Min mor sa till mig en gång för nästan exakt 20 år sedan, att sex är INGENTING innan man fyllt 40. Jag ser fram emot min 40-årsdag.
Jag har alltid ansett mig ha ett ganska avundsvärt sexliv. Min rika fantasi har försett mig med brännbart stoff för mången trevlig stund på enmanshand och jag är begåvad med en ursexig make med god kondition. Men de senaste några åren har det liksom ... stannat av...
Man säger ju att småbarnsåren är en oerhörd påfrestning på sexlivet och att många förhållanden spricker på gund av brist på ork och brist på tid på tu man hand, men det talas sällan om när barnen når tonåren och de påfrestningar som läggs på föräldrarnas förhållanden då. Tidigare, när barnen var små, då skickade man dem i säng klockan sju, och åtta skulle det vara tyst och basta! Och sedan hade man ett par timmar för sig själv i relativt vaket tillstånd, kunde varva ner, prata av sig dagen och ... vänslas lite. Nu, när barnen är nästanvuxna, sitter de ju med vid tvn, går helst inte och lägger sig förrän efter föräldrarna och då är man ju för trött, och även om man stänger dörren är i alla fall jag jäkligt medveten om att tonårssonens tandborste befinner sig på andra sidan om en ganska så tunn innerdörr. Det är svårt att släppa lös när man ligger och lyssnar efter steg.
Man hade ju kunnat göra det lite spännande och låtsats att det var chefen eller nått annat upphetsande, men ... nä, det går liksom inte för mig...
Kroppen förändras också. Jag råkade av någon anledning som jag nu glömt, ha en spegel liggande på golvet och böjde mig fram över den och insåg plötsligt att det här är ungefär den bild som min kära Make ser vid sällsynta tillfällen: Kinderna hängde liksom fram och påsarna under ögonen tycktes svänga av och an som brösten på de där hemmafruarna som bodde i HSB-husen när jag var liten; de där som med förklä och klut på huvudet hände veckotvätten på gården, hötte med näven åt oss ungar som spelade fotboll och som alla hade en fet tax eller en fet make och alla hade tjocka, runda vader under klänningskanten och runda, breda, mjuka rumpor att sitta på medan de skalade potatisen till när maken kom hem kvart över fyra. Lägg till detta framfall kåtrosiga kinder och ett av extas lätt förvridet ansiktsuttryck och inte sjutton kunde jag få ihop det till något upphetsande. Inte sjutton vill jag utsätta Maken för något dylikt?!
För några år sedan var jag i mitt livs form. Jag sprang en mil på lördagsförmiddagen för att jag ville och sprang mellan lektionerna på jobbet för att jag kunde. Jag vägde nästan tjugo kilo mindre än vad jag gör idag (medges; jag var alldeles för mager!) och orkade hålla på lääänge. Det i kombination med att barnen var i säng klockan åtta gav vid hand att vi höll på som kaniner under en period. Sedan gick mina fötter åt skogen, jag började jobba heltid och engagerade mig dessutom i mitt arbete. Jag trivdes inte med mig själv, eller min kropp och sex blev betydligt besvärligare.
Nu, när jag jobbar för att komma i form igen och har börjat jogga lite lätt, måste jag hela tiden arbeta med mig själv för att inte jämföra km-tiderna från 2002 med min stilla lunk kring el-ljusspåret idag. Det är svårt. Jag känner ofta en bitter smak i munnen och det har hänt att jag yttrat saker som: "Det är värre att vara ur form än att aldrig ha varit i form alls! Det är bättre att aldrig veta vad man förlorat än att inte få det alls." Jag blir livrädd när det börjar dunka och dra i foten och när jag kanske skulle tvinga mig ut i spåret väljer jag att gömma mig inne framför datorn för att inte riskera att göra saker värre. Och inte blir det bättre för det! Och lite granna likadant blir det med sex: Det gick ju inte något vidare förra veckan, så det är bättre att inte inleda något nu, för vi blir bara besvikna och frustrerade båda två.
Istället så borde man satsa - springa igenom hållet, krampen och mjölksyran; varligt och försiktigt för att inte göra skada, men ändå ge sig hän och slappna av och njuta av lunken; ta ett steg i taget, utan förväntningar på resultat, bara njuta av det lilla. Att det kan vara så svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar