söndag 17 augusti 2008

Sex på morgonen

Ja, intressantare än så blir det inte...
För att sammafatta de senaste 10 dagarna:
Festen avlöpte alldeles jättebra. De allra flesta verkade ha roligt, särskilt barnen som inte ville gå hem alls, vilket ju var trevligt, för då fick vi ju behålla deras föräldrar lite till. Trots att jag trodde att jag sagt till de flesta gästerna att Maken och jag inte ville ha några presenter så drööööste det in fina saker. Och delikatesskorgar att dö för, flera stycken.
Svärföräldrarna har åkt hem, efter en avstickare till Växsjö av alla ställen! Det var hemskt trevligt att ha dem här.
Jobbet. Jag har inte gjort annat än jobbat, ätit och sovit de senaste fem dagarna. Efter tisdag kommer jag kanske att kunna sova.
Igår var det kräftskiva. Ville inte dit alls först, för jag var trött, trött, trött. Men jag visste att det väntade ett antal små barn som förväntade sig en spökhistoria, och Maken ville gå en liten stund, så vi gick. Och det var som vanligt trevligt. Och vi gick hem vid halv elva, för Maken skulle jobba och gå upp klockan fem. Av någon anledning gick han upp vid två och hittade Kronprinsens far sittandes i vår hall! Sur Make kom tillbaka till sängen och hade svårt att somna.
-Du får prata med honom i morgon, fräste han.
-Jag ska prata med honom, suckade jag, och lyssnade på hur PappaKungen rumlade runt i källaren och hoppades att han inte skulle komma på att ölen som blev över på festen förmodligen bor i matkällaren.
Maken cyklade iväg till jobbet vid fem, och jag kunde inte somna om. Lite bakfyllesvettig gick jag upp och bestämde mig för att uppdatera bloggen, så gräsligt eftersatt. Det tog en timme att uppdatera sig om vad alla andra varit med om på den vecka jag inte haft tid att leva annat än på jobbet. Ryggen börjar göra lite ont, och jag funderar på hur jag ska lägga upp samtalet med Xet i källaren:
-Hörredu, det är inte så att vi inte uppskattar att du kommer och hälsar på, men det vore bra om du kom på dagen...
eller
-Hörredu, bara för att ytterdörren inte är låst innebär det inte att man kan gå in hur som helst. Tänk om det hade varit i USA! Då hade du förmodligen blivit skjuten!
eller
-Nu är det faktiskt dags att du tar itu med ditt alkoholberoende på allvar, för nu börjar det bli lite A-lagsvarning.
Suck.
Jag tror att jag kanske borde äta en smörgås, ta ut hunden och en funderare.

1 kommentar:

Anonym sa...

Det var en härlig fest, kära hundägaren!