Sur och arg

Igår höll jag på att spricka. Följande osannorlika dialog utspelade sig kvart i sex igår kväll:
Mamman: -Eh..... Är det någon som sett min cykel?
Prinsessan, utan att släppa skärmen med blickan: -Nä..... i garaget?
Mamman: Då hade jag inte behövt att fråga. (Höjer rösten) Är det någon som vet var min cykel är?
Kronprinsen, från källarsängen: -Den står vid skolan, vid personalingången!
Mamman, tänker att nu är jag fullständigt senil: -Tack!
Går till skolans personalingång. Stressad. Fem minuter kvar till möte. Tar upp nyckelknippan. Ingen cykelnyckel! Alltså inte Mamman som ställt cykeln vid personalingången! Alltså, Mamman inte fullt så senil som Mamman trott. Mamman MYCKET irriterad. Ringer hem.
Prinsessan, svävande: Heeeej....
Mamman: Är det möjligen någon som vet var min cykelnyckel är?
Prinsessan: Inte jag i alla fall.
Mamman: Kan du fråga din bror?
Prinsessan skriker: Vet du var mammas nyckel är?
Prinsen, från källaren: Den är i min jackficka!
Prinsessan: Den är i hans ficka.
Mamman: Säg till honom att han får släpa sig hit med den. NU!
Prinsessan: Mamma säger att du ska komma med den nu.
Prinsen: Den är i min ficka!
Mamman, morrar: Ge din bror telefonen!
Prinsen: Hallå?
Mamman, med rösten full av undertryckt vrede: Det var väldigt bra att du visste var min cykel är, men det hade varit fantastiskt om du kläckt ur dig att du hade nyckeln också INNAN jag gick för att hämta den!
Prinsen: Den ligger i min jackficka.
Mamman: Jag hörde det. Men den ska vara här. NU!
Prinsen: Men jag är ....
Mamman: Det vore förbannat trevligt om du kunde göra NÅGOT annat än att hångla idag. Du kommer hit med nyckeln NU!
Prinsen: Ok då.

Jag blev 10 min sen till mötet. När jag kom hem, två timmar senare, satt Prinsessan fortfarande framför datorn, och hade inte hängt upp tvätten som jag bett henne om, och inte heller börjat packa för lägret. Prinsen var fortfarande i källaren, och av fnittret att döma arbetades det hårt på att stärka förhållandet. Needless to say, hade han inte diskat.

Idag försöker jag skita i allt. Det är inte lätt. Men är det någon idé att tjata på Lillprinsen att sluta glo på dumburken, när alla kompisarna antingen är på skidsemester, i Thailand, på fritids eller upptagna med annat? Är det någon idé att väcka Kronprinsen och Fin, när de ändå bara fiser runt och gör absolut ingenting och därmed blir dubbelt irriterande?

Om en timme är det luftgevärsskytte. Jag tror att Lillprinsen nog gärna skulle gå dit. Så jag följer honom dit och så går jag till terapeuten och hoppas att han kan ge mig något knep för att hindra de automatiska tankarna att bara sticka.