Sitter på tåget i gryning. Himlen är persika och lavendel. Snön ligger tung på grenar som sträcker sig mot tågsidan. Moränblocken ser ut som om man hällt ett tjockt lager ostsås över dem; bara mjuka pucklar under det tjocka snötäcket. Gårdagskvällens möte på pizzeria Granada i Borås var produktivt, och det känns som om det nog blir en bok i alla fall. Dessutom var pizzan fantastisk: Smakrik, och med den krispigaste och lättaste pizza-botten jag någonsin smakat! Nu försöker jag komma ikapp med bloggandet. Egentligen borde jag skriva en artikel om mentorskap, men pendeltågets komfort är inte ultimat och jag sparar den tills jag kan sprida mitt material över en bordsyta. Jag längtar efter kaffe. Och saknar faktiskt familjen, trots att jag inte varit borta mer än över natten. Men jag inser också att pendla till Borås inte är en omöjlighet, och till Skene är det helt och hållet realistiskt.
Solen slickar kanten på åsen längst Viskan och färgar molnkanten bakom i guld. Himlen är gul biggarå och ljus syren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar