Spring långt, spring fortare

När kroppen, eller kanske framför allt huvudet, skrek "låt mig vila!" när jag lunkade hem klockan fem, bestämde jag mig för en drastisk motattack: Så fort jag kom innanför dörren brottade jag ner den lilla svarta som satt i halsen och ville låta bli att påminna Lillprinsen om bågskytteträningen och lyckades uppbåda ett uppmuntrande: "Du kommer väl ihåg att det är bågskytte ikväll, älskling" istället för "Du orkar väl inte gå på bågskyttet ikväll va', gubben?" Sedan bytte jag om och packade in son och hund i bilen (Fy!) och åkte till skjutbanan.
Väl där lämnade jag barnet i containern med all utrustning och tog hunden på ett kissevarv.
I helgen sprang jag ett "långpass": Längre än jag gjort på fyra år; hela 6,3 km. Det var samma runda som var min standardrunda innan fötterna gick sönder och jag deppade ner mig. Det gjorde ont, men jag fixade det utan stopp. Jag har tränat i några månader och byggt upp med korta runder och en hel del "mjuk" styrketräning framför Wii Fit. Idag valde jag att springa hälften så långt. Och kunde konstatera att eftersom jag sprang den längre distansen i helgen, sprang jag nu fortare på den kortare.
Det slog mig att det faktiskt är en ganska bra metafor för hur lärandet är, eller kanske allra mest utlärandet: Detta kvasiuttryck, eftersom det faktiskt är fullständigt meningslöst att försöka lära ut om det inte finns mottagare som VILL lära in. Men så är det faktiskt:
Om jag anstränger mig med en lite längre distans, så ökar hastigheten automatiskt. Om jag väljer att grundligt gå igenom, peppa och göra intressant och "offra" den extra tiden av den korta kursen, så har jag igen det i nästa moment, för eleverna är på, taggade och väl förberedda på att ta emot. Om jag däremot hoppar över träningspass och går direkt på tävling, tappar de sugen innan första vätskekontrollen.
Jag har ofta prestationsångest. Mest för att jag känner att jag aldrig når upp till den seriositet som mina kollegor naturligt verkar ha, ibland för att jag inte tror att jag är tillräckligt "svår". Trots att vi leker en hel del, att vi stannar vid "enkla" moment länge ibland, är mina elever sällan på lägre nivå i de nationella proven än någon annans. De fem åren som jag arbetat på skolan har jag dessutom varje år haft en elev bland pristagarna i den litterära pristävlingen, UTAN att muta juryn. Jag tror att det kan vara för att jag ofta väljer att ta den långa vägen först...
Arbeit machts gut.

Rätt nivå. Eller?

Prinsessan har precis börjat år sex. Hon är på pappret ett år yngre än de andra, eftersom hon hoppade över en årskurs när vi kom hem från England för några år sedan. Hon har sett fram emot att komma till högstadiet och få läsa nya spännande ämnen, men mest av allt kanske att få gå till frittidsgården.
-Meh! Så taskigt!
Indignerat pekar hon ner i sitt nya läromedel i svenska.
-Vaddå? frågar hennes fredagströtta mor.
-Det är så taskigt! Kolla här! Det borde ju åtminstone stå kille slash tjej och tjej slash kille ju.
Förvirrat följer jag dotterns pekfinger. Övningen hon reagerat på heter Skriv en berättelse. Föga originellt.
"Skriv en berättelse i jag-form. Bestäm vad den ska handla om. Du får kanske några bra idéer i texten om Katja. Här är några andra förslag:"
Det hon reagerat på är det tredje förslaget:
När jag mötte pappas tjej/mammas kille
Min tröga hjärna tog några sekunder på sig. Sedan började jag skratta. Prinsessan såg indignerat på mig.
-Men fatta vad taskigt. Pappan kan ju lika gärna ha en kille ju! Och mamman en tjej!
-Ja, sa jag, du har helt rätt. Jag tycker du ska påpeka detta för din lärare, eller ännu hellre, skriva till den som har gjort boken.
-Varför skrattar du!
-Jag blev bara så glad att jag har en dotter som är så klok.
Så nu sitter den elvaåriga dottern och letar efter en kontaktadress till Almqvist&Wiksell för att kritisera queer-perspektivet i deras bok Svenska [Nu], som förövrigt ligger på en skrämmande låg nivå!

Hur kommer det sig att läromedel för grundskolan inte visar någon som helst progression från år tre!? Texterna blir något längre och handlar om något äldre barn, men blir inte speciellt mycket svårare. Uppgifterna är precis likadana, men böckerna ger precis lika dålig vägledning i hur man gör och "färdighetsträningen" är en ren upprepning av saker barnen gjort sedan de började läsa vid sex års ålder:
En eller ett debatt, debatten eller -et, debatterna....
Tillsammans bläddrar vi igenom studiehäftet.
-Meh! Jag KAN ju detta. Detta har jag ju gjort.
Jag suckar. Fröken har redan ringt och frågat om vi har några idéer om hur de ska hantera hennes engelska. I får vi kanske äntligen hemspråk, men vad ska hon göra på engelska-lektionerna? Själv vill hon läsa tyska också. Franska har hon försökt att lära sig själv sedan hon var åtta. Fast inte de senaste året, för hon "vill inte vara bättre än alla andra på det också" när hon börjar högstadiet.... Suck.
Hon är intelligent, vår dotter, men inte något geni, utan bara ett av de där barnen som är lite duktiga och hon har dessutom nackdelen att hon är en liten renässansperson, som är stark både språkligt, logiskt och kreativt.
Jaja, de ska ju ha någonting att göra, hennes lärare. De har ju bara 25 andra barn, varav flera med svenska som nytt språk, en eller annan bokstavskombination och så, att ta hand om.

Flygande start

Japp, så var vi i gång. Efter en dryg vecka av massiv övertid (som vi nog kan se oss i månen efter ersättning för, eftersom vi inte kommit överens om det innan...) gick ettornas mottagningsdag av stapeln igår. Alla log sina soligaste leenden, hade sina namnskyltar på och lotsade nästan 600 elever genom datorinloggning, bibliotekskort och anhörigregister. De bjöds på peppföreläsning av Tina Thörner och långbordslunch med trubadurunderhållning. Dagen var enligt alla (hittills) mycket lyckad.
Tänkte nästan sjukskrivit mig idag, för energireserven var låååg. Men gick hit och höll, med eminent stöd av kollegor, i Samhällsprogrammets lärakännavarandra-aktivitet, där 250 samhällselever poängjaktade mest bilder pga av ett kryphål i reglerna. Har dock en bakelse i kylen, framburen efter tävlingen av en förutseende etta, som blev utan pris, men ville bädda väl för nästa år. Har dock inte mycket röst kvar.
-Här sitter den äppelkäcka, sa den rödlätte Kina-kollegan.
-Hur tänker min herre förolämpa mig vidare, svarade jag trött över min kaffekopp.
-Kajsa Kavat, var det väl.
Äppelkäck för mig är definitivt inte en komplimang... Men jag har insett att idag har jag varit äppelkäck, så där lustig och energisk och glad som jag blir när jag egentligen inte har energi över. Uppropet i min klass gick i klämkäckhetens tecken, och det var verkligen jätteroligt att träffa dem igen. Och alla var där! Mer eller mindre taggade inför året.
Jag hade två lektioner idag: En på engelska med nya ettan. Quiz och skrivuppgift som ska tas hem och läsas NU! Och en minimalt förberedd lektion med min klass. Vi gjorde en "kugghjulsuppstart" och hemuppgiften blev att SMSa mig en sammanfattning av sommaren. Mobiltelefonen har gått varm, och jag har fått in en hel del nummer som jag inte hade i telefonen innan.
Glömde dock att fixa First Class till de två nya! MÅSTE komma ihåg till i morgon!
Nej, hem och iväg till scouterna...

Flashback

Min kära SysterYster tipsade mig om forumet på skvallersajten Flashback, där man enligt henne får reda på det mesta om det mesta. Nyfikenheten tog överhanden när varesig lokaltidningen eller Aftonbladet kunde avslöja om det var någon av mina elevers småsyskon och jag bestämde mig för att kika lite.

Ibland blir man ganska mörkrädd av hur vissa människor tänker: En nollåtta som uppenbarligen inte vet att i resten av landet hänger kontaktledningarna över marken och ligger inte på backen och någon som tycker att de har ju ett barn till och flera som tycker att ja, föräldrar som inte kan hålla reda på sina ungar...

Tragiskt.

Sex på morgonen

Ja, intressantare än så blir det inte...
För att sammafatta de senaste 10 dagarna:
Festen avlöpte alldeles jättebra. De allra flesta verkade ha roligt, särskilt barnen som inte ville gå hem alls, vilket ju var trevligt, för då fick vi ju behålla deras föräldrar lite till. Trots att jag trodde att jag sagt till de flesta gästerna att Maken och jag inte ville ha några presenter så drööööste det in fina saker. Och delikatesskorgar att dö för, flera stycken.
Svärföräldrarna har åkt hem, efter en avstickare till Växsjö av alla ställen! Det var hemskt trevligt att ha dem här.
Jobbet. Jag har inte gjort annat än jobbat, ätit och sovit de senaste fem dagarna. Efter tisdag kommer jag kanske att kunna sova.
Igår var det kräftskiva. Ville inte dit alls först, för jag var trött, trött, trött. Men jag visste att det väntade ett antal små barn som förväntade sig en spökhistoria, och Maken ville gå en liten stund, så vi gick. Och det var som vanligt trevligt. Och vi gick hem vid halv elva, för Maken skulle jobba och gå upp klockan fem. Av någon anledning gick han upp vid två och hittade Kronprinsens far sittandes i vår hall! Sur Make kom tillbaka till sängen och hade svårt att somna.
-Du får prata med honom i morgon, fräste han.
-Jag ska prata med honom, suckade jag, och lyssnade på hur PappaKungen rumlade runt i källaren och hoppades att han inte skulle komma på att ölen som blev över på festen förmodligen bor i matkällaren.
Maken cyklade iväg till jobbet vid fem, och jag kunde inte somna om. Lite bakfyllesvettig gick jag upp och bestämde mig för att uppdatera bloggen, så gräsligt eftersatt. Det tog en timme att uppdatera sig om vad alla andra varit med om på den vecka jag inte haft tid att leva annat än på jobbet. Ryggen börjar göra lite ont, och jag funderar på hur jag ska lägga upp samtalet med Xet i källaren:
-Hörredu, det är inte så att vi inte uppskattar att du kommer och hälsar på, men det vore bra om du kom på dagen...
eller
-Hörredu, bara för att ytterdörren inte är låst innebär det inte att man kan gå in hur som helst. Tänk om det hade varit i USA! Då hade du förmodligen blivit skjuten!
eller
-Nu är det faktiskt dags att du tar itu med ditt alkoholberoende på allvar, för nu börjar det bli lite A-lagsvarning.
Suck.
Jag tror att jag kanske borde äta en smörgås, ta ut hunden och en funderare.

Pynt och världen om hörnet

Idag har jag barberat gräsmattan efter regnet. Läste om mannen Weibull, som inför en fest hade klippt gräsmattan fyra, fem gånger i veckan i en månad och fått fiiinaste gräsmattan... Det borde jag kanske gjort.... Dock har jag kommit till insikt om att en välklippt gräsmatta gör underverk med mitt humör, mitt välmående och min trädgårdsfrid.Nästa år ska jag minsann gödsla och kalka enligt konstens alla regler, och klippa den jätteofta! Att det var så lätt att må bra i trädgården. Tänk om jag hade kommit på det för några år sedan!

Nu är partytältet uppe, första "snölyktan" byggd och stubbarna nedrullade till barngrillplatsen. Molnen tornar upp sig över himlen och det är bara att hoppas på att det blir fint väder i helgen. Vi har ett STORT partytält till att sätta upp om det skulle vara, men det blir ju mysigare om det inte regnar, känner jag. Nu vidtar matlagningen.

När man läser recept på tapas, meze och ante-pasto känns det verkligen som det bara är att slänga ihop det. Det känns huuur lugnt som helst. Det kommer väl dock att bli panik på fredag kan jag tro. Olivmarinaden tog mig till den lilla etniska supermarket som hela tiden legat ännu närmare än både ICA och Coop, där vi brukar handla.

Jag har aldrig riktigt vågat att gå dit. I England tog det ett tag innan jag vågade mig in i butikerna på Cowley Road också. Jag vet att det är löjligt, men det svenska temperamentet är inte alltid riktigt förenligt med att besöka en liten multietnisk butik: Höga röster och stora gester gör denna konflikträdda svenskan lite osäker, fast jag vet att de bara diskuterar vädret eller om det är bäst att köpa framdels eller bakdelskött av får. Och vad jag har saknat Cowley Road! Lukten av kött och kryddor, tobak och rosenvatten! En vän tipsade mig om att de hade storpack av oliver hyfsat billigt, så jag traskade dit.

Det tog en timme att manövrera sig genom den lilla affären. Om de hade oliver? Oja, i 100g, 500g och 5kgs paket, i saltlake, kryddor och olja, i påsar och i burkar och i dunkar. Dessutom hade de sumak, rosenvatten, dolme, köfta, turkisk ost, bulgarisk ost, grekisk ost, libanesisk ost, bröd från halva mellanöstern, halalslaktad kykling och lammskalle, vattenpipor och lampor med rosa glas och speglar, hennafärg med hinditext och med arabiska bokstäver, arabiska blöjor och libress, konserverad, kondenserad grädde och plastmaskingevär. Om jag kommer att gå tillbaka? Varje vecka!