Hunden, Bästis och jag promenerade längst Doktorspromenaden i det vackra vårvädret. Hunden hoppade ner i Ätran och badade lite, för att en liten stund senare glädjestrålande rulla sig i en hög med skit, som av allt av döma var av mänsklig härkomst. En halvtimme senare, när han slängt sig i diverse buskar, lyckades vi få honom att gå i och bada igen. Nu sitter han olyckligt ute på altanen och undrar varför han inte får komma in. Jag samlar styrka.
Då undrar man stillsamt:
OM man nu blir skitnödig när man är ute och går i parken och bara MÅSTE baja, kan man då inte gå in en bit i ett snår och göra det, istället för att sätta sig precis jämte stigen. Visserligen var utsikten säkert vacker, men...
Hunden, nu åter uppblött i Ätran-vatten, rullar sig i ren sand och gammal vass.
Varför måste Hundfan RULLA sig i skiten? Luktar vi alla skit, så han drabbas av King Louie-komplex och vill lukta som vi? Han rullar ju inte sig i någon av hundskitshögarna som, trots att kommunen BJUSSAR på bajspåsar och har satt upp hundlatriner var trettionde meter i parken, verkar bli vanligare och vanligare.
Äh, jag får väl ta och skrubba pälshögen. URK!
2 kommentarer:
HAHAHA, vad äckligt. Den som bajsade där var ju iaf lite avskild. Själv stötte jag och Johan på en stooor lång mänsklig bajskorv mitt i centrala Oslo utanför ett café. Det var det vidrigaste jag har varit med om. Jag får klykningar (stavning?) så fort jag tänker på det.. fyfan! Vilka äckliga människor det finns, jag fattar inte. Hur får man för sig att sätta sig och bajsa på en allmän plats? Varför reagerar ingen? Bläääää!
Tack och lov så är katter renliga djur. Sessan gillar dock inte parfym i varken tvål eller tvätt/städprodukter. Rör jag henne när jag tvättat händerna kan jag råka ut för en riktig avbasning - med klor! Däremot gillar hon hundkiss, hundbajs, kaninpluttar och hönsskit och rullar sig vällustigt när vi promenerar tillsammans.
Jag behöver väl inte förklara varför jag tvättar mina sängkläder ofta?
Skicka en kommentar