Hundra jul

Just tillbaka från långpromenad med svärföräldrarna aoch hunden. Maken tyckte inte att det räckte med en 9-hålsrunda och bowling på morgonen, utan tjatade ut oss alla i gråvädret för att gå och titta på Mormors juldekorationer.

Vi gick längst Ätran och hunden rusade glad framför oss i geggan. Juldekorationerna var jättefina, men ungarna var inte sugna på mera promenad och Maken och de tog en genväg hem, medan hunden, svärföräldrarna och jag fortsatte en bit till.

Muggen glögg när vi kom hem var mumsig och nu är kinderna röda och jag vet att jag borde gå ner och hjälpa Maken med julkalkonen, men jag känner snarare för att antingen lägga mig en stund och läsa en julklappsbok, eller ta en match tennis för att få igång livsandarna igen.

Hunden ligger och torkar i soffan. Det går att få honom hyfsat ta-torr, men sanden trillar inte av underredet innan han är helt torr. Om ett par timmar får jag ta fram dammsugaren och dammsuga soffan innan gästerna kommer, tror jag. Han ligger där och väntar på att vi ska förbarma oss över honom och ge honom åtminstone ett litet märgben, om vi tänker vara fortsatt snåla och inte dela med oss av varesig rostbiff, skinka eller köttbukllar.

Han har varit mycket tålmodig, med tanke på alla dessa ljuvliga aromer som flutit omkring hans nos de här senaste dagarna; bara diskret stuckit nosen i kylskåpet när det öppnats och gått ut ifrån matkällaren utan för mycket knussel, fast de lägre, svalaste, hyllorna är fulla med gotter. Dock fick jag rädda rostbiffen härrom kvällen. Det var rena turen att jag sammankopplade skrapet på köksgolvet med hundklor, rostbiff och förra årets nära skinkkatastrof. Klantigt nog hade Maken ställt rostbiffen på exakt samma ställe som julskinkan under den nära nog fatala incidenten. Jag kom ner precis i tid.

Granddads plats vid bordet har blivit en favorit, för Granddad gör inte som han blir tillsagd och tappar lite godbitar då och då, till Troubles stora lycka. Trouble och Granddad är kompisar. Granddad fick till och med gå ut och gå med Trouble, utan knussel, själv.

Nä, nu ska jag gå och se om julklappen kanske har virituella hundpromenader. Eller spela lite golf...