På Gilwell - igen

Tillbaka på Gilwell. Patrull Flamman är återförenade, och har format till sig. Jag har lyckats att gå vilse i mörkret med en fotogenlampa, haft lite grisskräck, och sedan återfunnit min självtillit, reflekterat, argumenterat och handarbetat en stund. Det finns inte tid att blogga ordentlig, och inte heller kan jag ladda upp bilder, men tro mig: Firo, och handledarsamtal är ansträngande! Jag är trött, men inte utmattad. Och jag har vågat vara svag och jag har vågat vara stark. Det känns precis så bra som man kan hoppas.

Hela julen i en matta

Vid fyra åker jag och blir borta hela helgen. Jag borde ha packat igår, men tröjan som jag absolut måste ha låg i tvätten och då måste jag ju tvätta. Farsan ska sova över och jag tänkte att lite ordning får det väl vara, så jag började städa för att kunna dammsuga. Påsen var full, så jag bytte den också, och så satte jag igång.

I ett rasande tempo dammsögs dörrmattan i groventrén, lagades snabbt med silvertejp och stoppades i en tvättkorg, i väntan på efter moppet. Dammsög under elementet i hallen för första gången sedan oktober och bakom skohyllan, mattan fick en duving på både fram och baksidan och rullades ihop för att moppen skulle få ta även under den stora, som sällan flyttas på. Hundens mat åkte upp på bordet tillsammans med allt annat och köksgolvet skrubbades så att de tryckta fläckarna på laminaten bleknade. Vardagsrummet fick jag ta i två omgånger.

Ryamattan flyttade jag inte på. Jag lyfte lite på kanten för att jag skulle moppa. det skulle jag inte gjort. Ut flög lika mycket skit som jag dammsugit upp för trettio sekunder sedan: gamla russin, bitar av appelsinskal, något barr, gammalt gräs.... You name it. Jag suckade och skakade lite försiktigt alla kanterna och vek in dem prydligt under soffbordet, dammsög en gång till, och moppade, innan jag försiktigt vek ner kanterna igen.

När det våras ska jag köpa mig en gammeldags mattpiska. I rotting. Så ska jag banka skiten ur mattan, bokstavligt talat. Och sedan har jag ju något konkret att hota ungarna med när de inte gör sina läxor!

Vi hörs på måndag!

Klockorna stannar utan mig

Var på utvecklingssamtal med min chef idag. Eller uppföljningssamtal, som det heter. Medarbetarsamtalet från i våras ska följas upp och så ska det pratas lite lön och så. Det kändes ju lite konstigt, dels för att vi har pratat så mycket de senaste månaderna, och dels för att det känns som jag varit sjukskriven ända sedan dess. Fast hon påminde mig om att jag faktiskt hade jobbat i en månad efter medarbetarsamtalet, sedan haft sommarlov och sedan jobbat i nästan två månader. Dessutom tyckte hon att jag hade gjort ett alldeles fantastiskt jobb under den tiden, och att jag gör ett bra jobb nu också, så det så, så jag skulle inte vara orolig för att min sjukskrivning ligger mig i fatet i lönesättningen.

Jag blev nästan generad när jag satt där och fick höra hur hela programmet nästan säckat ihop när jag gick hem, och hur mina kollegor talat om för henne hur mycket de saknade mig, mina idéer och min energi i arbetet; att elever och elevers föräldrar saknar mig och lovordat mitt engagemang och mitt profsiga bemötande och att man till och med på förvaltningen frågade efter mig och hur det går. "För du är en förbaskat bra lärare, det ska du veta!" sa hon.

Och så försäkrade hon mig att det var inte för att jag är sjukskriven som skolan gick med 3 miljoner i underskott, att ALLA tyckte att mottagningsdagarna i höstas var fantastiska, och det var ju jag som till stor del låg bakom dem. "Jo, de är jag stolt över, men vi var ju ett fantastiskt team, och vi jobbade så himla bra tillsammans", pep jag och gled in på något som kändes som ett Oscars-tacktal om hur tacksam jag är för att ha sådana underbara kollegor, och hur tacksam jag är för att jag har fått sådant stöd från skolledningen under min sjukskrivning och hur underbara elever jag har som skickat brev, SMS och e-post till mig. Jag menade vartenda ord, men det blev lite ...

Ja, jag SKA suga på karamellen, och du må tycka att det liknar hybris, men det är förbaskat trevligt att känna att shit! Klockorna stannar nästan när jag går ur rummet!

Mamma-monstret dresserat

Mammamonstret var på väg att ta överhanden även igår och förstöra kvällen, framförallt för mig. När jag kom hem hade de båda sjuklingarna (Prinsessan har mycket huvudvärk nu förtiden, och det går en herrans masssa virus i skolan, så hon fick vara hemma) inte gjort diddlysquat, utan bara lämnat lunchgrejer framme och suttit och glott på tv hela dagen. När Lillprinsen kom hem fastnade han också i skärmklistret och missade sin gitarrlektion.

Jag hade detta på känn, när jag satt på jobbet och förbrukade hela denna veckans förtroendetid på att äntligen göra färdigt de betygssättningar som jag kunde göra, och jag VILLE inte gå hem och tjata. Arbetsplatsträffen var väl inte så upplyftande, men det kändes trevligt att liksom vara med igen. Och jag VILLE inte gå hem och lukta på sjukandedräkt och irritera mig över att synbarligen osjuka ungar är för trötta för att ens förpassa sina underkläder till tvättkorgen under dagen.

Det morrande monstret fräste åt Prinsen och Fin, som gullegullade i köket och plutteluttade vid datorn, och inte hade en tanke på att man kanske kunde kombinera detta med en upplockning i TV-rummet och kanske dammsugning, åtminstone avlägsnande av den FÖRBANNADE usb-kabeln till XBoxet! Monstret spottade etter på Prinsessan, som inte överhuvudtaget reflekterat över att man kanske skulle ta och ringa till musikskolan och tala om att man är sjuk, plocka upp på sitt rum och dammsuga, som mamman bett henne om att göra sedan mamman städade upp efter Hundens diarépruttanfall. Monstrets eld svedde Prinsen, som "glömt" gitarrlektionen och förövrigt också att göra spelläxan en enda gång under föregående vecka, "glömt" veckans ord, multiplikationstabellen och glosorna och "glömt" att städa sitt rum färdigt i två veckor.

Monstret skalade fräsande de kokta, kalla potatisarna och hackade med fara för sina egna fingrar purjolöken, innan Mamman orkade med att stoppa tankarna. "Ungjävlarna skiter ju i vad du säger oavsett. Den enda som mår skit av din ilska är du själv!" Halvvägs genom receptet på tonfiskgratäng med tomat drog sig Monstret väsande tillbaka, med löfte om att om det hördes ETT enda klagomål på maten, så skulle Monstret minsann göra MOS av ungarna.

En halvtimme senare började det lukta riktigt gott av curry i huset, men inget av barnen hade kommit för att erbjuda sig att röja bordet och duka. Det började ryka lite ur Mammamonstrets närborrar... Mamman andades djupt: En, två, tre, fyra, håll två tre fyra, slappna aaaaav... (snabbavspänning, KBT-metod hämtad ur sömnboken) Och röjde bordet, skakade av duken och dukade.

Ingen vågade gnälla på maten, fast Lillprinsen petade nogrannt ut varenda purjobit. Det var gott. Men jag började ge upp tanken på att hinna pyssla lite med cernitleran inför hantverkstipsutställningen på Gilwell i helgen, men så kom jag på det:
"Efter att ni satt in era saker i diskmaskinen måste alla göra en servettring!"
De tittade förvånat på mig när jag plockade fram cerniten och rykte undan duken. Sedan satt vi och pillade och småpratade och var kreativa tillsammans i nästan två timmar! Jag fick gjort flera stycken små söljprydnader förutom min servettring. Lillprinsen och Prinsessan hängde på och i eftermiddag, i en paus i städningen, ska vi plocka fram limpistolen och fixa söljorna. Alla gick och lade sig på gott humör. Jag var lite stolt. Mammamonstret hade redan somnat.

Uppdaterad

Nu, när jag är mätt i magen igen (förvandlades till ett mamma-monster och slog i skåp och svor och middagen var inte på bordet förrän åtta!) (man blir sådan, när man inte hinner äta mellan 11 och 8 och ståndaktigt låter bli marabou-kakan i skafferiet) ska jag ta och passa på att uppdatera:

• Maken: Status: I Tanzania, med hemlängtan.
• Hunden: Tre promenader, magstatus ok.
• Lillprinsen: Nöjd med Mamma-besöket i skolan (naturligtvis gjorde jag succé när jag hoppade in och hjälpte till i årskurs 4 på engelska-lektionen. "Kolla, Mikes morsa! Värsta engelskan!) Det var inte så blodigt. Cirkulerade lite och hjälpte till med lite is och are, what's in his lunch box, etc.
• Prinsessan: Något stukad, eftersom mitt besök i skolan, ledde till att jag avslöjade henne med att bära MINA rosa mocka-stövlar när jag oförhappandes träffade henne i matsalen.
• Prinsen: Körtelfeber. (Hahahahahaha! Kan han ha, när han inte kan släppa taget om tjejen i tre sekunder.)
• LoveCat: Ett kilo lättare om rumpan, tack vare tidigare nämnd ståndaktighet, raska hundpromenader och god matt i vettig mängd. (Inga lightprodukter och ingen överdriven motion den här gången!)

Kvällens mat:
Prosciutio (tre skivor, skurna i bitar)
Färsk sparris, ett knippe, kokt i saltat vatten med några droppar citron.
Keso med grillad paprika, 1 dl
en liiiten vitlöksklyfta och mycket svartpeppar
Spagetti

Mums!!! Nu är jag stockmätt, men ska fylla på med några oliver för att komma upp i dagens points. Det är farligt att svälta!

Wogging the dog

Jag vill knappt kalla det jogga, men den diskbråcksdrabbade Maken kom på ett bra epitet: Wogging. Icke att sammanblandas med något gammalt racistiskt uttryck, may I add. Wogging innebär att man går raskt, och joggar lite granna då och då när man känner för det. I dag kände jag för att wogga. Hunden tyckte det var en god idé och var mycket positiv när jag började snöra på mig skorna. Han är en mycket intelligent hund, som kan skilja pyjamas från träningskläder. Pyjamas=tråkigt=djup suck och huvudet mellan tassarna. Floriserande tröja, spandexbyxor=roligt=hoppa som en tosing.

3,2 km wogging fick mig riktigt svettig och anfådd. Orken är inte riktigt vad den en gång var, sådär 2002. Prövade ett par 30-sekundsintervaller på Gustavsberg, men det blev inte fler än ett par. (Maken har läst att 30-sekundsintervaller är väldigt bra ur konditionssynpunkt) När jag kom hem drog jag igång Wiiet, mest för att registrera min nuvarande vikt, men tränade en halvtimma styrka och yoga och blev ånyo svettig och anfådd och nästan lite yr i huvudet. Då kom jag på att jag hade glömt lunchen! Inte bra. Fast jag åt förtåss en stor och sen frukost...

Så nu är det dags för luddag: Musslor, keso, kaviar och ägg på lövånger tunnbröd. Gottigott! Och points kvar till ett gäng oliver framför tvn i kväll också. Barnen lagade pasta med pesto och bacon när jag var ute. Det blir nog fiskpinnar med bulgur för dem ikväll...

Historiskt!

Helt plötsligt blir det mycket scouting i den här bloggen. (Scouting är visserligen en stor del av mitt liv, men brukar hållas i den andra bloggen, men det här är breaking news liksom)

Lord Baden-Powell har fiskat lax i Ätran! It has been confirmed!

Misstankar har funnits i flera år, men igår kväll fann Links det avgörande beviset i scoutmuséets arkiv på Kjesäter och vi kan nu anse att det är bevisat att fotot som Links fann i scoutgården är äkta.

Jaha, säger den vanlige icke-scouten. Än se'n då?

Nä, inte så mycket se'n alls för dig, men för dem som är scouter i hjärta och själ är det faktiskt en jättegrej! Så det så.

Man blir glad av att göra saker man blir glad av

Var alldeles jättetrött, men jag hade ju lovat att åka och elda lite åt miniorscouterna, så jag masade mig dit. Det var mörkt, ruggigt och kallt, så jag tog med min lägerbålsfilt; en gammal yllefilt ur SJs överskottslager med alla de märken som jag lyckats komma över.

Det var roligt att se ungarna när de droppade in för terminens första möte, men jag kände snabbt att energin inte riktigt räckte till, så jag tog grejerna och drog mig ner till den öppna platsen bakom scoutgården, där jag gjorde iordning eldstaden.

Jag lyckades att tända de båda fyrfaten med samma tändsticka, men blev övermodig och raserade den ena elden innan den tagit sig ordentligt och blev tvungen att tända om, den här gången utan mitt egentillverkade tändpapper av hushållspapper och smällt bivax. Men den här gången tog det sig ordentligt.

När de båda eldarna sprakande sände gnistregn mot himlen satte jag mig på vallen och drog filten omkring mig. Den värmer underbart. Jag satt där och tittade genom träden, över ån och in mot den Lilla stadens ljus som glittrade vackert i kapp med stjärnorna på himlen. Jag hörde bruset från E6 långt, långt borta, krasandet av joggarnas skor på elljuspåret, miniorscouternas rop och stoj på andra sidan huset, där de tränade på att hantera tändstickor och fotogenlampor. Lukten av lägereld svepte då och då över mig där jag satt, då vinden ändrade riktning, men röken blev aldrig obehaglig. Jag var varm där under min filt, och tänkte på alla andra gånger jag suttit vid lägereldar, insvept i trygg, varm, yllelycka.

Jag mindes min gycklar-karriär (o så kort, men intensiv) då mången sommarnatt med mjöd och mantel tillbringades på Gotland, i skenet av eldar och facklor; alla scoutupplevelser; camping med Maken och barnen, och sommarkvällarna vid utespisen på altanen.

Lillprinsen frågade härromdagen om vi inte kunde tända i utespisen en kväll och mysa. Då sa jag "nja, kanske". Men jag tror det blir ett "det är klart!" Kanske inte i morgon, men snart, ska jag ta min filt och sätta mig framför elden. Ungarna får grilla korv. Jag ska meditera.

Impromptu betygssnack

På morgonpromenaden med Hunden blev jag upphunnen av eleven från igår.
-Hej, sa han lite osäkert, du ville prata med mig?
Jag tänkte febrilt... Ville jag det? Helst inte tänkte jag, och särskilt inte nu. Jag JOBBAR inte än, ju! Mina 2 timmar och 12 minuter börjar kl 13.00 idag, och jag förbrukade min förtroende tid igår när jag satt och avslöjade ditt patetiska fusk. Men jag sa naturligtvis leende:
-Godmorgon! Ja, det var ju om ditt engelska-betyg... Du har ju inte fått godkänt på kursen, som du kanske redan vet.
Han nickade lite moloket.
-Och sedan så kommer Rektorn att vilja ha ett samtal, fortsatte jag med tydlig rynka mellan ögonbrynen.
Han såg förskräckt ut. Jag fortsatte obönhörligt.
-Och jag tror att du förstår varför.
Han tvekade ett ögonblick och ville inte möta min blick. Sedan nickade han.
-Men om du VILL fortsätta att jobba med din engelska så ta kontakt med Resurscentret med en gång. Det är dumt att vänta.
Han nickade en gång till och vinkade lite och cyklade iväg.

När jag gjort mitt utvecklingssamtal kollade jag mejlen. Tant Rektorn hade skickat ett beklagande mejl:
"Konstaterade vid närmare granskning av materialet att eleven tillhör X-programmet, så jag går miste om nöjet. Har skickat ärendet till X-programmets rektor."
Jag hoppas att den rektorn morrar bra också.

jahupp.

Så gick ytterligare en dag. Var en vända på jobbet. Alldeles för tidigt visade det sig. Ett av problemen med att jobba 2 timmar och 12 minuter om dagen är att det är himla svårt att hålla reda på när man ska börja, och komma ihåg när man ska sluta, speciellt när det ligger en 15 minuters fika rast mitt i.

Kom äntligen igång med betygssättningen. Först skrev jag in alla Sps betyg, som ju var klara. Men preciiis innan jag tryckte på knappen kände jag att nääää, det känns inte rätt. Några av dem kändes väl generösa. Så jag raderade dem igen, och tänkte att jag skulle prata med min vikarie lite till.

Sedan skrev jag in Bf-betygen i engelska. Och tittade en gång till på dem. Mmm, måste nog titta EN gång till på de nationella proven så jag inte sätter alldeles åt skogen höga eller för låga betyg... Raderade. Tittade på de nationella proven än en gång, och konstaterade att jo, det stämde nog i alla fall.

Särskilt tittade jag på en prov del, för en speciell elev... Hans betyg hade jag redan förut bestämt mig för, men jag vill aldrig vara i en situation där mina elever känner att jag inte har tillräckligt på fötterna, och med den här eleven tänkte jag nog att hans mamma skulle ha ett eller annat att säga om sonens tillkortakommanden. Jag tog upp uppsatsen. Ämnet: Beskriv och jämför två filmer och varför du tycker om dem/inte tycker om dem. På engelska.

Eleven hade skrivit om Hancock. En film som jag förövrigt inte sett. Språket var underligt ryckigt och texten innehöll ord som jag nästan var hundra på att inte den här speciella eleven vanligtvis använde... Fuska på ett NP? Hmm... Jo, han hade ju uteblivit från det ordinarie provtillfället och fått lov att skriva på lektionstid, ensam i ett rum (för det finns ju inte folk som kan sitta och vakta en elev, liksom), visserligen med glasväggar på två sidor...

Jag tog en av de första meningarna i texten och gjorde en sökning hos min vän Google. Jag upptäckte inte att jag stavat fel till Hancock förrän jag tryckt på enter-tangenten, och svor lite tyst. Jag skulle precis göra om sökningen när jag såg att överst på sidan fanns den exakta formuleringen, med stavfel och allt. Länken ledde till en filmrecensions-sajt. Med markeringspenna färglade jag en tredjedel av elevens korta text. Valde en ny mening och hamnade hos Wikipedia. Resten av texten, förutom fem eller sex meningar färglades vackert. De meningar som var kvar var närmast obegripliga ändå.

Med uppsatsen och utskrifterna i handen knatade jag bort till Red Light District. Tant Rektorn satt och åt. Jag delgav henne historien.
- Även om man nästan måste beundra fräckheten, så känner jag ändå att grabben måste tas i hampan lite. Kan inte den stora, stygga rektorn ta och skrämma upp honom lite grann, frågade jag med huvudet på sned.
Hon skrattade, och jag såg en skärva av sadism glänsa till i hennes öga. Med len röst sa hon:
-Joodå, den stora stygga rektorn ska genast kalla honom till samtal.
Jag tror att jag såg en huggtand blänka till när stoppade in nästa lass av chorizo och mos från Torggrillen.

Med lättat hjärta kunde jag sedan skriva in alla betygen, trycka på sänd, skriva ut en kopia och gå hem. I morgon SKA jag skriva in de övriga betygen. Och gå och skriva på betygskatalogerna.

Man behöver inte ha varit scout, men det hjälper!

You don’t have to be a Scout to lead a country but it helps…
Today, Barak Obama becomes the latest in a long list of world leaders who gained their first taste of leadership at an early age as Scouts. The first US President to have been a Scout was JFK and since then eight Presidents have been either Scouts or Scout leaders.
President Obama’s Scouting began when his family moved from his birthplace of Hawaii to Indonesia, where he joined Gerakan Pramuka; The Indonesian Scout Association. Rully Dasaad, a childhood friend of Obama’s, picks up the story, ‘He was a good hearted kid. We played together every day during that time. We joined the Scouts together, [there] we learned how to use rope for building a camp tent, went climbing and did many other things…’
The story is the same across the political world with Tony Blair, Jacques Chirac, John Major, Harold Wilson, Vaclav Havel (Czech Republic), Horst Kohler (German President) all cutting their leadership skills in the Scouts.
President Gerald Ford said: ‘I can say without hesitation, because of Scouting principles, I know I was a better athlete, I was a better Congressman, and I was a better prepared President.’
It’s not just Presidents that seem to have benefited from Scouting, 11 out of the 12 people to walk on the moon were Scouts including the first two people on the moon, Buzz Aldrin and Neil Armstrong.
The Scout Association spokesperson, Simon Carter, said: ‘It is no coincidence so many talented people have been Scouts or Scout leaders. With over 200 exciting and challenging activities available in the UK, Scouting provides almost unlimited opportunity for young people, and the adult volunteers who support them, to push themselves and develop the skills they need for life."

Jäklar vilken dag! Nu hittade jag en rekomendation av min Scoutblogg i en annan scoutblogg! Undan med dig BlondinBella, här kommer jag!

Hund-ra anledningar till att inte...

... skaffa husdjur, second hand eller annat.

Kom hem från jobbet strax efter tolv. Eftersom jag var så yr i morse tog Kronprinsen bara hunden runt kvarteret, innan han hastade iväg, försenad till första lektionen, men nu planerade jag en rejäl sväng i solskenet som lurade bakom molnen. Fåglarna pep och skrek lovandes vår.
När jag kom in kände jag direkt att det luktade lite skumt. När jag lämpade av ryggan i sovrummet lade jag märke till en suspekt fläck i dubbelsängen. En blick på hunden visade korresponderande klet på hundens långhåriga bakdel. Jäklar!

Vi tog en promenad. Inte den långa, ljuvliga, utan en lite längre vardagspromenix på en 30 minuter. Hunden satte sig och krystade med jämna mellanrum, och presterade några droppar som inte såg så hälsosamma ut, men som inte ens var fasta nog att skrapa upp med påsen, så jag sparkade grus och löv över.

När vi kom hem var det marsch in i duschen, bakdelsschamponering och tillika torkning, inklusive bortklippning av päls/bajsklumpar. Hunden genomled det hela olyckligt, och gick sedan och ställde sig vid altandörren. Det verkade som en bra idé. Medan jag släppte ut honom lade jag märke till att Prinsessans fönstermålning var alvarligt vandaliserad av kloskrap. Sedan vidtog Karlbergsvägen CSI, som efter en timme kommit fram till följande:

Någongång mellan kl 11 och kl 12 känner den skyldiga/offret att det är akut läge och springer mellan de olika dörrarna. Vid altandörren gör han alvarliga utbrytningsförsök, men misslyckas. (bevis: torkstatus på fekalier, skrapmärken på fönster) I panik söker han sig då till ett av favoritställena, Prinsessans säng, där han försöker komma till ro bland duntäcke, nallar och kuddar. Detta löser inte hans problem, utan tvärt om sker en explosion i bakänden. (bevis: Stor pöl lös avföring, med några klumpar som talar för förstautbrott) Detta upprör offret/förövaren så att han i panik hoppar ner från sängen och rusar ut ur rummet. (Bevis: Stänk av feacis på sängstomme, golv, trasmatta, div kläder och bokhylla.) Han rusar sedan ner till altandörren igen, där förmodligen ett nytt utbrytningsförsök görs (bevis: pöl av halvlös avföring delvis på dörren och trösklen, dörrmattan och parketten.) Sedan tar den olycklige sin tillflykt till dubbelsängen för att vila (bevis: kladdfläck) När matte kommer hem sitter en olycklig jycke innanför dörren (bevis: kladdfläck på klinkers).

Stackars hunden. Lite synd om mig också. Fyra maskiner tvätt. Stackars miljö. Undrar vad som utlöste det den här gången?

For all you Spotify lovers

Nu börjar det dyka upp lite applications! För er lämlar som finns på Facebook finns en egen, men för oss andra så finns t ex www.specifyspot.com och www.spotyshare.com , eller varför inte www.listiply.com
Coolt är i alla fall att om jag delar en spellista med någon, så kan denna någon fortsätta att bygga på, och jag också! Det blir ett ständigt föränderligt konstverk. Läckert va!?

Känd från tidning

Precis när jag avundsjukt läste artikeln i Lokalblaskan om Design-Emilie, MissMumin och Berander, väste Tardis i telefonen. Jag skummade snabbt igenom de sista raderna och upptäckte adressen till min egen blogg!
"Länk till din blogg finns i HN, bah så du vet!" sa telefonen.
Tack, kära Anonyme Tipsare ;-)
Men nu kanske någon LÄSER min blogg! Och märker att jag, trots att jag är lärare inte kan stava, att jag inte alltid är så där litterärt korrekt och rent av tråkig. Nu fick jag lite prestationsångest tror jag...

F ö så visade den fruktade vågen på -1,3 kg i går! Trots två restaurang-besök och en rejäl bit moussetårta från Bästa Fiket.

Nu är det nog bäst att jag släpar mig till jobbet. Tant Rektor vill Tala med mig (och min vikarie). Heavy!

Zebor och antiloper

Fick SMS i morse, när jag sov. Maken har varit på väg sedan kl 5, på en skranglig buss på afrikanska landsortsvägar. "A bit scary" var omdömet, men han hade redan sett både zebror, antiloper och gnuer.
Själv puttrar man på med vardagsbestyren. Fast så mycket puttrande kan jag inte säga att det blivit idag. Efter gårdagens skafferiröjning och disk, har dagen varit oerhört slö. Jag prövade att ta en insomningstablet i går kväll, vaknade som Kalle Anka på husvagnssemester. Lillprinsen kom och frågade vad han fick ta till frukost och sa att jag fick sova mer om jag ville, men jag släpade mig upp och slängde ut ungarna till skolan. Efter gröt med frysta svartavinbär (MUMS!) och en kopp kaffe gick jag och lade mig igen, somnade om och sov till halv tolv. Klockan var tolv innan jag lyckats flytta någon energi ner till benen för att resa mig upp, och det tog ytterligare en halvtimme innan jag uppbådat tillräckligt för att ta ut hunden.
Mike har två kompisar här. När den andra kompisen kom höjdes volymen med ungefär hundra procent, och de glömmer att jag sagt till dem tre sekunder efter jag sagt till... Jaja, jag slipper mat-lagningen i alla fall. Kronprinsen och Fina fixar hamburgare.

Protest och orättvisa

Satt och knåpade ihop ett "blandband" till Brorsan, som precis fått Spotify. Tack, Berander!!! Råkade ramla in på Pete Seeger och The Kingston Trio, sånt som jag minns från min barndom. Sedan kom Farsan och Damen och vi botaniserade lite tillsammans på Spotify, och Farsan visade på några låtar som jag inte hört. Folksångarna i USA på sextiotalet berättar hela tiden en historia, och särskilt Pete Seeger undervisar sin publik på ett oerhört rörande sätt. Så nu har jag suttit i två timmar och lyssnat på Seeger och plockar en del russin ur kakan. Sedan blir det Joan Baez och Buffy St Marie. Det kanske är Barack-andan som svävar över världen.

Attans...

Fel lag åkte ut. Naturligtvis. Magnus kör väntade sig att åka, och blev nog lika förvånade som hela Falkenberg att det blev Wells som fick gå. Berander spekulerar i om det kan vara så att de drabbades av "äh, de går vidare ändå"-syndromet, och jag tror att det är nog troligt. Falkenbergarna roade sig med annat ikväll, och glömde ringa. Fast vi ringde 6 gånger, en för hunden också, och Maken blev röstad åt han också fast han befann sig i luftrummet ovanför central-afrika. Jag fasar för nästa telefonräkning.

Fnitterfiorna är fortfarande igång. Jag har varit nere med ett extra täcke och hundra kuddar, pekat ut lampknappar, och talat om var frukosten finns, ifall jag inte vaknar. MEN jag måste ju upp! Ingen annan kommer att ta hunden i morgon bitti. Isch! Men de verkar ha mysigt. Två av tjejerna som inte tänk sova över ändrade sig och hämtade/ringde efter mor med grejor. De har klämt i sig en massa snacks och varsin pannacotta och förhoppningsvis borstat en eller annan tand. Födelsedagsbarnet är nöjt med dagen.

Godnatt. Ses i morgon.

Hjälp!

Huset invaderades just av 5 ytterligare tjejer mellan 11 och 15. Urk! Källaren är laddad med chips, ostbågar och läsk, Xboxet laddat med Lips, DVDn med Blades of Glory. Jag ska vara en ansvarsfull vuxen, äta morotsstavar och dricka light-läsk framför körslaget, när undomarna dragit sig ner i källaren. Vi får se hur länge jag kan hålla mig vaken; heeeelt zonkad nu på eftermiddagen! Har glömt att utfodra telingarna, så det får väl bli smörgås till Lillprinsen när han blir hungrig. Prinsessan lär väl inte bli det efter att ha klämt i sig hundra ton av chips. (Märk; Hon var noga med att det skulle köpas Loka och göras Guacamole och morotstavar som alternativ, allt är glutenfritt och mjölkfritt, och jag har t o m varit och köpt glutenfritt bröd till Hannas frukost i morgon. Guuuuud vilken husmor jag är!)

Gräsänka

Så har jag vinkat av Maken. Det var jobbigare än vad jag trodde. Var tvungen att gå och sätta mig i bilen innan tåget gick, för jag orkade inte stå på perrongen och gråta. Så köpte jag frallor på vägen och kommer hem och upptäcker att hunden på något sätt skadat sig och har en köttig, kal fläck på hakan! Det här börjar bra...

En stund senare kom det ett text-medelande till Prinsessan. Det var hennes födelsedagspresent från pappa: "Jag tycker att du ska gå till Guldsmeden. Hälsa från mig!" Hon blev själaglad, och marscherade nästan genast dit, via favoritcaféet, och fick sina öronlober punkterade. Det tog två minuter och hon sa "aj som...". Guldsmeden undrade vad hon hade tänkt att fortsätta med. Då rodnade hon.

Moster Anna, Heinz och Klanton hälsade på. Moster fick lösa ut mig på varuhuset, när jag naturligtvis förköpt mig. Tänkte ju bara köpa födelsedagspresent till Prinsessan, men det blev azazza-bordstabletter, en duk, badskum och diverse annat skräp också. Det är livsfarligt när saker är billiga! Det var ju för väl att jag inte köpte det där överkastet i alla fall!

Helt såld

Makens uppsats är färdig och han har försvarat den. Det gick bra! Massor av små ändringar, men inget allvarligt. Tack och lov! För att fira gick vi allihop, respondenterna och respektive ut för att äta middag tillsammans. Mycket trevligt och mycket gott! Servitrisen tyckte att det var bra att jag frågade om jätteräkorna var ansvarsfullt framodlade och om de hade rättvisemärkt, ekologiskt kaffe. Det hade de inte, men hon tyckte det var himla bra att jag frågade.
Och jag klarade dagens points! Tack vare planering och två timmars hundpromenad. Restaurang i morgon också. Huvva. Och födelsedagsfirande på lördag. Det blir tufft detta.

Helt såld på Lykke Li! Tack Spotify för att du finns, så man kan dyka rätt på de där artisterna som man skymtar. Insåg igår att jag inte fixar mer än ett par låtar med Amy Macdonald. Så behöver man ju inte gå på niten att köpa ett helt album liksom. Oh, Lykke Li, nu ska jag somna i din famn!

Back to Roiboss

Helt ok dag. PMS-helvetet har uteblivit den här månaden. bara antydan till ångestfladder. Är jag neggo tänker jag att jag helt enkelt inte haft ägglossning och därför inte utsätts för riktigt samma hormoncirkus som vanligt, är jag oneggo så tänker jag att det har vänt! Jag befinner mig vara oneggo. Jag har ju haft tre riktigt bra dagar på raken, utan för mycket självömkan, melankoli eller depp, och med bara liiite stresskänsla. Att jag blir dyngtrött av att jobba 2 timmar och 12 minuter är en annan sak. Så länge man är glad, liksom.

Förbrukade veckans förtroendetid med att hjälpa Sofia med ett upplevelsespel om kulturkrockar. Det var så roligt att vara i klassrummet igen! Diskussionen efteråt blev bra, även om man kunde höra att vissa sa vad de trodde att vi ville höra, men de allra flesta hade nått någon insikt om utanförskap, språksvårigheter, grupptillhörigheter, normer och subkulturer. Det finns så mycket underbar klokskap hos ungdomar. Ja, naiv klokskap, men det är den bästa sorten!

När vi var färdiga kom en av tjejerna i klassen inrusande med andan i halsen. Hon hade laddat hela vägen tillbaka genom studiehallen.

-Vi vill att du ska komma tillbaka! Jag vill att du ska komma tillbaka. Jag vill bara säga att du är det bästa svenska och engelskalärare jag haft och jag kände verkligen när vi hade dig att jag ville lära mig, och få ett bra betyg. När kommer du tillbaka?

Hon var så storögt uppriktig, och så andlöst bedjande att jag blev rörd. Jag vill verkligen just då bara börja undervisa på en gång, men jag sansade mig och lovade inget. Hopphopphoppas att trenden håller i sig! Då kanske jag kan gå upp till halvtid efter påsk och undervisa dem de sista två månaderna, så att de känner att inte kursen är förlorad. Jag KAN inte göra något åt att de inte tycker att det funkar med vikarien. De har åtminstone samma vikarie...

Nu sängen!

Tjosan, Kerstin...

Inte visste jag att det var koffein i grönt te! Och där smällde jag i mig två koppar, i tron att jag var sund och ordentlig, och inte hade druckit koffeinkaffe sedan morgonen! Jaja, vissa misstag gör man bara en gång....

Sömnlöst

Det var en bra dag igår. Humöret på topp och förhållandesvis mycket studs i fötterna. De två timmarna och tolv minuterna rusade förbi och jag fick inte gjort mer än en av de tre saker jag hade på listan, men jag fick gjort mycket mer som inte var med på densamma. Sedan gick jag hem och åt Chili sin Carne, fast med sojafärs i stället, fick stressa till KB-terapeuten, och efter en timmes mangling där var jag så trött att jag bara ville somna! KBT kräver verkligen egeninsatts och är långt i från the quick fix. Vi pratade bland annat om mina svårigheter att somna de senaste veckorna och jag fick låna en bok och en avslappningsskiva att träna med. Dessutom ska jag träna på att vara snäll mot mig själv och ta ett utanförperspektiv för att dämpa de ständiga skuldkänslorna.
När jag kom hem var jag tvungen att lägga mig en stund. Jag bad ungdomarna att snälla väcka mig en timme senare. De spelade XBox, men samtyckte till både väckning och hundpromenad under min tupplur. Jag vaknade två timmar senare, av mig själv. Hunden hade inte varit ute. Dottern höll på att missa scouterna, för hon spelade fortfarande. Sonen hade givit sig iväg till teaterstyrelsemöte. Jag svor. Och lagade persiljerotssoppa med linser.
Började sloka igen vid 9 så jag tog en kopp grönt te, och tittade på nyheterna på TV4. Gick och lade mig vid 22.30. Läste lite i Sömnboken. Intressant. Jättesömnig vid kvart över elva och släckte. Och har inte somnat än. Jävla skit. Dessutom börjar jag klockan 8 i morgon. Kul.
Nä, det får nog bli insomningstabletter nu när Maken åker iväg. Jag brukar ha ännu svårare att somna när inte han är hemma. Jag har aldrig ätit insomningstabletter förr, men folk säger att det ska vara bra. I alla fall som en akutlösning, medan jag tränar med Sömnboken. Sometimes you have to go for the quick fix, it's only a question of knowing when.

Invägd

Jepp. Så var man invägd. Det blev inte så illa som jag befarat. Hemmavågen ljög en smula. Jag väger bara 9 och ett halvt kg mer än vad jag vill, inte 11! Tjoho! Beach 2009 är inom räckhåll!
Nu tänkte jag att jag ska mäta mig lite också. Läderbyxorna beräknas passa igen någongång strax efter påsk.

Tjoho!

Ny tvättmaskin!!! Jädrar vad jag ska tvätta! Not!

Jag var där!

För att få ännu mer publik bjöd Varbergs innebandy klubb på fribiljetter till söndagens match mot Jönköping. Maken var på och skaffade fyra biljetter för familjeutflykt. Nu är det ju fler i familjen än jag som inte är så vansinningt idrottsintresserade, så Lillprinsens kompis fick följa med istället. Jag gick för att skåda Robban Wells, som lovat komma. Och han kom med hela Team Falkenberg (varav två medlemmar är gamla elever till mig). Matchen var faktiskt kul att titta på, och det var röj i lokalen hela tiden. Lillprinsen var eld och lågor och vill gärna gå igen. Jag har dessutom lovat att vi ska ut och jogga ihop i helgen. Ja, en nio-åring ska jag väl kunna hålla jämna steg med i alla fall!
Undrar om man kan få aktivitetspoäng på Viktväktarna för applåder?

Pedagogiskt färgad måltid

Maken rasslar runt och grejar. Jag vet att det är av välvilja; för han vill att allt ska vara fixat och klart innan han åker så att inte jag ska behöva sitta i kläm, men det blir irriterat och tråkigt när ungarna och jag inte riktigt är inställda på samma sak. Minns inte vad han gjorde igår när jag plockade ner julen. Vad jag beundrar människor som kan finna tillfredställelse i hushållsarbete. "Men det blir ju så fint när det är klart!" Jaha, hur länge då? Och sedan måste man ju bara börja om igen. Jävla Sisyfos-arbete!

Nåväl, medan Maken muttrande knatade omkring, låg Lillprinsen och jag i sängen och läste Fem på nya äventyr. Spännande! "Bara ett kapitel till!" blev fem kapitel, innan vi var tvugna att gå och städa upp i rummet, respektive laga mat.

Jag stekte torskfilé, lagade blått potatismos av Blå Kongo-potatisar och kom ihåg att ånga broccoli och morötter. Och serverade med citron-klyftor. Det är trevligt med färglad mat, även om lavendel, orange, gult och grönt kanske inte är de mest fantastiska nyanserna tillsammans.

"Oj!", sa Prinsessan plötsligt. "Moset är rosa!"

Vi lutade oss intresserat framåt och, ja, och inte vilken rosa som helst, utan verkligt cerise. Moset hade i kontakt med citronsaften fungerat som Lackmus. Nu vidtog febril aktivitet och citronsaften skvätte kring bordet, när moset fick prickar både här och där. Maken, som är ännu mer pedagogiskt skadad än jag, plockade snabbt fram bakpulvret för att demonstrera basisk inverkan på Lackmus, och vi drömde snabbt upp ett önske-projekt för hemkunskapen på ungarnas skola om matens kemi, med rödkåls- och Kongo-experiment, socker och salt-kristaller osv. Men Prinsessan verkade måttligt road över att framföra idéerna till sin lärare. Hon tycker att vi är pinsamma, och att det är jobbigt att alltid kunna saker före alla andra.

Allt mos, alla grönsaker och nästan all fisk gick åt i alla fall. Barnen "städar", Maken har åkt för att köpa spackel och jag.... bloggar väl.

Lördag igen

Veckorna bara går och går. Så var det lördag igen. Jag har bestämt mig att julen ska bort i helgen. Fuck Tjugondag Knut. Igår kväll så var jag och Scout-Marie ute och gick. Vi gick kanske sammanlagt 8 km, och jag var alldeles mör i benen. Sedan åt jag pizza. Sorgligt nog så hade jag lite träningsvärk i musklerna kring knät när jag gick upp i morse.
Nä, bättring! Två dagar till invägning.

Min garderobsrensning härom helgen ledde till avsked av en del älskade klädesplagg som jag insåg kanske passerat bäst före-datum. En del av dessa lade jag i barnens rum. Efter frukost seglade Prinsessan in i köket iförd mammas avlagda, och ja, jag måste tillstå att kläderna sorgligt nog passar henne oändligt mycket bättre än de någonsin passat mig.

Dialog rekonstruerad från primärkälla:

-Du är ju ung. När du träffar din livs kärlek så inser du att det finns EN person som är rätt.

-Ja, jag är väl cynisk, men jag tror att förälskelse i första hand är en fråga om doftämnen och kemiska reaktioner i hjärnan och sexuell lust hör till det tillståndet.

-Sexualitet är det vackraste två människor kan dela, den yttersta intimiteten och eftersom dess syfte är barnalstring...

-Menar du att man bara har sex för att göra barn?

-Ja, det är ju det som är meningen, då ska man inte förstöra det genom att slänga bort den största gåvan till höger och vänster! Speciellt unga kvinnor skadas av att ha sex med många partners. Det finns studier som visar att...

-Skulle det vara skadligare för kvinnor att ha sex?!

-De känslomässiga bindningar som ska sparas till äktenskapet och för barnen förstörs.

-Men har inte kvinnor en egen sexualitet för sin egen skull?

-Nej, sexualiteten är för barnalstring.

-Ja, jag tycker i alla fall att jag har rätt att ha sex när jag har lust och med den som jag väljer.

-Jag önskar att du hade fått känna den säkerhet och självförtroende som katolska kvinnor har!

-Du, jag mår förbaskat bra ändå!

(I so wish I'd been a fly on the wall!)

I färg

Genus-föreläsningsdag på jobbet. Mååånga är skeptiska till detta, för det TRYCKER att de behandlar minsann inte någon utifrån några stereotyper, alla deras värderingar är för goda att ifrågasättas och diskuteras och genus-diskussionen är bara intellektualiserad smörja och rent av ett hot mot mänskligheten. Jag har fasat för den här dagen, och det var med ganska stor belåtenhet jag kunde konstatera när Moralens Väktare grep ordet och började predika sexualmoral att jag redan hade förbrukat dagens arbetstid och hela veckans förtroendetid. (Jag får jobba 2 timmar och 15 minuter, plus 2 och en halv timma i veckan i förtroendetid. ) Tänk om man alltid hade kunnat göra så; gå när man inte orkade med negativism och idiotiska åsikter?

Orsaken till hans utläggning var att Annika Carlsson Bergdahl och Jerker Andersson under en och en halv underhållande timme berättat om sina möten med tonårsgrabbar och läst ur sin bok Killar om de unga männens åsikter om allt från fåfänga, pappaledighet, jämställdhet och muskler. Några citat berörde sex och Carlsson Bergdahl konstaterade att även om saken verkade ha förändrats något till det bättre, betraktas fortfarande en kille som gör erövringar som "stud" och tjejer som har många partners som horor. Carlsson Bergdahl visade även på att flera av killarna kommenterat detta som orättvist och sa att det var i alla fall positivt.

Moralens Väktare satt ganska långt bak i lokalen, så jag såg inte uttrycket i hans ansikte, men när det blev dags för frågestund var hans första kommentar:

-Du säger att killar betraktas som hingstar och flickor som horor och det låter som du försvarar det sortens utsvävande sexualbeteende!

-Nae, det jag sa var nog att tyvärr så är det så att killar och tjejer inte har lika stor makt över sin sexualitet...

-Ja, men är det inte så att ungdomars sexualvanor idag ställer till en oändlig massa problem, särskilt för unga flickor, och det låter som du anser att det är önskvärt att de har många sexpartners...

-Nej, det sa jag inte och jag menar inte heller att det är önskvärt att flickor ska slåss mera för att ta plats på samma sätt som det tyvärr verkar vara naturligt för många pojkar att ta till knytnävarna, bara att de ska ha samma rätt i det normativa samhälle vi lever i, att leva ut sin sexualitet, som pojkarna har.

-Ja, men....

Då tog jag min kappa, min keps och min väska och gled ut genom dörren och gick för att titta till "min" klass, som kommit in en dag tidigare för att måla om "sitt" klassrum. De har förhandlat med kommunens förvaltningschef själva och utverkat tillstånd. De skulle precis äta lunch, så jag hängde på, istället för att gå hem och äta smörgås.

Caroline, Anna, Alex, Sandra, Evelina, Linnea och Fanny, ni är fatastiska!!!

Fick precis ett roligt meddelande från Linda, som drivit genus-temat (och fått ta emot en del skit för det), och råkat i diskussion med Moralens Väktare under eftermiddagens grupparbete. Det ska bli sååå roligt att få höra vad som hände. Återkommer med nyheter senare!!!

Nytt år, nya misstag

Unnade mig massage. Inget misstag. Kände dock när den söta flickan knådade det som en gång var ryggmuskler att det var barbapappavarning och bestämde mig, när jag kom hem och hittade en påminnelse från Viktväktarna i brevlådan om att jag en gång var smal, vacker, vältränad och sund, att anmäla mig som månadsmedlem via nätet: Ingen pardon!
Andra köper gymkort, jag viktväktar. Stressnivån gick upp aningen på en gång, särskilt när jag insåg att jag redan ätit 15 points mer än min dagliga ranson idag, utan middagen. Men jag VET att det inte är svårt att hålla sig inom ransonen, bara man TÄNKER och PLANERAR, och ångesten kan dra åt fanders! Vilket är bäst; att ha ångest för att man är fet och otränad, eller ha ångest för att man gör något åt det?
Förra gången funkade det ruskigt bra som incitament för extra motion: Åt gott, men planerat, motionerade mycket och samlade points för att kunna äta ännu godare och dricka ett par glas vin på helgen. Det funkar jag VET att det funkar! Så kanske kan det hjälpa till att bryta den här förbannade passiviteten!
Men jag tänker INTE bjuda på några före- eller efter-bilder, och jag betackar mig för kommentarer om "att du är så bra som du är", för det är faktiskt hur jag känner som avgör. Så det så!
Nu ska jag gå och skära julskinka. Och jag tänker nalla någon liten skärva också. Så det så. Jag ska bli smal och vacker och vältränad, men det är inte så bråttom.

Hemma från urskogen

Drog åt skogen i slutet av förra veckan, eftersom Makens C-uppsats började gå både honom och mig på nerverna och jag inte kände att jag kunde vara någon vidare jullovsmorsa. Jag och Lillprinsen tankade bilen, packade hunden och drog vår färde. Lillprinsen, som nu nääästan är uppe i den lagliga framsäteshöjden fick sitta fram och vara förste älgspanare.

Den lilla stugan låg där vid sjökanten, och glittrade av rimfrost och adventsljus. Farsan och Damen hade eldat bra, och kylan höll sig utanför de hundra år gamla stockväggarna. Vi gjorde oss hemmastadda medan de var ute på visit hos grannarna ett par mil bort, närmare civilisationen.

Det var trevliga dagar, fyllda av inget annat än kamineldande, korta promenader i iskylan, läsning och mat. Hunden tog på sig rollen som gårdvar, och traskade omkring ute på den 1200 kvatdratmeter stora tomten i rimfrosten och vaktade ägorna mot invaderande rådjur. Stoiskt låg han på trappen och överblickade ägorna i minus 10 graders kyla och vägrade komma in i värmen.

Att det inte blev de långa promenaderna som jag hoppats på berodde på två saker: Kylan var den mest avgörande. Även mitt på dagen, i solsken var det minus 10 eller 11, och jag har vuxit ur mina snöbyxor och Lillprinsen vägrade att ta med sina. Pappa och Damen tyckte också att det var för kallt och ville inte gå ut på längre expiditioner, och eftersom det är Farsan som har lokalkännedomen, så begränsade jag mina promenader. Att gå vilse i minus 10 i jeans är ingen hit, även om man annars har både mössa, vantar och dubbla koftor. Orsak nummer två var vildsvinsskräck. Vildsvin är skygga djur, men om de störs, och är på dåligt humör av en eller annan orsak, kan de bli väldigt våldsamma och farliga. Senaste året har flera jägare förlorat hundar, som råkat springa på gruffiga grisar i skogen. När man är innesluten i lager av prassliga kläder och går på knarrig snö är det svårt att avgöra om ljuden man hör är från kläderna eller naturen, och det är svårt att gå med kopplad hund i snårskog och över morän. Så det blev "säkra" runder i den närmaste omgivningen. Även där såg man mycket spår av gris: uppbökade områden, stigar där pigga klövar trampat sig fram på led. Visserligen inte så färska spår, men i tillräcklig mängd för att uppfylla författaren med en oresonlig grisfobi.

En av markägarna som kom på besök, berättade att det finns åtminstone två flockar i omgivningen. Den största består av ett 25-tal individer. Markägarna, i huvudsak skogsbönder, är inte så intresserade av att jaga dem, eftersom de är "krångliga": Skygga, smarta och farliga om de blir uppretade.

Nåväl, litet fick jag njuta. Och prövat mina nya vinterkängor, som befanns hålla måttet. Med mjuka yllestrumpor var fötterna varma och go'a som attan, hela tiden.

Sorgerliga saker hända

Världskrisen har invaderat även vår lilla stabila enklav. Pga det allmäna läget meddelst diskbrock, utmattningsdepression och C-uppsats är inkomst-möjligheterna starkt begränsade. Trädgårdsrenoveringen har tagit större delen av vår buffert, och härom dagen gick vår tvättmaskinspump på pumpen. Fd eleven Tommy gjorde mellandagsutryckning och såg till så vi fick rena kalsipper på det nya året, men efter tre tvättar drog maskinen sin sista suck, och resten av huset sjönk ned i ett konstant mörker. Om den yppade några sista ord var det ingen som hörde dem, mer än torktumlaren som fortfarande är stum av chock.

Vi kom hem i går kväll, efter en underbar, stenig promenad (bilder följer senare) och fann huset svart och övergivet. Lillprinsen var hos kompisen, likaså Prinsessan. Kronprinsen hade dragit sitt färde å urskogen för att möta sin flickväns föräldrar för första gången. Tydligen hade de båda väckts ur sin XBox-dröm av att strömmen gick, vilket var tur, för det visade sig att om de hade hängt kvar i zombiernas värld längre, hade de missat bussen och således tvingats att tillbringa ytterligare en natt hos oss. Kronprinsen hann alltså inte ringa och meddela att huset var strömlöst, vilket ju var tur, för då hade vi missat marshmallowgrillning med Malinen och fika hos henne och Rocker-Jimmy.

Tommy gjorde en ny utryckning och konstaterade att maskinen, med den nästan alldeles nya pumpen för 2000 kr (använd endast tre gånger), fått ett komplett vaskulärt sammanbrott. Hela elsystemet har lagt ner. Tydligen är det så att en pumptransplantation kan fresta på systemen så pass att de kolapsar, något att ta i övervägande när man reparerar vitvaror. Jaha, ytterligare en anledning att vara konsumerist och inte ödsla pengar och tid på att reparera saker.

Maskinen, state of the art, best in test och av god svensk/tysk kvalitet, köptes för 8 år sedan. Normal livslängd, enligt Tommy. Det är bara att inse att det hade varit bättre att köpa en hälften så dyr maskin och slängt den på tippen direkt. Det blir billigare i längden och håller naturligtvis världens alla tvättmaskinsfabriker igång genom den finansiella krisen.
Nu skiter jag tvätten, och packar de några få rena paren trosor och strumpor jag har och drar min färde till de djupa skogarna, där det ryktesvis finns lite snö, och lämnar Maken hemma, åt att skriva färdigt sin uppsats och välja ny tvättmaskin.