Spräng systemet!

Hemma igen efter några timmar på jobbet och alldeles trött. Numera, sedan efter påsklovet, jobbar jag halvtid, dvs 17,5 timmar arbetsplatsförlagd tid och 5 timmar förtroendetid. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Det här jobbet är omöjligt att göra på deltid!

Nu har jag två klasser: En etta och en två, i svenska A respektive B. De har lektioner tisdag, onsdag och torsdag, vilket ju är bra, eftersom jag då har måndagens och fredagens tre timmar till oavbrutet för- och efterarbete. Och på tisdagen har jag handledning med eleverna i ettan 9.40 till 10.40 och sedan lektion 11.10 till 12.10. Så långt allt bra. Tar jag middagsrast så hinner jag med att tänka över vad som hänt på lektionen innan det är dags att gå hem också. MEN sedan blir det krångligt. Det är nämligen konferenstid mellan 4 och 5. Den får jag ta på min förtroendetid. Om jag har någon kvar de veckor när det är konferens, eftersom den annars går åt till rättning, som inte får plats på måndag eller fredag, ifall jag då måste lösa något mer akut elevärende, eller om jag haft utvecklingssamtal, möte med någon ur skolhälsan i elevärende, möte med specläraren, eller något annat fortbildande eller skolutvecklande.

Torsdagen är lika illa: Elevhandledning kl 8, lektion kl.9.10, sedan lucka till halv 1 och där lektion till halv 2. Då har jag redan gjort 5 timmar på min arbetsplats, där jag bara ska vara strax över tre timmar per dag, enligt försäkringskassan. Och det kan bli så illa att jag måste träffa elever för diskussion kring projektarbeten, eftersom det är deras schemalagda tid för detta, eller min medbedömare, som också har tid då. Och sedan är det konferenstid mellan 4 och 5. Så vill det sig riktigt illa så har jag helt plötsligt jobbat 9 timmar. Istället för tre.

Jag försöker föra nogrann bok över mina timmar, stänga butiken och gå hem när min tid är slut. Problemet är bara att jobbet aldrig försvinner! Idag hann jag rätta 3 novellanalyser av 25. "Men rätta inte så nogrannt!" säger vissa av kollegorna. Nä, men hur låter man bli? Och vad är det för mening med att ta in uppgifterna om man inte bemödar sig med att läsa dem, och ge konstruktiv kritik på hur de kan förbättras? Är jag lärare för att lyfta lön, eller för att utveckla elevernas förmågor?

Det är omöjligt att vara lärare på heltid också. Det system vi har föder två sorters elever: Slackers, som glider igenom och gör så lite som möjligt och som mår ganska bra; som betraktar skolan mer som en fritidsgård och som inte har några högre aspirationer och som retar gallfeber på sina lärare (och i vissa fall föräldrar), och sönderstressade ambitiöser, som hafsar igenom allt; som aldrig känner sig nöjda med någonting och som blir sjukskrivna någon gång under gymansiet för att de inte orkar med mer. Systemet föder två sorters lärare: De som resignerat; gör så mycket de hinner med, och som använder sin inarbetade tid på loven för att komma ikapp, men som helst avstår varje form av samarbete och skolutvecklingsarbete, för det tar extra tid, och den sortens lärare som vägrar att acceptera förutsättningarna för sitt arbete och antingen jobbar till de knäcker sig, eller till de ger upp och slutar att vara lärare.

Så, färdiggnällt för denna dagen.