"Demokratin i sverige består av 7 partier varav det ena är:
-socialdemokratiska arbetar partiet
-Moderata samlings partiet
-miljöpartiet
-Kristdemokraterna
-Centerpartiet
-vänster partiet
-Folkpartiet"
Ovan är bara ett av de dussin formuleringar ur en elev i årskurs två på gymnasiets arbete om statsskicken i Sverige jämfört med i USA.
Den första reaktionen jag fick var att hysteriskt skratta mig igenom de två luftiga sidorna. Men genom glädjetårarna kan skymtas en enorm tragedi.
Här är en, etniskt helsvensk 17-18-åring, som gått igenom 9 år i grundskola och ett år på ett praktiskt gymnasieprogram, med tillsynes godkända betyg. Säkert mycket duglig på alla sätt och vis, men som min kollega uttryckte det:"funkionell analfabet".
Och eleven är dessvärre långt ifrån ensam. Den stora frågan är: Har han fått all hjälp som han behövt? Har tillräckliga krav ställts på honom för att han ska ha fått möjlighet att utvecklas till sin fulla potential?
Det är ett stort problem för vår demokrati, att vi fostrar en så stor del av befolkningen till så dåliga skribenter, talare och framför allt läsare. När en stor del av dagens gymnasieelever varken har intresse eller ordförråd att ta sig igenom en normal dagstidning, utan håller tillgodo med P3s eller Rix Megapols förenklade nyheter och i bästa fall en eller annan kvällstidning, undrar man hur lång tid det tar innan demokratin verkligen förloras i en dimma av mediabrus.
Om utvecklingen fortsätter på det här sättet är det bara en tidsfråga tills någon som anser sig ha tolkningsföreträde framför alla andra, ser till att ta sig makten, med hjälp av vackra ord och fagra löften, hot eller i honung doppade beska piller, och en stor del av befolkningen kommer inte ens att uppfatta att en förändring skett, och en annan del av befolkningen kommer inte förstå tillräckligt för att kunna tolka.
Språk är makt! Den som har språket har också makten! Se till att det är du!
.jpg)
5 kommentarer:
Så sant så! Tyvärr känner jag igen mig i ovanstående exempel.. men jag har haft tur att jag har haft bra lärare som har engagerat sig och uppmuntrat mig, att jag inte alls är något hopplöst fall vilket har gjort att jag har fått viljan till att bli bättre. Och jag är långt ifrån nöjd. Det är otroligt vad man suger åt sig allting runt omkring när man är medveten om sina brister och vill ändra på dem (<--ser du, jag har börjat använda dem! Tack så mycket! Jag tror att jag använder mig av det på rätt sätt). Det är jätte tråkigt att läsa när man själv inte har funnit glädjen och man inte heller kan läsa snabbt. Då är det bara jobbigt och krävande. Då gör man bara det man måste, sen går man vidare... jag tror att dessa elever är uppväxta i en miljö där läsning inte är en del av vardagen, och grundskolan lyckas inte skapa en bra grund för dessa för att hjälpa dem finna sin glädje i böckernas värld. Det är skrämmande när jag kommer ut till praktiken och ser verkligheten - lärare är skiträdda att ställa krav, och det gör mig förbannad. Varför inte ställa jätte höga (rimliga inom årskursen) krav, och vara medveten om detta och inte bedöma utifrån de höga kraven utan utifrån kunskaperna eleverna erhåller? Jag har bara lust att skrika ut "JÄVLA FEGISAR! Ni hjälper dem inte, ni stjälper dem era DUMMA *******!" Jag hade hellre sett att jag hade haft jätte höga krav på mig under min skolgång. Det borde tillexempel varit ett krav att skriva minst en bokrecension i månaden, beroende på sidantalet kanske? ..jag vet inte.. jag vet att jag inte har fått med mig de grunderna som jag skulle vilja ha haft med mig - som jag blir medveten om nu pga. jag ser det ur ett annat perspektiv, som blivande lärare... detta är sorligt, och skrämmande.
btw, så räcker det bara att titta på våra talare i vårt land.... det tänkte jag på när det var val i USA, och Obama höll sitt/sina tal. Då börjar jag tänka på talare, ocH jag drog slutsatsen att det har funnits väldigt få talare i Sverige som verkligen har berört befolkningen. Johan pratade något om Olof Palme men jag har aldrig hört något om honom... har vi haft bra talare? Hur kommer vi fram till att vi vill rösta på ett parti där represetanten inte är en bra talare, som inte berör? Röstar man på det parti som lyckats dela ut mest reklam och på det viset lyfta fram sig självt? ....jag vill ha en statsminister som är en grymtbra talare (med bra agenda, självklart)!!! Jag vill bli Martin Luther King-berörd!
Grattis till väl förvärvat dem!!! (Ju mer man använder dem desstu bättre sätter det sig)
Jodå, vi har haft en eller annan god talare, och det var nog därför Sverige var socialdemokratiskt så länge, för det är där man hittar dem: August Palm fick hela arbetarrörelsen på fötter genom att cykla runt och tala från en trälåda, Hjalmar Branting lär har varit fabulös, Olof Palme såg jag en gång "live", och så ung jag var (ca 12) så blev jag berörd (Men han hade ju pluggat i USA). Det finns några klipp att lyssna på på http://www.sr.se/cgi-bin/mall/artikel.asp?programID=1602&Artikel=758331 och en del att läsa på Wikipedia.
Jag tror du har rätt i det där med att ställa krav: Om man inte har några krav växer man inte! Men kraven ska vara förenade med en rätt att misslyckas - Varje steg på vägen till målet ska inte betygsättas, utan man måste få göra misstag, pröva nya sätt och växa i det. Läraren ska vara där och tala om vad man gjorde bra och vad man kan göra bättre till nästa gång. Och visa på vart målet ligger. Sedan, när det är dags att summera, får man mäta hur långt upp på stegen man nådde. Oavsett hur många pinnar man klättrar så har man i alla fall lämnat marken.
Blogg: I do!
Kommentarer:
Med all välvilja - http://skrivihop.nu/
(Ju mer man använder dem dess/desto bättre sätter de sig)
Mvh//Herr Språk Polis ;P
Ja, jag måste använda desto mera... Jag lär mig aldrig!!!
Skicka en kommentar