Unnade mig massage. Inget misstag. Kände dock när den söta flickan knådade det som en gång var ryggmuskler att det var barbapappavarning och bestämde mig, när jag kom hem och hittade en påminnelse från Viktväktarna i brevlådan om att jag en gång var smal, vacker, vältränad och sund, att anmäla mig som månadsmedlem via nätet: Ingen pardon!
Andra köper gymkort, jag viktväktar. Stressnivån gick upp aningen på en gång, särskilt när jag insåg att jag redan ätit 15 points mer än min dagliga ranson idag, utan middagen. Men jag VET att det inte är svårt att hålla sig inom ransonen, bara man TÄNKER och PLANERAR, och ångesten kan dra åt fanders! Vilket är bäst; att ha ångest för att man är fet och otränad, eller ha ångest för att man gör något åt det?
Förra gången funkade det ruskigt bra som incitament för extra motion: Åt gott, men planerat, motionerade mycket och samlade points för att kunna äta ännu godare och dricka ett par glas vin på helgen. Det funkar jag VET att det funkar! Så kanske kan det hjälpa till att bryta den här förbannade passiviteten!
Men jag tänker INTE bjuda på några före- eller efter-bilder, och jag betackar mig för kommentarer om "att du är så bra som du är", för det är faktiskt hur jag känner som avgör. Så det så!
Nu ska jag gå och skära julskinka. Och jag tänker nalla någon liten skärva också. Så det så. Jag ska bli smal och vacker och vältränad, men det är inte så bråttom.
.png)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar