Så. Tillbaka i Sverige, och prickarna tillbaka i texten, vilket gör skrivandet något enklare.
Oxford visade sig från sin ljuvligaste sida: Kallt, klart och täckt av rimfrost. Solen studsade från de bärnstensfärgade sandstensväggarna och Themsen och Cherwells vatten, de multi-religösa ljusdekorationerna i stadens centrum tindrade i kapp med barnens julförväntansfulla ögon och Svärmor pysslade om oss med god mat, mycket mat och mat i rättan tid.
Sedan kom vi hem och fick tid att planera nyårsfirandet. Det blev oerhört lyckat. För en gångs skull lyckades vi samlas, alla tre syskonen, under samma tak. Dessutom var Pappa och hans Dam och en av mina kollegor och hennes familj med. 17 personer åt kräftskjärtssoppa (som jag måste försöka rekonstruera eftersom alla tyckte den var så himla god), västerbottenfylld kycklingfilé med serrano-omslag, klyftpotatis, färsk sparris och sockerärtor. Svägerskan hade bakat Chokladfudgekaka, som man kunde ha mördat för. Vinerna funkade fint, fast de var valda lite på måfå och alla barnen var på gott humör ända till tolvslaget.
Nu har vi ätit oss igenom de flesta resterna, förrutom fikon, dadlar och chokladen. Jag hade en nära-döden-upplevelse i morse när jag ställde mig på vågen och upptäckte att jag gott upp nästan tre kilo. Men det får det vara värt! Men nästa vecka blir det definitivt 1. Motion, 2. Soppor, 3. Ingen mer alkohol.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Skönt! Gott! Och... hur stavar du, språklärar'n!? ;)
Skicka en kommentar