Tjyvstart

Jag vaknade med känslan av att det var en fantastisk dag. Strålande sol stänkte in genom fönstret, och utan att öppna ögonen låg jag och lyssnade på morgonljuden. Jag hörde mitt mobil-larm spela "Stone me into the groove" från någonstans, förmodligen köket, och visste att klockan var åtminstone 8.30. Jag slumrade en stund, ungefär fem minuter, innan telefonlarmet gick igen. Sedan hörde jag Maken komma in genom ytterdörren och måste ha somnat om några minuter, för när jag vaknade var klockan halv tio och jag insåg att jag var tvungen att öppna ögonen.

Grynings-lampan gör sitt jobb. Det är dock ett hårt uppvaknande när man tvingas inse att det är lysdioder som ger sommarmorgonsillusionen och att verkligheten utanför rullgardinen visade den värsta sortens december-väder: Regnigt, grågrått, västkustvind. Jaha, och Maken har tydligen missat att mitt nya liv börjar på tisdag, för där stod han med mirakel-frukost (yoghurt, honungs-stekta äpplen (med skal), pumpa-, solros- och pinjefrön, två olika sorters lyx-juice (ingen av dem citrus), ört-te och tidning) och log stort när han föreslog jogging kring el-ljusspåret efter hans squash-match med grabbarna.

Han placerade brickan i mitt knä och bytte raskt om till träningskläder. Jag hade bara precis smakat på yoghurten och slagit upp tidningen, när jag insåg att det var CHOCKMENS-dags. Jag brukar få en liten förvarning dagen innan, men inte alltid, och när den tidvattenvarningen uteblir kan man räkna med översvämningar. Mycket riktigt, en snabbtitt under täcket avslöjade något som såg ut som ett lyckat kurdiskt bröllop. Det var bara att snabbt slänga sig in på toa och tröcka upp Moon Cuppen. Och svära lite.

Vem kan göra sin Make besviken? Ja, egentligen borde jag väl vara ärlig och säga att jag skulle göra honom besviken just nu, om han varit hemma, eftersom jag sitter och skriver en meningslös blogg, istället för att städa. Så det är bara att ställa in sig på att dra sig ut i blötvädret, fast inte förrän det blir uppehåll igen tack!, och lunka runt slingan.