefon som är ganska värelös på mörkerfoto. Men ingen bild i världen kan göra detta sällskap rättvisa, speciellt som granarna luktade färsk skog, och Rudolfs näsa hade för små bokstäver att uttydas. Hunden var mycket förbryllad och valde att gå och lägga sig istället för att delta i uppståndelsen.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar