Nu är det officiellt...

Jag börjar bli gammal. Observanta betraktare kanske har kunnat konstatera detta före mig, men som det brukar vara, så förtränger man ju gärna det uppenbara in i det längsta.
Jag var hos ögonspecialisten igår, som uppföljning av mitt lilla ljusfenomen för 6 veckor sedan. Han kunde konstatera att jag såg bra. (Det visade sig att vi hade ganska olika deinitioner på vad bra är, då han kommenterade min närsynthet med att det ju inte är så farligt med -3. Kom igen när det är -10!) Han kunde dessutom konstatera att höger ögas glaskropp lossnat från ögonväggen och skramlade omkring lite.
-Russinöga! utbrast jag äcklat. Jag vill inte ha russinöga!
Läkaren, som var yngre än jag, (De är ofta det nu för tiden har jag märkt...) log lite sött:
-Den diagnosen har jag aldrig hört. Det är fullt normalt och händer de flesta när de blir äldre. Och det har med största sannorlikhet ingenting med ljusfenomenet att göra.
-Nähä?
-Du hade nog ett migränanfall.
-Öh, jaha... Fast jag får bara huvudvärk när jag varit utan kaffe för länge.
Läkaren log sött igen. Förbaskat attraktiv kille föresten. Inte tevesåpadoktorssnygg, mera ... bondesökerfru-sexig. Han förklarade att man kan ha tysta migränanfall, med aura och utan ont. Antar att det kan stämma. Jag har hört att man kan få migrän av vissa sorters rödvin. Och choklad. Jag kan bara inte komma ihåg vilken sorts rödvin det var jag drack den kvällen...
-Jag antar att du inte är en av dem som springern ner dörrarna hos landstinget...
Jag övervägde att förklara för honom att jag ständigt är dödssjuk, men att jag hellre lider i tysthet och förövrigt inte har tid att besvära läkarvetenskapen med mjältbrand, levercancer, fotsvamp eller hemorojder när han fortsatte:
-Men du bör faktiskt ta och kolla upp om du upplever att du får fler grumlingar, eller i andra ögat. Som jag sa så är det fullständigt normala åldersförändringar, men det kan också vara något annat. Så ring om du ser skuggor nästa gång. Vi brukar ta emot dagen efter i så fall...
Det är alltså officiellt: Jag är gammal, och kanske inte ens inbillningssjuk nästa gång.


För övrigt är jag inte alls klar med mina betyg, vill sova i hängmattan heeela dagen och har haft sex två gånger på en vecka!

BTW...

Vi har fått tillbaka dammsugaren. Den gamla. Fan, ingen anledning att skjuta upp städningen längre...

Betygshets

Stress får en att göra korkade saker - som att glömma specialistläkartider... Och sedan dubbelboka sig när man får ny tid...
Jag haaatar att sätta betyg, så därför gör jag i vanlig ordning allt annat än - som att kläcka kreativa idéer åt alla andra och skapa arbete åt mig själv.
Jaja, jag skulle inte trivas om livet stod still heller...
I morgon ska vi hälsa på den gamla högskolan... Vet inte om jag riktigt känner för det, med det är ju gratis mat...
Tack Bosse, för att du räddar mig ur knipan och löser situationen. I owe you big time!

Off

Ursäkta min frånvaro från bloggosfären den senaste veckan. Eller, jag kanske inte ska be om ursäkt för att jag låter bli att förpesta den för den allmäna menigheten...

Vi hade en liten dammsugar-incident i familjen under den föregående veckan. Dvs, en gammal elev och inneboende har precis fått jobb som dammsugarförsäljare och visst vill man hjälpa en gammal elev och inneboende, så jag bokade en visning.

Jag hade kanske kunnat säga nej till superdammsugaren om det verkligen varit den fd. eleven/inneboenden (för så gammal är hon ju bevars inte) som demonstrerade, men hon hade med sig sin mentor, en för sin ålder ohyggligt slipad och smur försäljare. Dessutom ska tilläggas att maskinen verkligen imponerade. Och när jag dammsugit min sunkiga hallmatta mycket nogrannt med min 3ooo-kronors kvalitetsdammsugare så gott jag orkat, och sedan sett försäljarens supermaskin dra upp ytterligare ett halvt kilo sand, bös och mög ur mattan, kändes det inte så meningsfullt att behålla den. Naturligtvis köpte jag supermaskinen på stående fot, med tillhörande Ågren. Visserligen fick jag vattentvättmunstycken, eteriska oljor och fönstertvättmunstycke som tydligen skulle funka på skåpsluckorna också, men det kändes ändå inte helt och hållet bra...

För att övertyga Maken om maskinens förträfflighet dammsög jag hela sovrummet, inklusive voille-gardiner och kuddar med lavendeldoft i tanken. Sänghimmeln, som de senaste fyra åren antagit en mögelluddig grå nyans, återfick plötsligt sitt forna skira skimmer. I botten av tanken låg en gegga som jag inte ens ville tänka på att jag gått, stått och legat i. Maken var dock föga imponerad. Inte heller var han imponerad av att jag redan leasat ut maskinen till tre kollegor för att få in lite cash.

Jag måste säga att jag trots allt känner mig lite lättad över att Maken lyckades övertala företaget att ta tillbaka dundermaskinen, även om jag nog gärna velat ha samma rena känsla som jag fick i sovrummet i hela huset. Och OM det nu blir en sommar hade det varit fräckt att kunna använda den som air conditioner (bara en av alla funktioner!)

Nu väntar vi med spänning på om vi får igen den gamla dammsugaren som jag lämnade i inbyte. Jag fick ju gubevars 11000 för den, så den är ju värd en del. Tills dess kan jag skita i att dammsuga med gott samvete.

Jag hoppas att jag någon gång i livet får råd att köpa mig en supermaskin. Om jag vinner på Triss ska jag köpa en kontant. Den kostar visserligen 30 000 kr. Men den har jättelång slang!

F.ö. är de flesta betygen klara. Den verkliga ångesten har satt in, men jag hoppas att mitt äktenskap ska överleva skolavslutningen även i år.

britas bilder: Vad har du gjort i helgen?

britas bilder: Vad har du gjort i helgen?
Jo, jag har nog gjort en del saker som man blir glad av...

Igen, nytt liv...

I morgon är det måndag och för att lura jinksen har jag börjat mitt nya liv redan idag! För nu SKA jag bli lite smalare, lite snällare, lite gladare och förbaskat mycket mer i form!
Maken var sååå duktig i helgen och sprang Varvet på 1.22.50, sju minuter under sitt tidigare personbästa och sa att han kunde dragit på ännu mer! Jävla karl! Man får ju komplex av att vistas i samma hemisfär.

Medan Maken rusade runt Götet, rusade jag och SysterYster runt på Liseberg med respektive telingar. Mina rusade runt långt mer än oss, men jag åkte i alla fall Kanonen. Fast det var slöseri med kuponger. Det tog nog bara 45 sekunder och jag hann knappt öppna ögonen! Fast det var bra läskigt!

Lille Anton var bedårande och även SysterYster verkade on good form.

Så nu har jag registrerat mig på jogg.se, jag har hasat mig runt min egen lilla komiform-bana på 3.8 km, och ska nu ta och lägga mig och SOVA, så att jag utvilad kan rusa till jobbet i morgon bitti och delge mina elever deras resultat på de färdigrättade nationella proven. Dessutom har jag korr-läst Bästa PA och badat bastu.

Och solen fortsätter att skina

Visserligen är det lite kallare. Syrenerna har börjat blomma och jag missade helt häggen. Den blommade nog inte. Klimatförändringar, säkert.
I går fick jag lapp om mitt lönepåslag i facket. Din nya lön är 24 240 kr, stod där. Bra för att trassla till det för en hade de bytt ut de vanliga lönebanden angivna i kronor mot procentsatser, men naturligtvis inte angett vilken procentsats som de räknat ut min nya lön med.
Jag är ingen stjärna i matte. Men förra året fixade jag alldeles själv att räkna ut vilket påslag jag fått, i både procent och kronor. Då fick jag högsta. I år fick jag ullständig sifferafasi och kunde inte överhuvudtaget få ihop nuffrerna, så jag fick ta min lilla lapp och gå till kollegan som räknade ut att jag fått 4.8% lönepåslag. Det högsta IGEN! Nu har jag prestationsångest.

• Ja, jag är nöjd, men jag tycker fortfarande att vår individuella lönesättning är en smula konstig. Vi vet inte riktigt vad våra chefer använder för underlag när de sätter våra löner, för de hinner inte vara ute i verksamheten så mycket som både de och vi önskar. Är det vår egen utsago om vår förträfflighet, eller har de hemliga spioner ute i verksamheten?
• Den individuella lönesättningen inskränker sig till olika band, som egentligen skiljer sig åt ganska marginellt. Om man tycker att 850-1000 kr är marginellt. Vilket det är om man jobbar inom det privata näringslivet. Dock är det en enorm skillnad om du är vårdbiträde...
• Det känns också som det finns en skillnad mellan vilken rektor man har.

Jaja, vi lär väl aldrig få en riktigt bra lön, och det lär aldrig bli riktigt rättvist. Jag är nöjd med min i alla fall. Idag.
F.ö. har Kronprinsen helt plötsligt, från att "nä, det är efter skolan", upptäckt att han missar både tyskan och hemkunskapen för att åka till Liseberg med teaterföreningen. Prinsessan har kommit i samma klass till åk 6 med ALLA dem som hon önskade. Lillprinsen har avböjt dubblerad veckopeng, för att han inte vill att vi ska slösa pengar. (Han är en intelligent pilt, kan vara att han inser att om han blir tvungen att betala lördagsgodiset och schackfikat själv, så kan det bli så att han förlorar på affären...)

Minst död

Glömde säga att eleven klarade sig förvånandsvärt bra! Bara skärsår över hela sig, men inget brutet.
Själv har jag nog någon dödlig sjukdom: Levercancer, hjärntumör, ebola eller något. Jag skulle vilja ha en träff med Dr House för att diskutera saken. Jag lovar att vara fullkomligt ärlig.
Hade förutom den ebola-inducerade tröttheten (jag vet att det inte finns ett svenskt ord som heter inducerad, jag skrev det bara för att vara lite läkarrockig) en ganska ok dag. Började med att ta beslutet att faktiskt gå till jobbet i alla fall. Det kändes ganska bra.Jag hade ju planerat lektionen enligt demokratiska principer. 16 där!!! Av 20!!! Jubel! Bättre närvaro än på mycket länge. Sex personer behövde informeras om morgondagens uppdrag och förbereda detta, resten skulle spela spel, enligt önskemål. Så jag drog in några brädspel, vanliga sådana, men införskaffade för att de har NÅGOT sorts pedagogiskt värde, förutom spelglädjen. Efter tio minuter var BF-eleverna i full gång med att planera den guidade stadsvandringen, Omvårdnad spelade Game of Life, fyra elever från LP/HR spelade Moods och lika många tittade på. Men det var tråkigt. Och jobbigt att prata engelska. De bad om en kortlek.
"Men vad lär ni er på att spela kort?" frågade den terminströtta läraren något indignerat.
"Öhhhh", svarade eleven. "Men det är kul."
"Men anledningen till att jag låter er spela spel är inte i första hand för att ni ska ha kul, utan för att ni ska lära er någonting OCH ha kul."
"Kan vi få en kortlek?"
"Ja, om ni vill ha frånvaro på lektionen, för om ni inte tänker ens försöka lära er något är det ju heller ingen mening att ni är närvarande. "
Det gruffades lite, men sedan tog man istället fram Pictionary. Kanske bidrager det till någon liten ordkunskap... Så hörde jag någon säga något i stil med:
"Ah, men om jag översätter min bit och du översätter din bit i eftermiddag..." Dvs, man hade inte tänkt att skriva något själv överhuvudtaget och inte förbereda och inte arbeta tillsammans...
"MEN", sa denna gråhåriga, sura, språktant GANSKA så indignerat, "nu tänker ni ju helt fel! VARFÖR har ni överhuvudtaget gått upp för att komma hit kl ÅTTA en måndag morgon om ni ändå tänker göra jobbet hemma i eftermiddag!?"
Sedan cirkulerade jag en stund och försökte vänligt påpeka att att översätta ordagrannt från kommunens hemsida kanske inte var riktigt så jag tänkt uppdraget och att det kanske vore lämpligare att försöka informera om stadens sevärdheter med EGNA ord. Det kommer att bli fullständig katastrof och meningslöst i morgon och egentligen vore det betydligt lämpligare för min sinnesfrid och mina nerver att skita i att gå dit. Det känns FULLSTÄNDIGT meningslöst att försöka göra något intressantare och roligare än en vanlig kursbok. Det hade dessutom varit så mycket lättare att kunna sätta betyg på om de hade X poäng i ett IG-MVG spann på X antal prov under terminens gång istället för att försöka vara kreativ och väcka elevernas nyfikenhet och intresse med handson-övningar som CV, intervjuer och uppgifter 'på riktigt'.
Å andra sidan gör det det vansinnigt mycket lättare att sätta de lägre betygstegen om eleverna inte "Eleven planerar, genomför och utvärderar sitt arbete på ett effektivt sätt".
Usch, jag börjar bli en riktig surkärring! Önskar bara att det fanns åtminstonde 25% i NÅGON klass som vore intresserade av att lära sig något, istället för att bara inhämta ett jävla betyg utan att behöva lyfta ett finger för det!
Det populäraste ämnet för årets nationella prov i engelska B var f ö ''Life is tough for young people today''. I mer eller mindre strukturerade små uppsatser försökte eleverna övertyga läsaren om att livet ÄR så himla jobbigt och INGEN annan generation före dem har behövt att arbeta vid sidan av skolan, ingen generation har haft SÅ många arbeten och prov och sådan press på sig att prestera. Nähä. När jag gick i skolan betraktades de som gick yrkesprogram som loosers av både lärare och högstatuselever, elever som gick de akademiska utbildningarna kunde njuta av åtminstone ett prov i veckan, minst 30 glosor i varje språk, läxor varje dag med ständiga förhör. Det fanns inga åtgärdsplaner eller andra chanser: pallade du inte trycket var det bara att hoppa av ut i arbetslösheten. Vi hade visserligen inga mobiltelefoner som kostade pengar, och inte heller hade vi möjlighet att resa utomlands ett par gånger om året och kunde bara drömma om att få tillåtelse att ta ledigt i flera veckor från skolan för semester, men ganska många jobbade i alla fall, för jeansen och ölen var dyra även då. Det var nog inte många som INTE åt skolmaten, för det var definitivt ALLDELES för dyrt att gå och käka pizza när bamba-maten, där det inte fanns salladsbord, inte fil och flingor och man måste ha läkarintyg för att få ta av det vegetariska alternativet, inte passade.
Nä, "Today's youth are lazy and spoilt" var det faktiskt tre eller fyra klarsynta som konstaterade istället. Det finns ett LIIITET hopp för nästa generation.
Usch, idag vill jag inte vara lärare.

Trädgårdsdax

Jädrar vad jag har jobbat idag! Och tack vare Bästis slapp jag avbryta mig och laga lunch och vara mamma. Hon kom helt enkelt hit och fixade den biten. Dessutom åkte vi tillbaka till Coop och köpte mer grejer. När jag var där i morse spenderade jag 1400 spänn och sedan ytterligare 450. Jag borde väl ha dåligt samvete för att jag bränt så mycket pengar... Men det blev fint!
Maken kom hem från den vindlösa Kitesurfing kursen och lyckades omgående ge mig dåligt samvete. Han sa inget, och jag vet att han förmodligen inte alls menade att ge mig dåligt samvete, men han var inte nöjd med att jag flyttat alla grenar, pinnar och skit som legat överallt hela vintern till garageuppfarten. Jag VET att jag borde hämtat släpet, eller kanske inte ens börjat röjet på en söndag, eftersom tippen är stängd då, men vafan ska man göra då? Flytta grenhögen från en idiotisk plats till den andra?
Sedan blev han helförbannad för jag hade använt hans midjeväska (jag HADE lagt handkassan prydligt i botten på taxiväskan. Medgives att jag inte ersatt de trehundra som jag gav till Kronprinsen när han skulle till pappa) So what? Han har ju i såfall använt min, och det var väl i så fall en bidragande orsak till att jag inte hittade den? Eller? Orkade inte ens bråka om det, så jäkla fjantigt. Så ska jag väl ha dåligt samvete för det också.
Helt slut i kroppen, slut i huvudet, trött i hjärtat. Orkar inte vara trevlig heller. Orkar definitivt inte vara spirituell och witty. Välj i så fall någon av de andra bloggarna i listan till höger.

Brytihopochgåvidare

Hade ett litet bryt igår. Det hjälpte ju inte direkt humöret att klämma större delen av en flaska vin och när jag gick och lade mig fick jag snorspruteanfall. Jag sökte medkänsla hos hunden som ockuperat min sida av sängen i vanlig ordning, men när jag borrade in näsan i hans päls för ett litet gråt, morrade han bara och hoppade ner från sängen. Inget vidare för självkänslan. Maken masserade mina axlar och tröstade bäst det gick, men trötthetsöverslag har ingen logik. Skulle kanske sjukskrivit mig, men det är som Tippenklubben: Inget försvinner allt blir kvar. Lektionerna skulle bara ställas in och jag skulle få ännu mer att göra. Så det är bara att bita ihop och slå ihjäl ännu en dag, utan att slå ihjäl någon av eleverna. Det klarar de ju förövrigt så bra själva. Hade ett mejl från en av eleverna i näst sista klassen att han inte kom till lektion för att han skadat knäet under morgonens träning (Sport ÄR farligt!) När jag sedan faktisk bestämde mig för att ta tröttheten och huvudvärken på allvar och lämnade ett meddelande till min sista klass (3 till 4, en fredag och 24 grader ute) att de fick jobba med grammatikhäftena utan mig och gled hemmåt.
Glömde naturligtvis att gå förbi receptionen och sjukanmäla mig! Och det hade naturligtvis inte behövts vilken annan dag än den är. När jag varit hemma i en tio mínuter eller så, ringde skolans kurator och meddelade att det var en av mina elever som var huvudpersonen i den otäcka olycka som jag hastade förbi, för att inte fastna i aphorden som stod och glodde på personalen från de två branbilarna och två ambulanserna när de försökte göra sitt jobb. Jag ringde så fort jag kunde till den klasskamrat hon nämnde som blivit vittne till olyckan och informerade min handledarkollega om situationen. Jag hoppas att killen inte blev för illa skadad!!! Oroligt.

Jag är glad om ...

svenska soldater klassas som skvallerbyttor! Om svenska soldater tiger med att de eller andra utsätter mäniskor, however förtjänta, för inhumana, förnedrande eller smärtsamma förhörsmetoder eller annan kränkande behandling så hoppas jag att de aldrig mer får åka på några uppdrag eller att de tillfångatas och själva utsätt för samma typ av behandling!
Vem fan vill vara med om att bryta mot folkrätt eller moraliska principer? Visst förstår jag argumentet att om vi inte är där kan vi inte heller påverka, men om vi inte protesterar kan vi ju heller inte påverka! Eller?
Jag är dessutom ganska upprörd över gravsättningsskandalen. Själv skiter jag ganska högaktningsfullt i hur min kropp blir behandlad efter jag gått hädan, men jag vet av bekanta som jobbar infom vården hur viktigt det är, hur den döda behandlas och allt fint man gör för den dödas skull och för de anhörigas skull. En av de mest osentimentala och rationella människor jag känner berättade för mig för några år sedan hur rutinerna är efter någon har gått bort på det demensboende hon arbetar på ser ut. Med ömhet i rösten berättade hon hur kroppen tvättas och kläs, hur man borstar hår, rakar och ibland till och med sätter på en droppe av den dödas rakvatten eller favoritparfym. Varför skulle denna omsorg upphöra bara för att prästen har läst över kroppen?
Själv vill jag komposteras och att ett Breaburn-träd ska planteras över min kompost-hög. Så det så.

Det bränner i kinderna

Super-scoutad vecka. MEN så stressig! Därav avsaknaden av blogg-inlägg.

Var superduktig och rättade hälften av de nationella proven per omgående, dels därför att jag ville göra en pedagogisk poäng av det, genom att låta eleverna omarbeta texterna en gång till, och dels för att jag visste att det inte skulle bli mer tid den veckan.

6 elever av 20 dök upp till tisdagens lektion och den pedagogiska poängen, vilket visserligen hade en poäng det också, eftersom jag då hade gott om ro att hjälpa dem som behövde det. Det fanns dessvärre ett antal ickegodkända uppsatser i högen, och två av dessa var närvarande på tisdagen. Det var också det enda, och solklara MVGt i gruppen. Och hon satt och omarbetade sin uppsats längst! Jaja, engagemanget, och/eller brist på detsamma, gör det så oerhört mycket lättare att sätta betyg....

Mina Beeffare var lite ute och vispade på den långa engelska-lektionen på tisdagen. Solen sken ute och det är inte världens mest motiverade grupp, men de är så go'a. Jag lovade dem en utomhuslektion på onsdagen mot att de koncentrerade sig lite.

På onsdagen träffades vi i en av stadens parker och jag körde ett nytt material från Scouterna, som jag fått i brevlådan under veckan. Materialet innehåller övningar från Jingijamborii och det handlar naturligtvis mer om livskunskaper än traditionell svenska-undervisning. Samtidigt anser jag att livskunskaper verkligen hör hemma i alla ämnen och ger mina elever bättre på fötterna som skribenter och debattörer. Tillsammans utforskade vi personliga revir, normbegrepp och eleverna fick sätta ord på sina drömmar, förhoppningar och förväntningar genom att rita ett självporträtt +. Vi hade det jättemysigt där i parken, och Hunden var glad, för han fick vara med matte på jobbet.

I onsdags kom även Tom från Oxford. Bästis med barn kom och grillade, och English Maggie var också med. Det var en trevlig kväll, men en aning stressig, för samtidigt som vi njöt av sällskapet packade vi i spridda skurar för morgonens avfärd till kårlägret.

Det ösregnade på vägen till skogen. Maken och Hunden skulle ta en buss senare under dagen, för bilen var mer än full av utrustning och folk. Regnet stod som en vägg stundtals och den spåriga vägen kändes osäker att köra på.

När vi väl kom upp till lägret var det blött, men man liksom accepterar det när man är på scoutläger. Regnet är blött, men de blöta strumporna stör liksom inte och bara man har regnkappan på sig, så känns det inte så regnigt...

Miniorerna kom på fredagmorgonen och en hektisk dag rullade bara på. När spåret, som vi miniorledare hade designat och planerat för och dessutom delvis skötte, var klart var jag så trött att jag bara ville gå och lägga mig i ett hörn och gråta. Inget kändes roligt alls. Jag tog en kopp kaffe och gick undan en stund, men var för rastlös för att fixa det heller... Vädret var i alla fall jättefint!

Lägerbålet var mysigt men natten blev tvärkall! Jag var uppe och kissade vid halv ett och fast jag inte hade glasögonen på mig så kändes det som stjärnorna hängde precis ovanför huvudet på mig och det enda som hindrade mig från att lägga mig på marken och bara stjärnskåda var att det var så nedrans kallt! Miniorerna överlevde i alla fall, utan att vi behövde paniktända kaminerna i militärtälten.

Lördagens rivning och hemfärd gick i trötthetens töcken i vanligordning och inte orkade man göra så mycket hemma inte. Vi beställde pizza och lade oss hyfsat tidigt.

Och så upp och iväg, söndag morgon på patrulltävling i Halmstad. Bra arr, jag var fast på kontroll, men hörde bara positivt. Farsan kom ner en sväng och tittade på och träffade Lillprinsen, som var förtvivlad, för han slarvat bort storasysters kära Cubs sölja.

Jag försökte beställa nya nu, men upptäckte att jag slarvat bort mitt nya engelska bankkort! Jag fick ju ett nytt i februari och har lagt det på ett 'bra' ställe, och sedan glömt bort att jag har det! Skit. Får vänta med beställningen ett par dagar.

Imorgon är det I'val igen... Och jag har som vanligt ångest. Borde göra något kul och intressant. Men huvuddelen av eleverna är ju inte där för att lära sig något känns det som, så det känns lite meningslöst att göra något kul och intressant och lärorikt. Jag vet inte. Får väl sova på saken...

Lägger till en bild på mina coola Beeffare!