Brytihopochgåvidare

Hade ett litet bryt igår. Det hjälpte ju inte direkt humöret att klämma större delen av en flaska vin och när jag gick och lade mig fick jag snorspruteanfall. Jag sökte medkänsla hos hunden som ockuperat min sida av sängen i vanlig ordning, men när jag borrade in näsan i hans päls för ett litet gråt, morrade han bara och hoppade ner från sängen. Inget vidare för självkänslan. Maken masserade mina axlar och tröstade bäst det gick, men trötthetsöverslag har ingen logik. Skulle kanske sjukskrivit mig, men det är som Tippenklubben: Inget försvinner allt blir kvar. Lektionerna skulle bara ställas in och jag skulle få ännu mer att göra. Så det är bara att bita ihop och slå ihjäl ännu en dag, utan att slå ihjäl någon av eleverna. Det klarar de ju förövrigt så bra själva. Hade ett mejl från en av eleverna i näst sista klassen att han inte kom till lektion för att han skadat knäet under morgonens träning (Sport ÄR farligt!) När jag sedan faktisk bestämde mig för att ta tröttheten och huvudvärken på allvar och lämnade ett meddelande till min sista klass (3 till 4, en fredag och 24 grader ute) att de fick jobba med grammatikhäftena utan mig och gled hemmåt.
Glömde naturligtvis att gå förbi receptionen och sjukanmäla mig! Och det hade naturligtvis inte behövts vilken annan dag än den är. När jag varit hemma i en tio mínuter eller så, ringde skolans kurator och meddelade att det var en av mina elever som var huvudpersonen i den otäcka olycka som jag hastade förbi, för att inte fastna i aphorden som stod och glodde på personalen från de två branbilarna och två ambulanserna när de försökte göra sitt jobb. Jag ringde så fort jag kunde till den klasskamrat hon nämnde som blivit vittne till olyckan och informerade min handledarkollega om situationen. Jag hoppas att killen inte blev för illa skadad!!! Oroligt.