Ibland vill man inte vara med...

När jag kom hem efter ytterligare en alldeles för lång arbetsdag, som avslutades med ett utvecklingssamtal tillsammans med SYV, så var Maken sur som ett bi. Jag upptäckte snabbt att allt det som jag vänligt bett barnen bidra med till hushållsarbetet fortfarande var ogjort, inklusive tonåringens del, som jag skrivit på lapp, eftersom han hade sovmorgon till klockan två.
Så jag försökte ta upp en diskussion med tonåringen, som satt och underhöll flickvännen medan hon kollade mejlen.
-Har du ringt samtalet jag bad dig?
-Nä, jag hade inte telefonnumret.
-Det står ju för fan på lappen!
-Jaha...
-Har du gjort något av det jag bad dig?
-Eh, nä, hade tänkt att göra det sedan...
-Jaha? När då?
-Ja... Jag skulle förresten precis fråga... När är det mat? Jag har ju teatern sedan....
Jag exploderade lite försiktigt för att inte skrämma flickvännen, och vädjade till hans empati och talade om att vi upplevde det som han behandlade hemmet som ett hotell, och att vi kände att han inte bidrog tillräckligt till hushållet genom att GÖRA saker
-Jamen jag gör ju vad ni ber om!
-Det gör du ju inte alls!
-Det gör jag visst!
-När jag har tjatat tre gånger och flera dagar efter jag har bett om det! Om jag ber dig göra något så är det för att det behöver göras omgående, för att jag behöver hjälp med det NU!
Och så kom ju Maken och skulle lägga sig i. Både jag och Sonen bad honom gå, men nähä, han skulle nödvändigtvis. Naturligtsvis slutade med naturkatastrof - det slämdes i dörrar och gapades en del och jag gick ut och lagade mat.
Tio minuter senare kom Maken och bad om ursäkt. Inte den här gången. Så han tog Hunden och gick, och visste inte när han skulle komma tillbaka.
Jag slamrade och dängde och lagade mat för att ungjävlen och flickvännen skulle få mat innan han gick till teatern. Kom de och åt då? Nähä! Lillprinsen och jag satt och åt tillsammans.
Jag kokade soppa. Äcklig soppa. Bara för att ha något att göra. Ungdomarna har fortfarande inte kommit ut ur rummet, Maken har fortfarande inte kommit hem. Hade inte Lillprinsen varit hemma hade jag också gått. Någonstans.
Precis vad man orkar med just nu.
Dessutom har han inte fått något sommarjobb heller. Han har bara sökt ett. Ha!
Och jag tänker faaan inte sponsra med ett jävla öre!