torsdag 20 augusti 2009

Upphandlingens baksidor

"Längtst inne i hörnan av skåp bredvid kopieringscentralen är det så grisigt på golvet att man skäms för att eleverna får se sådant första dagen. Jag såg det före sommarlovet men trodde ju inte att dessa stora vita blobbor skulle vara kvar än", skrev Moralens väktare härrom dagen. Det trodde ju inte jag heller. Men jag kunde ju i alla fall bidra med lite mer information:

"Det har varit där sedan ... början på april har jag för mig. Någon clown hade sprejat ner skåpen med grädde. Ingen har sett något, ingen vet något, alla är skitsura. Speciellt medan det luktade. Städfirman tar det inte, utan hänförde ärendet till mig som handledare, för jag är ju enda lärare med elever där ;-) och menade att jag skulle hitta den skyldige och tvinga denne att städa. Jag underrättade på inofficella vägar (fikarum) både vaktmästare och ett par rektorer. Men eftersom varesig underrättelseverksamhet, detektivarbete eller polisiära åtgärder ingår i kärnverksamheten, och jag dessutom bara arbetade halvtid är fallet nu nog att beteckna som ett sk "cold case".

Hård nöt att knäcka: Vi vare sig kan, eller får, kollektivt bestraffa 1500 elever; det är förbaskat taskigt om de drabbade ska städa också; jag har inte hittat sanering/städning någonstans i arbetsbeskrivningen (det står något om att vi ska hålla allmän ordning eller något tror jag), och det tillhör inte kärnverksamheten; den ni vet vi ska koncentrera oss på nu när de förtätade tjänstefördelningarna och budgeten inte tillåter några utsvävningar. Dessutom städar jag knappt hemma, så jag hade väl förstört gummimattan genom att hälla på något miljövänligt.

Fast jag ska nog inte tala så högt: Jag har inte ännu några vikarietimmar i min tjänst, och jag vet ju vart städskåpet finns, så risken är väl att jag åker på några timmars städning i slutänden. Då tror jag att jag ringer till Kirby och beställer en dammsugardemonstration till Personalrum 1, innan det börjar krypa larver mattorna. Det är ju inget köptvång.

Nä, så det är väl bara att vänta på att gräddblobborna blir så torra och knastriga (de luktar ju i alla fall inte längre) så att de fastnar i mopparna. Det ingår ju heller inte i städavtalet att torka skåpen, men när eleverna står där och hänger gnuggar de väl av lite i taget på sina dyra märkesjackor. Tyvärr är det väl så, att lyckas vi lärare inte stoppa vandalerna före eller under akten, så åker vi själva på att städa, som verkstadslärarna, som i går fick röja efter sina studentikosa adepters juniyra i omklädningsrummet. Det gör vi ju ändå, även om det är nedsmutsning av normal verksamhet, som i bildsalen där bildläraren härförleden tillbringade en hel eftermiddag med att skrubba bord, när hon istället borde förberett sina 680 undervisningstimmar. Vi ska vara glada att vi får de osorterade soporna i pentryt bortburna, och toapapper (åtminstone när eleverna är i bygget).

Och skäll inte på städpersonalen! De gör bara vad de är tillsagda av sina arbetsgivare, som tjänar bra med flis på kommunens korkade upphandling. "

Skolans verklighet i bakvattnet av kommunala besparingar.

1 kommentar:

Anonym sa...

att skrubba väl använda bord i en bildsal kan ses som en ren meditativ uppgift - kostar inte lika mycket som retreat men ger samma effekt - utan att behöva tillbringa dagen i lotusställning (^_^) Det blir förstås enklare om man låter eleverna städa sista veckorna i skolan
tycker bildfröken