Helt färdig...

Hann inte mer än hem från ett känsligt möte innan telefonen ringde. Jag kände inte igen numret, så jag lät det ringa färdigt. Telefonören lämnade ett meddelande och bad Maken att ringa upp. Jag ringde i stället.

Det visade sig vara pappan till några barn i nästa kvarter. Han berättade att hans söner påstod att Lillprinsen helt oprovocerat attackerat dem med en stor påk på väg till skolan, och att han slagit och knuffat dem. Jag blev ganska upprörd och berättade att jag genast skulle be min son att be om ursäkt, och om pojkarna inte fått den ursäkten under morgondagen så skulle han ringa mig igen. Nä, sa han, han ville hellre att min son skulle hålla sig ifrån hans söner.

Jag satte LP på en stol i köket och var så där pedagogiskt lugn, och frågade honom helt enkelt vad som hade hänt i morse. Han såg undrande på mig.
-Ja, sa jag, på väg till skolan?
Han rynkade pannan.
-Inget.
-Inget alls?
-Nä.
-Träffade du ingen?
Han såg undrande ut.
-Nä.
-Är du säker på det?
Han ryckte på axlarna.
-Du träffade inte Bill och Bull?
Ytterligare rynkad panna.
-Nääääe.
-Igår då?
Han tvekade:
-Jo... Jag träffade dem.
-Jaha, vad hände då?
-Ingenting.
-Ingenting?
-Nä.
-Är du säker på det?
-Ja. Det hände ingenting!
-Hade du med dig något?
-Nä.
-Ingen pinne eller så?
-Jo, min vandringsstav.
-Vad hände med den då?
-Den slängde jag i en buske.
-Varför ringde då Bill och Bulls pappa och berättade att du hade knuffat och slagit Bill med pinnen?
Han såg uppriktigt, storögt förvånad ut.
-Nä, jag har inte slagit någon! Jag knuffade lite på han.
-Varför då?
Han tittade ner i knät.
-Varför då? upprepade jag.
-Därför dom kallade mig feg hela tiden.
-Varför då?
-Jag vet inte! Dom bara sa att jag var feg hela tiden, så jag blev trött och knuffa han.

Sanningen ligger troligtvis någonstans mittemellan. Lillprinsen må vara brötig, busig, ouppmärksam och högljudd. Han springer mycket, men brukar sällan ens brottas, som de andra killarna på scouterna gör. Jag har nog aldrig sett honom bli våldsam, utan om han blir arg, så slår han i en dörr, springer iväg och surar. Det här låter lite underligt. Men har är säkert inte helt oskyldig. Men vad göööör man?