Rätt nivå. Eller?

Prinsessan har precis börjat år sex. Hon är på pappret ett år yngre än de andra, eftersom hon hoppade över en årskurs när vi kom hem från England för några år sedan. Hon har sett fram emot att komma till högstadiet och få läsa nya spännande ämnen, men mest av allt kanske att få gå till frittidsgården.
-Meh! Så taskigt!
Indignerat pekar hon ner i sitt nya läromedel i svenska.
-Vaddå? frågar hennes fredagströtta mor.
-Det är så taskigt! Kolla här! Det borde ju åtminstone stå kille slash tjej och tjej slash kille ju.
Förvirrat följer jag dotterns pekfinger. Övningen hon reagerat på heter Skriv en berättelse. Föga originellt.
"Skriv en berättelse i jag-form. Bestäm vad den ska handla om. Du får kanske några bra idéer i texten om Katja. Här är några andra förslag:"
Det hon reagerat på är det tredje förslaget:
När jag mötte pappas tjej/mammas kille
Min tröga hjärna tog några sekunder på sig. Sedan började jag skratta. Prinsessan såg indignerat på mig.
-Men fatta vad taskigt. Pappan kan ju lika gärna ha en kille ju! Och mamman en tjej!
-Ja, sa jag, du har helt rätt. Jag tycker du ska påpeka detta för din lärare, eller ännu hellre, skriva till den som har gjort boken.
-Varför skrattar du!
-Jag blev bara så glad att jag har en dotter som är så klok.
Så nu sitter den elvaåriga dottern och letar efter en kontaktadress till Almqvist&Wiksell för att kritisera queer-perspektivet i deras bok Svenska [Nu], som förövrigt ligger på en skrämmande låg nivå!

Hur kommer det sig att läromedel för grundskolan inte visar någon som helst progression från år tre!? Texterna blir något längre och handlar om något äldre barn, men blir inte speciellt mycket svårare. Uppgifterna är precis likadana, men böckerna ger precis lika dålig vägledning i hur man gör och "färdighetsträningen" är en ren upprepning av saker barnen gjort sedan de började läsa vid sex års ålder:
En eller ett debatt, debatten eller -et, debatterna....
Tillsammans bläddrar vi igenom studiehäftet.
-Meh! Jag KAN ju detta. Detta har jag ju gjort.
Jag suckar. Fröken har redan ringt och frågat om vi har några idéer om hur de ska hantera hennes engelska. I får vi kanske äntligen hemspråk, men vad ska hon göra på engelska-lektionerna? Själv vill hon läsa tyska också. Franska har hon försökt att lära sig själv sedan hon var åtta. Fast inte de senaste året, för hon "vill inte vara bättre än alla andra på det också" när hon börjar högstadiet.... Suck.
Hon är intelligent, vår dotter, men inte något geni, utan bara ett av de där barnen som är lite duktiga och hon har dessutom nackdelen att hon är en liten renässansperson, som är stark både språkligt, logiskt och kreativt.
Jaja, de ska ju ha någonting att göra, hennes lärare. De har ju bara 25 andra barn, varav flera med svenska som nytt språk, en eller annan bokstavskombination och så, att ta hand om.