Jag är ingen strandmänniska. Eller, jag kan ju tänka mig att sitta där i sanden en stund och spana på folk och jag gillar det särskilda kvaliteten alla ljud får när man lägger sig ner i den varma sanden och sluter ögonen; det blir liksom dämpat och så kommer vågbruset fram på något underligt sätt, ungefär som när man lyssnar i en stor snäcka. Och så gillar jag After Beach, och önskar att jag hade haft råd att sitta där och puttra på uteserveringarna med en lättare rätt och en kall ... dryck, och lyssna på trubadurer och ha flaschiga solglasögon. Men jag har inte råd, jag äger för närvarande inga solglasögon och jag är inte badjävel, så jag sitter inte på uteserveringarna.
Jag gillar också glassbarerna vid stranden, särskilt Peggens. Men eftersom jag räknar points nu, och det är förbålt svårt att hålla sig till en kula när man har 50, precis lika dräggelframkallande, sorter att välja på, för att inte tala om den ljuvliga aromen av hembakat rån som svävar över halva kvarteret, så håller jag mig ifrån Peggens.
Jag gillar att sitta i den solvarma sanden och titta på solnedgången, gärna i närheten av en lägereld, och gärna med doft av grillmat. Men jag gillar inte att bada.
Maken och ungarna tjatar hela tiden på att jag ska följa med, men jag blir rastlös efter en halvtimme och så ska de tjata ner mig i vattnet, som är kallt och som, förutom fiskar, innehåller allehanda läskiga saker som brännmaneter, flytande bajskorvar*, sjögräs, glaskross, uppsvälda lik och annat läskigt. För 10 år sedan var det några puckon som lagt ut brädbitar med spikar i, för att man skulle trampa på dem. Dessutom är det kallt i vattnet.
Nä, så jag skyllde på att jag sov dåligt i natt (vilket är absolut sant) och ska vila en stund, och sedan cyklar jag ner och äter Fish&Chips i London Bus Caterings röda dubbeldäckare om ett par timmar. Dessutom har jag redan varit på stranden - eller i alla fall på Klittervägen, livsnerven, dit alla förr eller senare kommer, och sicksackat med cykeln mellan turisterna. Det var länge sedan jag cyklade någon längre sträcka, och jag bestämde mig för att göra motion av det, och cyklade fort. När jag kom hem darrade faktiskt benen. Ca 10 km. Men eftersom jag bara blev lite anfådd, blev det bara 1,5 AP.
Nä, vila lite?
*Länge har man skyllt ilandflutna bajskorvar på slarviga hundägare och nakenfisar i 2-årsåldern, men med tanke på att landets jäla båtturister varje år dumpar TRE OCH ETT HALVT TON SKIT (alltså inte skräp, utan toa-avfall, exkrementer, fekalier och urin...) rätt i havet, så tror jag att både hundägare och småbarnsföräldrar kan sluta känna sig skyldiga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar