Två dagar kvar till lov

...och jag känner mig så jäkla utarbetad att det är svårt att överhuvudtaget dra sig upp ur sängen. Den här veckans undervisningsledighet kommer verkligen att behövas. Jag har sparat ner de flesta debattartiklarna och talen, skräcknovellerna är kvar att sortera ner och sedan kan jag koncentrera mig på rättningen under lovet. 30 debattartiklar x 30 minuter = 15 timmar + 25 talmanus (som bara ska tittas över) x 10 min = 4,5 timma + 12 noveller x 30 minuter= 6 timmar = 3 dagars arbete.

Arbetsgivaren säger ju att vi ska prioritera, och jag har prioriterat planering, undervisning och elevkontakt, samt lagt en del tid på ämnes- och skolutveckling. Jag har inte hunnit att till hundra procent bokföra min tid, men jag har varit på skolan från 9 till 16, minst, varje dag och oftast lagt ytterligare 1-2 timmar hemma vilket gör.... 40 timmar, vilket är 6 timmars "övertid" eftersom jag ska jobba 75% för närvarande. Om jag är RIKTIGT hård mot mig själv kanske jag ska konstatera att jag hade kunnat fika en halvtimme mindre per dag (men fika-rasterna är till största delen diskussioner kring elever, elevers resultat, problem och skolans resultat och problem, och lösningar på de samma...alltså jobb som annars hade fått diskuteras via mail).
TÄNK om jag hade haft de två klasser till som ligger i min tjänstefördelning för heltidstjänsten!!! Jag hade ALDRIG hållit så här långt in på terminen!

Nu går terminen in på upploppet: Jag har 7 utvecklingssamtal kvar, 50 omdömen att skriva (vilket jag inte klagar på, för de hjälper mig att sätta betygen i juni! Men de tar tid!) 30 x 3 delar Nationellt prov i Engelska B, 20 x Nationellt prov i Svenska B, 50 avgångsbetyg i Svenska att sätta (som alla föregås av stor ångest och ruelse) och 30 betyg i Engelska B som också kommer att kännas tungt) ca 110 betygssamtal och 20 "läges-samtal" i pågående kurs x 5 minuter (lågt räknat. Fan, bara det är ju 10 timmar!

Suck, jag har precis åter konstaterat att det inte går att få in ett normalt lärarjobb i en normal lärararbetstid. Även utan skolutveckling. Som ju är det som jag tycker är roligast med jobbet, förutom att träffa eleverna.

Grrr

Jag avskyr PMS. Jag hatar när hormonerna bråkar och slänger mig handlöst i backen och jag bara vill gå och gömma mig och inte varemig prata eller vara. Usch.

Faster!

Jag har blivit faster!

Svenska med svett

Dagens lektion i svenska handlade om medeltidens folkliga kultur och balladdans, medurs naturligtvis, stod i planeringen. Eleverna var inte imponerade över dansens svårighetsnivå men glada.

Måndag morgon

Tillbaka i saltgruvan.

Våren är till slut här på riktigt!

Man kan nu se grönaktigt gräs, vintergäck och ett par snödroppar i trädgården. Maken och jag ska ut och springa med nya skorna.

Han gjorde det igen!

I den lilla staden finns en löparklubb. De har ett begränsat antal medlemmar, och Maken får inte vara med. Det vill han inte heller, egentligen, eftersom han är en sådan där ensamvarg. Men han tycker det är roligt att springa i deras klubbmästerskap. Där får han vara med.
Idag gick det av stapeln igen, även om banan var något tillrättalagd, eftersom vi fortfarande har en hel del snö. Och han vann. Igen. För tredje året i rad!
Hihi! (Förra året med diskbråck, i år med hälseneinflammation)

Födelsedagstårta

Made by jim

Nu är våren på väg!

Bara 20 cm snö kvar på de oskottade ytorna. Lite sol idag, milt och lite västanvind. Snart är all snö borta!

Ett av de där onödiga. . .

Min krokodil är helt suverän för att hacka enorma mängder lök med och en helare på pommes strips och janssons.

Unfortunately based on a true story...

Cool site rekomenderas!

xtranormal är en sajt där vem som helst kan göra animerade filmer på ett litet kick! Den här har jag gjort idag. Det tog ett par, tre timmar, men det var ju första gången. Det var enormt roligt i alla fall. Nästa gång ska jag dock se till att ha ett färdigt manus...

Ingen

Ingen i vårt hushåll gillar att städa. Inte heller att diska, tvätta eller plocka upp. Ingen av oss, utom möjligen Maken, har förmågan att uppbringa den där "det är sååå tråkigt nu, men gud vad fint det kommer att bli när det blir klart och det är värt alltihop"-känslan. Dessutom är vi en ganska aktiv familj, vilket BORDE betyda att eftersom vi inte är hemma, så borde ju rimligtvis det inte bli så himla stökigt?
I våra rådslag, som vanligtvis sker med viss regelbundenhet och ofta efter försöken till att få hemmet i inte inredningstidningsklass men åtminstone så städat att man inte behöver skämmas för att bjuda hem någon, brukar vi komma överens om att om vi bara städar upp efter oss själva, så borde det ju inte vara så svårt att städa sedan. Liksom. Det är alla överens om, även om alla (inklusive Maken och jag) anser att vi redan GÖR det, att det är de andras skräp som ligger överallt. I dessa moderna tider förvånar det mig fortfarande att:
*Inte flingtallrikarna själva klarar av att förflytta sig från ovanpå diskmaskinen in i densamma efter frukosten.
*gårdagens morgontidningar inte själva hittar till returpapperspåsen.
*alla öppnade fönsterkuvert inte kryper till soptunnan två meter från köksbordet.
*apelsinskalen och äppelskruttarna inte hoppar in i komposten utan ligger kvar på soffbordet. (I äppelskruttsfallet är jag garanterat oskyldig enär jag tillhör de perversa personer som äter hela äpplet, utom pinnen som jag medger ibland inte hittar till komposten, fast jag alltid brukar peka ut riktningen. Dumma pinne!)
*komposten aldrig går ut med sig själv.
*antalet väskor,trots att vi bara är väskbärande medlemmar i familjen, alltid överstiger sex på hallgolvet. (Den enda som lägger undan sin klövjeväska är hunden. Trots att han måste ställa sig på baktassarna och hoppa för att nå till sitt skåp. Duktig vovve!)
Eleganta tips till städovillig familj emottages tacksamt. (Särskilt sådana som inte inbegriper städning)

Tokroligt!

Samhällstvåornas Antikprojekt är slut och utvärderingarna har börjat trilla in. Det är svårt att säga något om den akademiska framgången, även om den avslutande poängpromenaden visade att de flesta ju faktiskt hade läst på.
De flesta valde någon form av teaterinslag som redovisning. Teater, spex och utklädning blir mer och mer sällsynt. För bara några årtionden sedan så klädde man ut sig i mycket högre utsträckning, lekte och spexade på ett annat sätt, även högre upp i åldrarna och som vuxna.
För några årtionden sedan förväntades man bli vuxen efter konfirmationen vid 14 års ålder, även om myndighetsåldern var 21, försörja sig och ta ansvar. Men man lekte, satte upp revyer, ordnade maskerader och hattparader. Det är konstigt att allteftersom myndighetsåldern sjunkit har leken försvunnit. Barn vill vara vuxna så fort de börjar svettas och är livrädda för att göra bort sig, och busa innebär inte att få folk att skratta utan att få dem förbannade.
Mina elevers utvärderingar visar att de, genom att samarbeta, skratta och göra bort sig tillsammans, har stärkt relationerna inom gruppen, lärt sig massor om sig själva och om att samarbeta. De har planerat och strukturerat och lagt heldagar utanför skoltid för att slutföra sina projekt i tid. Om inte det är att lära för livet, så vet inte jag...

Vuxenpoäng

-Hur är det med din ångest? frågade Maken ute ifrån TV-rummet.
-Mmmmva, undrade jag med fingrarna dansande över tangentbordet i sängkammaren.
Jag pausade. Först så förstod jag inte frågan.
-Tack bra! Har inte haft någon på ett tag faktiskt.
-För det är ett program på TV om att hantera sin ångest.
Jag tittade ner på datorn.
-Tack för att du frågar, men jag tror jag hoppar... Jag ska bara göra färdigt här....
Så tänkte jag att, fantastiskt att jag faktiskt inte ens tänkt på ångestkrypet på flera veckor! Hoppas att jag inte väckt en björn som sover nu bara.

Utmanar-boken är inne i det intensiva slutskedet. Jag känner mig ganska isolerad här ute på landet, medan killarna sitter och sliter på kansliet i Stockholm, bråkar med AD och fotografer, jagar författare och förlupna texter, medan jag sitter här och trivs. Jag känner en pervers tillfredställelse i att knåpa med andras texter, förbättra, ändra och arrangera om. Det är nästan lika kul som att skriva själv, och mycket roligare än att rätta. Jag slipper ju i stort de jobbiga bedömningarna. Eller, bedömningar måste jag göra, men jag behöver inte motivera och linda in kritik, utan kan helt enkelt bara ändra, lägga till sånt som fattas, stryka sådant som är överflödigt eller skriva en fråga om ett förtydligande.

Det kommer att bli svårt att sätta namn på kapiteln. Blir boken ett fiasko är det mycket mitt fel, eftersom jag har varit inne och röjt mer eller mindre i alla texter, i de flesta mycket mer. En del är inte att känna igen i från det material som jag fått in.

Några kapitel kvar. Det är märkligt så få personer som är intresserade av att bidra med korta kommentarer och en liten bild av sig själv. Jag hade en idé om att plocka in SMS/MMS-kommentarer från folk. I första utskicket sände jag 30 SMS och fick inte ett enda svar. Andra gången skickade jag 10 och fick ett. Från min son. Jaja, det blir nog med sidor ändå.

Jag har också samlat massor av vuxenpoäng genom att tacka nej till prestige-uppdraget för WSJ. Jag ska dock översätta en del, i alla fall i ett övergångsskede. Sedan hoppas jag på mer skrivjobb. Har försökt sälja idéen om att översätta den nya engelska scouthandboken till Scoutrådet. Just nu är det ingen som hinner tänka på något annat än det nya materialet, men vi får väl se. Nu ska jag samla ännu fler vuxenpoäng genom att gå och lägga mig.

Ny regim - igen.

En månad efter i halvmareuppladdningen och lite för rund för att inneha kommunens snyggaste rygg. Maken är missnöjd med sin friskvård också, så nu ska vi göra en gemensam giv: Peppa varandra till motion och inte äta allt som sitter löst i köket så fort middagen är svald.

Dagens middag:
Mung Dahl
1 stor röd lök fräses
i lite smör. Tillsätt
1 hackad vitlöksklyfta
1 1/2 tsk ingefärapasta
1 1/2 tsk Nigellafrön
1 msk Jalfrezi curry
4 dl mungbönor (gärna blötlagda i ett par timmar). Häll på vatten så att det täcker och sänk värmen och låt puttra i en timma.
Salta
Häll på mer vatten om det börjar bli torrt, och rör kraftigt då och då för att mosa mungbönorna.

serverat med dinkelris, kokt ägg och chutney.

Gott.

I morgon blir det morotssoppa.

Blev erbjuden prestigefylld position i WSJ-teamet idag. Måste tänka hårt. Ena sidan: Jätteroligt, jätteutmaning, jättelärorikt, andra sidan jätteansvarsfullt, jättenervöst och jättemycket tid. Hm... Tänka, tänka, tänka... Jag sover nog på saken.