Pust! Nu har jag jobbat hårt en hel dag, en hel godispåse och flera frukter. Det är attans - hade jag gjort fler sådana här dagar hade ju boken varit klar redan! Att man aldrig lär sig. Å andra sidan hade jag vägt dubbelt så mycket och inte kunnat gå. Fy vilken träsmak jag har, och nacken gör ganska ont den också!
I morgon ska jag skriva halva dagen och rätta andra halvan. Däremellan har jag bestämt mig för att ta en kort joggingtur. Det är dags att komma igång igen.
Huset är fullt med ungar - egna och andras, och jag relaxar framför teven med ett glas rött. Livet är gött ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar