Hur man än vänder sig har man ändan bak..

Bestämde mig för att verkligen stötta mina elever igenom det nationella provet i SvB den här gången, så de har fått 7 lektionstimmar, varav tre i datorsal, repetition av både bild och textanalys och jag har haft dåligt samvete för att jag inte hunnit gå igenom den danska texten med dem. Det har jag inte längre. Inte efter att förra veckan ha suttit med tre olika elever som "inte lyckats hitta något att skriva om" som inte ens läst igenom texthäftet. På SEX lektionstimmar! Av sex personer som var uppsatta att redovisa idag, redovisade TVÅ! Två hade "inte fått ihop något", en bara uteblev och en kom på att han hade en livsviktig läkartid. Sedan fick jag ett mejl från en elev som tyckte att de hade fått för lite tid på sig att förbereda. Visserligen var han på studieresa i Italien när jag delade ut häftena och missade tre lektioner, men det är inte mitt fel. Eller? De flesta lärare ger en eller två lektioner, resten får eleverna minsann göra på fritiden, och det är Skolverket som sagt att de muntliga proven ska vara avklarade före det skriftliga. Hur mycket tid ska det ta?

Jag hade läkartid idag. Sedan jag skrev brevet till mottagningen om vilket stressmoment det är att bara skaffa sig ett nytt läkarintyg har tre olika sjuksköterskor ringt, varav en på en lördag och bekymrat sig. De tyckte absolut att jag måste träffa doktorn, så jag gick dit. Och fick vänta 45 minuter på den sönderstressade läkaren. Under väntetiden fick jag nästan en ordentlig ångestattack och hann jobba upp mig ganska rejält, så jag hade gråten i rösten och alla nerver utanpå när jag träffade doktorn och berättade att det stadigt blivit sämre de senaste veckorna och att jag mådde ganska dåligt. Vi enades om att jag inte var deprimerad och inte behövde medicin, utan bara stressad och därför hade depressiva symptom. Sedan skrev hon ut exakt samma intyg som förra gången: Neutralt stämningsläge, god ementionell och social kontakt. Ordination: Vila och samtal. Inte något om att symptomen förvärrats. Det kändes lite som att jag suttit och varit ledsen förgäves.

Sedan gick jag till VV och var övertygad om att jag faktiskt skulle behöva betala, så som jag svullat i mig de senaste veckorna. Men jag hade exakt samma vikt som för tre veckor sedan=precis för mycket för att de blommiga byxorna ska sitta bekvämt. Bestämde mig för att DENNA veckan ska jag faktiskt "tänka på poängen". Sedan gick jag hem och åt grillad lammkotlett, lätt potatisgratäng, ugnsbakade rotfrukter och sockerärtor.

I morgon är det nya tag. Det är bara så jäääääla svårt att vara pigg och glad på jobbet hela tiden.