Maken och jag kom precis tillbaka efter att ha sprungit Älglöpet i Hylte. Maken kom tvåa. Mycket bra! Jag kom SIST.
Men jag kom i mål i alla fall... Fast jag måste säga att det är ganska knäckande att ha kölöparen flåsande en i nacken och veta att han springer med förbandsrygga och kilometerstolpar, och ändå håller jämna steg med en...
Vi får väl se om jag pallar Varvet i alla fall...
F ö har jag så många blogginlägg att skriva, att jag nästan får prestationsångest, men de får vänta och komma när de kommer. Har lite annat att göra också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar