Dagen efter

Jag är världens sämst utrustade scoutledare. Vissa läsar minns kanske sommarens gummistövelsdebackel. När man är ute är det viktigt att man är mätt, varm och glad. Mätt är lätt: Man tar med sig GOD mat, inte alltför kalorisnål, och varmt att dricka. Varm är inte heller så svårt: Bra med kläder i flera lager, på med regnkläder innan det börjar regna, varma strumpor och justa vantar. Glad: Ja, det får man jobba på helt enkelt!

Sova varmt är svårare. Genom åren har jag dock lärt mig att lager på lager är det som räknas här också. Det får inte vara för mycket kläder, och om man bara är varm om axlar och framför allt fötterna, så fryser man inte så mycket. Man måste kunna röra sig i sovsäcken!

Jag är som sagt den sämst utrustade scoutledaren. Jag äger en massa tält, ja, men mina sovattiraljer är inget att hurra för. Tills Svärmor sponsrade med ett liggunderlag för oss över 40 (Thermarest Trail Pro, 4 cm, självuppblåsande, dyrt) ägde jag samma liggunderlag som för 25 år sedan: Ett fiberplast-liggunderlag, som en gång var ganska mjukt minns jag, komplett med yxhugg, mitt förra efternamn i spritpenna och en del brännmärken från olika tillfällen. Min mor och far uppgraderade vår sovsäcksstatus för ca 10 år sedan med ett par billiga säckar som klarar +-0. Kanske. Så när jag skulle sova ute i november för första gången på läääänge så valde jag att ta min gamla sovsäck (som skulle klara +10 en gång på 80-talet) och min 10 år gamla sovsäck, samt mitt ganska nya innerlakan från Haglöfs, mitt liggunderlag från 80-talet, samt Thermarestet. Jag sov som en gudinna jämte Marie som också sov som den gudinna hon är i sin supersäck som skulle klara Arktis, innerlakan, vind-, snö- och regn-tätt överdrag med hällor för att fästa i stormtältet, ifall man måste sova upprätt....

Hunden, som varit lös hela natten och sovit i mina knäveck, blev själaglad när vi vaknade, klev över och göttade ner sig mellan oss på våra Thermarest, sträckte ut sig i hela sin längd och slickade oss i tur och ordning (Marie först). Vi busade runt och gosade en stund innan det var dags att kravla sig ur sovsäckarna och tända elden igen.


Jag fixade frukost: Äggröra, bacon, champinjoner (och höstens två sista kantareller som jag hittade på promenaden igår) och en fantastisk tomatrelish som en kollega till mig gjort av egna tomater, chilifrukter och vitlök. Och kaffe.

Sedan gick vi ner till huset en sväng och såg efter om ungarna hade kommit igång med städningen. De hade i alla fall fått i sig lite frukost. Utanför gick den lilla svarta sommarkatten fortfarande och strök och jamade. Vi tyckte alla fruktansvärt synd om den när vi packade ihop och åkte därifrån, men vad kan man göra: Ingen av oss kunde ta hand om den och det enda katthemmet i kommunen har stängt.

På vägen hem började Prinsessan att planera sin födelsedagsfest. I torpet. Fast jag tror inte att jag vill sova i vindskydd i januari... Fast å andra sidan: Med två 10 år gamla säckar, tre liggunderlag, raggsockor och innerpåsen så kanske det går bra det också?